En tjej i övre tonåren har sex med en 14-årig pojke. Hon åtalas "av lagtekniska skäl" (åtalas man inte alltid utifrån en lag?) för våldtäkt mot barn men frias eftersom det inte förelåg något hot, våld eller tvång.
Lite förbryllande är det allt. Det utvidgade våldtäktsbegreppet innebär att det inte krävs våld eller hot om våld för att någon ska kunna dömas för våldtäkt och särskilt sträng är synen när en part är minderårig. Sex med underåriga brukar mer eller mindre automatiskt klassas som våldtäkt i Sverige. Uppenbarligen inte i detta fall. Vilket säkert var helt rätt. Om sex sker under samtycke är det inte fråga om något övergrepp, även om en av personerna råkar vara under 15 år (en magisk gräns som verkligen kan diskuteras när allt fler har sex tidigare). Men lagstiftaren har inte alltid varit så tydlig på den punkten.
Det är förstås att sparka in vidöppna dörrar, men det går inte att undvika att fundera över hur denna dom hade sett ut om det var en äldre pojke som haft sex med en yngre flicka.
tisdag 31 maj 2011
Problem solved!
Aftonbladet tjoar på om "barnfattigdomen" igen. Denna gång via Barnfattigbloggen, där ungdomar "som inte har lika mycket pengar som kompisarna", ges plats.Vad tycker du om att det finns så många fattiga barn i Sverige?
– Man kanske skulle göra någon insamlingsgala eller något.
Vad göra åt detta problem? Markoolio, han har lösningen klar.
Att vända blad - igen
Kungen gjorde inte direkt något övertygande framträdande inför TT i går när han förnekade att han varit på så kallade porrklubbar. Eller förnekade och förnekade... Han sade faktiskt inte bestämt nej. Han trodde sig bara inte minnas att något sådant inträffat. Och om det inte har inträffat är det förstås märkligt om kungens gode vän försöker förhöra sig om att få tillgång till bilder på det som inte ska ha inträffat.
Nåväl. Kanske var han bara tagen på sängen och obekväm i situationen. Det sägs ju att det inte alls behöver vara ett tecken på skuld när personer slingrar sig, säger fel och är osammanhängande i ett förhör. När vi hävdar att kungens dementi kändes halvdan och att han framför kamerorna såg skyldig ut utgår vi från att monarken med kraft och verbal styrka skulle dementera uppgifterna. Nu har han inte den verbala förmågan, som bekant. Han har aldrig njutit av att stå i rampljuset. Han har egentligen alltid sett lite förtappad ut framför kamerorna.
Skulle det komma fram bevis för att kungen haft kontakter med kriminella och/eller varit på lättklädda fester och strippklubbar, förlorar han förstås sin trovärdighet helt och hållet. Frågan är om han överlever en sådan situation som statschef. Kontakter med kriminella är en sak. Men som republikan måste jag säga att det vore endast fånigt om kungen tvingades abdikera på grund av moralpanik kring något jäkla strippklubbsbesök. Monarkin kommer ju att finnas kvar i vilket fall. Det är däri problemet ligger, inte huruvida kungen tittat på lättklädda damer eller inte. Har inte kungar alltid gjort det?
Nåväl. Kanske var han bara tagen på sängen och obekväm i situationen. Det sägs ju att det inte alls behöver vara ett tecken på skuld när personer slingrar sig, säger fel och är osammanhängande i ett förhör. När vi hävdar att kungens dementi kändes halvdan och att han framför kamerorna såg skyldig ut utgår vi från att monarken med kraft och verbal styrka skulle dementera uppgifterna. Nu har han inte den verbala förmågan, som bekant. Han har aldrig njutit av att stå i rampljuset. Han har egentligen alltid sett lite förtappad ut framför kamerorna.
Skulle det komma fram bevis för att kungen haft kontakter med kriminella och/eller varit på lättklädda fester och strippklubbar, förlorar han förstås sin trovärdighet helt och hållet. Frågan är om han överlever en sådan situation som statschef. Kontakter med kriminella är en sak. Men som republikan måste jag säga att det vore endast fånigt om kungen tvingades abdikera på grund av moralpanik kring något jäkla strippklubbsbesök. Monarkin kommer ju att finnas kvar i vilket fall. Det är däri problemet ligger, inte huruvida kungen tittat på lättklädda damer eller inte. Har inte kungar alltid gjort det?
måndag 30 maj 2011
KD tänker på barnen
Att Kristdemokraterna fick ta hand om socialpolitiken i regeringen var illa. De senaste åren har vi sett folkhälsominister Maria Larsson resa land och rike runt för att sjunga folkhälsopolitikens lov och propagera för fler regleringar och inskränkningar i folks vardag.
Nu vill partiet, som slåss för sin överlevnad, profilera sig som partiet som fokuserar på barns och ungdomars uppväxtvillkor. Det låter illavarslande och det är inte särskilt svårt att gissa vilka slags förslag som kommer att driva politiken. Förutom bidrag kommer de att handla om förbud, moralism och förmynderi. Kanske vill partiet haka på Håkan Juholts korståg mot "barnfattigdomen", men KD lär även gå till storms mot ungdomars tidiga sexdebut, mot ungdomsfyllor, utseendefixering, pornografi på nätet och mycket annat. Göran Hägglunds tafatta försök att tvätta bort stämpeln av KD som ett förbudsparti har misslyckats. Partiets strävan efter valfrihet för människor inskränks till att välja barnpassning.
Hela den kristdemokratiska riksdagsgruppen borde läsa Mattias Svenssons bok Glädjedödarna - En bok om förmynderi. Om de nu ens begriper problemet.
Nu vill partiet, som slåss för sin överlevnad, profilera sig som partiet som fokuserar på barns och ungdomars uppväxtvillkor. Det låter illavarslande och det är inte särskilt svårt att gissa vilka slags förslag som kommer att driva politiken. Förutom bidrag kommer de att handla om förbud, moralism och förmynderi. Kanske vill partiet haka på Håkan Juholts korståg mot "barnfattigdomen", men KD lär även gå till storms mot ungdomars tidiga sexdebut, mot ungdomsfyllor, utseendefixering, pornografi på nätet och mycket annat. Göran Hägglunds tafatta försök att tvätta bort stämpeln av KD som ett förbudsparti har misslyckats. Partiets strävan efter valfrihet för människor inskränks till att välja barnpassning.
