Och vad heter ditt företag på svenska?

Man ska tänka sig för vad man väljer för namn på sin verksamhet... :-)

Brott utan offer

Hundra personer har utbildats för att granska barnpornografiskt material hos polisen. Ändå räcker det inte till för att ta hand om alla nya ärenden som väller in.

Sveriges barnporrlagstiftning är märklig av flera skäl. Det är olagligt att inneha bilder och filmer av övergrepp på barn. Få ifrågasätter detta. Men offren på bilderna har ingen rätt att kräva skadestånd när någon fälls för innehavet. Det är i praktiken ett brott mot staten och straffet är böter eller fängelse. En annan märklighet är att det inte är åldern på personen som är avgörande utan hur ung personen ser ut.

Med tanke på lagstiftningens utseende är det dessutom ett brott utan offer. Den som bara innehar bilder och filmer av något begår faktiskt inget övergrepp.

Se till att polisen fokuserar på att fånga riktiga brottslingar i stället.

Sanningskommission inget för tondöv regering

Advokatsamfundets Anne Ramberg föreslår en sanningskommission om FRA:s olagliga spaningsverksamhet. Därmed gör hon den enda logiska slutsatsen i den här frågan. Att som Anders Wik, Ingvar Åkesson med flera vilja göra olagliga saker lagliga bara "för att de alltid förekommit" är ett uselt argument.

Införandet av en författningsdomstol som prövar eventuella övergrepp från maktens sida är också ett utmärkt förslag - och det har diskuterats tidigare. Här kommer motståndet från vänster, som på något outgrundligt vis menar att det hotar demokratin.

"Den lyssnande ledaren" Reinfeldt är förstås lika hopplöst tondöv som vanligt. Jag börjar märka att min blogg svämmar över av antipati mot statsministern, men det kan inte hjälpas. Karln är inte värd annat. Det är både arrogant och direkt okunnigt att göra sken av att motståndet mot FRA-lagen grundas på missförstånd och bristande insyn i sakfrågan. Det är inte bara lallande bloggare som har engagerat sig i den här frågan, skarp kritik kommer från Advokatsamfundet, Journalistförbundet, den före detta Säpochefen, ja även våra grannländer reagerar. Till Rapport säger Reinfeldt att "det har varit helt omöjligt" att förklara vad lagen egentligen handlar om eftersom debatten enligt honom handlar om något helt annat. Felet för att det finns ett utbrett motstånd mot lagen ligger alltså hos motståndarna själva! Statsministern inser nog inte hur oförskämd han är.

Chatten med Sten Tolgfors i går gav inte mycket. Tolgfors försökte precis som Reinfeldt ge sken av att motståndarna till lagen bara har missförstått allting, det finns inte en rad om förståelse för oron över den hotade personliga integriteten. Tolgfors menar att vi ska luta oss tillbaka och lita på FRA.

"Information rörande enskilda personer skall förstöras, om det inte har direkt bäring på uppdraget. BARA om information gällande enskild är relevant för försvarsunderrättelseverksamhet - inte brott i allmänhet alltså - så skall den överlämnas till polisen. Ett exempel jag sagti riksdagen: Om en person smugglar knark för egen vinnings skull faller det utanför FRAs uppdrag. Informationen skall förstöras. Om en person smugglar knark för att finansiera terrorism så kan detta rapporteras vidare till Polisen."

Att FRA inte skulle lämna över information om annan brottslighet till polisen utan i stället välja att förstöra den får betraktas som osannolikt. I Pär Ströms stora intervju med Leif GW Persson, publicerad i senaste numret av Nyliberalen, menade polisprofessorn att det här med att polisen kasserar överskottsinformation bara är trams. "99 poliser av hundra skulle uppfatta det som direkt tjänstefel om de inte agerade utifrån det de hört. Hela tiden bryts det mot regler." Varför skulle inte samma sak gälla för FRA (en myndighet som precis som polisen inte är befolkad av övermänniskor)?

Måsten i Beijing

Nu ska jag inte tjata så mycket om Beijing på ett tag, men innan dess kommer en topp-10-lista över måsten i och kring staden - utan inbördes ordning.

Himmelens tempel. Den gigantiska anläggningen byggdes samtidigt som kejsarpalatset i Förbjudna staden på 1400-talet men är tre gånger så stor. Parken är som så mycket annat i Kina full av symbolik. Den är formad med en halvcirkel i norr och en rektangulär bas söderut. Templen är runda och ligger på kvadratiska områden och hela parken ligger längs en nordsydlig axel. Symboliken är förhållandet mellan jorden (kvadraten) och himmelen (cirkeln). Storleken på området går egentligen bara att se på flygbilder.

