Tiden är kommen för politiskt korrekta arenor

Ett tecken i tiden. Något annat kan man knappast kalla beslutet att döpa fotbollsklubben Falkenbergs FF:s arena till Falcon Alkoholfri Arena. "Lite oväntat och långt", tycker klubbens ordförande. Men jävligt PK.

Jag som tyckte att Friends Arena var illa nog. Nu ska alltså en allsvensk klubb spela på en arena med namnet "alkoholfri" i namnet. Efter att Kirunas hockeylag spelat i regnbågsfärgade tröjor och världens första hbtq-landslag i handboll har bildats i Sverige är det klart att även klubbarnas arenor måste få namn som känns moderna.

Kanske är detta starten på en våg av politiskt korrekta namnbyten på både fotbollsarenor och hockeyrinkar. Vad sägs om Luleå Normkritisk Arena? Hen-rinken? Glutenfri Arena? Mellanmjölk stadion? Vegan-vallen? Ecpat Arena?

Ja, det är bara att komma med förslag...

Weltmeister!

Ibland slutar det rättvist. VM:s bästa lag, Tyskland, fick till slut höja pokalen i skyn till ljudet av jubel och fyrverkerier.

Men det satt långt inne i finalen. Först i den 113:e minuten avgjorde Mario Götze mot ett defensivt spelande Argentina. Detta efter en stolpträff, flera tveksamma domslut och ett kompakt spelövertag från avspark.

Efter att Brasilien åkt på storpisk i både semifinal och bronsmatch suckades det högt i svenska medier. Favoriten slutade fyra. Det var därför extra skönt att se det spelande tyska laget slå mediefavoriten nr 2, Messis Argentina.

Deutschland ist Weltmeister!

The Germans

This won't be the first time that thousands of Germans will have to lie low in Brazil for a while for their own safety.

Ricky Gervais efter att Tyskland krossat Brasilien med 7-1 i VM-semifinalen.

"Men... de hade ju blågula tröjor!"

Den här bilden är rolig. Av flera skäl.

Damfotboll - kejsarinnan är naken

Niklas Wikegård, före detta hockeytränare och bisittare i SVT:s Hockeykväll (numera i TV4) har blivit populär genom sitt rättframma och provokativa sätt. Det kändes därför logiskt att det var han och ingen annan som tog bladet från munnen och sade några väl valda ord om damhockey - något han givetvis DO-anmäldes för.

Det är således inte konstigt att så många väljer att spela med. Kritiserar man damlagidrott riskerar man ju att bli betraktad som en mansgris som diskriminerar och ser ned på kvinnor. Så dåligt självförtroende har damlagidrotten fortfarande.

Sportsändningarna fylls med inslag om damfotboll, inslag som faktiskt bara torde vara intressanta för de närmast sörjande. Under sommaren är det väl förlåtligt eftersom de större ligorna ligger i dvala, men att under brinnande fotbolls- och hockeysäsong ta tid att utförligt berätta om en match i damallsvenskan...? Vem bryr sig?

TV-kommentatorerna låtsas dessutom alltid som om det är riktig kvalitetsfotboll de kommenterar. "Oj, vilket måååål!" skriker de när någon fjuttar in ett skott och målvakten dramatiskt kastar sig åt fel håll. Det liknar ett väl inövat skådespel - kanske sitter kommentatorerna rent av och knyter nävarna i en from förhoppning om att tittarna inte ska genomskåda det hela och se att det är knattefotboll de sitter och blir upphetsade över.

DN:s Johan Croneman skriver:

"Tv-kommentatorer som låtsas att de tittar på en dammatch som om det vore en herrmatch på samma nivå gör ingen en tjänst. Jag menar inte att de nödvändigtvis måste säga att spelet exempelvis är på en nivå som motsvarar en hygglig svensk herrmatch i division 4, västra Göta­land, men överdriven politisk korrekthet blir å andra sidan bara löjeväckande."

Just så. Det känns väldigt... svenskt. I England, "fotbollens hemland", prioriteras damfotbollen inte av BBC. TV4 direktsänder däremot en rad matcher från dam-VM och svensk press skriver massor. För att vara till lags? För att inte få kritik om diskriminering?

Tro nu inte att jag ser ned på kvinnoidrott som sådan. Jag följer jättegärna Charlotte Kalla i skidspåret och Emma Green Tregaro i höjdhopp. Men vi måste vara ärliga och säga att damhockey inte förtjänar en minuts TV-tid och att damfotboll är likvärdig med herrfotboll i en av de lägre divisionerna i det svenska seriesystemet. Det låga publikintresset i damallsvenskan talar ett tydligt språk.

En farlig politiker

Folkpartisten Johan Pehrson har gjort sig känd som riksdagens mest rabiate företrädare för utökad övervakning och hårda tag i Sverige (givetvis försvarade han aktivt datalagringsdirektivet i riksdagsdebatten). Det finns inget problem som inte kan lösas med större polisiära befogenheter, hårdare straff, mer övervakning och inskränkt personlig integritet om Pehrson får råda.

När problematiken med fotbollshuliganism diskuteras har Pehrson föga förvånande en lösning: inför personliga biljetter och obligatoriska fingeravtryck för risksektionerna på läktarna! Åter igen vill Johan Pehrson skjuta mygg med luftvärnsmissiler, åter igen görs ingen som helst analys av de långsiktiga konsekvenserna med långtgående inskränkning i den personliga integriteten.

