Ännu en studie visar att människor med borgerliga värderingar är gladare än folk med vänstersympatier - detta oavsett inkomst eller religiös tillhörighet. Det är roligare att vara höger, konstaterar Dick Erixon och hänvisar lite skämtsamt till queerfeministen Tiiiiiina Rosenbergs senaste utbrott.
Man ska förstås ta sådana här undersökningar för vad de är, men resultatet är egentligen ganska logiskt. Vilka är det som anser att världen går mot det sämre? Vilka är det (förutom religiösa fanatiker) som predikar världens undergång? Vilka är det som anser att människorna inte vet sitt eget bästa? Och vilka är det å den andra sidan som anser att alla gagnas av att människor får leva fria, att vi lever i den bästa av världar och dessutom kan uppvisa fakta som styrker det? Det hör helt enkelt till att vara pessimist om man är vänster ideologiskt och det är inte att förvåna att denna pessimistiska syn på världen och människorna skapar ångest, oro och nedstämdhet.
Ur lidandet föds konsten, brukar det sägas. Mycket riktigt är många konstnärer också vänstersympatisörer. Det vore därför mer korrekt att säga att ur lidandet föds vänstersympatierna.
Från det ena till det andra har sommaren kommit på riktigt. Och jag gillar egentligen bara värme när jag är ledig. För att citera Hunter S Thompson i Fear and Loathing: "My blood is too thick for Nevada. I've never been able to properly explain myself in this climate..." Det är så Stockholm känns i dag, särskilt när man ska plugga inför en juridiktenta och egentligen bara vill sitta och dricka öl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar