Fallet med den mordåtalade Mats Alm är intressant. Dels eftersom dödsorsaken för det tänkta mordoffret, sambon Linda Chen, inte har kunnat fastställas. Det går alltså inte ens att med säkerhet säga att hon har blivit mördad. Dels eftersom den tilltalade själv gick ut och vädjade i TV3:s Efterlyst efter sambons försvinnande och sedan dess både har hållit sig undan polisen och totat ihop en fullständigt osannolik och skrattretande historia.
Man ska inte döma folk på förhand. Alla ska betraktas som oskyldiga innan motsatsen bevisats. Men när det gäller Mats Alm har han själv varit sin värsta fiende. I stället för att bara hålla tyst gick han ut i Efterlyst (och redan där väckte hans framträdande misstänksamhet). I stället för att ligga lågt och svara på polisens frågor försvann han och hittades sedan vid sambons kropp, beväpnad med en förvirrad historia om att ha blivit drogad och kidnappad av knivbeväpnade kineser. Och till råga på allt lämnade han elektroniska spår efter sig som direkt motbevisar att han låg nedklämd i bagageutrymmet på en bil i två och ett halvt dygn. Att ta en bild på sig själv i Stockholm under den tid han säger sig ha varit kidnappad förefaller en aning korkat. Och, för att använda Leif GW Perssons ord: om en dator, en mobiltelefon och en kamera åker till Stockholm på egen hand lär det väcka viss uppmärksamhet. Alm bör rimligen ha följt med.
Själv säger Alm att han inte minns någonting när hans lögner avslöjas. Advokaten Peter Althin konstaterar att hans klients minnesförmåga inte är särskilt framstående. Det påminner lite om när Helén Nilssons mördare Ulf Olsson satt i rätten och nekade och inte minns någonting, trots att det fanns DNA-bevis som knöt honom till det döda offrets kropp. Den här gången saknas emellertid den säkra bevisning som fick Olsson fälld för mord.
Det riktigt intressanta är således inte Mats Alms vilda fantasivärld utan frågan om hur Faluns tingsrätt ska bedöma det minst sagt skakiga bevisläge som åklagaren presenterar. Ingen dödsorsak. Inget mordvapen. Inga konkreta tekniska bevis som knyter den tilltalade till offret genom brott. Och egentligen inget tydligt motiv, annat än ett tänkbart ekonomiskt sådant. Allt som finns är i ärlighetens namn Alms egna lögner, hans fullständigt söndersågade alibi. Detta är skälet till att åtalet är så brett och inte bara gäller mord utan också dråp och vållande till annans död. Åklagaren har försökt "spela säkert".
Många tror att Alm endast kommer att dömas för brott mot griftefriden och därmed vara på fri fot efter sommaren, andra att tingsrätten lägger samman alla indicier och trots allt fäller honom. Personligen tycker jag att mesta tyder på att Mats Alm är en både klumpig och småkorkad mördare. Att ställa det utom rimligt tvivel är förstås något helt annat. Rättvisan är grym ibland, det har vi sett i många fall när säkert mycket skyldiga personer släpps fria på grund av bristande bevis. Och så måste det vara, det finns inga alternativ om vi vill ha en rättssäker hantering. Även om det kniper i bröstet ibland.
onsdag 31 mars 2010
Se över rutinerna
Klimatnissen Phil Jones har rentvåtts av det brittiska parlamentet. Han har inte gjort något fel. Däremot bör University of East Anglia "se över sina rutiner", heter det.
Inget fusk. Bara behov av att se över rutiner. Precis som med ICA, då. ICA fuskade systematiskt (och gör det säkert fortfarande) när det gällde datummärkningen av kött. ICA:s VD ansåg att det var fel i rutinerna. Det var det givetvis inte. Fusket var inbyggt i systemet, anställda kallade det att bli "ICA-fierad". Klimatalarmisterna är på motsvarande sätt IPCC-fierade. Ask no questions.
Matbranschens motsvarighet till Phil Jones.
Inget fusk. Bara behov av att se över rutiner. Precis som med ICA, då. ICA fuskade systematiskt (och gör det säkert fortfarande) när det gällde datummärkningen av kött. ICA:s VD ansåg att det var fel i rutinerna. Det var det givetvis inte. Fusket var inbyggt i systemet, anställda kallade det att bli "ICA-fierad". Klimatalarmisterna är på motsvarande sätt IPCC-fierade. Ask no questions.
Matbranschens motsvarighet till Phil Jones.tisdag 30 mars 2010
Men järnvägen då?
Regeringen storsatsar på infrastrukturen. Under den kommande 11-årsperioden handlar det om totalt 482 miljarder kronor, inkluderade är 100 miljarder till Förbifart Stockholm, Citybanan, Norra länken och Mälarbanan. Nu ska det byggas!
Det är en mycket välkommen satsning. Sveriges infrastruktur är oerhört eftersatt på många håll och Stockholm har sedan länge vuxit ur sin trånga kostym. Dessvärre finns inga planer på snabbtåg i Sverige. Det är olyckligt. Sverige är ett avlångt land och befolkningen skulle vara mycket betjänt av en fungerande snabbtågslinje mellan några av landets största och viktigaste städer. Tänk dig snabbtågslinjer mellan Stockholm, Göteborg och Malmö samt någon norrländsk stad (förslagsvis Östersund som är en av de populäraste genomfartsorterna när norrlänningarna ska fira jul och när resten av Sverige ska åka skidor, alternativt Sundsvall).
Planer som tidigare har diskuterats har dessutom handlat om tåg som visserligen är snabbare än dagens sega X2000-tåg men som inte kommer i närheten av de verkliga snabbtåg vi hittar på kontinenten eller i Kina. Tills vidare ska regeringen ha beröm för de viktiga satsningarna fram till 2021. Men Sverige behöver tänka större och snabbare framöver.
Snabbtåg i Shanghai.
Det är en mycket välkommen satsning. Sveriges infrastruktur är oerhört eftersatt på många håll och Stockholm har sedan länge vuxit ur sin trånga kostym. Dessvärre finns inga planer på snabbtåg i Sverige. Det är olyckligt. Sverige är ett avlångt land och befolkningen skulle vara mycket betjänt av en fungerande snabbtågslinje mellan några av landets största och viktigaste städer. Tänk dig snabbtågslinjer mellan Stockholm, Göteborg och Malmö samt någon norrländsk stad (förslagsvis Östersund som är en av de populäraste genomfartsorterna när norrlänningarna ska fira jul och när resten av Sverige ska åka skidor, alternativt Sundsvall).
Planer som tidigare har diskuterats har dessutom handlat om tåg som visserligen är snabbare än dagens sega X2000-tåg men som inte kommer i närheten av de verkliga snabbtåg vi hittar på kontinenten eller i Kina. Tills vidare ska regeringen ha beröm för de viktiga satsningarna fram till 2021. Men Sverige behöver tänka större och snabbare framöver.
Snabbtåg i Shanghai.Alla får det bättre
I svenska medier basuneras ut att "klyftorna ökat" sedan år 2000. De rikaste har fått det bättre, visar en granskning som Socialstyrelsen gjort. Det är som upplagt för den rödgröna oppositionen, vars mantra har varit att de rika blivit rikare och de fattiga fattigare under Alliansens tid vid makten. Men det är en halvsanning. Även de "fattiga" har nämligen fått det bättre.
Det är ett billigt debattknep att hävda att de rika har fått det bättre än de fattiga, i kronor räknat, under den borgerliga regeringen. Om man sänker skatterna med x antal procentenheter för alla som arbetar, innebär det rimligen att den som tjänar mer också får en större skattesänkning. I kronor räknat. Det som helt läggs åt sidan i den kritiken är att skattesänkningen fortfarande betyder mest för de som har minst och varje månad balanserar på plusminusnoll samt att de som tjänar mest redan betalar mycket mer i skatt varje månad till följd av den skarpa progressiviteten i Sveriges skattesystem. Och, inte minst, att oppositionen vill höja skatterna för en vanlig metallarbetare med runt 1 500 kronor - varje månad!
Tycker man att det är något grundläggande fel med att det finns människor som tjänar 50 000 kronor varje månad och de som tjänar 20 000 kan jag förstå kritiken. Men med en sådan utgångspunkt har man mycket litet i en modern och framåtsyftande samhällsdebatt att göra. Då finns det andra alternativa samhällsmodeller att delta i. Varsågoda.
Det är ett billigt debattknep att hävda att de rika har fått det bättre än de fattiga, i kronor räknat, under den borgerliga regeringen. Om man sänker skatterna med x antal procentenheter för alla som arbetar, innebär det rimligen att den som tjänar mer också får en större skattesänkning. I kronor räknat. Det som helt läggs åt sidan i den kritiken är att skattesänkningen fortfarande betyder mest för de som har minst och varje månad balanserar på plusminusnoll samt att de som tjänar mest redan betalar mycket mer i skatt varje månad till följd av den skarpa progressiviteten i Sveriges skattesystem. Och, inte minst, att oppositionen vill höja skatterna för en vanlig metallarbetare med runt 1 500 kronor - varje månad!
Tycker man att det är något grundläggande fel med att det finns människor som tjänar 50 000 kronor varje månad och de som tjänar 20 000 kan jag förstå kritiken. Men med en sådan utgångspunkt har man mycket litet i en modern och framåtsyftande samhällsdebatt att göra. Då finns det andra alternativa samhällsmodeller att delta i. Varsågoda.
söndag 28 mars 2010
Jo, säkert
"Förresten så tror jag att det nyligen såldes ett radhus för tre miljoner, så alla kan bo här."Henrik Almstedt, boende i Saltsjöbaden, intervjuas i DN Söndag om livet på Solsidan (som vi kan följa TV4-versionen av på fredagskvällar).
lördag 27 mars 2010
Politiskt korrekta timmen
I kväll är det dags för den politiska korrekta timmen igen, Earth hour. Nedsläckningen av världen för att "rädda klimatet". Protesten mot själva det moderna samhället, om man så vill.
Det är ett både meningslöst och fånigt initiativ. Ola Skinnhuvud, förlåt Skinnarmo, tar ställning för nedsläckningshysterin på följande sätt: "I Arktis såg jag hur glaciärer dragit sig tillbaka flera kilometer. På en plats låg 30 000 valrossar på ett och samma ställe eftersom det inte fanns någon is. De klämde ihjäl varandra." Japp, vi släcker lamporna för valrossarnas skull. Och i morgon ska jag dammsuga badrummet till stöd för den burmesiska oppositionen.
Jag kommer inte att vara hemma i kväll. Men lita på att fönsterlampan står på. I ren och skär protest.
Det är ett både meningslöst och fånigt initiativ. Ola Skinnhuvud, förlåt Skinnarmo, tar ställning för nedsläckningshysterin på följande sätt: "I Arktis såg jag hur glaciärer dragit sig tillbaka flera kilometer. På en plats låg 30 000 valrossar på ett och samma ställe eftersom det inte fanns någon is. De klämde ihjäl varandra." Japp, vi släcker lamporna för valrossarnas skull. Och i morgon ska jag dammsuga badrummet till stöd för den burmesiska oppositionen.
Jag kommer inte att vara hemma i kväll. Men lita på att fönsterlampan står på. I ren och skär protest.
fredag 26 mars 2010
Marteus: obildad, knäpp och farlig
Expressen har till skillnad från de andra stora morgon- och kvällstidningarna valt att i princip helt ignorera skandalen kring justitieminister Beatrice Asks gredelina kuvert och föreslagna skamstraff.
Ledarskribenten Ann-Charlotte Marteus ger oss en hint om varför då hon ondgör sig över bloggosfärens kritik mot Asks förslag om att hänga ut misstänkta sexköpare. "Det lät illa", medger Marteus, men hon tycks inte tycka att det var något grundläggande fel av Ask att åsidosätta oskuldspresumtionen och föreslå skamstraff. Och bloggosfären, ja den domineras av "blodvittrande, maktberusade pöbelmakare". Ledaren är uppenbarligen skriven i vredesmod och skammen får falla på hela Expressens ledarredaktion för detta lågvattenmärke. Det går över huvud taget inte att förstå vad hon menar. Det är för tusan pöbelväldet som bloggosfären reagerar emot när den kritiserar Ask. Vi ska ha ett professionellt rättsväsende och där ingår inte skamstraff.
Men Marteus anser att eftersom Ask inte talade inför en samling juridikstudenter, spelar det ingen roll. Jag, och många med mig, föredrar en justitieminister som inte bara försvarar rättsstaten ibland utan alltid. Oavsett vilken publiken råkar vara. Jag vet inte vilket slags samhälle Marteus eftersträvar, men någon rättsstat ingår uppenbarligen inte.
Och nog är det inte så lite ironiskt att knäppfeministen Marteus å ena sidan kritiserar alla bloggare, utan undantag, för att agera likt en "vildhundsmobb" mot den stackars justitieministern och å den andra själv spyr galla över bloggosfären och liknar den vid innehållet i en potta.
Marteus tycker att det är bra om frun till den manlige sexköparen får reda på "vad hennes lilla torsk haft för sig". Ska rättsväsendet alltså agera äktenskapsrådgivare nu? Ska rättsväsendet hjälpa kvinnor som lever ihop med män som köper sex att få reda på detta så att de kan dumpa sina hemska karlar? Är det rättsväsendets uppgift?
Marteus förstår sig inte på grundläggande rättsprinciper. Hon är obildad, knäpp och farlig. Precis som sin trosfrände Beatrice Ask.
Ledarskribenten Ann-Charlotte Marteus ger oss en hint om varför då hon ondgör sig över bloggosfärens kritik mot Asks förslag om att hänga ut misstänkta sexköpare. "Det lät illa", medger Marteus, men hon tycks inte tycka att det var något grundläggande fel av Ask att åsidosätta oskuldspresumtionen och föreslå skamstraff. Och bloggosfären, ja den domineras av "blodvittrande, maktberusade pöbelmakare". Ledaren är uppenbarligen skriven i vredesmod och skammen får falla på hela Expressens ledarredaktion för detta lågvattenmärke. Det går över huvud taget inte att förstå vad hon menar. Det är för tusan pöbelväldet som bloggosfären reagerar emot när den kritiserar Ask. Vi ska ha ett professionellt rättsväsende och där ingår inte skamstraff.