Hela den kristdemokratiska riksdagsgruppen borde läsa Mattias Svenssons bok Glädjedödarna - En bok om förmynderi. Om de nu ens begriper problemet.
lördag 28 maj 2011
En narkotikapolitik byggd på myter
Aftonbladet berättar att nederländska myndigheter planerar att förbjuda turister att besöka coffee shops i Amsterdam för att röka på. Detta för att, som tidningen skriver, "göra Holland till ett hälsosammare och lagligare land". Prosit. Det fria Amsterdam med både coffee shops och bordeller är på väg att stegvis utplånas.Enligt Aftonbladet är Nederländerna känt för att ha Europas mest liberala syn på droger. Detta är förvisso sant, landet är känt som det i Sverige. Men det betyder inte att det är sant. Det är förbluffande hur lite som nämns om Portugal när drogpolitik i Europa diskuteras. Landet avkriminaliserade bruk och innehav av all narkotika 2001. Orsaken till den radikala åtgärden var eskalerande problem med missbruk, drogrelaterade sjukdomar, dödsfall och kriminalitet. Den utvärdering som gjorts visar att politiken överlag varit lyckad. Bland annat framgår att:
- Användning av droger bland högstadieelever minskade från 14,1 till 10,6 procent.
- Användning av heroin bland tonåringar sjönk.
- Personer som går på substitutionsbehandling ökade.
- Marijuanabruk bland personer över 15 i Portugal är lägst i hela EU med 10 procent. I USA är siffran för personer över 12 nästan 40 procent och den stiger i Sverige.
- HIV/aids har minskat bland narkotikaanvändare.
Att en avkriminalisering skulle medföra något slags missbruksepidemi stämmer helt enkelt inte. När folkhälsominister Maria Larsson (KD) argumenterar mot en liberalisering av den svenska narkotikapolitiken gör hon det således mot bättre vetande. Hon gör det enbart av prestigeskäl och för att upprätthålla myten om svensk narkotikapolitik som den enda vägens politik. Det är ynkligt att se hur ledande politiker i Sverige fullständigt kan ignorera all forskning som pekar på fördelarna med en avkriminalisering.
Många länder håller på att tänka om. Det så kallade kriget mot narkotikan kan inte vinnas, förbudspolitiken har nått vägs ände. Frågan är när denna insikt ska nå även svenska beslutsfattare.
Se och ladda ned PDF av Cato institutes rapport om Portugals narkotikapolitik, Drug Decriminalization in Portugal. Lessons for creating fair and successful drug policies.
Svensk logik...
"Jag är emot förbud. Det måste vara vuxna människor som fattar beslut om man ska bruka en produkt eller inte."Handelsminister Ewa Björling har så rätt. Men hennes uttalande gäller förstås bara snuset, som Sverige slåss i EU för att bevara. När det gäller andra droger upphör plötsligt vår rätt att som vuxna människor fatta beslut om man ska bruka eller produkt eller inte...
fredag 27 maj 2011
En farlig politiker
Folkpartisten Johan Pehrson har gjort sig känd som riksdagens mest rabiate företrädare för utökad övervakning och hårda tag i Sverige (givetvis försvarade han aktivt datalagringsdirektivet i riksdagsdebatten). Det finns inget problem som inte kan lösas med större polisiära befogenheter, hårdare straff, mer övervakning och inskränkt personlig integritet om Pehrson får råda.När problematiken med fotbollshuliganism diskuteras har Pehrson föga förvånande en lösning: inför personliga biljetter och obligatoriska fingeravtryck för risksektionerna på läktarna! Åter igen vill Johan Pehrson skjuta mygg med luftvärnsmissiler, åter igen görs ingen som helst analys av de långsiktiga konsekvenserna med långtgående inskränkning i den personliga integriteten.
Johan Pehrson är en jävligt farlig politiker och, tyvärr, en typisk företrädare för Folkpartiet av i dag. Han måste bekämpas.
Mot strömmen
Den som kritiserar den svenska jämställdhetsdiskursen får vara beredd på att ta emot mycket skit. Det har Pär Ström erfarit tidigare när han kritiserat feminismen i Sverige för att vara ensidigt på kvinnornas sida och inte alls för riktig jämställdhet. Med sin nya bok Sex feministiska myter (recenseras i kommande numret av Nyliberalen, som vi hoppas kunna skicka till tryckeriet snart) har Pär Ström fått motta den vanliga svadan av feministiska påhopp. Men också en hel del stöd.
Sossen Anna Ardin (ja, just den Ardin som anklagat Julian Assange för övergrepp) liknar Ström vid Hitler ("låter som Hitler men gör anspråk på att vara Gandhi"). Gudrun Schyman skriver ett förvånansvärt svagt inlägg om Ströms bok i SvD där hon hävdar att det är svårt att bemöta Ström på ett sakligt sätt eftersom han själv saknar sakliga argument. Det gör nu inte Pär Ström. Han har en rad referenser till forskning som stöder hans teser, och även om jag skulle ha föredragit ett upplägg som argumenterade för forskning vars resultat motsäger Ströms idéer, går det inte att använda osaklighetsargumentet. Schyman gör det ändå. Kanske av lathet, kanske för att hon skriver i affekt. Hon tycks ha lugnat ned sig i sin andra replik.
Det Ström vill visa är att den svenska statsfeminismens syn på samhället bygger på en rad myter, där det höga lönegapet mellan kvinnor och män är en. Feministerna har fått problemformuleringsinitiativet, deras verklighetsbeskrivning har blivit ett axiom. När någon tar sig tid att ifrågasätta det som inte får ifrågasättas, blir reaktionen våldsam.
Vi är många som har fått erfara vilken vrede många stats- och radikalfeminister bär på. Så länge de får hålla låda är allt frid och fröjd. Men när någon vädrar en annan uppfattning om patriarkatet, om synen på jämställdhet, om synen på könsroller - ja, då tar det ofta hus i helsike. Jag har hamnat i heta diskussioner som urartat helt utan saklig anledning. Motsidan har helt enkelt inte kunnat acceptera att någon har en annan övertygelse än de själva i dessa "kunskapsfrågor" (feminism är kunskap, hävdas det). Försök att diskutera prostitution med någon vars främsta inspirationskälla är filmen Lilja 4-ever och se hur bra det går.
