Kina har all rätt

Egentligen är det rent oförskämt. I-länderna ber u-länderna att radikalt minska sina utsläpp av växthusgaser. Således: medan dagens i-länder fick utveckla sina industrier och ekonomier i fred ska alltså dagens utvecklingsländer, med Kina och Indien i spetsen, lägga band på sig för "klimatets skull".

Det är svårt att inte se baktankar här. Västvärlden är livrädd för de växande asiatiska ekonomierna. Kina ses fortfarande mer som ett hot än en framtida tillgång och den enda anledningen till att USA inte sätter hårt mot hårt och visar stormaktsattityd mot Kina längre, är att förenta staternas bedrövliga ekonomiska situation gjort dem beroende Kinas välvilja. Obama får därmed krypa för Hu. Det talas ibland om maktskifte på stormaktstronen, vilket är en överdrift. Men även om Kina har långt kvar tills de kan matcha USA, en resa som lär kräva fler demokratiska reformer för att inte utvecklingen ska stagnera, är det tydligt att världens supermakt är skakad, tryckt mot repen, lite groggy.

Trots att Kina med all rätt skulle kunna fortsätta som vanligt tar landet sitt "klimatansvar" ändå genom att satsa stort på förnyelsebar energi. Inte för att blidka någon sketen EU-ledare inför tramsmötet i Köpenhamn utan för att den kinesiska ledningen ser den framtida ekonomiska potentialen i fossilfri energi. Kan Kina minska sina utsläpp för att förbättra luftkvaliteten i sina större städer, är det förstås bara positivt.

Finns det ekonomisk vinning i en fossilfri energiutveckling, kommer Kina att leda den.

Himin Solar Energy Groups anläggning.

Darth Vader goes Brick Top

Den svenskdubbade versionen av Star Wars är visserligen hejdlöst rolig. Men Snatch-versionen, med Brick Top som Darth Vader, är inte så tokig den heller. Särskilt inte när Darth Vader ber sina undersåtar att slänga prinsessan Leia Organa till grisarna...

Missa inte...

I morgon, måndag, sänder SVT1 dokumentären om Hunter S Thompsons vilda liv, Gonzo. The Life and Work of Dr. Hunter S. Thompson. Jag såg den tidigare på DVD och den är definitivt sevärd! Filmen finns förstås även att köpa, nu för en spottstyver om du inte har möjlighet att se den på TV.

SVT1 (K Special), måndag klockan 22.

Vilken klimattyp är du?

SVT, ni vet den oberoende statstelevisionen, har ett finfint test på sin sajt där man kan svara på ett tiotal frågor och sedan snabbt få veta vilken klimattyp man är. Det låter väl skoj? Ett omdöme får man också.

Så... Jag gjorde testet ärligt först och fick detta svar:

Klimatförnekaren. Du avfärdar forskarnas slutsatser. Klimatförändringarna är ett resultat av naturliga variationer. Du anser att klimathotet i huvudsak är en teori och en myt.

Därefter gjorde jag testet och svarade så som jag förväntades svara för att få ett positivt omdöme och mycket riktigt fick jag följande positiva utlåtande:


Den klimatambitiöse. Du har till fullo insett allvaret i klimathotet och har förändrat hela din livsstil för att personligen bidra till ett bättre klimat. Du kan uppfattas som överambitiös och det finns en risk att du uppfattas som en orimlig rollmodell.

Klimatförnekaren avfärdar forskarnas (konsensus!) slutsatser och vet bäst själv. Den klimatambitiöse har tvärtom "insett allvaret". Ibland blir jag bara så trött. Är det inte skit samma vad ett litet strunttest på SVT:s hemsida säger? Jo, egentligen. Men problemet är att det sammanfattar hela SVT:s bevakning av den så kallade klimatfrågan. Till skillnad från DN och Aftonbladet och i viss mån SvD har statstelevisionen helt struntat i att följa upp Climategate. Det var visserligen fullständigt väntat att SVT skulle välja att tiga ihjäl historien, men det skulle ha varit trevligt att bli överraskad. Sådant händer dock inte hos SVT.

Gör testet själv om du orkar.

Sex på svenska

"Jag tycker att vår frigjorda syn på sexualiteten är det."