Nya Sommarpalatset. Hit går alla gruppresor och man kan förstå varför. Det gamla sommarpalatset kallas Yuanmingyuan och består delvis av gamla ruiner medan det nya är fullt av tempel och paviljonger. Det nya är ett måste. Man kan bara gå den 728 meter långa gången, dekorerad med 1 400 målningar, längs vattnet om man vill eller så kan man utforska området genom att vandra på de stenlagda stigarna i bergen och få en härlig utsikt över den stora konstgjorda sjön som grävts ut för hand. Varning för väldigt mycket turister, även västerlänningar.

Beihai. Tidigare kallat Vinterpalatset. Mitt i centrala Beijing, väster om Förbjudna staden, ligger sex sjöar av olika storlekar. Beihai är min favorit, även om de mindre Houhai och Qianhai också är trevliga. Dessa har till skillnad från Beihai ett gott utbud av pubar och restauranger, dock ofta med nästan västerländska priser. Till Beihai beger man sig inte för att äta eller dricka utan för att bara slappa. Enklare matställen och tehus finns tillgängliga. Den som vill kan bada eller hyra trampbåtar. En varm dag är detta den perfekta platsen att tillbringa i Beijing om man vill komma bort från stadens brus en stund.


Förbjudna staden. Såklart. Varje förstagångsbesökare måste besöka kejsarstaden. Det hör inte bara till, det är verkligen värt den trängsel och möda som kan uppstå. Alla ska nämligen hit, både kinesiska turister och västerlänningar. Kineser låter sig stolt fotograferas med V-tecknet utanför ingången. Området är sjukt imponerande och det tar sin lilla tid att knalla igenom. Kolberget norr om staden är också värt ett besök - inte minst för utsikten. Innan besöket kan man passa på att besöka antingen Maos mausoleum, Nationalmuseet eller Nationalförsamlingen som alla ligger vid Himmelska fridens torg.


Västra bergen. Väst och sydväst om Sommarpalatsen ligger Xiangshan eller det som på svenska kallas Västra bergen. Förutom den botaniska trädgården norrut (som med fördel ska besökas på våren eller hösten) finns ett stort parkområde med gamla ruiner, tempelbyggnader, sjöar, promenadstråk och en linbana av typen skidlift upp till toppen för den som vågar. De äldsta byggnaderna är tyvärr förstörda - nedbrända av fransmän och engelsmän. Parkområdet är populärt bland helglediga kineser - och en kanna kinesiskt te kan sällan avnjutas på en lämpligare plats.


Utsiktsträdgården. En liten oas väster om Himmelens tempel som få västlänningar verkar hitta till - vilket märks på priserna i de små butiker som finns insprängda i tempelbyggnaderna. Området är mycket mindre än exempelvis Beihai, men blandningen av tempel, vatten och träd gör Utsiktsträdgården mycket vacker och fridfull och ett perfekt besök när man behöver andas ut ett ögonblick.


Muren."Den som inte har gått på den stora muren kan inte kallas en riktig man". Jag vet inte hur det är med det, närmast Beijing ligger i alla fall Badaling. Det är å andra sidan invaderat av turister. Mutianyu ligger 90 km nordost om staden och är betydligt lugnare. Bästa tipset är att ta taxi, räkna med runt en femhundring för en resa tur och retur och taxichauffören väntar vid bilen. Man kan visserligen gå upp till muren vid Mutianyu, men snabbare och roligare är att ta den skidliftsliknande linbanan upp. Väl uppe kan man välja att gå till höger eller vänster. När man känner sig färdig att ta sig hem igen kan man åka linbana ned - eller varför inte testa rodel? Det finns nämligen en rodelbana ned för den som vill ha lite kul.

Simatai ligger ytterligare lite längre bort och är också lugnare än Badaling. Den som vill och orkar kan promenera längs muren vid Jinshanling till Simatai, en vandring på kanske fyra eller fem timmar. Personligen kan jag tycka att någon timmes vandring vid en av platserna räcker gott...

Minggravarna. Det finns massor av kejsargravar runt Beijing - och på andra håll. Många är dock outgrävda. Minggravarna nordväst om staden är mest lättillgängliga och väl värda ett besök. När en av gravarna öppnades hittades porslinskärl fyllda med olja. Oljan hade brunnit när graven tillslöts så länge det fanns syre kvar. Porslinskärlen och mycket annat står uppställda. För den som verkligen vill se något spektakulärt rekommenderas emellertid ett besök vid terrakottaarmén utanför Xi'an...


Beijing Zoo. Bland de 6000 olika djuren är jättepandan mest populär. Man kan förstå varför. Men här finns även fåglar, reptiler, giraffer, noshörningar, pingviner, flodhästar och allt möjligt stort och smått. Det tar sin tid att gå runt och räkna inte med att se allt. Jag letade dessutom förgäves efter ett riktigt matställe i området. Dessutom är jag egentligen lite emot det här med att spärra in djur bara för att kunna titta på dem. Många av dem verkade inte må överdrivet bra.


Maten. Den bästa kinesiska maten får man inte på de dyraste restaurangerna men heller inte på de billigaste "ett hål i väggen"-ställena utan på helt vanliga och enkelt inredda mellanklassrestauranger där du ser helt vanliga kineser äta. Här kan en varm måltid kosta mellan 20 och 40 yuan (samma i kronor), förrätter från 8 och uppåt. Ölen kostar normalt 6 yuan men då snackar vi mellanöl (oftast 630 cl), så man kan dricka rätt många innan det känns något. Vill du få lika bra mat men komma ännu billigare undan kan du gå till en prutvaruhusmarknad, de har oftast ett matställe på översta våningen och där brukar det gå att få en rikligt tilltagen lunch för 6-8 yuan. Nackdelen är dels att det just ligger på en prutmarknad och inte ute på närmaste gata, dels den skolmatsalsliknande ljudnivån i det som mycket riktigt liknar en skolmatsal. Men billigt och gott är det. Och man skrattar när man sedan ska betala maten på restaurang här hemma. Men det gäller ju nästan vad man än handlar...

Gamla partiledare mot FRA-lagen

Gamla partiledare går till storms mot regeringens hantering av FRA-lagen.

"Människors integritet hotas. Fri- och rättigheter inskränks. det är beklagligt att det inte finns starkare bromskrafter i en liberal regering."
Maria Leissner, f.d. folkpartiledare

"Det är sällsynt tyst från de fyra partiledarna. Jag kan inte förstå att de tiger. De kan inte ignorera en opinionsstorm och bara sitta på åskådarläktaren."
Alf Svensson, f.d. kd-ledare

"Politikerna ska inte tro att de kan komma undan. Det är rimligt att man prövar frågan igen, den var inte genomtänkt."
Lennart Daléus, f.d. centerledare

"Frågan är mycket dåligt skött. Den här frågan är lämpad för folkomröstning."
Olof Johansson, f.d. centerledare

Vad säger då dagens ledare för alliansens partier? Fredrik Reinfeldt hänvisar till Sten Tolgfors (som man kan chatta med på Expressen i dag klockan 15). Maud Olofsson har semester och "inget mer att säga". Jan Björklund är på semester och vill inte ge några kommentarer. Göran Hägglund är även han på semester. Det är så otroligt dåligt skött att det saknar motstycke.

Reinfeldt & c:o hoppas givetvis att folk ska tröttna under sommaren och att frågan ska ha hamnat i glömska lagom till omstarten i höst. Trycket kommer säkerligen också att lägga sig något under resten av sommaren eftersom inget mer kommer att hända innan hösten, men vi bär alla sedan ett ansvar att väcka den till liv när riksdagen öppnar igen. Då är semestern slut, Fredrik, Maud, Jan och Göran. Hoppas att ni har vilat ordentligt.

Federley går bakvägen

Det vimlar av FRA-klipp på YouTube. Men den här var ju faktiskt rätt... kul.

Läckor hos FRA

FRA anklagar en anställd för att ha lämnat material till SVT:s Rapport. JK ska nu undersöka om brott mot tystnadsplikten har begåtts. FRA menar att sekretesskyddat material har lämnats ut.

Det är alltså dessa människor vi ska lita på att de hanterar känsliga uppgifter på rätt sätt och kasserar all överskottsinformation... Pyttsan!

Ryanair: säng och avsugning i business class

Man kan inte annat än älska Ryanairs VD Michael O`Leary! En minut in i klippet rockar han loss.

Reinfeldt - korkad eller bara omdömeslös?

"Så här mycket skit har jag ställt till med."