Att ifrågasätta den svenska jämställdhetsdiskursen är lite som att betvivla den så kallade klimatkonsensusen. Debatten är ju slut, brukar det hävdas. Nu återstår bara att vidta åtgärder. Debatten har förhoppningsvis bara börjat. I Sverige är stödet för den sortens feminism som företräds av Schyman mycket litet. Ändå förverkligas idéerna i riksdagen. Skälet är att det sitter gott om statsfeminister på maktpositioner. Vi som tycker annorlunda måste dessutom bli mycket bättre på att höras.
Pär Ström har åter igen rört om i grytan. Han retar gallfeber på feministerna och sätter samtidigt frågan om verklig jämställdhet i blickfånget. Det är enbart positivt.
Sossen Anna Ardin (ja, just den Ardin som anklagat Julian Assange för övergrepp) liknar Ström vid Hitler ("låter som Hitler men gör anspråk på att vara Gandhi"). Gudrun Schyman skriver ett förvånansvärt svagt inlägg om Ströms bok i SvD där hon hävdar att det är svårt att bemöta Ström på ett sakligt sätt eftersom han själv saknar sakliga argument. Det gör nu inte Pär Ström. Han har en rad referenser till forskning som stöder hans teser, och även om jag skulle ha föredragit ett upplägg som argumenterade för forskning vars resultat motsäger Ströms idéer, går det inte att använda osaklighetsargumentet. Schyman gör det ändå. Kanske av lathet, kanske för att hon skriver i affekt. Hon tycks ha lugnat ned sig i sin andra replik.
Det Ström vill visa är att den svenska statsfeminismens syn på samhället bygger på en rad myter, där det höga lönegapet mellan kvinnor och män är en. Feministerna har fått problemformuleringsinitiativet, deras verklighetsbeskrivning har blivit ett axiom. När någon tar sig tid att ifrågasätta det som inte får ifrågasättas, blir reaktionen våldsam.
Vi är många som har fått erfara vilken vrede många stats- och radikalfeminister bär på. Så länge de får hålla låda är allt frid och fröjd. Men när någon vädrar en annan uppfattning om patriarkatet, om synen på jämställdhet, om synen på könsroller - ja, då tar det ofta hus i helsike. Jag har hamnat i heta diskussioner som urartat helt utan saklig anledning. Motsidan har helt enkelt inte kunnat acceptera att någon har en annan övertygelse än de själva i dessa "kunskapsfrågor" (feminism är kunskap, hävdas det). Försök att diskutera prostitution med någon vars främsta inspirationskälla är filmen Lilja 4-ever och se hur bra det går.
Att ifrågasätta den svenska jämställdhetsdiskursen är lite som att betvivla den så kallade klimatkonsensusen. Debatten är ju slut, brukar det hävdas. Nu återstår bara att vidta åtgärder. Debatten har förhoppningsvis bara börjat. I Sverige är stödet för den sortens feminism som företräds av Schyman mycket litet. Ändå förverkligas idéerna i riksdagen. Skälet är att det sitter gott om statsfeminister på maktpositioner. Vi som tycker annorlunda måste dessutom bli mycket bättre på att höras.
Pär Ström har åter igen rört om i grytan. Han retar gallfeber på feministerna och sätter samtidigt frågan om verklig jämställdhet i blickfånget. Det är enbart positivt.
torsdag 26 maj 2011
Mladić gripen
Ratko Mladić, åtalad i sin frånvaro för folkmord och krigsförbrytelser under kriget på Balkan, har äntligen gripits efter 16 år på flykt. Detta enligt ett uttalande från Serbiens president Boris Tadić. Mladić var överbefälhavare för de bosnienserbiska styrkorna när massakern i Srebrenica begicks 1995 då 8 000 män och pojkar avrättades.
Gripandet är förstås välkommet, även om vi nu åter igen lär få se en farsartad rättegång som brukligt när stora förbrytare, vars brott är svåra att överblicka, ska ställas till svars. Gripandet innebär emellertid också att ett stort hinder för Serbien att bli medlem i EU har undanröjts. Mina sympatier till Serbiens folk...
Fortfarande hittas nya massgravar med oidentifierade offer.
Gripandet är förstås välkommet, även om vi nu åter igen lär få se en farsartad rättegång som brukligt när stora förbrytare, vars brott är svåra att överblicka, ska ställas till svars. Gripandet innebär emellertid också att ett stort hinder för Serbien att bli medlem i EU har undanröjts. Mina sympatier till Serbiens folk...
Fortfarande hittas nya massgravar med oidentifierade offer.Öl ger dig vingar
Två pints är tydligen vad brittiska stridspiloter får dricka före ett anfall.
Om jag befann mig på marken i närheten av britternas utsedda mål skulle jag uppskatta om den informationen inte läckte ut.
Moralisterna ger sig aldrig
Unikt höga alkoholskatter räcker tydligen inte. Den ökande konsumtionen av lådviner (ni vet, "kvinnofällan" lådvinet) har fått Systembolaget att kräva kraftigt höjda skatter på denna praktiska berusningsbox. Monopolisten vill se en prishöjning på upp till 30 procent för ett vanligt lådvin. Folkhälsominister Maria Larssons sakkunige Ulrik Lindgren tycker att förslaget låter intressant.
En gång i tiden (innan Alliansen) var Moderaterna fräna kritiker av Systembolaget. Det skulle avskaffas. Väl vid makten har partiet tvärtom stärkt dess ställning. En del partiets förnyelse, såklart. Alkoholskatterna har höjts. Finansminister Anders Borg tycker att folk ska jobba, inte supa. Vad vi gör på vår fritid ska politikerna förstås vara med och bestämma.
Alliansen är lika stora moralister som någonsin vänsteroppositionen.
En gång i tiden (innan Alliansen) var Moderaterna fräna kritiker av Systembolaget. Det skulle avskaffas. Väl vid makten har partiet tvärtom stärkt dess ställning. En del partiets förnyelse, såklart. Alkoholskatterna har höjts. Finansminister Anders Borg tycker att folk ska jobba, inte supa. Vad vi gör på vår fritid ska politikerna förstås vara med och bestämma.
Alliansen är lika stora moralister som någonsin vänsteroppositionen.
onsdag 25 maj 2011
Lag ska på moralism byggas...