Vad är svenska värderingar? Jo, vår frigjorda syn på sexualitet är något typiskt svenskt, tycker den miljöpartistiska kommunpolitikern Sofia Bothorp. Att ha oralsex på kvällen eller morgonen och få ha sex med vem vi vill - det är tydligen så långt den svenska synen på frigjord sexualitet sträcker sig om vi får tro Bothorp, vars orala inlägg i kommunfullmäktige har blivit något slags skandal och givetvis lagts upp på YouTube.

Det är förvånande att en uppfattning som finns i stora delar av västvärlden skulle betraktas som typiskt svensk. Ibland känns det som att svenskhet är de mest positiva delarna av den västliga kulturen. Russinen i kakan. Det som är negativt i den västliga kulturen vill vi inte kännas vid, det anses snarast typiskt för andra länder. Inte Sverige. Lite inskränkt, kan tyckas.

Att en politiker i landet Sverige, där vår sexualitet regleras av riksdagen, tycker att en frigjord syn på sex är något typiskt svenskt är ganska pinsamt. Synen på sex i Sverige är bara så fri som radikalfeminismen tillåter. Således inte alls särskilt fri.

S är pinsamma populister

Socialdemokraterna tycker att det är ett slöseri med skattemedel att låta medborgarna få behålla mer av sina intjänade slantar varje månad. I stället vill de lägga pengarna på att köpa ett skuldtyngt amerikanskt företag som gjort 27 miljarder i förluster under 2000-talet. Ett företag som socialdemokraten Tobias Eneroth, företagets konkursmässiga tillstånd till trots, anser är världsbäst på det det gör.

Om nu Saab är världens bästa bilbyggare, är det rimligen även världens sämst drivna företag. Att vara världsbäst på något och endast lyckas göra vinst under ett av de senaste 21 åren tyder inte på något strålande sinne för affärer.

Socialdemokraterna är världsbäst på att höja skatter. De anser tydligen att det är en god investering att kasta skattemiljarder på ett dödsdömt företag som ägs av ett amerikanskt bolag och som svenska skattebetalare över huvud taget inte har något med att göra. Jag förstår inte oppositionens kritik mot näringsminister Maud Olofsson. Det kan inte och ska inte vara regeringens uppgift att rycka ut och med skattemedel rädda privata företag. Mona Sahlin kräver "nationell samling kring fordonsindustrin". Vad denna "samling" ska bestå i, vete tusan. Det berättar hon nämligen inte. Något säger mig att Mona Sahlin kan ungefär lika mycket om näringspolitik och företagsekonomi som Tobias Eneroth kan om bilindustrin.

Sahlin säger att något statligt ägande i Saab inte är aktuellt för Socialdemokraterna, ty "[d]et har jag aldrig förespråkat och tänker inte göra nu heller." Den med gott minne kan emellertid påpeka att Sahlin för ungefär ett år sedan ville "se om staten bör vara med och gå in som ägare tillfälligt, i väntan på att den här krisen vänder." Mona Sahlin underskattar antingen väljarnas intellekt eller lider personligen av en grav minnesproblematik.

Regeringen har agerat helt rätt från början till slut och värnat om skattebetalarnas pengar. Socialdemokraterna är just nu pinsamt desperata att utnyttja nedläggningshotet som hänger över Saab, den stigande arbetslösheten till följd av den globala finanskrisen, den påstådda globala uppvärmningen - ja, allt! - och skylla det på regeringen. Jag tror att väljarna är något mer intelligenta än så. I de socialdemokratiska leden verkar det emellertid inte saknas intelligensbefriade företrädare.

Jag förstår inte varför inte fackföreningsrörelsen ser sin chans nu. Den har äntligen fältet fritt att skapa ett arbetarstyrt företag. Seså, LO, lägg ett bud på Saab. De är ju trots allt världens bästa bilbyggare.

Barnarbete?

"Jag funderar en hel del runt, och får ofta frågor om, hur barnfattigdomen i Sverige ska utrotas. Mitt svar är arbete."

Veronica Palm försöker hjälpa barnen.

Lev upp till orden, Hägglund

"Jag tycker att vi politiker måste lära oss att stå ut med att människor gör sina egna livsval inom väldigt vida ramar, även om de inte faller just oss i smaken."

KD-ledaren Göran Hägglund fortsätter att överraska. Han skriver (eller får skrivet åt sig) riktigt frihetliga debattartiklar och talar som om han vore liberal. Man kan tappa hakan för mindre. Men är det ärligt menat, är han en riktig gambler. Varje stavelse om mänsklig frihet riskerar nämligen att stöta bort alla kärnväljare som vill ha mer moralism och som ser förbud som en möjlighet, inte en kränkning.

Både Reinfeldt och Hägglund talar om att möta människor i deras egen vardag, att se medborgarnas vardagsbekymmer och bygga politiken utifrån dessa. Men medan det i Reinfeldts fall leder till en helt oförutsägbar vindflöjelpolitik, försöker Hägglund provocera, skapa debatt och faktiskt vara lite ideologisk. Han anser att människor ska få göra sina egna val, även när vi inte gillar dem.

Ska en politiker verkligen behöva åka landet runt för att komma till denna insikt? Det är inget fel per se i att lyssna på folks gnäll vid köksbordet, särskilt inte om man jobbar i förtroendebranschen, men rimligare vore att komma till slutsatsen att det är principiellt fel att reglera människors liv och begränsa våra rättigheter att fatta egna beslut i våra liv. Ett sådant ställningstagande rymmer emellertid stark kritik mot stora delar av välfärdsstatens uppbyggnad och den kampen är nog inte Hägglund beredd att ta. Även moralfrågorna lär bli svåra att förändra.

Tyvärr räcker inte dessa vackra skrifter och tal för att övertyga mig. Jag vill se Hägglunds parti agera i frihetlig riktning. Jag vill se Kristdemokraterna göra sig av med sin förbudsmentalitet och kasta av sig sitt moralistiska ok i tydliga och konkreta sakfrågor. Sluta försvara Systembolaget. Våga tänka om nytt i narkotikapolitiken. Ge tusan i att moralisera över om människors sexuella relationer inbegriper pengar. Lev upp till de fina orden i konkret handling så ska jag fundera på saken.

Tyvärr har Hägglund startat sin kampanj alldeles för sent. Partiet har nämligen ingen möjlighet att hinna med att förändra sin politik på några viktiga områden innan valet nästa år. Diskussionen om allas rätt till sina egna livsval skulle ha börjat för två år sedan.

Frihetsfrontens talarkväll: november

På torsdag är det dags för höstens sista talarkväll med Frihetsfronten. Det är Sakine Madon som talar. Hon kommer att tala på ämnet Främlingsfientlig liberalism?.

Tid: Torsdagen den 26/11 kl 19.00.

Plats: Restaurang Cattelin, Storkyrkobrinken 9, Gamla stan, Stockholm. Det går utmärkt att både äta god mat och dricka öl i lokalen. Efter talarkvällen blir det barhäng för alla som har lust.

Talare: Sakine Madon.

Kom, lyssna, fråga och diskutera!

Alla är välkomna!

God natt, Saab?

Saab gör fina bilar. Men ingen köper dem. Vad händer med företag vars produkterinte säljer? Jo, de går förr eller senare i konkurs, styckas upp eller genomgår i bästa fall en omfattande omstrukturering. I Saabs fall är det egentligen ett mirakel att konkursen inte kom för många år sedan.

Saab har endast gjort vinst något enstaka år sedan 1980-talet. Det säger sig självt att det inte är ett hälsosamt företag. Under alla år har företaget fortsatt att producera bilar som alltför få är intresserade av. Räddningen har varit en stor finansiär i ryggen, i detta fall gigantiska GM. När GM själva plötsligt stod vid ruinens brant, hade de av givna orsaker mycket litet intresse att behålla ett företag som bara genererat miljardförluster.

Det allra värsta är att kunderna helt förlorat förtroendet för företaget när affären dragit ut på tiden i vecka efter vecka, månad efter månad. Vem vågar punga ut med 250 000 för ett bilmärke vars framtid är så oerhört oviss? Konsekvensen är att nybilsförsäljningen har fortsatt nedåt, det säljs några hundra Saab-bilar i månaden i Sverige. Vilket är patetiskt lite.

Aftonbladets bilskribent Robert Collin är lite rolig. Han hävdar att detta var det bästa som kunde hända, att "Saab har aldrig varit bättre rustade" och att "framtiden ser ljus ut". Har han upptäckt något som vi andra inte sett?

Det troligaste alternativet är nedläggning. Ett annat, mindre troligt, alternativ är att GM behåller Saab. Om de nu är intresserade av fortsatta miljardförluster i framtiden. Möjligen skulle ett kinesiskt bolag kunna bli sista livlinan för Saab. Kinesiska Jílì är ju intresserat av Volvo och att hitta en köpare som pushar märket på den kinesiska bilmarknaden vore ett drömscenario. Men Volvo är ett företag med en bättre livslinje än Saab.