Man ska akta sig för att anklaga människor för att vara korkade, vi begår alla misstag och gör snedsteg utan att för den sakens skull vara ointelligenta. Men när det gäller Fredrik Reinfeldt har jag faktiskt börja undra. Feltrampen har börjat bli lite för många nu för att de ska gå att förklara bort. Om Reinfeldt inte är korkad så lider han i alla fall av bristande omdöme. Och det kommer att få hans regering utkastad i valet 2010.

Det första tecknet på bristande omdöme fick vi direkt när Reinfeldt läste upp listan på sina ministrar. Regeringen fick en marddrömsstart på grund av regeringschefens inkompetens vid utnämningen av flera svaga kort. Borelius vara en katastrof. Stegö Chiló var ett kul val, men föga realistiskt. (Dessutom är frågan vilken kulturpolitik hon egentligen kunnat driva eftersom moderaterna under den nuvarande kulturministern knappast skiljer sig från socialdemokraterna på området.)

Förändringen av moderaterna är ett annat exempel. Reinfeldt vill skära sig loss från ideologi och principer och göra moderaterna till ett maktparti med en fast väljarbas bland vanligt arbetande folk. Trots denna förändring, som bara har eskalerat sedan valsegern, lyckades inte nya moderaterna vinna en större andel arbetarväljare än vad Carl Bildt gjorde 1991. Reinfeldt har alltså drivit partiet långt vänsterut utan att lyckas vinna arbetarväljarnas hjärtan. Det är samma människor som röstar på partiet som tidigare, men frågan är hur länge de trogna kärnväljarna förblir trogna. Försvaret är nämligen ytterligare ett exempel. Moderaterna är ofattbart nog på väg att skrota en av sina absolut största profilfrågor: försvaret, landets säkerhet. Var går smärtgränsen för partiets väljarbas?

Affären med Ulrica Schenström visade också på omdömeslöshet, Reinfeldt tände för ovanlighetens skull till för ett ögonblick när medierna enligt honom grundlöst påstod att Schenström varit på örat. Det var media som fabricerade, ansåg han. Innan någon hann säga "klantskalle" hade vi det svart på vitt: Schenström hade visst druckit alkohol och blivit berusad. Reinfeldt var bortgjord.

Det hade blivit protester mot FRA-lagen oavsett hur regeringen valt att hantera frågan, men att blunda och räkna till hundra och hoppas att allt är bra när man öppnar ögonen har bara gjort att folk blivit ännu argare. Reinfeldt, som ska vara den lyssnande ledaren som alltid är redo att ompröva beslut, har uppträtt arrogant och i princip räckt finger åt hela svenska folket. Nu hoppas han att debatten ska lägga sig, att alla ska glömma och gå vidare. Ingen kommer att glömma, ingen kommer att gå vidare innan denna lag är uppriven.

De två första åren vid makten har Fredrik Reinfeldt upprepade gånger visat prov på dåligt omdöme, obefintlig fingertoppskänsla och usel krishanteringsförmåga. Det duger inte. Det behövs en radikal uppryckning om alliansen ska kunna vända det massiva opinionsunderläget och det förefaller alltmer osannolikt att vändningen kommer (och om alliansen får en gratischans, kommer de ens lyckas ta den?). Kanske har det nu så smått börjat gå upp för regeringen att chanserna att vinna nästa val blir mindre för varje vecka som går. Att vänstern skulle mobilisera mot regeringen var självklart. Men nu har alliansen inte bara vänsterväljarna emot sig - de har själva skapat gott om svikna borgerliga sympatisörer som ifrågasätter vitsen med att rösta på alliansen i nästa val. Framför allt har moderaterna genom FRA-lagen stött bort massor av potentiella unga väljare, väljare som politiskt bara har intresserat sig för FRA-frågan och inget annat.

Det finns gränser för hur mycket man kan förändra ett parti, hur många hjärtefrågor man kan trampa på och hur många fadäser man kan göra utan att det slår tillbaka. Då hjälper det inte ens att man har snälla hundögon.

Arkitekturfrossa

Som jag bloggade om här är det i Asien de största och häftigaste byggnaderna byggs numera. Dubai är epicentret, men även Kina har sin beskärda del av storslagna och fantasifulla byggnader. Här får arkitekterna leva ut sina fantasier. I Beijing finns en rad byggnader som utstrålar framtidsanda. Mixen av gammalt och nytt, historia och framtid, ger staden ett attraktivt utseende. Nedan några favoriter från den nya Beijing - och det gamla.

Nationalförsamlingen (Folkets stora sal): En imponerande byggnad som tar upp i princip ett helt kvarter. Byggnaden är öppen för besökare, men man får endast vandra runt längs en begränsad snitslad bana. Byggnaden gör sitt för att visa styrka och tillförsikt vid Himmelska fridens torg.


Nationaloperan: Ligger bakom Nationalförsamlingen, vilket ger ett udda intryck eftersom byggnaderna skiljer sig åt så drastiskt. Den såg ganska färdig ut 2007 men hade då ingen ingång. Nu är ingången klar - under ett glastak som i sin tur är placerat under vatten. Du promenerar alltså in i själva salen med vatten ovanför huvudet.


Norra järnvägsstationen: Beijing har flera stora tågstationer. Den västra är störst (och ska vara en av världens absolut största om inte den allra största) men den norra är häftigare. Åtminstone på behagligt avstånd.


Fågelboet: Ja, det går väl inte att utesluta. Och det ser faktiskt rätt häftigt ut också i verkligheten, även om sportarenor inte kan bli hur snygga som helst.


CCTV-huset: Favoriten. Den nya CCTV-byggnaden, som tycks trotsa tyngdlagen, är i det närmaste färdigbyggd. Tanken är att den kinesiska statstelevisionen ska sända OS härifrån, men bilden togs under den senare halvan av juni och en del arbete återstår som synes ännu.


Och avslutningsvis lite avsmak: Den för mig okända byggnaden är särskilt anskrämlig på nära håll.

Debattglada lekmän mot erfarna yrkesmänniskor

FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson känner sig missförstådd. Motståndarna till lagen har fått allt om bakfoten. Vi är "debattglada lekmän" medan försvarare av samma lag är "erfarna yrkesmänniskor". Jag tror visst att debattnivån just sjönk ett snäpp.

Det är inte bara "debattglada lekmän" som opponerat sig mot lagen. Till de kritiska finns även Advokatsamfundet och den tidigare Säpochefen Anders Eriksson och frågan har även uppmärksammats i internationella medier.

Argumenten känns annars igen, de har mycket gemensamt med Anders Wiks. FRA har alltid sysslat med spaning, skillnaden är att det nu blir lagreglerat. Uppdraget berör bara utländsk trafik. Men där Wik i alla fall är ärlig och erkänner att även svenskar kommer att övervakas låtsas generaldirektören som om det regnar och pekar med hela handen utanför Sveriges gränser. Det yttre hotet! Burr.

"FRA kan inte spana på inhemska företeelser" säger Åkesson och ljuger därmed öppet på en av Sveriges största debattsidor. Klart att de kan! Och de kommer också att göra det eftersom den moderna trafiken inte är så enkelt styrd att den går att uppdela i utrikes och inrikes.

Ett annat återkommande argument kan sammanfattas med "lita på oss, inte skulle vi...". Åkesson undrar på fullt allvar hur FRA-motståndarna kan tro att "en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa" som att tillåta en massövervakning. Snacka om att svälja idén om den goda staten med hull och hår. FRA-lagen var inte uppe i valrörelsen. Alliansen hintade inte om att de hade för avsikt att klubba en sådan lag. Det fanns ingen möjlighet för väljarna att ta ställning mot lagen och därmed för eller emot vissa partier. Ingen av oss, vad vi än tycker om lagen, har haft möjlighet att ta ställning.

Åkesson berättar att hans medarbetare på FRA utsatts för hot och hot om våld. Det är givetvis inte okej. Att hota människor som arbetar på FRA är bara korkat och dessutom olagligt. Rikta ilskan mot de tomma skallar som sitter i Sveriges riksdag i stället, det är där ansvaret ligger. Det mest konstruktiva sättet är förmodligen att inte ge dem någon röst i nästa val.

Ingvar Åkesson berör över huvud taget inte de principiella ställningstaganden som alla FRA-motståndare gjort mot lagen. Det var heller inte att vänta. Är man generaldirektör för en myndighet som sysslar med att övervaka människor har man nog kastat eventuella principer all världens väg i god tid.