En man som har hyrt ut en lägenhet till kvinnor och filmat när de haft sex mot betalning döms för koppleri. Hm. Att smygfilma när någon har sex - är inte det snarare att skapa amatörpornografi...?
Kopplerilagstiftningen medför att den som hyr ut en lägenhet blir ansvarig för om någon säljer sexuella tjänster där. Så har skett i det aktuella Uppsalafallet. Mannen påstås dock även ha hjälpt kvinnorna att annonsera. Det mesta är som vanligt. Sexsäljarna själva säger att ingen har tvingat dem att sälja sex. En kvinna berättar att hon sålt sex någon gång i månaden (hon är således en av alla de som säljer sex på deltid).
Den som kanske får en och annan att reagera är att till och med åklagaren konstaterar att sexförsäljningen skett under frivillighet. Han svär därmed i den radikalfeministiska kyrkan. Enligt den svenska riksdagen finns det ju ingen som säljer sex frivilligt.
I det aktuella fallet, precis som i de flesta fall, finns inget offer. Säljarna har inte tvingats till någonting, de har som vuxna människor fattat ett eget beslut. Kvinnorna, som tjänat pengarna, går fria. Mannen däremot döms sannolikt för koppleri. Om det är någon som ska betraktas som ett offer i det här, är det i så fall mannen.
Att sexköpslagen enbart handlar om moralism och inskränkthet har åter igen blivit uppenbart.
Kopplerilagstiftningen medför att den som hyr ut en lägenhet blir ansvarig för om någon säljer sexuella tjänster där. Så har skett i det aktuella Uppsalafallet. Mannen påstås dock även ha hjälpt kvinnorna att annonsera. Det mesta är som vanligt. Sexsäljarna själva säger att ingen har tvingat dem att sälja sex. En kvinna berättar att hon sålt sex någon gång i månaden (hon är således en av alla de som säljer sex på deltid).
Den som kanske får en och annan att reagera är att till och med åklagaren konstaterar att sexförsäljningen skett under frivillighet. Han svär därmed i den radikalfeministiska kyrkan. Enligt den svenska riksdagen finns det ju ingen som säljer sex frivilligt.
I det aktuella fallet, precis som i de flesta fall, finns inget offer. Säljarna har inte tvingats till någonting, de har som vuxna människor fattat ett eget beslut. Kvinnorna, som tjänat pengarna, går fria. Mannen däremot döms sannolikt för koppleri. Om det är någon som ska betraktas som ett offer i det här, är det i så fall mannen.
Att sexköpslagen enbart handlar om moralism och inskränkthet har åter igen blivit uppenbart.
Advokat, författare, pratkvarn
Ingen verka tycka att Thomas Bodströms bok är särskilt bra eller välskriven. Men alla vill läsa den. Onekligen har advokaten, före detta justitieministern och tredje rangens deckarförfattaren, lyckats i sitt uppsåt att skapa hype för sin bok.
Nu när Bodström är fri som en fågel och inte behöver svara till någon socialdemokratisk partiordförande för sina utspel, kan han säga vad han egentligen tycker. Och det är uppenbarligen rätt mycket. Han föreslår att Socialdemokraterna tar efter Miljöpartiet vad öppenhet i partiet valprocess beträffar. Han tycker att partiet borde appellera till alla löntagare och således stryka "arbetarepartiet" ur namnet (endast 22 procent av den arbetande befolkningen röstade på partiet 2010, så det finns väl fler skäl till ett namnbyte). S borde klippa de nära banden till LO, föreslår Bodström, och parties riksdagsledamöter borde inte sitta längre än två mandatperioder. Att vara riksdagsledamot ska inte vara något livslångt arbete.
Inget av detta kommer att hända under traditionalisten Juholts ledning. Förslagen möttes närmast med ett hånleende. Men hur många i partiet håller med? Det är svårt att veta eftersom folk inte säger något. Thomas Bodströms alla förslag är bra och rimliga. Men han var själv lika tyst och medgörlig som alla andra under den tid han var höjdare i partiet och faktiskt hade makten att påverka. Väl på insidan tänkte Bodström på sin karriär, inte på partiets bästa. Att han begär något annat av alla andra gör honom inte särskilt trovärdig.
Onekligen tillåter det traditionsbundna partiet inga stora förändringar. Mona Sahlin försökte men stoppades. I linjetalet i december 2010 framgick hur pass stora förändringar hon egentligen hade velat genomföra. Precis som Bodström föreföll Sahlin befriad att få säga de där förbjudna orden om partiets nödvändiga förnyelse. Men hon gjorde det först när makten över partiet glidit ur hennes händer.
Det är som om Partiet är en egen levande organism som socialdemokrater anpassar sig till och inte vågar ifrågasätta. Uppenbarligen var två raka valnederlag inte tillräckligt för att förmå dem att tänka om. S får helt enkelt invänta ett tredje. Då blir det fart, ska ni se...
SAP.
Nu när Bodström är fri som en fågel och inte behöver svara till någon socialdemokratisk partiordförande för sina utspel, kan han säga vad han egentligen tycker. Och det är uppenbarligen rätt mycket. Han föreslår att Socialdemokraterna tar efter Miljöpartiet vad öppenhet i partiet valprocess beträffar. Han tycker att partiet borde appellera till alla löntagare och således stryka "arbetarepartiet" ur namnet (endast 22 procent av den arbetande befolkningen röstade på partiet 2010, så det finns väl fler skäl till ett namnbyte). S borde klippa de nära banden till LO, föreslår Bodström, och parties riksdagsledamöter borde inte sitta längre än två mandatperioder. Att vara riksdagsledamot ska inte vara något livslångt arbete.
Inget av detta kommer att hända under traditionalisten Juholts ledning. Förslagen möttes närmast med ett hånleende. Men hur många i partiet håller med? Det är svårt att veta eftersom folk inte säger något. Thomas Bodströms alla förslag är bra och rimliga. Men han var själv lika tyst och medgörlig som alla andra under den tid han var höjdare i partiet och faktiskt hade makten att påverka. Väl på insidan tänkte Bodström på sin karriär, inte på partiets bästa. Att han begär något annat av alla andra gör honom inte särskilt trovärdig.