Men Marteus anser att eftersom Ask inte talade inför en samling juridikstudenter, spelar det ingen roll. Jag, och många med mig, föredrar en justitieminister som inte bara försvarar rättsstaten ibland utan alltid. Oavsett vilken publiken råkar vara. Jag vet inte vilket slags samhälle Marteus eftersträvar, men någon rättsstat ingår uppenbarligen inte.
Och nog är det inte så lite ironiskt att knäppfeministen Marteus å ena sidan kritiserar alla bloggare, utan undantag, för att agera likt en "vildhundsmobb" mot den stackars justitieministern och å den andra själv spyr galla över bloggosfären och liknar den vid innehållet i en potta.
Marteus tycker att det är bra om frun till den manlige sexköparen får reda på "vad hennes lilla torsk haft för sig". Ska rättsväsendet alltså agera äktenskapsrådgivare nu? Ska rättsväsendet hjälpa kvinnor som lever ihop med män som köper sex att få reda på detta så att de kan dumpa sina hemska karlar? Är det rättsväsendets uppgift?
Marteus förstår sig inte på grundläggande rättsprinciper. Hon är obildad, knäpp och farlig. Precis som sin trosfrände Beatrice Ask.
torsdag 25 mars 2010
Inga visioner
Jag följde inte gårdagens debatt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin minutiöst. TV:n stod på, som den nästan alltid gör, och jag lyssnade och riktade ibland även ögonen mot TV4-programmet Kvällsöppet där ledarna för Sveriges två största partier drabbade samman. Eller drabbade och drabbade... De stod och tävlade om vem som kunde se snällast ut. Och det känns som att vi har sett och hört den här debatten hur många gånger som helst nu. Det är två helt färglösa politiska ledare som saknar principer, idéer och framför allt är svårartat visionslösa. Den politiska debatten reduceras till ett evinnerligt gnäll om skatte- och bidragsnivåer. Fåniga uttryck som "stupstock", "pensionärsskatt" och "pigavdrag" flyger genom luften, som för att ytterligare illustrera dagisnivån i svensk inrikespolitik.
Det är lite anmärkningsvärt ändå att Reinfeldt inte öppet ifrågasätter Sahlins utspel om att endast höginkomsttagare som hon själv (som tjänar runt 130 000 kronor i månaden) kommer drabbas av skattehöjningar efter en rödgrön valseger. Högskattestaten fungerar inte så. Sverige har helt enkelt alldeles för få höginkomsttagare för att en höjda marginalskatter för dessa grupper ska ge staten några märkbara inkomstökningar (förutsatt att begreppet höginkomsttagare inte omdefinieras). Nej, Sahlin kommer att behöva höja skatten för metallarbetare, vårdbiträden och lägre tjänstemän för att få ihop till sina utgiftsökningar. Frågan är bara hur ärlig hon vågar vara inför valet.
Mest av allt präglas alltså den politiska debatten av visionslöshet. Vad vill Reinfeldt respektive Sahlin med Sverige? Båda vill fila på redan existerande system, snickra och putsa på högskattestaten. Det är inte visioner.
Det är lite anmärkningsvärt ändå att Reinfeldt inte öppet ifrågasätter Sahlins utspel om att endast höginkomsttagare som hon själv (som tjänar runt 130 000 kronor i månaden) kommer drabbas av skattehöjningar efter en rödgrön valseger. Högskattestaten fungerar inte så. Sverige har helt enkelt alldeles för få höginkomsttagare för att en höjda marginalskatter för dessa grupper ska ge staten några märkbara inkomstökningar (förutsatt att begreppet höginkomsttagare inte omdefinieras). Nej, Sahlin kommer att behöva höja skatten för metallarbetare, vårdbiträden och lägre tjänstemän för att få ihop till sina utgiftsökningar. Frågan är bara hur ärlig hon vågar vara inför valet.
Mest av allt präglas alltså den politiska debatten av visionslöshet. Vad vill Reinfeldt respektive Sahlin med Sverige? Båda vill fila på redan existerande system, snickra och putsa på högskattestaten. Det är inte visioner.
onsdag 24 mars 2010
Det sovande folket
Vår justitieminister har gjort bort sig. Först utan att förstå det. Efter omfattande kritik tog hon tillbaka det mest färgstarka i sitt förslag om att hänga ut misstänkta sexköpare och hoppades att det skulle räcka. När envetna människor som tror på värdet av en rättsstat inte gav sig tvangs hennes pressekreterare skriva ett kort uttalande om att Beatrice Ask visst förstod skillnaden mellan att vara misstänkt för och skyldig till ett brott. Att ett sådant klargörande över huvud taget anses nödvändigt säger en del om det klaver som Ask satt ned foten i.
Det vi ser i bloggosfären just nu är yrvakna politiker som tydligen för första gången i sina politiska liv måste diskutera svåra ord som rättssäkerhet och oskuldspresumtion (och misslyckas med att förstå skillnaden mellan rättssäkerhet och rättstrygghet). Moderater försöker trivialisera Asks förslag genom att kalla det "en groda". Det var ingen groda. Det var ett tydligt formulerat förslag som inte kunde missförstås. För att säkerställa detta lade ministern till ett "om jag ska vara riktigt ärlig".
Detta är inte det första tecknet på att Beatrice Ask är en direkt olämplig justitieminister. Hennes vilja att drogtesta barn utan föräldrars godkännande är ett annat flagrant övertramp (som ligger helt i linje med den fascistoida narkotikapolitiken). Mycket tyder således på att Ask inte alls försade sig när hon hävdade att misstänkta sexköpare borde skämmas inför grannar och anhöriga. Hon menade vad hon sade, hon insåg bara inte att det kunde anses olämpligt. Det är också viktigt att påpeka att det lilla drev som framtvingade en så kallad pudel på regeringens hemsida inte har innehållit ifrågasättanden av Asks argument för sexköpslagen. Så långt vågar journalisterna tydligen inte gå, sexköpslagen är trots allt stoltheten i den svenska jämställdhetsdiktaturen. Ask har nämligen lyckats röra till det rejält även i den argumentationen (läs mer om detta här).
Det gläder mig att se så många i bloggosfären reagera. Men det smärtar samtidigt att inse, att frågan om rättssäkerheten i Sverige inte kommer att bli en viktig eller ens påverkbar fråga i valrörelsen. Om några veckor är detta glömt, de flesta svenskar har förmodligen inte ens något emot Asks utspel i sig, och Reinfeldt och Sahlin kan ägna de återstående månaderna åt att diskutera skatte- och bidragsnivåer. Svenska politiker har slutat att prata om principiellt viktiga frågor. När rättssäkerhet och integritet av det politiska etablissemanget snarare anses vara i vägen borde det ringa i alla tänkbara larmklockor hos demokratiskt sinnade medborgare. Inget tyder dock på att det sker.
