Göran Persson pratade om social turism. Han hade helt rätt, men han missade att "turismen" går åt andra hållet. Det är lite av kontentan i Fredrik Häréns föreläsning om kunskap och utveckling som han höll på Kunskapens dag i fjol.
Det finns ett förenklat men ändå illustrativt sätt att mäta utveckling: titta var världens högsta byggnad står. Visst, det är rätt meningslöst om ett land har världens högsta byggnad och ett annat land har en byggnad som är 15 meter kortare. Men det betyder något var båda dessa byggnader står.
Det är knappast en slump att världens högsta byggnad tidigare stod i USA och att världens näst högsta byggnad i dag står i Asien, att världens nästnäst högsta står i Asien och att den nästnästnäst högsta byggnaden var under byggnation när jag var i Shanghai i fjol och förmodligen har byggts klart vid det här laget. Inom kort kommer det upp konkurrenter i både Moskva och Sydkorea. Världens högsta byggnad då? Ja, snart heter den Burj Dubai. Den byggs i Dubai och kommer att utstråla 800 meter utveckling. Vi snackar Dubai, Moskva, Taipei, Shanghai, Seoul - inte New York, London eller Los Angeles. Med världens högsta byggnad kommer helt nya utmaningar som kräver helt nya lösningar. Det kräver utveckling. En 800 meter hög byggnad ger möjlighet att utveckla nya hissar, ett nytt avloppssystem och ett nytt modernt sopsystem som värmer lägenheten åt dig. De stora drömmarna dröms inte längre i väst, de dröms i Kina, Sydkorea och Indien.
Och så har vi det här med begreppen "developed countries" och "developing countries". Det första syftar på oss, den rika och mätta västvärlden som står över alla andra, det andra på de övriga. De fattiga. De i bakgrunden. De som måste utvecklas för att komma ikapp oss. I själva verket kan man säga att vi anser oss färdigutvecklade och därför inte utvecklas längre medan den övriga världen fortsätter att utvecklas och inte bara är på väg i fatt - de springer ifrån oss.
Är Sverige så långt framme - egentligen? Fredrik Härén tog exemplet Zimbabwe. Det är inte bara ett u-land, det är världens sämsta land att leva i enligt flera rankingar. För två år sedan kunde man i Zimbabwe, det förtryckta landet under Robert Mugabe, skicka ett SMS med en månadslön till trädgårdsmästarens konto. Inte i Sverige med våra fina Internetbanker.
Ta något annat, ta tandläkarvården som sägs vara så oerhört bra i Sverige. Det är den säkert. Men hur mycket har den utvecklats de senaste 20 åren? Inte särskilt mycket. I Bangkok finns Dental spa, det är en tandläkarpraktik inrett som ett thailändskt spa med en reception som liknar ett hypermodernt hotell.
Sverige har i dag 300 000 svenskar i högskolesystemet, en enorm utveckling på några decennier. Kunskap är makt, har vi lärt oss. Men det är inte bara i Sverige vi lär oss saker längre. I Kina byggs just nu 100 universitet och ett universitet är normalt större än det största universitetet i lilla Sverige. Ökningen av högskolestudenter under 2006 var 600 000. I Sverige tror vi att vår höga kunskapsnivå är vägen till framgång. Men vår kunskapsnivå är snart inte högre än många kinesers och indiers. Och vilka är billigast att anställa?
Kinesiska Huawei, en konkurrent till Ericsson, gick i fjol om just Ericsson i antal patent. Huawei grundades 1988, Ericsson 1876. Kina är den största marknaden för 18 av de 24 största varorna. I morgon kommer moderna mobiltelefoner inte längre bara att tillverkas i Kina - de kommer att utvecklas där. Ericsson hade 60 000 anställda i Sverige för 10 år sedan, i dag är det hälften. Hur många tror att det kommer att bli 30 000 fler i framtiden? har Fredrik Härén frågat sina åhörare retoriskt. Totalt två hade räckt upp handen. Båda var syokonsultenter.
Om vi har två personer som har samma kunskap, lika böcker och lika datorer. Den ene är bättre på engelska, är mer motiverad och kostar 18 kronor i timmen och har koll på dagens trender. Du är 10 till 20 gånger så dyr, har ingen aning om varken Kina eller Indien och vet ungefär vad som hände i Japan 1962 - vem tror du någon vill låta utveckla en ny mobiltelefon?
Föreläsningen finns på YouTube. Såklart.
4 kommentarer:
Du missar väl inte att länka till bröderna Häréns hemsida:
Många timmars stimulerande läsning:
http://www.interesting.org/kronilka.asp?page=1
Och sedan kan jag meddela att VDn på sparbanken där jag jobbar, ofta har använt exemplet med mobil-betalningar i Zimbabwe på sistone. :-D
Det handlar ju lite om tillgång och efterfrågan.
I Sverige finns tillgång till datorer i nästan varje hem - det finns det inte i Zimbabwe. Däremot har de en väl utvecklad infrastruktur när det gäller mobilnät och operatörer. "Alla" har en mobiltelefon, på samma sätt som "alla" har en dator här i Sverige.
Om man sen kollar vad en ADSL-lina kostar, så kan jag dra ett parallellt exempel med ett annat afrikanskt land, Botswana, där 64kbit (alltså KBIT) DELAD förbindelse gick på 50 USD per månad (en förmögenhet för en normal botswanier). I Sverige har vi upp till 24 Mbit individuell förbindelse för motsvarande summa.
Inte undra på att det utvecklas andra lösningar i dessa länder; det behöver inte betyda att det skulle vara en rungande efterfrågan på SMS-betalningar här i Sverige.
Att använda det exemplet är just kanske inte det bästa i sammanhanget.
Ville bara säga det, i övrigt håller jag helt med.
Ja du, vi har mycket att lära av Zimbabwe... ;-)
Joca:
Det är förstås bara ETT talande exempel. Poängen är helheten, att öst faktiskt ÄR på väg förbi västvärlden utan att vi riktigt förstår det. När jag var i Beijing senast snackade jag med en amerikan. Jag frågade honom vad han gjorde i Kina, han bodde nämligen där, och han svarade, halvt på skämt, halvt på allvar: "I´m here to witness the birth of the new super power and the fall of our own."
Och det kanske är som Hitler en gång sa: "framtiden tillhör de starkare östfolken"... ;-)
Skicka en kommentar