Johan Pehrson är en jävligt farlig politiker och, tyvärr, en typisk företrädare för Folkpartiet av i dag. Han måste bekämpas.

Hej då, Lagerbäck, och tack för allt!

Uppdaterad version:

En era är slut. Eran Lars Lagerbäck. Han bör inte främst bytas ut för att han misslyckades i detta VM-kval, han bör bytas ut för att Sverige behöver en ny förbundskapten efter Lagerbäcks 11 år vid rodret. I en värld där förbundskaptener byts lika ofta som underkläder är det en ganska unik ställning som Lagerbäck har haft. Men så har han också skämt bort oss genom att ta svenska landslaget till fem raka mästerskap.

Sverige har gått riktigt långt i ett VM en gång i modern tid, och det var som bekant i USA 1994 när det räckte hela vägen till brons. Då spelade varje enskild spelare i laget på toppen av sin förmåga. VM-bronset gjorde svenska folket styvt i korken och etablerade en falsk bild av Sverige som en stor fotbollsnation. Det har Sverige aldrig varit och man kan tycka att misslyckandet i kvalet till VM 1998 borde ha tagit död på den uppfattningen. Men nej, kraven på att Sverige ska vara med och slåss med de stora nationerna har funnits där hela tiden.

I VM 2002 var Sverige åter på väg att göra något riktigt bra. Övertidsförlusten mot Senegal var tung, särskilt givet alla de chanser som Sverige skapade (minns Anders Svenssons helikopterfint och hårda skott i stolpen...). Sedan 2002 har emellertid Sverige inte gjort särskilt mycket väsen av sig och varje ny FIFA-rankning har bjudit på föga munter läsning ur svenska ögon.

Oavsett utgången i detta VM-kval tycker jag att det är dags för Lars Lagerbäck att tacka för sig. Han har gjort vad man kan förvänta sig av ett svenskt fotbollslandslag: tagit Sverige till fem raka mästerskap. Det är inget dåligt facit. Väl i mästerskapen har det blivit både slutspel och stolpträffar från fortsatt avancemang. Lagerbäck har blivit omotiverat kritiserad, inte minst av fåntrattar till fotbollskrönikörer i kvällspressen. Långt efter sin avgång kommer han förmodligen att få någon sorts upprättelse. Faktum är att vi har blivit bortskämda med att Sverige bara ska ta sig till de stora mästerskapen, på något sätt. Det kommer inte att bli så den här gången. Och då öppnar sig chansen att pröva något nytt. Ta den, Svenska Fotbollförbundet.

Ranelid har en poäng

Man måste bara älska sådana här utspel. Björn Ranelid anser att Fredrik Ljungberg, som är på väg till fotbollens bakgård USA för spel i Seattle, inte är värd de 20 miljoner han har blivit lovad. Ranelids böcker, däremot, leva vidare i 50 år. Självgott? Javisst. Men i sak har Ranelid faktiskt inte fel, även om jämförelsen mellan honom själv och Ljungberg är ointressant.

Vad som är intressant är att någon som livnär sig på att sparka på en boll dagarna i ända, kan bli inte bara miljonär utan miljardär. Zlatan Ibrahimovic blir med sitt 600 miljonerskontrakt världens bäst betalde fotbollsspelare. Hittills, ska väl tilläggas. Det är löjliga summor. I NHL behöver du inte ens vara särskilt strålande för att bli miljonär. Där tjänar alla bra, även bottenskrapet i ligan. Och på toppen synes definitivt ingen fattig (på något sätt känns lönerna i slitsporten hockey mer motiverade ändå, jämför bara med golf och tennis...).

Det är egentligen omöjligt att värdera yrkeskunskap i pengar, men det är uppenbart att vi värderar artister (eller stjäääääärnor som det heter numera) betydligt högre än läkare, författare, jurister, ekonomer, beteendevetare och hantverkare - yrkesgrupper som samhället faktiskt inte skulle klara sig utan. Med det sagt struntar jag fullständigt i både vad Zlatan, Ljungberg och Ranelid tjänar. Men håll med om att den ende som eventuellt kan roa oss om just 50 år, är författaren...

Det är hårt inom fotbollen...

Samtal om FRA

Det finns en anledning till att vissa lagar röstas igenom mitt under ett fotbollsmästerskap...


H: - Vad tycker du förresten om FRA-lagen, lagen om övervakning utan föreliggande brottsmisstanke?
P1: - Det är ju på gott och ont sånt där.
H: - Bara så?
P1: - Ja, på gott och ont, liksom...
H: - Men du då, tänk om de får för sig att övervaka alla din mailtrafik, alla dina telefonsamtal...?
P2: - Får de väl. Jag har ingenting att dölja.
H: - Nej, det är klart. Du är så jävla renhårig hela du.
P2: - Det kan du ge dig fan på.
H: - Och du, vad tycker du om FRA-lagen ur integritetssynpunkt?
P3: - Näe... du vet att Portugal blir ju svårslagna, va. Starka framåt som fan med Ronaldo och så.
H: - Portugal...? Alltså, du är inte orolig över en allmän övervakning?
P3: - Beror lite på. Men nu är ju Henke med igen, va. Så chansen finns ju, blir det kvartsfinal blir det ett jävla festande, va...
H: - Tack för ert engagemang...
P2: - Ska du se Tyskland - Polen, eller?
H: - Nej.