Onekligen tillåter det traditionsbundna partiet inga stora förändringar. Mona Sahlin försökte men stoppades. I linjetalet i december 2010 framgick hur pass stora förändringar hon egentligen hade velat genomföra. Precis som Bodström föreföll Sahlin befriad att få säga de där förbjudna orden om partiets nödvändiga förnyelse. Men hon gjorde det först när makten över partiet glidit ur hennes händer.
Det är som om Partiet är en egen levande organism som socialdemokrater anpassar sig till och inte vågar ifrågasätta. Uppenbarligen var två raka valnederlag inte tillräckligt för att förmå dem att tänka om. S får helt enkelt invänta ett tredje. Då blir det fart, ska ni se...
SAP.tisdag 24 maj 2011
En farlig lag
Om du vill uppmärksamma människor på något eller få dem att ändra åsikt, sikta på att träffa maggropen. Rädda Barnen visste vad de gjorde när de visade (riktig) barnpornografi för politiker i början av 1990-talet. Det var rena rama Autobahn mot lagstiftning just eftersom de som såg materialet blev så illa berörda. ECPAT har alltid propagerat högljutt för kriminalisering av barnpornografiskt material och de har sin egen agenda: att moralisera över ungdomars sexualitet och över all sexualitet som inte följer en väldigt strikt moral. I denna kamp drar sig organisationen inte för att ljuga och överdriva. ECPAT har vunnit betydande segrar sedan de bildades för drygt 20 år sedan.
Carl-Michael Edenborg skriver informativt i Aftonbladet om barnporrlagstiftningens historia. Han illustrerar tydligt hur vi tidigare lyckats avstyra dumheter som att dra konst och litteratur inför domstol och hur absurd situationen nu har blivit när mangaöversättare döms och Kungliga biblioteket anmäls för innehav och spridning (!) av barnporr. Moral- och sedlighetspolisen är här för att stanna. Det fula och orena ska rensas bort. Därmed ska även en del av konst- och litteraturarvet förseglas och förvägras framtida generationer.
Givetvis är Rädda Barnen, ECPAT och alla politiska snorkfröknar väl medvetna om att barnporren är den perfekta murbräckan (att "snyftmöjligheterna är störst" för att använda Olof Lagercrantz' ord). Vem kan se övergreppsbilder på barn utan att påverkas emotionellt? Ingen ansvarig politiker kan med bibehållen anständighet inför sina väljare rycka på axlarna när någon visar grova barnpornografiska bilder. Folk kräver handling och politikerna är mer än villiga att bistå. Problemet är förstås att det hela är ett trick för att öppna upp för mer omfattande lagstiftning som politiserar sexualiteten.
En märklig parallell, möjligen, men Sjöfartsverket använde samma metod för att avstyra en bärgning av omkomna på Estonia genom att visa bilder av döda människor från den norska oljeplattformen Alexander Kielland, som slog runt 1980 med 123 döda sjömän som följd. När frågan om bärgning av omkomna på Estonia sedan diskuterades av politiker och det så kallade etiska rådet såg de ansvariga bara bilderna på drunknade norska sjömän framför sig. För de som inte sett bilderna från den norska oljeplattformen var en detaljerad beskrivning av materialet nog för att få dem att bestämt hävda att någon bärgning av Estoniaoffer inte var aktuell. Offren såg helt enkelt för hemska ut.
På samma sätt har filmen Lilja 4-ever fått många människor att engagera sig mot prostitution - de berördes så starkt av karaktärens öde. Att filmen i själva verket skildrar den värsta sortens människohandel och inte är representativ för prostitution som företeelse spelar ingen roll när känslan har satt sig där i magen och säger att prostitution är när kvinnor och barn blir inlåsta i lägenheter och utnyttjade mot sin vilja. Seger. Att ECPAT genomgående använder orden "flickor" och "barn" i stället för "kvinnor" när de beskriver prostitution i Thailand är naturligtvis ingen slump. Ord är viktiga. Dessutom ser ju thailändska kvinnor unga ut för sin ålder.
Den svenska barnpornografilagstiftningen skärptes 2010. Då infördes även ett förbud mot "systematiskt tittande". Människor förbjöds att titta på materialet, vilket ansågs täppa till möjligheten att titta på bilder på nätet utan att ladda ned dem. Lagar finns som bekant till för att skärpas.
Lagen i sin nuvarande utformning får dock en rad bisarra konsekvenser. Mangaöversättare döms, TV-spel dras in, konst censureras, tillgång till vissa böcker och tidningar förbjuds för allmänheten. Det är en oerhört farlig utveckling vi ser. Föga förvånande har konstnärer, Seriefrämjandet, Journalistförbundet och en mängd debattörer reagerat. Till och med Madeleine Leijonhufvud inser att något är på tok. Justitieminister Beatrice Ask har emellertid förklarat att detta inte är en prioriterad fråga. Politikers prestige tillåter förmodligen heller inga justeringar och att släppa på denna lagstiftning är naturligtvis ingen valvinnare. Vem i riksdagen vill riskera hela sin politiska existens på denna fråga när en enda ledamot vågade stå upp mot skärpningen av sexköpslagen?
Vi kommer att få se fler absurda fall framöver, allt fler områden kommer att beröras. ECPAT:s inskränkta sexualmoral har vunnit. Det kan tyckas som en paradox, men den kristna synen på sex som något syndigt och direkt skadligt har segrat i vårt sekulära land. I SVT:s utbildningsprogram för unga lärs den rätta sexualiteten ut. Som följd har också den konstnärliga friheten gått förlorad och japansk kultur till delar blivit helt förbjuden i Sverige. Alla som tror på ett samhälle som inte skuldbelägger ungas sexualitet och framtvingar känslor av skam har förlorat. Det är en förlust som det lär bli svårt att hämta sig från.
Läs även Per Hagwall och Sydsvenskans intervju med mangakännaren Simon Lundström, som har fått känna på kalla handen efter domen.
"Urartad konst."
Carl-Michael Edenborg skriver informativt i Aftonbladet om barnporrlagstiftningens historia. Han illustrerar tydligt hur vi tidigare lyckats avstyra dumheter som att dra konst och litteratur inför domstol och hur absurd situationen nu har blivit när mangaöversättare döms och Kungliga biblioteket anmäls för innehav och spridning (!) av barnporr. Moral- och sedlighetspolisen är här för att stanna. Det fula och orena ska rensas bort. Därmed ska även en del av konst- och litteraturarvet förseglas och förvägras framtida generationer.