Det är nog över nu.

Fina bilar. Men någon ska köpa dem också.

Climategate biter inte på troende

Aftonbladet fortsätter att rapportera om den Climategate vars avslöjande sprids över världen.

Hos DN är dock allt som vanligt. Tidningens "vetenskapsreporter" Karin Bojs förkastar ena dagen alla "konspirationsteorier" (läs: all kritik) mot klimatalarmismen. Andra dagen fortsätter hon som vanligt igen. Att prata om konspirationsteorier är Bojs sätt att bemöta avslöjandet av en gnutta av den enorma mängd oseriös och politiserad forskning som pågår på klimatområdet. Genom att stämpla all kritik och alla ifrågasättanden som konspirationer, kommer man bekvämt undan själv huvudfrågan, nämligen: Bör klimatforskare använda data för att testa sina teorier eller använda teorier för att testa data?

I dag är alltså allt som vanligt igen, i dag kan Karin Bojs med entusiasm åter meddela att Antarktis isar smälter snabbare än väntat. Avslöjandet om oseriös forskning, på vars grund hela klimatalarmismen bygger, blev inte mer än en sekundlång glitch i arbetet. Detta är inte riktigt min bild av en seriös journalist.

Wetterstrand har inget förstått

Miljöpartiet har plötsligt seglat upp som ett alternativ för liberala väljare som blivit besvikna på Alliansens FRA- och IPRED-svek och vill markera mot Moderaternas häftiga vänstersväng. Johan Norberg är en av flera som tidigare har lyft frågan. Men är det så klokt?

Nog för att Miljöpartiet har vissa gemensamma drag med Alliansens politik. Men så särskilt många är de inte. SvD:s Sanna Rayman listar förändrad Las samt inställningen till friskolor och arbetskraftsinvandring. Las är för det första det största borgerliga partiet en försvarare av, så det kanske går bort. Då återstår synen på friskolor och arbetskraftsinvandring. Är det tillräckligt stora frågor för att byta politiskt block vid valurnan? För det måste ju också påpekas: en röst på Miljöpartiet är en röst på Mona Sahlin och Lars Ohly. De går till val gemensamt och det enda som möjligtvis skulle kunna få Miljöpartiet att byta sida är om den sittande regeringen behöver MP-stöd för att stänga ute Sverigedemokraterna efter nästa val. Men det är synnerligen spekulativt eftersom det förutsätter att inget block får majoritet och att Sverigedemokraterna, av alla olyckor, når riksdagsstatus.

Dessutom finns det alldeles för många tossiga idéer kvar i Miljöpartiet. Det är i grunden ett tillväxtskeptiskt parti som anser att människor ska få betalt för att inte jobba under ett helt år. Vilken liberal ställer upp på dessa värderingar? Maria Wetterstrand kallar det "livsstilspolitik". Mindre fokus på den materiella glädjen i sökandet efter den existensiella eller "mer genuina" lyckan, månne. Hellre en latte och mer tid för sig själv än en extra resa till Thailand, tycker Wetterstrand. Det kan låta ofarligt. Men parat med en tillväxtfientlig politik, klimatalarmism och en uttalad fientlighet mot att resa i världen, kan det bli en farlig isolationistisk politik.

Maria Wetterstrand ska dessutom ge tusan i att tycka så mycket om vad som är bäst för oss medborgare. Någon prioriterar tid med vänner på krogen, andra lägger pengarna på utlandsresor. Låt oss göra de valen själva utan att få reaktioner från er politiker. Det är vad liberalism handlar om.

Liberaler gör bättre i att hålla sig hemma än att hoppa i säng med Miljöpartiet.

Är detta verklighetens folk?

Jag satte teet i vrångstrupen när jag i våras hörde om den mobb som jagat nyanlända irakiska flyktingar i Vännäs. En stor grupp människor, det har sagts uppemot 50, kastade sten och försökte bryta sig in hos flyktingarna. Trakasserierna blev så allvarliga att irakierna fick evakueras till annan ort. Det hela lät som ett skämt. Men nu har det hänt igen: någon eller några har tänt en brasa utanför det transitboendet där flyktingbarn och ungdomar vistas i Hököpinge i Vellinge kommun.