Dessutom:
Om nu allt är ett sådant stort missförstånd som Ingvar Åkesson försöker ge sken av, hur lätt vore det inte att reda ut frågan inför öppen ridå? Hur lätt vore det inte för Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Sten Tolgfors och alla andra entusiastiska anhängare av det nya övervakningssamhället att inbjuda till debatt, förslagsvis med företrädare för centerupproret, piratpartiet med flera, och reda ut allt på en eftermiddag? Eller varför inte en TV-debatt så att alla kan ta del av vad detta missförstånd handlar om? Men nej, någon sådan öppenhet har vi inte sett från politiskt håll. I stället är det knäpptyst från statsministern och hans röstboskap. Ingvar Åkesson menar att en livlig debatt gagnar alla. Statsministern tycker att alla tjänar på om debatten lägger sig. Ni kanske skulle ta och reda ut hur ni vill ha det, Ingvar och Fredrik.

Sigfrid om FRA-trycket

Karl Sigfrid "talar ut" i Expressen om grupptrycket och partipiskan som ven i moderaterna inför FRA-omröstningen den 18 juni. "Det blev mer än vad jag orkade stå emot", säger han och tillägger att han kände "hård psykisk press".

Jag misstror honom inte. Men oavsett pressen från partikamraterna kan man kräva mer av någon som många haft mycket stora förhoppningar på i integritetsfrågor. Sigfrid ska ha kritiserats öppet av andra riksdagsledamöter och således inte pallat för trycket. Att kritiseras och kunna ta kritiken borde vara en del av vardagen för en riksdagsledamot, kan man tycka.

Att lägga ned sin röst var i det här fallet detsamma som att godkänna lagen eftersom varje borgerlig röst behövdes så desperat på nej-sidan. Karl Sigfrid valde en ganska feg utväg. Att rösta ja och stå för det är en sak. Men att som presumtiv nej-röstare inte ens rösta är inte särskilt rakryggat.

Göran Hägglund har humor

"Det kommer att bli svårt för oppositionen att utmana oss."

Göran Hägglund (kd) skämtar till det på partiets riksting.

Kd-kvinnor vill censurera Internet - ännu mer

Jag bloggade nyss om Anders Wik, FRA och risken med vad korkade politiska beslut kan öppna för i framtiden. Ett exempel är det så kallade barnporrfiltret, som är ett resultat av ett samarbete mellan polis och Internetoperatörer och som blockerar sidor som innehåller (eller påstås innehålla) barnpornigrafi. Folk kan själva rapportera sidor till Rikspolisstyrelsen, var din egen barnporrspion liksom.

Risken med ovanstående är att det bara är ett första steg mot censur på Internet och att klåfingriga politiker inte kommer att kunna hålla sina fingrar borta från annat de anser stötande eller kränkande. Tidigare har det skrivits motioner om att förbjuda drogliberala symboler. Nu föreslår kristdemokratiska kvinnoförbundet till partiets riksting att webbplatser som tillåter kontaktannonser för sexsäljare ska stängas ned eller blockeras på samma sätt som barnporrsidor. Förslaget i sig är så korkat att det inte förtjänar mer uppmärksamhet (särskilt som det faktiskt inte är olagligt att sälja sex - än), men det är en bra påminnelse om vad censur och inskränkningar kan leda till om de över huvud taget införs. Och ännu ett tecken på att kristdemokraterna passar bäst utanför riksdagen.

(Bilden är stulen från Blogge Bloggelito.)

FN spottar på zimbabwierna

Oppositionspartiet MDC:s presidentkandidat Morgan Tsvangirai drog sig ur det zimbabwiska valet av rädsla för sin egen säkerhet (han ska ha sökt skydd i en ambassad) och despoten Robert Mugabe kunde ro hem ännu ett så kallat val.

Omvärlden är måttlig i sin kritik och några aktioner mot diktatorn planeras inte. FN lyckades inte ens enas om ett starkt fördömande av valen, vilket åter igen stärken bilden av en handlingsförlamad världsorganisation som inte ens förmås enas om den mest elementära självklarheter.

USA begär instinktivt sanktioner, men hur tusan hjälper det oppositionen och det zimbabwiska folket? Det har inte fungerat ett skit mot Kuba. Skenande inflation, svält, våld, trakasserier - förhållandena i Zimbabwe kan knappast bli värre. Inget av detta har i slutändan hjälpt för att få till stånd ett maktskifte. Sanktioner skulle bara drabba en redan hårt drabbad befolkning ännu värre. Mugabe sitter säkert.

Utländsk rapportering om FRA

Via Rick Falkvinge snappar jag upp en intressant utländsk rapportering om FRA-lagen.

"Den nya lagen kommer att ge svenska militärtjänstemän rätt att söka igenom internationella telefonsamtal, email och fax efter känsliga nyckelord utan ett tidigare domstolsbeslut.

