Trots att all ideologi i raketfart har kastats överbord av Fredrik Reinfeldts nya moderater finns det en viktig skiljepunkt kvar mellan borgerligheten och socialdemokratin: synen på skatterna.
Ett femte jobbskatteavdrag ska genomföras och Reinfeldt har konstaterat att han gärna ser ett sjätte jobbskatteavdrag i framtiden. Det är kort sagt rätt att människor får större marginaler i sin ekonomi när de arbetar. Att sänka skatten är därmed alltid rätt (även om det femte jobbskatteavdraget blir väldigt marginellt och knappast lär påverka särskilt mycket). Detta enkla konstaterande väcker mycket ont blod inom vänstern.
Ju mer skatterna sänks, desto svårare blir det för Socialdemokraterna att komma tillbaka och vinna val med en högskattepolitik. De tvingas anpassa sig. Lägre skatter förändrar nämligen människors syn på den egna arbetsinsatsen. I takt med att hushållsekonomin stärks inser vanliga arbetstagare att de faktiskt kan klara sig väldigt bra utan samhällets stöd. Politikens makt över vår privatekonomi minskar och med detta faller också stora delar av vänsterns samhällssyn, nämligen att människorna ska vara beroende av politiken och rösta för "trygghet".
Lars Ohly har kallat skattesänkningar för att "strö ut pengar" och att slösa bort skattemedel, som vore han omedveten om varifrån pengarna ursprungligen kommer. Han är inte ensam. Socialdemokratiska Länstidningen tror att människor kommer att arbeta mindre om de får mer pengar över efter skatt. Forskning som indikerar att högre skatt på arbete (och högre marginalskatter) skulle få människor att arbeta mer vore onekligen intressant att ta del av...
(Tipstack: Dan)
onsdag 13 april 2011
Vägra vara offer
I gårdagens Veckans brott i SVT berättades bland annat om ett grovt kopplerifall (snarast att jämföra med människohandel) där en kvinna (svenska) berättade om hur hennes före detta pojkvän (svensk) tvingat henne att sälja sex till andra män. Detta fall fick fungera som ett typexempel på hur det går till i sexhandelsbranschen. Medverkade gjorde också Ewa Carlenfors, polisens sektionschef mot människohandel. Hon fick möjlighet att amatörpsykologisera sexköparens motiv till att köpa sex. Självfallet blev slutsatsen att det handlade om makt och viljan att "äga en annan människa för en stund". Carlenfors konstaterade också att de sexköpande männen är "lite jagsvaga". Se där en polis egna privata spekulationer på bästa sändningstid.
Det är många som har åsikter och hypoteser om varför vissa väljer att sälja eller köpa sex. Allehanda teorier kastas upp på bordet. Sexsäljaren har utsatts för övergrepp i barndomen - köparen har en skev kvinnosyn och ett maktbehov. Säljaren har inga andra alternativ - köparen har svårt att få sex på annat sätt. Poliser färgas naturligtvis av sitt arbete, de möter bara avigsidorna av allting. Även av sexhandeln. De sexsäljare som inte är offer för människohandel (det vill säga den övervägande majoriteten), de vars kunder inte åker fast för sexköp i någon större polisiär motoffensiv mot snusket, kommer polisen aldrig i kontakt med.
Ewa Carlenfors utmålar sexsäljarna som offer. Gudrun Schyman vill att lagstiftaren ska erkänna dem som brottsoffer. Ingen av dem bryr sig om att göra en distinktion mellan människohandel och frivilligt sexarbete. De låter sitt eget äckel, parat med förvirrade feministiska maktteorier, komma i vägen. Bloggaren, författaren och sexsäljaren "Greta Garbo" bemöter galenskapen på Brännpunkt och berättar om sin vägran att bli betraktad som ett offer.
Sällan handlar diskussionen i Sverige om det uppenbara: säljaren vill ha pengar, köparen till ha sex. Att tro att man kan reglera människors sexlust med en morallag är oerhört naivt. Men det hindrar förstås inte moralisterna från att fortsätta försöka.
Det är många som har åsikter och hypoteser om varför vissa väljer att sälja eller köpa sex. Allehanda teorier kastas upp på bordet. Sexsäljaren har utsatts för övergrepp i barndomen - köparen har en skev kvinnosyn och ett maktbehov. Säljaren har inga andra alternativ - köparen har svårt att få sex på annat sätt. Poliser färgas naturligtvis av sitt arbete, de möter bara avigsidorna av allting. Även av sexhandeln. De sexsäljare som inte är offer för människohandel (det vill säga den övervägande majoriteten), de vars kunder inte åker fast för sexköp i någon större polisiär motoffensiv mot snusket, kommer polisen aldrig i kontakt med.
Ewa Carlenfors utmålar sexsäljarna som offer. Gudrun Schyman vill att lagstiftaren ska erkänna dem som brottsoffer. Ingen av dem bryr sig om att göra en distinktion mellan människohandel och frivilligt sexarbete. De låter sitt eget äckel, parat med förvirrade feministiska maktteorier, komma i vägen. Bloggaren, författaren och sexsäljaren "Greta Garbo" bemöter galenskapen på Brännpunkt och berättar om sin vägran att bli betraktad som ett offer.