Givetvis är Rädda Barnen, ECPAT och alla politiska snorkfröknar väl medvetna om att barnporren är den perfekta murbräckan (att "snyftmöjligheterna är störst" för att använda Olof Lagercrantz' ord). Vem kan se övergreppsbilder på barn utan att påverkas emotionellt? Ingen ansvarig politiker kan med bibehållen anständighet inför sina väljare rycka på axlarna när någon visar grova barnpornografiska bilder. Folk kräver handling och politikerna är mer än villiga att bistå. Problemet är förstås att det hela är ett trick för att öppna upp för mer omfattande lagstiftning som politiserar sexualiteten.
En märklig parallell, möjligen, men Sjöfartsverket använde samma metod för att avstyra en bärgning av omkomna på Estonia genom att visa bilder av döda människor från den norska oljeplattformen Alexander Kielland, som slog runt 1980 med 123 döda sjömän som följd. När frågan om bärgning av omkomna på Estonia sedan diskuterades av politiker och det så kallade etiska rådet såg de ansvariga bara bilderna på drunknade norska sjömän framför sig. För de som inte sett bilderna från den norska oljeplattformen var en detaljerad beskrivning av materialet nog för att få dem att bestämt hävda att någon bärgning av Estoniaoffer inte var aktuell. Offren såg helt enkelt för hemska ut.
På samma sätt har filmen Lilja 4-ever fått många människor att engagera sig mot prostitution - de berördes så starkt av karaktärens öde. Att filmen i själva verket skildrar den värsta sortens människohandel och inte är representativ för prostitution som företeelse spelar ingen roll när känslan har satt sig där i magen och säger att prostitution är när kvinnor och barn blir inlåsta i lägenheter och utnyttjade mot sin vilja. Seger. Att ECPAT genomgående använder orden "flickor" och "barn" i stället för "kvinnor" när de beskriver prostitution i Thailand är naturligtvis ingen slump. Ord är viktiga. Dessutom ser ju thailändska kvinnor unga ut för sin ålder.
Den svenska barnpornografilagstiftningen skärptes 2010. Då infördes även ett förbud mot "systematiskt tittande". Människor förbjöds att titta på materialet, vilket ansågs täppa till möjligheten att titta på bilder på nätet utan att ladda ned dem. Lagar finns som bekant till för att skärpas.
Lagen i sin nuvarande utformning får dock en rad bisarra konsekvenser. Mangaöversättare döms, TV-spel dras in, konst censureras, tillgång till vissa böcker och tidningar förbjuds för allmänheten. Det är en oerhört farlig utveckling vi ser. Föga förvånande har konstnärer, Seriefrämjandet, Journalistförbundet och en mängd debattörer reagerat. Till och med Madeleine Leijonhufvud inser att något är på tok. Justitieminister Beatrice Ask har emellertid förklarat att detta inte är en prioriterad fråga. Politikers prestige tillåter förmodligen heller inga justeringar och att släppa på denna lagstiftning är naturligtvis ingen valvinnare. Vem i riksdagen vill riskera hela sin politiska existens på denna fråga när en enda ledamot vågade stå upp mot skärpningen av sexköpslagen?
Vi kommer att få se fler absurda fall framöver, allt fler områden kommer att beröras. ECPAT:s inskränkta sexualmoral har vunnit. Det kan tyckas som en paradox, men den kristna synen på sex som något syndigt och direkt skadligt har segrat i vårt sekulära land. I SVT:s utbildningsprogram för unga lärs den rätta sexualiteten ut. Som följd har också den konstnärliga friheten gått förlorad och japansk kultur till delar blivit helt förbjuden i Sverige. Alla som tror på ett samhälle som inte skuldbelägger ungas sexualitet och framtvingar känslor av skam har förlorat. Det är en förlust som det lär bli svårt att hämta sig från.
Läs även Per Hagwall och Sydsvenskans intervju med mangakännaren Simon Lundström, som har fått känna på kalla handen efter domen.
"Urartad konst."måndag 23 maj 2011
Bodström inifrån
Avdankade svenska politikers böcker brukar ofta inte vara så mycket att hänga i julgranen. Göran Perssons bok var OK, Nuders frånsett ett par anekdoter bara politiskt korrekt. Mona Sahlins har jag inte ens vågat läsa.
Men Thomas Bodströms nya bok Inifrån - Makten, myglet, politiken (onekligen en träffande titel) tycks bli läsvärd. Bland annat avslöjas maktspelet i Socialdemokraterna som ledde fram till Mona Sahlins fall, men Bodström gör också en del utrikespolitiska avslöjanden. Som att justitieminister John Ashcroft ska ha försökt övertala Sverige att införa dödsstraff samt att FBI-chefen Robert Mueller erkänt att de rigorösa säkerhetskontrollerna vid landets gränser i själva verket mest är där för att lugna allmänheten, inte stoppa terrorister.
Frågan är om det får Bodström att själv börja tänka till när det gäller övervakning och kontroll i terrorkrigets namn.
Men Thomas Bodströms nya bok Inifrån - Makten, myglet, politiken (onekligen en träffande titel) tycks bli läsvärd. Bland annat avslöjas maktspelet i Socialdemokraterna som ledde fram till Mona Sahlins fall, men Bodström gör också en del utrikespolitiska avslöjanden. Som att justitieminister John Ashcroft ska ha försökt övertala Sverige att införa dödsstraff samt att FBI-chefen Robert Mueller erkänt att de rigorösa säkerhetskontrollerna vid landets gränser i själva verket mest är där för att lugna allmänheten, inte stoppa terrorister.
Frågan är om det får Bodström att själv börja tänka till när det gäller övervakning och kontroll i terrorkrigets namn.
söndag 22 maj 2011
En vänster i otakt med tiden
Medan Alliansen lugnt regerar vidare, Miljöpartiet stolt blickar framåt och Socialdemokraterna försöker hitta sig själva sitter Vänsterpartiet på kanten och surar. Samhällsutvecklingen går dem emot på alla tänkbara håll och kanter. 95 procent av väljarna vill inte ha dem. Ända sedan 1998 har partiet backat i allmänna val.