Den politiska situationen i Sverige under detta valår känns på många sätt apatisk. Det finns egentligen bara tre rimliga alternativ för en liberal väljare:
Jag kan respektera alla dem som väljer något av dessa tre alternativ. Själv väger jag mellan alternativ 1 och 3 och landar förmodligen i alternativ 1. Den liberal som röstar på Alliansen kommer, precis som efter 2006, att bli mycket besviken. Och hur personen i fråga med rent samvete ska kunna motivera sitt val övergår mitt förstånd.
Nästa alla svenska väljare kommer förstås ändå att rösta på oppositionen eller Alliansen. Och sova vidare i sin skönhetssömn.
Välkommen till den moderata skamvrån. Så 2010.
Det vi ser i bloggosfären just nu är yrvakna politiker som tydligen för första gången i sina politiska liv måste diskutera svåra ord som rättssäkerhet och oskuldspresumtion (och misslyckas med att förstå skillnaden mellan rättssäkerhet och rättstrygghet). Moderater försöker trivialisera Asks förslag genom att kalla det "en groda". Det var ingen groda. Det var ett tydligt formulerat förslag som inte kunde missförstås. För att säkerställa detta lade ministern till ett "om jag ska vara riktigt ärlig".
Detta är inte det första tecknet på att Beatrice Ask är en direkt olämplig justitieminister. Hennes vilja att drogtesta barn utan föräldrars godkännande är ett annat flagrant övertramp (som ligger helt i linje med den fascistoida narkotikapolitiken). Mycket tyder således på att Ask inte alls försade sig när hon hävdade att misstänkta sexköpare borde skämmas inför grannar och anhöriga. Hon menade vad hon sade, hon insåg bara inte att det kunde anses olämpligt. Det är också viktigt att påpeka att det lilla drev som framtvingade en så kallad pudel på regeringens hemsida inte har innehållit ifrågasättanden av Asks argument för sexköpslagen. Så långt vågar journalisterna tydligen inte gå, sexköpslagen är trots allt stoltheten i den svenska jämställdhetsdiktaturen. Ask har nämligen lyckats röra till det rejält även i den argumentationen (läs mer om detta här).
Det gläder mig att se så många i bloggosfären reagera. Men det smärtar samtidigt att inse, att frågan om rättssäkerheten i Sverige inte kommer att bli en viktig eller ens påverkbar fråga i valrörelsen. Om några veckor är detta glömt, de flesta svenskar har förmodligen inte ens något emot Asks utspel i sig, och Reinfeldt och Sahlin kan ägna de återstående månaderna åt att diskutera skatte- och bidragsnivåer. Svenska politiker har slutat att prata om principiellt viktiga frågor. När rättssäkerhet och integritet av det politiska etablissemanget snarare anses vara i vägen borde det ringa i alla tänkbara larmklockor hos demokratiskt sinnade medborgare. Inget tyder dock på att det sker.
Den politiska situationen i Sverige under detta valår känns på många sätt apatisk. Det finns egentligen bara tre rimliga alternativ för en liberal väljare:
1) Rösta på Liberala partiet
2) Rösta på Piratpartiet
3) Avstå från att rösta
2) Rösta på Piratpartiet
3) Avstå från att rösta
Jag kan respektera alla dem som väljer något av dessa tre alternativ. Själv väger jag mellan alternativ 1 och 3 och landar förmodligen i alternativ 1. Den liberal som röstar på Alliansen kommer, precis som efter 2006, att bli mycket besviken. Och hur personen i fråga med rent samvete ska kunna motivera sitt val övergår mitt förstånd.
Nästa alla svenska väljare kommer förstås ändå att rösta på oppositionen eller Alliansen. Och sova vidare i sin skönhetssömn.
Välkommen till den moderata skamvrån. Så 2010.
Ny talare på torsdagens talarkväll!
På grund av sjukdom tvingas Tanja Bergkvist ställa in sitt föredrag hos Frihetsfronten på torsdag kväll. Hon kommer att tala i april i stället.
I morgon får vi i stället lyssna på Karl Sigfrid, moderat riksdagsledamot som gjort sig känd i integritetsfrågor. Tid och lokal är desamma.
Tid: Torsdag 25/3 19.00.
Plats: Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9 i Gamla stan, Stockholm.
Alla är välkomna!
I morgon får vi i stället lyssna på Karl Sigfrid, moderat riksdagsledamot som gjort sig känd i integritetsfrågor. Tid och lokal är desamma.
Tid: Torsdag 25/3 19.00.
Plats: Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9 i Gamla stan, Stockholm.
Alla är välkomna!
En senkommen pudel förändrar inget
Det är oftast när politiker tillåts tänka fritt, och/eller när de tror att ingen hör, som vi får höra vad de egentligen tycker. I media kallas det grodor, men jag skulle vilja hävda att det är deras verkliga ofriserade uppfattningar som vi får höra.
Ask ångrar nu sitt uttalande och hävdar att det var "klumpigt". Indirekt riktar hon emellertid udden mot alla som kritiserade henne eftersom det är vi som har "missförstått" ministern.
"Det skymmer det viktiga, att vi måste fundera över hur ungdomar ska skyddas på nätet och i andra sammanhang där de riskerar att utnyttjas", säger Ask. Nu var det ju över huvud taget inte detta som hennes uttalande handlade om. Ask talade om hur delgivning av ett specifikt brott ska gå till (i form av färgglada kuvert för att nära och kära ska inse vad den misstänkte är "för typ") och vädrade sin syn på vad sexköpare är för slags människor (presumtiva barnvåldtäktsmän).
Jag köper därför inte Asks senkomna och synnerligen ynkliga pudel. Det spelar ingen roll vad Ask säger nu, hon har redan gjort bort sig i flera led. Att hon tar tillbaka förslaget om att misstänkta sexköpare ska skämmas offentligt eliminerar inte det faktum att hon faktiskt tycker att sexköpare är hemska människor som borde skämmas öppet. Viljan att införa skamstraff tyder, precis som Sanna Rayman konstaterade i sin välskrivna ledare, på uppgivenhet inför rättssystemet. Eftersom sexköpslagen inte har fungerat som tänkt - ingen sexköpare har fängslats, prostitutionen är på väg tillbaka till liknande nivåer som 1999 - kommer krav på straff utöver den rent rättsliga påföljden. En samhällelig dom, ett socialt skamstraff (vilket såväl misstänkta som dömda sexköpare redan drabbas av i den radikalfeministiska intoleransens Sverige) är vad Ask har föreslagit. Diskussionen är således större än Asks oförmåga att skilja mellan misstänkta och dömda personer, den handlar även om synen på straffets funktion i samhället.
Jag trodde i min enfald att Ask var en någorlunda intelligent person, men jag har omvärderat den inställningen. En person som verkligen tror på rättsprincipen om oskuldspresumtion, som verkligen har denna princip i ryggmärgen (vilket varje rimlig justitieminister borde ha) kan inte bara "råka" ge förslag som strider mot denna uppfattning. En rimlig justitieminister föreslår heller inte skamstraff utöver den rättsliga påföljden. Beatrice Asks ställningstagande för sexköpslagen och hennes syn på alla sexsäljare som utnyttjade offer vittnar om en vidrig och nedlåtande människosyn. Hennes medeltida syn på straffets roll förvärrar allt ytterligare.
Reinfeldt hävdade att man inte kan kräva en ministers avgång så "lättvindigt", underförstått att en justitieminister inte kan förväntas ha så stor koll på det där med oskuldspresumtion och rättsliga grundprinciper. Så talar en statsminister som är fullständigt principlös.
Det glädjande i hela den här bedrövliga historien är i synnerhet bloggosfärens reaktion. Några enstaka ledarskribenter oräknade är det i bloggosfären de tänkande människorna med principer återfinns, de som vägleds av idéer och moral och vars tankar bottnar i något slags rättspatos. När det gäller frågor som FRA, IPRED och rättssäkerhet i allmänhet spänner engagemanget från höger till vänster. De etablerade partierna ser ned på detta engagemang, människor som engagerade sig mot FRA utpekades som kufar. Det finns ingen plats för principer i politiken längre. I ett sådant idéfattigt politiskt landskap får vi statsministerkandidater som Sahlin och Reinfeldt.
Både Ask och Reinfeldt anser säkert att "alla tjänar på om debatten lägger sig". Den som vill skicka ministern ett gredelint kuvert kan dock fortfarande göra det och förbättra sin karma inför den stundande påsken.
Ask ångrar nu sitt uttalande och hävdar att det var "klumpigt". Indirekt riktar hon emellertid udden mot alla som kritiserade henne eftersom det är vi som har "missförstått" ministern.
"Det skymmer det viktiga, att vi måste fundera över hur ungdomar ska skyddas på nätet och i andra sammanhang där de riskerar att utnyttjas", säger Ask. Nu var det ju över huvud taget inte detta som hennes uttalande handlade om. Ask talade om hur delgivning av ett specifikt brott ska gå till (i form av färgglada kuvert för att nära och kära ska inse vad den misstänkte är "för typ") och vädrade sin syn på vad sexköpare är för slags människor (presumtiva barnvåldtäktsmän).
Jag köper därför inte Asks senkomna och synnerligen ynkliga pudel. Det spelar ingen roll vad Ask säger nu, hon har redan gjort bort sig i flera led. Att hon tar tillbaka förslaget om att misstänkta sexköpare ska skämmas offentligt eliminerar inte det faktum att hon faktiskt tycker att sexköpare är hemska människor som borde skämmas öppet. Viljan att införa skamstraff tyder, precis som Sanna Rayman konstaterade i sin välskrivna ledare, på uppgivenhet inför rättssystemet. Eftersom sexköpslagen inte har fungerat som tänkt - ingen sexköpare har fängslats, prostitutionen är på väg tillbaka till liknande nivåer som 1999 - kommer krav på straff utöver den rent rättsliga påföljden. En samhällelig dom, ett socialt skamstraff (vilket såväl misstänkta som dömda sexköpare redan drabbas av i den radikalfeministiska intoleransens Sverige) är vad Ask har föreslagit. Diskussionen är således större än Asks oförmåga att skilja mellan misstänkta och dömda personer, den handlar även om synen på straffets funktion i samhället.
Jag trodde i min enfald att Ask var en någorlunda intelligent person, men jag har omvärderat den inställningen. En person som verkligen tror på rättsprincipen om oskuldspresumtion, som verkligen har denna princip i ryggmärgen (vilket varje rimlig justitieminister borde ha) kan inte bara "råka" ge förslag som strider mot denna uppfattning. En rimlig justitieminister föreslår heller inte skamstraff utöver den rättsliga påföljden. Beatrice Asks ställningstagande för sexköpslagen och hennes syn på alla sexsäljare som utnyttjade offer vittnar om en vidrig och nedlåtande människosyn. Hennes medeltida syn på straffets roll förvärrar allt ytterligare.
Reinfeldt hävdade att man inte kan kräva en ministers avgång så "lättvindigt", underförstått att en justitieminister inte kan förväntas ha så stor koll på det där med oskuldspresumtion och rättsliga grundprinciper. Så talar en statsminister som är fullständigt principlös.
Det glädjande i hela den här bedrövliga historien är i synnerhet bloggosfärens reaktion. Några enstaka ledarskribenter oräknade är det i bloggosfären de tänkande människorna med principer återfinns, de som vägleds av idéer och moral och vars tankar bottnar i något slags rättspatos. När det gäller frågor som FRA, IPRED och rättssäkerhet i allmänhet spänner engagemanget från höger till vänster. De etablerade partierna ser ned på detta engagemang, människor som engagerade sig mot FRA utpekades som kufar. Det finns ingen plats för principer i politiken längre. I ett sådant idéfattigt politiskt landskap får vi statsministerkandidater som Sahlin och Reinfeldt.
Både Ask och Reinfeldt anser säkert att "alla tjänar på om debatten lägger sig". Den som vill skicka ministern ett gredelint kuvert kan dock fortfarande göra det och förbättra sin karma inför den stundande påsken.
tisdag 23 mars 2010
Landet tillknäppt
Vid de manliga handelsstudenternas fest i Umeå poserade lättklädda tjejer i underkläder och deltagare fick slicka chokladsås från deras kroppar. Låter som om de har haft trevligt, med andra ord. Men det ska man inte ha i Sverige.
Kåren är kritisk till den "starkt sexistiska" festen, universitetsdirektören talar om"unken kvinnosyn". Ujejuj.
Ladies Night-kvällar för kvinnor är OK. Men ve den som bjuder in lättklädda kvinnor till en fest. Då är det sexism och tecken på en "unken kvinnosyn".
Ska det här landet aldrig växa upp?
Kåren är kritisk till den "starkt sexistiska" festen, universitetsdirektören talar om"unken kvinnosyn". Ujejuj.
Ladies Night-kvällar för kvinnor är OK. Men ve den som bjuder in lättklädda kvinnor till en fest. Då är det sexism och tecken på en "unken kvinnosyn".
Ska det här landet aldrig växa upp?
Mitt brev till Beatrice Ask
Det blåser i Asken just nu. Att en tillnyktrad Thomas Bodström plötsligt börjar försvara rättsstaten är trevligt att se, även om det luktar milslång oppositionell populism om hans krav på Beatrice Asks avgång.
CUF har protesterat mot Beatrice Ask genom att leverera att stort lila kuvert till Rosenbad. Sanna Rayman skriver en mycket bra ledare på temat. Tokmoderaten anser att Ask bör ta tillbaka sitt förslag helt och hållet eller avgå. HAX tror att det bara är en tidsfråga innan fler i gammelmedierna inser vad ministern faktiskt har föreslagit och hakar på kritiken. Jag hoppas det inte slutar vid en diskussion om gredelina kuvert.