Tittar vi på vissa delar av Skåne, ser vi att de främlingsfientliga värderingarna inte företräds av några enstaka vettvillingar utan finns lite varstans. Och uppfattningarna bygger alltid på känslor, på föreställningar utifrån vad den där magkänslan säger. Så fungerar Jimmie Åkesson och så fungerar de främlingsfientliga i Vellinge också. Det blev mycket tydligt när flyktingbarns rätt att stanna i Vellinge diskuterades i SVT:s Debatt (som väl är så nära freakshow man kommer en vanlig tisdagskväll). Starka argument framfördes:

- När man tittar i Malmö och ser allt som har hänt där, det vill vi ju inte ha i Vellinge.
- Man vet ju inte var de här kommer ifrån.
- Vi vet inte hur de ser ut, vi har de inpå oss.

Det handlar således om något så primitivt som rädslor för det okända. Kanske behöver ni bara en trygg kram innan ni går till sängs?

Bisarra idéer om att svenska traditioner är förtryckande mot människor med annan religion än den kristna och med andra föreställningar än de kärnsvenska, ledde till diskussioner om att sluta sjunga Den blomstertid nu kommer och att inte ha skolavslutningar i kyrkor längre. Detta har fött motreaktioner som är lika knäppa. Nu ska vi skydda det svenska språket, människor som invandrar till Sverige ska skriva på ett "svenskkontrakt" i vilket de bedyrar att de ställer upp på de svenska värderingarna (inte minst den berömda svenska jämställdheten från vilken ingen får avvika).

Om människor bara förstod den enkla principen om att leva och låta leva, att sköta sitt och inte reta upp sig på vad grannarna tycker och tänker, hur de klär sig eller vilka traditioner de har, skulle det här samhället vara mycket trevligare att leva i. Nu tycks emellertid inskränktheten ständigt skörda nya segrar. Från rött till blått och norr till söder.

Svenska medier och Climate Gate

Nu har svensk press börjat vakna. Aftonbladet skriver om "Climate Gate" om än i väldigt försiktig ton. DN gör det också.

Givetvis kommer detta inte påverka vare sig inhemska klimattroende eller världens ledare som ska samlas i Köpenhamn inom kort. Klimatalarmismen har satt sig i maktens väggar och går inte bara att tvätta bort. Att erkänna fel har ju heller aldrig varit politikers starkaste gren. Klimatalarmisterna kommer att elda på som om ingenting har hänt och världens största pengaslöseri kommer högst sannolikt att genomdrivas. Varken medier eller politiker har intresse av att ta ett steg tillbaka och fundera över om det här var en så bra idé.

Avslöjandet av de email och dokument som tyder på oseriös forskning, mörkläggning och manipulation av mätdata (som kritiker har hävdat i åratal), har redan avfärdats som "ryckta ur sitt sammanhang" eller rent av "smutskastning". Så reagerar även DN:s klimatalarmistiska reporter Karin Bojs när hon under rubriken "Nej, nej, nej, tro dem inte!" förklarar att "i materialet finns förvisso olämpliga uttryck" och exemplifierar detta med att en framstående kritiker kallats för "idiot" - som om det var detta som var den stora grejen! Men mer än så är det inte, tycker Bojs.

Karin Bojs köper således inte för en sekund att mätdata har manipulerats och konkurrerande hypoteser avfärdats på stående fot för att inte störa bilden av enighet om hockeyklubbskurvans trovärdighet och idén om människans skuld till global uppvärmning. Ty "klimatfrågan bygger på rön av tusentals forskare från en lång rad framstående universitet och institut. Deras resultat granskas noga när de publiceras i världens ledande vetenskapliga tidskrifter." Ja, men kritikerna är det ju ingen som vill lyssna på. Deras invändningar avfärdas just med att tusentals forskare redan är överens! Det blir ett märkligt cirkelresonemang av alltihop. IPCC har inte direkt gjort sig känt för att välkomna kritik av sina teorier. Det saknas verkligen inte kritiker, men eftersom de jämförs med "truthers" som tror att USA låg bakom 11 septemberattackerna och aldrig landade på månen är det inte konstigt om vissa väljer en lite lägre profil.

Diskussionen lär rulla på. Men jag misstänker att den inte kommer att leda någonvart. Att försöka tala sans i människor som har en religiös tro på något är slöseri med tid. Tyvärr är de rätt många.