Både det svenska telekomföretaget TeliaSonera och Google har kallat lagen den mest långtgående avlyssningsplanen i Europa."

Rapporteringen kommer från kinesiska Chinaview. :-)

Vem är offret?

Ännu en gång går en kvinnlig politiker ut och kräver att sexköpslagen ska skärpas. Vi har sett det tusen gånger förr och några nya argument framkommer givetvis inte. Inte ett ord sägs om effekterna av lagen (som nu "utvärderas", vilket betyder att utredaren letar efter argument att skärpa den) för sexsäljarna. Denna grupp är irrelevant för politikerna, trots att det är framför allt dessa människor som berörs av lagstiftningen. Ingen vill lyssna på dem och när någon väl gör det (som faktiskt skedde i Socialstyrelsens Kännedom om prostitution 2007), plockar ingen politiker upp tråden. Rapporten nämns aldrig ens. Det är en arrogans utan dess like mot alla sexarbetare.

I vanlig ordning handlar det om att "markera" att det inte ska vara okej att "köpa andra människors kroppar". Har ni sexpuritaner inget annat än gamla repiga fördomsskivor att spela? Det är ingen kropp som köps, det är en tjänst som utförs med kroppen! Hur förblindad måste man vara för att inte inse detta? Låt mig ta ett exempel. Jag tog en helkroppsmassage i Beijing. Rygg, nacke, mage, fötter, huvud, lår, allt. Förutom själva organet då. Men Långt Upp I Grenen hade kunnat vara ett passande namn på massagestället. Jag låg och fundera över just skillnaden. Enligt radikalfeministisk teori uppstår nämligen ett maktförhållande mellan köpare och säljare av sexuella tjänster. Köparen (som är en äcklig, rik gammal gubbe som inte kan få sex på annat sätt) utnyttjar säljaren (som är en desperat, narkotikaberoende tvångsprostituerad eller något liknande). Om massösen hade masserat en centimeter åt sidan och därmed knådat självaste Gustav Adolf, hade jag utnyttjat henne då? Skulle jag plötsligt befinna mig i en maktposition gentemot massösen (tänk den tanken när du ligger nedknådad på en brits och biter ihop käkarna) och därmed göra mig skyldig till ett brott som skulle kunna sätta mig i fängelse? Nej, vi skulle vara två vuxna personer som gjort en affärsöverenskommelse. Jag får massage, hon får betalt. Det är ingrediensen av sex som är så förblindande för somliga.

Justitieminister Beatrice Ask "ser fram emot" de förslag som den pågående utredningen väntas komma med. Den borgerliga regeringen lär således knappast förhindra att en redan usel och misslyckad feministisk lag blir ännu sämre. Det är bara att ge upp alla förhoppningar om att denna alliansregering någonsin kommer att driva igenom något i liberal riktning. Fanns det en politisk skamvrå vore den fullpackad vid det här laget.

Anders Wik: Visst kommer även svenskar avlyssnas

Hemma igen från Beijing efter att ha slarvat bort passet på Beijings flygplats och tvingats rota igenom resväskan i panik, fått vänta i evigheter på samma väska på Arlanda och sedan krånglat med flygbussarna, som numera säljer sina biljetter i informationsdisken där turisterna trängs för att samtidigt få hjälp. Äntligen också utsövd efter att ha varit sjukt jetlaggad i går kväll.

FRA-stormen blåser vidare. I dag skriver den före detta överdirektören på FRA, Anders Wik (ni minns den Wik som tidigare erkände for piratpartiets Rick Falkvinge att FRA sysslat med olaglig spaning) på DN Debatt och gör sitt bästa för att släta över och avdramatisera. Men effekten blir faktiskt den motsatta för Wik erkänner en rad saker samtidigt som han ger sken av att vara synnerligen naiv. Vi ska lita på våra myndigheter, punkt slut. Wik går så långt som att påstå, att om FRA mot förmodan skulle få i uppdrag att spana på inrikestrafik, skulle myndigheten säga nej. Jag tar mig för pannan. Förväntas vi andas ut på grund av denna fånigt naiva inställning hos en före detta överdirektör för myndigheten i fråga...? Förväntas vi också tro att människorna som sitter på FRA är mer än vanliga människor och därför inte är nyfikna och skvallerglada som alla andra?