Men för sakens skull tänkte jag skicka ett brev till Beatrice Ask i just ett gredelint kuvert. Sagor från livbåten skriver ett öppet brev till justitieministern, men jag anser att det är mer demonstrativt att skicka ett brev med snigelpost. Jag uppmanar alla att göra detsamma, bara om de gredelina breven dimper ned i högar kommer det att uppmärksammas. Ni kan antingen kopiera och klistra in nedanstående text eller författa något eget. Skicka brevet till:
Justitiedepartementet
Justitieminister Beatrice Ask
Rosenbad 4
103 33 Stockholm
Justitieminister Beatrice Ask delges härmed misstanke om att ha missförstått alternativt föreslagit ett avskaffande av den för västvärlden grundläggande rättsliga principen om oskuldspresumtion – att alla människor ska betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats.
CUF har protesterat mot Beatrice Ask genom att leverera att stort lila kuvert till Rosenbad. Sanna Rayman skriver en mycket bra ledare på temat. Tokmoderaten anser att Ask bör ta tillbaka sitt förslag helt och hållet eller avgå. HAX tror att det bara är en tidsfråga innan fler i gammelmedierna inser vad ministern faktiskt har föreslagit och hakar på kritiken. Jag hoppas det inte slutar vid en diskussion om gredelina kuvert.
Men för sakens skull tänkte jag skicka ett brev till Beatrice Ask i just ett gredelint kuvert. Sagor från livbåten skriver ett öppet brev till justitieministern, men jag anser att det är mer demonstrativt att skicka ett brev med snigelpost. Jag uppmanar alla att göra detsamma, bara om de gredelina breven dimper ned i högar kommer det att uppmärksammas. Ni kan antingen kopiera och klistra in nedanstående text eller författa något eget. Skicka brevet till:
Justitiedepartementet
Justitieminister Beatrice Ask
Rosenbad 4
103 33 Stockholm
Justitieminister Beatrice Ask delges härmed misstanke om att ha missförstått alternativt föreslagit ett avskaffande av den för västvärlden grundläggande rättsliga principen om oskuldspresumtion – att alla människor ska betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats.
I enlighet med ministerns eget förslag skickas härmed en delgivning i ett gredelint kuvert som en tydlig signal om att samhället inte accepterar din syn på rättsstaten. Det gredelina kuvertet är särskilt avsett att få dig att skämmas för det du är misstänkt för då en domstolsprövning och eventuell fällande dom enligt ministern själv inte anses tillräckliga i rättsstaten Sverige.
Med tillrättavisande hälsning och hopp om framtida bot och bättring,
Hans Engnell,
Stockholm
Skicka Ask ett lila kuvert!
Beatrice Asks utspel om att sexköpare ska skämmas offentligt för sitt "brott" genom att få hem gredelina kuvert så att hela familjen ska veta vad pappan gjort sig skyldig till har väckt berättigad vrede. CUF har protesterat genom att lämna ett stort lila kuvert till Ask.
Hon intervjuas av Nyhetskanalen och fortsätter att trampa i klaveret.
Det är rätt symptomatiskt att journalisten som intervjuar Ask över huvud taget inte reagerar över att sex med "småflickor" och tvångsprostitution inte alls har med sexköpslagen att göra. Ask skulle få svårt att förklara sig om hon fick skarpa motfrågor kring detta. Inte heller fick hon någon fråga på varför det är just sexköpare, vars "brott" kan ge max sex månaders fängelse, men inte våldtäktsmän, mördare och personer som misstänkts för andra allvarliga brott som ska skämmas offentligt. Förslaget med ett slags halvoffentlig delgivning är vidrigt i vilket fall, men det säger något om regeringens prioriteringar när det är just sexköpare som ska "skämmas på torget".
När det gäller kriminalpolitik är Alliansen sig lik. Det är hårdare straff som gäller, punkt slut. Naturligtvis kommer den så kallade utvärderingen av sexköpslagen (i vars direktiv det inte ingick att ifrågasätta lagen som sådan) resultera i en föreslagen straffskärpning - utredaren Anna Skarhed har redan konstaterat att hon inte lyckats hitta några nackdelar med lagen. Men det är när hårdare straff kopplas ihop med ett slags lynchjustis - utifrån argumentet att "folk har rätt att veta" - som det blir riktigt obehagligt. Det är därför en aning ironiskt att de många integritetskämpar som de facto finns inom Alliansen - i dess ungdomsförbund och på lokal nivå - företräds av en haverist som Beatrice Ask.
Jag tror inte att Ask tycker att det är något grundläggande fel med förslaget om skamstraff. Men hon har naturligtvis tagit intryck av debatten som uppstått, möjligen har även regeringschefen haft ett och annat ord att säga henne, och insett att hon gick över gränsen för vad som anses anständigt. Som stolt politiker ber hon då inte om ursäkt utan låter andra förstå att förslaget bara inte var på allvar eftersom det ingick i "en diskussion".
Mitt förslag är att folk inte nöjer sig med Asks halvhjärtade bortförklaringar utan fortsätter skicka lila kuvert till henne och kräver hennes avgång. Vi kan inte ha en justitieminister som företräder en medeltida rättsuppfattning och tar så lättvindigt på skillnaden mellan misstänkt och dömd.
Vad det står på brevet inuti kuvertet är av underordnad betydelse, men skicka det till:
Justitiedepartementet
Beatrice Ask
Rosenbad 4
103 33 Stockholm
Hon intervjuas av Nyhetskanalen och fortsätter att trampa i klaveret.
"Jag tror att de flesta, i vart fall i Sverige, tycker att det är lite skämmigt att använda sig av 15-åriga, 16-åriga tjejer som man köper sex av. [...] Nu var det här en diskussion om vilka åtgärder kan man tänka sig diskutera när det gäller att komma åt dem som förgriper sig på småflickor."Från köp av sexuella tjänster av vuxna, via 15-, 16-åringar och ned till "småflickor". Så skev är argumentationen för sexköpslagen. Inte sällan brukar även människohandel nämnas. Detta trots att sexköpslagen varken reglerar människohandel eller sex med minderåriga. Vi har redan lagar som reglerar detta i Brottsbalken. Ändå är det detta Ask vill uppehålla sig vid och inte "några små poänger" kring rättssäkerhet. Det är i sanning märkligt att de som försvarar sexköpslagen måste ta till situationer som lagen över huvud taget inte reglerar för att ge den något slags existensberättigande. Ask spelar ut det emotionella kortet om "unga tjejer" som köps av "gubbar" och alla tittar och sväljer.
Det är rätt symptomatiskt att journalisten som intervjuar Ask över huvud taget inte reagerar över att sex med "småflickor" och tvångsprostitution inte alls har med sexköpslagen att göra. Ask skulle få svårt att förklara sig om hon fick skarpa motfrågor kring detta. Inte heller fick hon någon fråga på varför det är just sexköpare, vars "brott" kan ge max sex månaders fängelse, men inte våldtäktsmän, mördare och personer som misstänkts för andra allvarliga brott som ska skämmas offentligt. Förslaget med ett slags halvoffentlig delgivning är vidrigt i vilket fall, men det säger något om regeringens prioriteringar när det är just sexköpare som ska "skämmas på torget".