Klimatbluffen avslöjad?

Klimatalarmisternas strupe förefaller ha blottats - i alla fall för något ögonblick. Någon har nämligen lyckats hacka sig in i en server tillhörande en av världens främsta center för klimatforskning, Climate Research Units vid University of East Anglia, och kopierat stora mängder mätdata, koder och inte minst över tusen emails mellan de ledande gestalterna: professor Phil Jones, Michael Mann med flera. Intrånget är tydligen bekräftat.

Ett av mailen, som är från 1999, verkar minst sagt lurt då det framgår att forskaren i fråga aktivt söker manipulera mätdata. Och det kommer från herr Jones själv:

From: Phil Jones
To: ray bradley ,mann@[snipped], mhughes@
[snipped]
Subject: Diagram for WMO Statement
Date: Tue, 16 Nov 1999 13:31:15 +0000
Cc: k.briffa@[snipped],t.osborn@[snipped]
Dear Ray, Mike and Malcolm,

Once Tim’s got a diagram here we’ll send that either later today or first thing tomorrow. I’ve just completed Mike’s Nature trick of adding in the real temps to each series for the last 20 years (ie from 1981 onwards) amd [sic] from 1961 for Keith’s to hide the decline. Mike’s series got the annual land and marine values while the other two got April-Sept for NH land N of 20N. The latter two are real for 1999, while the estimate for 1999 for NH combined is +0.44C wrt 61-90. The Global estimate for 1999 with data through Oct is +0.35C cf. 0.57 for 1998.

Thanks for the comments, Ray.

Cheers, Phil
Prof. Phil Jones
Climatic Research Unit

Fler utdrag av email av liknande slag finns hos Hot Air. I de mailen diskuteras bland annat hur forskarna ska kunna hålla god min om den "globala uppvärmningen" när de inte själva kan verifiera att den existerar.

Frågan om huruvida klimatforskare använder data för att testa sina teorier eller om de använder teorier för att testa data är mer aktuell än någonsin. Att avfärda eller gömma undan uppgifter som talar emot en teori är inte vetenskap.

Kan vi gissa att svenska medier tiger ihjäl den här historien och att Reinfeldt, som vill kasta ut mångmiljardbelopp på en ren bluff, slår dövörat till?

Som man frågar får man svar

Många har en tendens att svälja resultat från opinionsundersökningar med hull och hår. De funderar inte över vilka frågor som ställdes, hur de ställdes och på vems uppdrag de ställdes utan stirrar sig endast blinda på resultatet. Även opinionsundersökningar vars enda intressanta förändringar inte ens är statistiskt säkerställda ges stor uppmärksamhet i gammelmedia och bloggosfär. Därmed går man som blind medborgare uppdragsgivaren till mötes utan att ens reflektera över det eller låter sig i bästa fall förledas av en helt meningslös opinionsmätning.

"Världens medborgare vill att ett klimatavtal sluts" basunerar DN ut. Det är tolkningen av resultatet av en stor undersökning som har gjorts i ett stort antal länder i syfte att ta reda på hur människor ser på "klimathotet". Eller kanske snarare: i syfte att sprida idén att "klimathotet" är akut och att människor oroar sig för det. Tar man en titt på hur frågorna har ställts, är det ganska tydligt att det skett ur ett klimatalarmistiskt perspektiv. Den första frågan sätter ribban för resten av undersökningen:

How urgent do you think it is to make a global climate deal?

De frågar inte om det är viktigt utan hur viktigt det är, underförstått att det är viktigt och att det bara är graden som ska besvaras. Många kan säkert känna igen sig i situationen att tillfrågas om något i en telefonintervju och sedan få svarsalternativ som alla pekar i samma riktning, alternativt få en fråga som är så uppenbart vinklad från något politiskt håll att det skriker Svenskt Näringsliv eller LO om den.

Därför är sådana här undersökningar tämligen meningslösa. I en klimatalarmistisk tidsålder där medier och politiker aktivt samarbetar för att piska upp orosstämningar om "klimathotet", är det dessutom inte alls konstigt att många känner oro. Det gör jag med. Men inte för något klimathot utan för vad denna fanatism kan komma att leda till i politiska tvångsåtgärder och minskad medborgerlig frihet.

Ladda ned rapporten här och läs den själv.

Fattigleken

Det började i våras med att Aftonbladetjournalisten Jessica Ritzén startade en "fattigblogg" där hon skrev om livet med försörjningsstöd under en månad. Oj, vad jobbigt det var. Nu kunde hon ju inte dricka latte hela dagarna, inte äta ute eller beställa hämtmat två gånger om dagen. Det var så fattigt att hon åt gröt till middag och knappt hade råd med en ny tvål. I kommentarsfälten gav människor allehanda ärliga tips, bland annat om hur man bäst får en tandkrämstub att räcka så länge som möjligt (jag har själv drillats i den konsten). Men efter en jobbig månad kunde Jessica Ritzén lämna detta liv bakom sig och återgå till sitt lattepimplande medelklassliv igen.

En månad är alldeles för kort tid för att förstå hur det är att leva på existensminimum, oavsett om det rör sig om försörjningsstöd eller annan inkomst som är lika låg. Det är när månadsräkningar sammanfaller med kvartalsräkningar och tandläkarbesök som allt spricker. Men det fick Ritzén aldrig uppleva och det var heller inte meningen.

Nu gör Aftonbladet ett nytt försök. En modebloggare ska lämna lyxshoppingen bakom sig för att leva på a-kassa under 14 dagar. Det är inte så lite dokusåpa över detta spektakel. Välbeställda människor tar steget ned till verkligheten och knatar omkring på den smutsiga gatan bland vanligt folk under en begränsad tid för att få se hur pöbeln har det. Precis som i fallet med "fattigbloggen" är uppdraget så tidsbegränsat att det inte kommer att säga någonting (även om reaktionen från bloggaren i fråga lär bli ett högljutt "amen, hallååå! Kan man inte köpa stövlar för 5 000 kronor varje vecka?! Shit, asså!").

Det är tydligen omöjligt att göra rätt. Expressen har utmålat människor med låga inkomster som rena offer när de försökt skildra "fattigdomen" i Sverige i en reportageserie. Då slår det åt andra hållet och begreppet "fattigdom" omfattar plötsligt alla som inte har råd att göra årliga resor till Thailand. Aftonbladet väljer en annan metod. De låter övre medelklass/överklass kliva ned från piedestalen och pröva på det liv som hundratusentals människor lever varje dag. Det är helt enkelt den nya fattigleken som leks. Den kommer inte att utmynna i någon ny visdom utan endast reta och håna människor längs vägen. Men det ger förstås uppmärksamhet åt Aftonbladet.

Klimatalarmismen är logisk

Först och främst: Tack, SvD, för att ni har släppt in röster i debatten som avviker från den allmänna klimatalarmistiska "konsensusen".

Så till själva temat: logiken kring klimatalarmismens mediala och politiska genomslag. Det är egentligen ganska enkelt (men desto mer oroväckande).

Medier lever på att sälja skräckhistorier, överdrifter, medvetna missuppfattningar och omskrivningar. Sanningen friseras och ompaketeras. Djupare analyser undviks ofta, av lathet eller tidsskäl, och källhänvisningar är lätträknade (här är seriösa bloggar överlägsna eftersom de kan direktlänka, men å andra sidan begriper jag inte vad som hindrar seriösa journalister i morgonpressen att använda ett fotnotsystem).

Politiker behöver känna sig behövda. Det ingår i arbetsbeskrivningen att "ta ansvar" och "lösa samhällsproblem". Finns det inga större problem att lösa, får man hitta på dem. Och om de existerande problemen är för svåra att lösa eller ger för lite politiskt cred, får man vända blicken någon annanstans. Det är precis detta som sker just nu vad gäller klimatpolitiken. Världssvälten går att mildra och på sikt avskaffa. Mängder av sjukdomar går att bota. De tio miljoner barn som dör varje år till följd av undernäring, smutsigt vatten och sjukdomar går att rädda. Ofta krävs endast enklare åtgärder; Ett fungerande reningssystem för avloppsvatten så att inte grannen behöver få i sig dina avföringsbakterier i sitt dricksvatten; myggnät så att dina barn inte behöver dö i malaria. Allt detta går att lösa och det skulle göra miljoner människors liv både längre och drägligare.

Vad gör då världens ledare? Jo, de samlas på toppmöten för att bestämma vilken medeltemperatur hela planeten ska ha. Om nu världssvälten ansågs vara ett för stort problem att lösa, vad ska vi då säga om att betvinga Moder Jord och förvänta sig att hon ska rätta sig efter politiskt fattade beslut? Och vad händer om hon inte lyder? Bötesföreläggande?