Myndigheter ska följa direktiven från sina uppdragsgivare, det skulle bli väldigt svårt för politiker att driva igenom sin politik annars. Att FRA på egen hand (med omtanke om det integritetsälskande svenska folket...?) skulle avstå från att utföra de uppdrag myndigheten ålägger dem, är inget annat än fullkomligt skitsnack. Lita på oss, är budskapet. Det har sällan känts så krystat.

En vanlig invändning mot FRA-motståndet är att dylik spaning har funnits sedan länge och således inte utgör något nytt hot mot vår integritet. Bara för att det begåtts fel tidigare, ska vi då inte bry oss om att felen fortsätter att begås? Det är en märklig logik. Det är dessutom mer än lovligt naivt att som Anders Wik bara buga och lita på att myndigheten inte gör något som den inte borde, det vill säga lyssna på inrikestrafik. Det är lika dumt som att tro att polisen vid avlyssning alltid kasserar överskottinformation.

Wik erkänner emellertid att visst kommer även svenskar att avlyssnas. När trafik från utlandet till Sverige avlyssnas och det sitter en svensk i andra änden, blir naturligtvis svensken avlyssnad. Det är också lite komiskt att se hur försvarare av FRA-lagen hela tiden försöker tona ned vad FRA egentligen kan göra i praktiken. All utländsk trafik till Sverige kan inte övervakas och av den bråkdel trafik som ska övervakas kommer av praktiska skäl endast "en ytterst liten del" behandlas. Genom den argumenationen undergräver förespråkarna själva existensberättigandet för FRA, myndigheten beskrivs som en mycket begränsad företeelse som bara har möjlighet att spana på en bråkdel av all information. Låter det som ett effektivt sätt att bekämpa terrorism?

Det absolut viktigaste är emellertid detta:
FRA-lagen ska inte bara ses för vad den är i dag utan för vad den öppnar för i framtiden. Så är det med all lagstiftning; vart leder den oss om 10, 15 år? Vilka dörrar sparkar den upp? Det är därför vi medborgare alltid måste vara på vår vakt mot inskränkningar i yttrandefriheten, mötesfriheten och andra frågor som rör grundläggande rättigheter. Rätten till personlig integritet är en sådan grundläggande rättighet. Det är principiella frågor, något fåntrattarna i Sveriges riksdag inte verkar förstå sig på.

När det gäller yttrandefrihet börjar politiker med att förbjuda yttrandet av rasistiska åsikter, något de flesta avskyr och därför få bryr sig om att försvara ur yttrandefrihetssynpunkt. Sedan är stigen öppnad och framtida politiker kan välja att ta korta eller långa steg mot fortsatta inskränkningar - ty när det gäller vad som anses kränkande åsikter beror svaret helt och hållet på vem som får frågan. Samma problematik gäller friheten på Internet. Där börjar det med att spärra sidor som innehåller barnporr, något ytterst få protesterar mot. Därmed är stigen öppnad och politiker kan föreslå att alla möjliga sajter, som enligt dem anses kränkande, ska spärras. Så har också skett.

Tricket är: beträd aldrig stigen.

Reinfeldt lämnar moderaterna

Reinfeldt lämnar moderaterna. Tyvärr ar det inte Fredrik -vilket är precis vad borgerligheten skulle behöva. Nej, det är kommunpolitikern Lars-Olof Reinfeldt från Vetlanda (oklart om och i sådana fall hur han har släkt med statsministern) som lämnar partiet efter katastrofen med FRA-lagen.

Tydligen hade två ombudsmän skickats för att försöka tala honom till rätta, vilket inte uppskattades av kommunpolitikern Reinfeldt. Tänk om statsministern hade haft samma inställning i viktiga principiella fragor.

Ännu en person som skulle behövas i ett nytt frihetligt borgerligt parti?

(Beijing, kl. 18.19)

Det duger inte, Federley

Fredrick Federley, som gav sitt medgivande till den nya avlyssningslagen (FRA-lagen), gör i dag sitt bästa för att släta över sitt och sina kollegors agerande genom att hävda att det inte var möjligt att dra sig ur när samtalen väl börjat om (de kosmetiska) forändringarna i lagen.

För en utomstående är det ganska svårt att tro pa. Vad är ideal och åsikter egentligen värda när det kommer till kritan? Det väcker frågor om vad enskilda riksdagsledamöter alls gör i riksdagen på personliga mandat när de uppenbarligen ändå inte kan anvanda en egen vilja när det ska röstas. Vi kanske ska skippa enskilda riksdagsmän helt och hållet och låta partistyrelserna bestämma?

(Beijing, kl. 18.19)