När det gäller kriminalpolitik är Alliansen sig lik. Det är hårdare straff som gäller, punkt slut. Naturligtvis kommer den så kallade utvärderingen av sexköpslagen (i vars direktiv det inte ingick att ifrågasätta lagen som sådan) resultera i en föreslagen straffskärpning - utredaren Anna Skarhed har redan konstaterat att hon inte lyckats hitta några nackdelar med lagen. Men det är när hårdare straff kopplas ihop med ett slags lynchjustis - utifrån argumentet att "folk har rätt att veta" - som det blir riktigt obehagligt. Det är därför en aning ironiskt att de många integritetskämpar som de facto finns inom Alliansen - i dess ungdomsförbund och på lokal nivå - företräds av en haverist som Beatrice Ask.
Jag tror inte att Ask tycker att det är något grundläggande fel med förslaget om skamstraff. Men hon har naturligtvis tagit intryck av debatten som uppstått, möjligen har även regeringschefen haft ett och annat ord att säga henne, och insett att hon gick över gränsen för vad som anses anständigt. Som stolt politiker ber hon då inte om ursäkt utan låter andra förstå att förslaget bara inte var på allvar eftersom det ingick i "en diskussion".
Mitt förslag är att folk inte nöjer sig med Asks halvhjärtade bortförklaringar utan fortsätter skicka lila kuvert till henne och kräver hennes avgång. Vi kan inte ha en justitieminister som företräder en medeltida rättsuppfattning och tar så lättvindigt på skillnaden mellan misstänkt och dömd.
Vad det står på brevet inuti kuvertet är av underordnad betydelse, men skicka det till:
Justitiedepartementet
Beatrice Ask
Rosenbad 4
103 33 Stockholm
måndag 22 mars 2010
Med flaggan i topp
Google är på väg att lämna Kina. Som ett avslutande långt finger till regimen har företaget beslutat att släppa på censuren på sin sökmotor Google.cn. De säger sig ha förhoppningen att Beijing ska respektera beslutet, men givetvis är det bara ett sista utspel i Googles svanesång i Kina.
När Google lämnar kommer den kinesiska sökmotorn Baidu sannolikt att ta över än mer. Kineserna är då tillbaka i en strikt nätcensur.
Således: njut så länge det varar.
Även tillgänglig för kineser. En kort tid.
När Google lämnar kommer den kinesiska sökmotorn Baidu sannolikt att ta över än mer. Kineserna är då tillbaka i en strikt nätcensur.
Således: njut så länge det varar.
Även tillgänglig för kineser. En kort tid.Frihetsfrontens talarkväll: mars
På torsdagens talarkväll med Frihetsfronten talar Tanja Bergkvist, fil. dr. i matematik och kritiker av den så kallade genusvetenskapen.
Tid: Torsdag 25/3 kl 19.
Plats: Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9 i Gamla stan, Stockholm.
Det går utmärkt att både äta god mat och dricka öl i lokalen. Efter talarkvällen blir det barhäng för alla som har lust.
Kom, lyssna, fråga och diskutera!
Alla är välkomna!
Tid: Torsdag 25/3 kl 19.
Plats: Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9 i Gamla stan, Stockholm.
Det går utmärkt att både äta god mat och dricka öl i lokalen. Efter talarkvällen blir det barhäng för alla som har lust.
Kom, lyssna, fråga och diskutera!
Alla är välkomna!
söndag 21 mars 2010
När ingen bryr sig
De flesta väljare bryr sig inte om de riktigt stora, principiella och för demokratin grundläggande frågorna. Det är, minst sagt, ett problem.
Vi har sett det så många gånger nu. Allmänhetens ignorans av det som är viktigt till förmån för detalj- och tramsfrågor. 4 av 10 som röstade i Aftonbladets webbomröstning gällande huruvida det var rätt eller fel att hänga ut misstänkta sexköpare gav Beatrice Asks förslag tummen upp. Webbomröstningar ska ses för vad de är, men eftersom Aftonbladets lockar osedvanligt många röstande (i detta fall runt 60 000) säger de ändå något om allmänhetens åsikter. 4 av 10 svenskar sågar alltså själva grunden för den västerländska rättsuppfattningen, devisen att den som ej är dömd i domstol ska betraktas som oskyldig. I pöbelns värld är själva misstanken nog för att framtvinga lynchjustis. Det är både förfärande och oroväckande. Men egentligen inte så förvånande. Det är förmodligen samma människor som ständigt skriker efter högre straff och längre batonger. Det är troligen samma personer som vet precis vem som vann senaste Idol men som med nöd och näppe vet att Sverige har något som kallas grundlag.
Detta förhållande blir tydligt när man betänker vilket avsnitt av samhällsprogrammet Uppdrag granskning som väckt flest reaktioner hos tittarna. Gällde det "fallet Ulf", den felaktigt incestdömde pappan som slutligen friades efter flera år i fängelse? Eller var det månne avsnittet om den socialdemokratiska regeringens hantering av Estonia-affären? Självfallet inte. Det var avsnittet om felmärkt köttfärs på ICA. Sådant engagerar, sådant känns nära. Frågor om yttrandefrihet, informationsfrihet på nätet och rättssäkerhet gör det uppenbarligen inte. Alla handlar ju köttfärs på ICA medan få kan sätta sig in i hur det känns att bli felaktigt utpekad som barnvåldtäktsman ("och var han inte skyldig ändå, tro...?"). Sveriges genom tiderna värsta rättsskandal (som även kan vara i särklass i ett internationellt perspektiv), Thomas Quick-utredningarna, har gett några minuter i TV. Allmänheten bryr sig ännu mindre.
Det är som om stora frågor om rättssäkerhet inte berör människor. Som om det inte är viktigt att ha fungerande domstolar. Om staten inte lyckas upprätthålla och försvara våra grundläggande fri- och rättigheter spelar maxtaxa på dagis, skatteavdrag för hushållsnära tjänster, jämställdhetsbonus och fan och hans moster ingen roll. Ty då är demokratin redan besegrad. Vi ser oerhört oroväckande tendenser i många demokratiska stater världen över. Lilla Sverige följer lydigt efter.
Allt som behövs är att vanligt folk orkar bry sig om själva fundamenten i vår demokratiska rättsstat. Men jag förmodar att Körslaget blev för utmattande.
Vi har sett det så många gånger nu. Allmänhetens ignorans av det som är viktigt till förmån för detalj- och tramsfrågor. 4 av 10 som röstade i Aftonbladets webbomröstning gällande huruvida det var rätt eller fel att hänga ut misstänkta sexköpare gav Beatrice Asks förslag tummen upp. Webbomröstningar ska ses för vad de är, men eftersom Aftonbladets lockar osedvanligt många röstande (i detta fall runt 60 000) säger de ändå något om allmänhetens åsikter. 4 av 10 svenskar sågar alltså själva grunden för den västerländska rättsuppfattningen, devisen att den som ej är dömd i domstol ska betraktas som oskyldig. I pöbelns värld är själva misstanken nog för att framtvinga lynchjustis. Det är både förfärande och oroväckande. Men egentligen inte så förvånande. Det är förmodligen samma människor som ständigt skriker efter högre straff och längre batonger. Det är troligen samma personer som vet precis vem som vann senaste Idol men som med nöd och näppe vet att Sverige har något som kallas grundlag.
Detta förhållande blir tydligt när man betänker vilket avsnitt av samhällsprogrammet Uppdrag granskning som väckt flest reaktioner hos tittarna. Gällde det "fallet Ulf", den felaktigt incestdömde pappan som slutligen friades efter flera år i fängelse? Eller var det månne avsnittet om den socialdemokratiska regeringens hantering av Estonia-affären? Självfallet inte. Det var avsnittet om felmärkt köttfärs på ICA. Sådant engagerar, sådant känns nära. Frågor om yttrandefrihet, informationsfrihet på nätet och rättssäkerhet gör det uppenbarligen inte. Alla handlar ju köttfärs på ICA medan få kan sätta sig in i hur det känns att bli felaktigt utpekad som barnvåldtäktsman ("och var han inte skyldig ändå, tro...?"). Sveriges genom tiderna värsta rättsskandal (som även kan vara i särklass i ett internationellt perspektiv), Thomas Quick-utredningarna, har gett några minuter i TV. Allmänheten bryr sig ännu mindre.
Det är som om stora frågor om rättssäkerhet inte berör människor. Som om det inte är viktigt att ha fungerande domstolar. Om staten inte lyckas upprätthålla och försvara våra grundläggande fri- och rättigheter spelar maxtaxa på dagis, skatteavdrag för hushållsnära tjänster, jämställdhetsbonus och fan och hans moster ingen roll. Ty då är demokratin redan besegrad. Vi ser oerhört oroväckande tendenser i många demokratiska stater världen över. Lilla Sverige följer lydigt efter.
Allt som behövs är att vanligt folk orkar bry sig om själva fundamenten i vår demokratiska rättsstat. Men jag förmodar att Körslaget blev för utmattande.
lördag 20 mars 2010
Reinfeldt försvarar Ask
En rimlig statsminister hade reagerat kraftfullt om justitieministern begår ett sådant övertramp som Beatrice Ask nyligen gjorde.
I stället för att ta sin minister i örat säger Reinfeldt i Ekots lördagsintervju (i vilken han för övrigt pressas rätt hårt i andra frågor): "Bea prövade en tanke, alldeles märklig är den inte."
Det är alltså enligt Reinfeldt inte alldeles märkligt att en justitieminister föreslår att människor som misstänks för brott ska hängas ut och skämmas redan innan misstanken prövats i domstol.
Det är förståeligt att statsministern inte vill skapa en öppen strid med en minister. Och det är naturligtvis fullt möjligt att Reinfeldt tar Ask i örat internt. Utåt nöjer han sig med att förstrött konstatera att "vi [måste] alltid lära oss skilja på vem som är misstänkt och vem som är dömd" och kallar sexköpare för "sexualförbrytare".
Försök för övrigt att räkna hur många gånger Reinfeldt säger "jag" i intervjun...
I stället för att ta sin minister i örat säger Reinfeldt i Ekots lördagsintervju (i vilken han för övrigt pressas rätt hårt i andra frågor): "Bea prövade en tanke, alldeles märklig är den inte."
Det är alltså enligt Reinfeldt inte alldeles märkligt att en justitieminister föreslår att människor som misstänks för brott ska hängas ut och skämmas redan innan misstanken prövats i domstol.
Det är förståeligt att statsministern inte vill skapa en öppen strid med en minister. Och det är naturligtvis fullt möjligt att Reinfeldt tar Ask i örat internt. Utåt nöjer han sig med att förstrött konstatera att "vi [måste] alltid lära oss skilja på vem som är misstänkt och vem som är dömd" och kallar sexköpare för "sexualförbrytare".
Försök för övrigt att räkna hur många gånger Reinfeldt säger "jag" i intervjun...
Valet mellan skit och dynga
Beatrice Asks utspel om att hänga ut misstänkta sexköpare inför familjen genom att skicka ut delgivning i utpekande gredelina kuvert fick mig att åter betänka hur hopplöst läget är för en liberal väljare inför höstens riksdagsval.
Om vi inte gillar de rödgröna återstår att återvälja en förment borgerlig regering som visserligen sänker skatter men som gör det för jobblinjens skull, inte utifrån en tro på medborgarnas rätt att behålla mer av sina intjänade slantar. En allians vars lokala partiföreträdare vill drogtesta barn och ha knarkhundar på skolor. En regering som steg för steg bygger ut statens makt på bekostnad av medborgarnas integritet. En allians som inte förtjänar vårt förtroende.
Men oppositionen är väl ännu värre? undrar någon. I vissa frågor, ja. Med Mona Sahlin som statsminister kommer vi att få kommunister i en svensk regering, vilket skulle kännas som en återgång till ett Europa 1917. Men i sakpolitik är det väldigt lite som skiljer blocken åt i dag och Alliansens taktfasta marsch mot en modern övervakningsstat samt dess fullständigt respektlösa hållning mot rättssäkerheten i landet går inte att acceptera. Dessutom: en regering ska väljas om på sina meriter, inte för att oppositionen råkar vara lika dålig eller sämre.
De rödgrönas alla brister till trots är problemet med Alliansen att vi får både det radikalfeministiska tankegodset och batongpolitiken i samma paket. Både könsmaktsteori och drogtester på barn. Både sexköpslag och skampåle.
Alliansen kan faktiskt dra åt helvete.
Om vi inte gillar de rödgröna återstår att återvälja en förment borgerlig regering som visserligen sänker skatter men som gör det för jobblinjens skull, inte utifrån en tro på medborgarnas rätt att behålla mer av sina intjänade slantar. En allians vars lokala partiföreträdare vill drogtesta barn och ha knarkhundar på skolor. En regering som steg för steg bygger ut statens makt på bekostnad av medborgarnas integritet. En allians som inte förtjänar vårt förtroende.
Men oppositionen är väl ännu värre? undrar någon. I vissa frågor, ja. Med Mona Sahlin som statsminister kommer vi att få kommunister i en svensk regering, vilket skulle kännas som en återgång till ett Europa 1917. Men i sakpolitik är det väldigt lite som skiljer blocken åt i dag och Alliansens taktfasta marsch mot en modern övervakningsstat samt dess fullständigt respektlösa hållning mot rättssäkerheten i landet går inte att acceptera. Dessutom: en regering ska väljas om på sina meriter, inte för att oppositionen råkar vara lika dålig eller sämre.
De rödgrönas alla brister till trots är problemet med Alliansen att vi får både det radikalfeministiska tankegodset och batongpolitiken i samma paket. Både könsmaktsteori och drogtester på barn. Både sexköpslag och skampåle.
Alliansen kan faktiskt dra åt helvete.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)