Den politiska törsten efter en hjälteroll är outsläcklig. Ingen är gladare än en politiker som medelst maktutövning kan vinna väljarnas förtroende. Om "problemet" som löstes var existerande eller inte spelar mindre roll. Det som borde uppröra alla rimligt hopfuntade människor är det faktum att "klimatarbetet" är ett gigantiskt slöseri, det är att stå i kallduschen och riva sönder mångmiljardbelopp (samtidigt som samma politiker vill verka ansvarstagande genom att föreslå besparingar i driften av den offentliga förvaltningen, som är på 14 procent av den svenska statsbudgeten). Domedagsretoriken gör emellertid alla sansade invändningar av ekonomisk natur meningslösa.

Således: medierna har ett intresse av att måla upp skräckvisioner, folk dras till dem som flugor till skit och vänstermänniskor till diktaturer. Och politiker har ett intresse av dessa skräckscenarier eftersom deras arbete går ut på att vara behövd av människor för att bemöta hot av olika slag. En politiker ingen anser sig behöva, är en politiker utan existensberättigande.

Det finns emellertid en gräns även för vanliga dödliga väljare när skräckpropagandan bara blir för mycket. Det är detta som har drabbat den svenska nolltoleranspolitiken på narkotikaområdet. Min enda fromma förhoppning är att det förr eller senare även kommer att drabba klimatalarmismen. Men det kan ta tid.

Människan har i alla tider överskattat sin förmåga att styra naturen.
Idén att detaljkontrollera klimatet kan vara den tokigaste hittills.

Vänsterns smak för fel ledare

"Det händer spännande saker i Venezuela. Landet håller på att införa sex timmars arbetsdag. Företag tas över av dem som jobbar där. Privata radiostationer görs om till närradio. En typ av socialism som inte bara handlar om statligt ägande, utan om försök till direktdemokrati."

Det är en famös omskrivning av begreppet demokrati som vänsterextremisten Kajsa Ekis Ekman gör när hon hyllar Hugo Chávez' Venezuela och samtidigt ondgör sig över svensk medias rapportering därifrån. Ekis Ekman skulle med all säkerhet ha klagat över "snedvriden" rapportering om Östtyskland också när det begav sig. Ur vänsterglasögonen får vanligt folk helt stå tillbaka och hålla tyst när den socialistiska staten expanderar. När det regnar blir man våt. Ekis Ekman ser uppenbarligen inga som helst problem med att privata företag förstatligas, att privata medieföretag stängs ned samtidigt som Chávez själv har dagliga "samtal" med befolkningen. I timmar.

Venezuela är så långt ifrån en normal demokratisk stat man kan komma utan att kalla det en diktatur. Ty att kalla Hugo Chávez för en diktator är inte riktigt rätt. Han är folkvald och även det senaste valet förefaller ha varit godkänt enligt internationella normer. Däremot är utvecklingen i Venezuela klart oroande för alla med demokratiska värderingar. Chávez personliga maktbehov styr hur landets utvecklas. Åter igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, faller vänstern i gropen. De hyllar en persons maktanspråk och kallar det "demokrati". Det är en ren parodi.

Ekis Ekman har rätt i en sak och det är svenska mediers tendens att fokusera på detaljer i stället för att göra kvalificerade analyser av helheten. Men det gäller inte endast rapporter från vänsterparadiset Venezuela utan all utrikesrapportering. Det gäller Kina, Ryssland och USA. Och det gäller i synnerhet den så kallade EU-bevakningen, som är under all kritik.

Med demokratiska värderingar som förbrödrar.

Vad var det vi sa?

En anledning att inte koppla in kablarna till FRA har hela tiden varit att uppdraget kan ändras. Att det kan utvidgas av framtida makthavare och därmed kränka den personliga integriteten och i förlängningen de mänskliga rättigheterna på ett ännu grövre sätt.

Nu vill regeringen lägga säkerhetsorganen CSEC och Sitic under FRA. Det kanske är en bra idé, kanske inte. Att börja flytta över nya känsliga funktioner från andra myndigheter till FRA så här kort efter att lagen röstats igenom efter lång och het debatt, är emellertid rätt arrogant. Men så har ju försvarsminister Tolgfors aldrig riktigt varit intresserad av motståndarnas argument när FRA har kommit på tal...