De är visserligen synbart lättade över att slippa ingå i ett samarbete som kräver kompromisser. Nu har de åter frihet att sätta i strömmen till sedelpressen, kräva höjd skatt för alla och fritt flumma ut i exempelvis skolfrågor. Men det finns en tydlig frustration över att Alliansens politik inte bara vunnit överklass- och medelklassväljare utan faktiskt också i allt högre grad arbetarklassen. Jobbskatteavdraget har gett människor mer frihet - vilket gör Vänsterpartiets skattehöjningar föga attraktiva.
Lars Ohly vill att Vänsterpartiets feministiska ådra ska stärkas. Ett nätverk enbart öppet för kvinnor ska ta fram feministiska förslag. Män anses tydligen inte tillräckligt radikala i statsfeministiska frågor. Detta visar åter igen att det inte finns någonting alls som är sympatiskt med Lars Ohly vänsterparti. Personer som velat föra en reformistisk linje har rensats ut. Nu går partiet samma väg genom att utesluta män från möjligheten att formulera de feministiska förslagen.
I Almedalen förra året döptes Vänsterpartiet för en dag om till Välfärdspartiet. Nu ska de bli Välfärdsfeministerna. Åtminstone ska begreppet som sådant hamras in. Avgående ordföranden för Ung vänster, Ida Gabrielsson, föreslog tidigare att vänstern borde sluta demonstrera och skrika ut sina uttjänta slagord och i stället göra något mer konkret. Som att hjälpa till med läxor. Partistyrelsen verkar ha tagit henne på orden, ty nu föreslås just sådana aktiva insatser. Att möta folk i folks vardag, skulle Reinfeldt kanske ha sagt.
Så länge Ohly rattar Vänsterpartiet har verkliga demokrater och personer som tror på frihet inget som helst i partiet att göra. Det är tveksamt om nya begrepp och feministiska kvinnonätverk räcker för att locka väljarna till ett parti vars ideologi fortfarande lever kvar bakom gamla östtyska murar.
De är visserligen synbart lättade över att slippa ingå i ett samarbete som kräver kompromisser. Nu har de åter frihet att sätta i strömmen till sedelpressen, kräva höjd skatt för alla och fritt flumma ut i exempelvis skolfrågor. Men det finns en tydlig frustration över att Alliansens politik inte bara vunnit överklass- och medelklassväljare utan faktiskt också i allt högre grad arbetarklassen. Jobbskatteavdraget har gett människor mer frihet - vilket gör Vänsterpartiets skattehöjningar föga attraktiva.
Lars Ohly vill att Vänsterpartiets feministiska ådra ska stärkas. Ett nätverk enbart öppet för kvinnor ska ta fram feministiska förslag. Män anses tydligen inte tillräckligt radikala i statsfeministiska frågor. Detta visar åter igen att det inte finns någonting alls som är sympatiskt med Lars Ohly vänsterparti. Personer som velat föra en reformistisk linje har rensats ut. Nu går partiet samma väg genom att utesluta män från möjligheten att formulera de feministiska förslagen.
I Almedalen förra året döptes Vänsterpartiet för en dag om till Välfärdspartiet. Nu ska de bli Välfärdsfeministerna. Åtminstone ska begreppet som sådant hamras in. Avgående ordföranden för Ung vänster, Ida Gabrielsson, föreslog tidigare att vänstern borde sluta demonstrera och skrika ut sina uttjänta slagord och i stället göra något mer konkret. Som att hjälpa till med läxor. Partistyrelsen verkar ha tagit henne på orden, ty nu föreslås just sådana aktiva insatser. Att möta folk i folks vardag, skulle Reinfeldt kanske ha sagt.
Så länge Ohly rattar Vänsterpartiet har verkliga demokrater och personer som tror på frihet inget som helst i partiet att göra. Det är tveksamt om nya begrepp och feministiska kvinnonätverk räcker för att locka väljarna till ett parti vars ideologi fortfarande lever kvar bakom gamla östtyska murar.
Konsten att bli arg på en byggnad
En nybyggd moské ska invigas i Göteborg. Nazisterna har länge skrivit om detta på sina hemsidor och i går genomfördes demonstrationer både för och emot bygget. I vanlig ordning var det vänsteraktivisterna som stod för stöket.Att en byggnad kan orsaka sådant rabalder! Det bor runt 50 000 muslimer i Göteborg. En byggnad för de praktiserande muslimerna, runt en femtedel, är ingen utländsk invasion. Men för nationaldemokrater och sverigedemokrater är en moské förstås ett "osvenskt inslag" i samhället.
Det är känsligt med religion. I Fisksätra finns planer på att bygga en kyrka och en moské sida vid sida, förenade av en gemensam foajé. Det skulle bli ett Guds hus dit både kristna och muslimer kunde gå, en världsunik händelse. Det låter som en förträfflig tanke byggd på tolerans och förbrödring och imamen i Muslimernas förening i Nacka, Awad Olwan, har propagerat för projektet i media. Men hot har inkommit och kyrkan i Fisksätra har vandaliserats med slagord mot ett moskébygge. Om projektet verkligen drivs i hamn återstår att se.
Det tycks vara hopplöst svårt att förena religion och tolerans.
lördag 21 maj 2011
Glädjedödarna
Miljöpartiet har kongress. Inte bara ska nya språkrör väljas, det ska klubbas nya förslag till lagstiftning också. Partikongressen har beslutat om rökförbud på allmän plats. Om Miljöpartiet får bestämma ska ingen få röka vid busshållplatser, entréer och dylikt. Dock ska förbudet inte omfatta uteserveringar (ännu).
Argumentet för det utökade rökförbudet är att många upplever rökning på allmänna platser som ett besvär. Huruvida MP vill lagstifta mot illaluktande människor eller personer som dränkt sig själva i parfym är oklart. Miljöpartiet vill även förbjuda gårdsförsäljning av alkohol.
De som hoppats på att få se ett MP som går åt mitten under Gustav Fridolins ledning fick sig plötsligt ett litet bryskt uppvaknande. Å andra sidan är de borgerliga partierna nog så stora folkhälsokramare så Fridolins pysslingar kanske kan få samsas med dem ändå.
Argumentet för det utökade rökförbudet är att många upplever rökning på allmänna platser som ett besvär. Huruvida MP vill lagstifta mot illaluktande människor eller personer som dränkt sig själva i parfym är oklart. Miljöpartiet vill även förbjuda gårdsförsäljning av alkohol.
De som hoppats på att få se ett MP som går åt mitten under Gustav Fridolins ledning fick sig plötsligt ett litet bryskt uppvaknande. Å andra sidan är de borgerliga partierna nog så stora folkhälsokramare så Fridolins pysslingar kanske kan få samsas med dem ändå.
Kvinnor som begår brott
En man och 23 kvinnor åtalas för barnpornografibrott. En av kvinnorna är, för att ge historien ännu mer spets, ledare inom Svenska kyrkans barnverksamhet. Mannen misstänks för att ha skickat bilder till kvinnorna och åklagare hävdar att kvinnorna inte bara tagit emot dem utan också efterfrågat fler.
Ändå beskrivs de som offer i medierna, förmodligen manipulerade eller utsatt för tvång av huvudmannen. Detta avslöjar hur osannolikt vi anser det vara att kvinnor kan vara inblandade i sådana här sorters brott. Just därför är det här rättsfallet intressant. Åklagaren gör ingen skillnad på kvinnor och män - kommer tingsrätten att göra det? Kommer kvinnorna i allmänhetens ögon att bära ansvaret för sina handlingar?
Målet är unikt, förmodligen världsunikt, just på grund av det stora antalet kvinnor som åkt fast samtidigt. Sexuella övergrepp på barn och barnpornografibrott är ju normalt väldigt manliga brott. Eller är de verkligen det? Jag gillar egentligen inte att diskutera mörkertal eftersom begreppet ofta används för att hävda att ett fenomen är mer omfattande än vad som går att bevisa (läs trafficking). Men vi måste ändå fråga oss om det inte finns ett mörkertal när det gäller kvinnors sexuella övergrepp på barn, kopplat till vår kulturellt färgade syn på hur kvinnor är och ska vara. De är beskyddare, inte förövare.
Niklas Långström, forskare vid Karolinska institutet, hävdar att sett till anmälningar och åtal begås sexuella övergrepp mot barn till 98 procent av män. Även Långström tror dock att det förmodligen finns ett mörkertal, att kvinnor anmäls mer sällan, just därför att det inte går ihop med vår bild av hur kvinnan är och ska vara. Kvinnor förväntas skydda barn, inte förgripa sig på dem. Detta skulle kunna få utsatta att dra slutsatsen att ingen kommer att tro på dem om de berättar vad som hänt dem. Det går också att spekulera i om kvinnors övergrepp är mer subtila än mäns.
Vi vet att män misshandlas av kvinnor i parrelationer. Även detta är ett brott som anses väldigt manligt och därför orsakar skam hos mannen som drabbats. Vilken mes blir slagen av sin fru? Högst sannolikt är benägenheten att anmäla tämligen låg bland männen. Detsamma kan gälla sexuella övergrepp, både begångna mot vuxna och mot barn. En kvinna på dagis som pussar och kramar ett barn skulle aldrig komma under misstanke på samma sätt som en man. Möjligheten att komma undan med övergrepp är således bättre.
Det aktuella rättsfallet kan således föra det goda med sig att vi yrvaket börjar inse att sexualbrott inte är knutet till kön utan begås av både kvinnor och män.
Ändå beskrivs de som offer i medierna, förmodligen manipulerade eller utsatt för tvång av huvudmannen. Detta avslöjar hur osannolikt vi anser det vara att kvinnor kan vara inblandade i sådana här sorters brott. Just därför är det här rättsfallet intressant. Åklagaren gör ingen skillnad på kvinnor och män - kommer tingsrätten att göra det? Kommer kvinnorna i allmänhetens ögon att bära ansvaret för sina handlingar?
Målet är unikt, förmodligen världsunikt, just på grund av det stora antalet kvinnor som åkt fast samtidigt. Sexuella övergrepp på barn och barnpornografibrott är ju normalt väldigt manliga brott. Eller är de verkligen det? Jag gillar egentligen inte att diskutera mörkertal eftersom begreppet ofta används för att hävda att ett fenomen är mer omfattande än vad som går att bevisa (läs trafficking). Men vi måste ändå fråga oss om det inte finns ett mörkertal när det gäller kvinnors sexuella övergrepp på barn, kopplat till vår kulturellt färgade syn på hur kvinnor är och ska vara. De är beskyddare, inte förövare.
Niklas Långström, forskare vid Karolinska institutet, hävdar att sett till anmälningar och åtal begås sexuella övergrepp mot barn till 98 procent av män. Även Långström tror dock att det förmodligen finns ett mörkertal, att kvinnor anmäls mer sällan, just därför att det inte går ihop med vår bild av hur kvinnan är och ska vara. Kvinnor förväntas skydda barn, inte förgripa sig på dem. Detta skulle kunna få utsatta att dra slutsatsen att ingen kommer att tro på dem om de berättar vad som hänt dem. Det går också att spekulera i om kvinnors övergrepp är mer subtila än mäns.
Vi vet att män misshandlas av kvinnor i parrelationer. Även detta är ett brott som anses väldigt manligt och därför orsakar skam hos mannen som drabbats. Vilken mes blir slagen av sin fru? Högst sannolikt är benägenheten att anmäla tämligen låg bland männen. Detsamma kan gälla sexuella övergrepp, både begångna mot vuxna och mot barn. En kvinna på dagis som pussar och kramar ett barn skulle aldrig komma under misstanke på samma sätt som en man. Möjligheten att komma undan med övergrepp är således bättre.
Det aktuella rättsfallet kan således föra det goda med sig att vi yrvaket börjar inse att sexualbrott inte är knutet till kön utan begås av både kvinnor och män.
fredag 20 maj 2011
TV-spel stoppas av rädsla för barnporråtal
Nu har den svenska barnpornografilagen skördat ett nytt offer. Det är inte bara serietidningsbranschen som måste passa sig, även TV-spelsbranschen måste hålla ögonen öppna när tecknade och animerade karaktärer synas av lagen.
Nintendo har beslutat att inte släppa spelet Dead or Alive: Dimensions i Norden på grund av hot om åtal för barnpornografibrott. Se spelbloggen för mer information om ännu ett tecken på att lagen verkligen behöver skrivas om.
Nintendo har beslutat att inte släppa spelet Dead or Alive: Dimensions i Norden på grund av hot om åtal för barnpornografibrott. Se spelbloggen för mer information om ännu ett tecken på att lagen verkligen behöver skrivas om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)