"I ett land som vill framstå som jämlikt och demokratiskt är det en skymf att inte låta vuxna, sansade, många gånger välutbildade medborgare, själva få bestämma över hur de vill förhålla sig till och utöva sitt sexualliv. Det är också en skymf för de verkliga offren att göra frivilliga sexsäljare till offer. Lägg krutet där det behövs och tvinga inte mig att bli offer mot min vilja."Det är just detta det handlar om: rätten till sin egen kropp och sina egna beslut. Att respektera människors livsval även om man tycker att de inte skulle passa ens eget liv. Hon frågar sig också vad som är hönan och ägget. Mådde vissa sexsäljare dåligt redan innan de började sälja sex eller är det själva sexhandeln som fått dem att må dåligt? I den svenska debatten tas för givet att sexhandel automatiskt medför skador. När det dyker upp sexsäljare som hävdar att de trivs med sitt arbete och att de gör det på egna villkor, slår därför dövörat till. "De finns inte. De ljuger för sig själva." En orsak till detta synsätt är att många fortfarande lever med schablonbilden av sexsäljaren som nödställd och utan riktig kontroll över sin situation. Offerperspektivet är dock i grunden ett hånfullt sätt att betrakta andra människor på.
Sällan handlar diskussionen i Sverige om det uppenbara: säljaren vill ha pengar, köparen till ha sex. Att tro att man kan reglera människors sexlust med en morallag är oerhört naivt. Men det hindrar förstås inte moralisterna från att fortsätta försöka.
De frias land...
Guantánamo-lägret på Kuba står fortfarande kvar. Och hos den amerikanska militären sitter den misstänkta WikiLeaks-källan Bradley Manning inspärrad, enligt uppgift i isolering 23 timmar om dygnet och i naket tillstånd. FN:s tortyrexpert får inte besöka honom för ett privat samtal. Varför? USA sysslar ju inte med tortyr. Officiellt.
Den medeltida rättsskipningen i förenta staterna fortsätter även under Barack Obamas presidentskap.
Den medeltida rättsskipningen i förenta staterna fortsätter även under Barack Obamas presidentskap.
måndag 11 april 2011
Ve den flitige
En miljon kronor på banken är tydligen det som enligt en undersökning krävs för att man ska betraktas som rik i folks ögon.
Det enklaste sättet att bli rik på är att välja rätt föräldrar så att man en vacker dag kan få ärva deras förmögenhet. En annan smidig väg är att skrapa rätt Trisslott eller satsa på rätt fyrbenta djur på travbanan. Då kan man också dra in en del pengar. I våra grannländer tror fler på möjligheten att arbeta sig till mer pengar än på arv och tur i spel. I Sverige är det dock fortfarande svårt att bli rik på vanligt hederligt arbete.
Jobbskatteavdraget är den största frihetsreformen som den borgerliga regeringen har stått för. Den har varit viktig på flera plan. Dels har den förstås gjort livet enklare för miljoner löntagare eftersom det givit oss betydligt mer pengar kvar efter skatt och därmed bättre handlingsutrymme i vardagen. Genom detta har den också förändrat synen på skattesänkningar i Sverige. I det senaste valet var Socialdemokraterna för första gången på defensiven i skattefrågan. Skattehöjning, inte skattesänkning, blev ett hotfullt begrepp. Mona Sahlin gick därmed till val med en skattesänkning som största utgiftspost. Denna förändrade verklighet har nu partiet och Håkan Juholt att förhålla sig till.
Mycket återstår dock att göra för att öka människors makt över den egna ekonomin, vilket illustreras av ovannämnda undersökning. Det finns fortfarande en ohälsosam syn på pengar och rikedom i Sverige. Lönespridningen är fortfarande väldigt begränsad, de flesta lever på inkomster som gör att de kan leva bra liv men som inte erbjuder något extensivt sparande. Bor man i Stockholm är det dessutom både dyrare att bo och att äta. Föga förvånande anser svenska folket att du i huvudstaden behöver två miljoner på banken för att anses rik.
Anne Wibble sade en gång att alla borde ha en årslön på banken. Det är en fin målsättning. Men då måste skatten ned ytterligare. Det måste löna sig ännu mer att arbeta och anstränga sig. Om alla vill spara så mycket pengar på banken eller ej är naturligtvis upp till var och en. Men fler borde i alla fall få chansen.
Det enklaste sättet att bli rik på är att välja rätt föräldrar så att man en vacker dag kan få ärva deras förmögenhet. En annan smidig väg är att skrapa rätt Trisslott eller satsa på rätt fyrbenta djur på travbanan. Då kan man också dra in en del pengar. I våra grannländer tror fler på möjligheten att arbeta sig till mer pengar än på arv och tur i spel. I Sverige är det dock fortfarande svårt att bli rik på vanligt hederligt arbete.
Jobbskatteavdraget är den största frihetsreformen som den borgerliga regeringen har stått för. Den har varit viktig på flera plan. Dels har den förstås gjort livet enklare för miljoner löntagare eftersom det givit oss betydligt mer pengar kvar efter skatt och därmed bättre handlingsutrymme i vardagen. Genom detta har den också förändrat synen på skattesänkningar i Sverige. I det senaste valet var Socialdemokraterna för första gången på defensiven i skattefrågan. Skattehöjning, inte skattesänkning, blev ett hotfullt begrepp. Mona Sahlin gick därmed till val med en skattesänkning som största utgiftspost. Denna förändrade verklighet har nu partiet och Håkan Juholt att förhålla sig till.
Mycket återstår dock att göra för att öka människors makt över den egna ekonomin, vilket illustreras av ovannämnda undersökning. Det finns fortfarande en ohälsosam syn på pengar och rikedom i Sverige. Lönespridningen är fortfarande väldigt begränsad, de flesta lever på inkomster som gör att de kan leva bra liv men som inte erbjuder något extensivt sparande. Bor man i Stockholm är det dessutom både dyrare att bo och att äta. Föga förvånande anser svenska folket att du i huvudstaden behöver två miljoner på banken för att anses rik.
Anne Wibble sade en gång att alla borde ha en årslön på banken. Det är en fin målsättning. Men då måste skatten ned ytterligare. Det måste löna sig ännu mer att arbeta och anstränga sig. Om alla vill spara så mycket pengar på banken eller ej är naturligtvis upp till var och en. Men fler borde i alla fall få chansen.
söndag 10 april 2011
Demokratins fiender
Precis som vanligt är det vänsterfolk som skämmer ut sig när Sverigedemokraternas ungdomsförbund SDU ska demonstrera. Under de gamla utslitna slagorden "Inga rasister på våra gator" ska motdemonstranterna försöka störa demonstrationen.
Man blir så trött på sådant här beteende. Dels slukar det polisresurser helt i onödan, men framför allt kränker aktivisterna andras rätt att uttrycka sig.
Varför inte försöka att för en gångs skull respektera åsiktsmotståndares rätt att uttrycka sina åsikter? Ska det vara så jävla svårt?
Man blir så trött på sådant här beteende. Dels slukar det polisresurser helt i onödan, men framför allt kränker aktivisterna andras rätt att uttrycka sig.
Varför inte försöka att för en gångs skull respektera åsiktsmotståndares rätt att uttrycka sina åsikter? Ska det vara så jävla svårt?
Respektera sexsäljarna!
Gudrun Schyman och några gamla kvinnojoursmänniskor och terapeuter fabulerar ihop en riktig soppa till debattartikel på Brännpunkt. De vill att sexsäljare ska betraktas som brottsoffer. Inga argument är förstås nya, det är rena rama återvinningscentralen vi ser. Nedanstående stycke illustrerar den väldigt förenklade bild av sexhandel som vägleder dessa stormoralister:
För att förstå vilken förvirrad sagovärld Gudrun Schyman lever i bör upplysas om att hon tidigare har hävdat att ett viktigt jämställdhetsmål är att maktförhållanden i mänskliga relationer ska bort. Hur i hela friden vi ska skapa maktlösa relationer mellan människor - och efterleva detta jämställdhetsideal - vete fåglarna. Schyman personifierar en gränslös dumhet i dessa frågor. Hon säger sig företräda ett kvinnoperspektiv - men är inte intresserad av att lyssna till de kvinnliga sexsäljarnas version. Hon hävdar att det handlar om mänskliga rättigheter - men struntar högaktningsfullt i att svensk lagstiftning utesluter en grupp från samhällsgemenskapen. Schyman är en elitistisk moralist.
Artikelförfattarna har rätt i att stödet till de som vill lämna prostitutionen är bristfälligt. Självfallet ska den som vill lämna sexarbetet men av olika orsaker har svårt att göra det erbjudas stöd och hjälp. Detta underlättas dock knappast av en sexköpslag som tvärtom försvårar situationen för sexsäljarna genom stigmatisering och uteslutning från samhällets institutioner.
Ett grundläggande felslut som ständigt görs i den här debatten är att det inte anses finnas någon skillnad mellan frivillig och ofrivillig prostitution. Det är en tydligt konstaterad utgångspunkt även i Anna Skarheds så kallade utvärdering av sexköpslagen (se tidigare granskning här och här). Genom att förneka att det inte finns någon skillnad mellan den som säljer sex på deltid, vid sidan om annan sysselsättning, och den som hålls instängd av annan part och under hot om våld tvingas att sälja sex gör sig debattörerna till åtlöje. Varje saklig debatt blir fruktlös.
Prostitutionens skadliga påverkan på alla sexsäljare lyfts ofta fram som ett main argument. Visst är det en smula märkligt att det krävs lycka på arbetet av just sexsäljarna medan ingen annan yrkesgrupp i världen behöver vara lyckliga och hundraprocentigt nöjda med sitt arbete för att bli accepterade i samhället och få sina livsval respekterade? Som jag tidigare konstaterat finns det en enkel logik i valet att sälja sex. Det görs ett högst rationellt val. I länder som Thailand kan en tids arbete som sexsäljare vara en väg ut ur fattigdom, en chans att spara pengar till en bil eller ge sin familj ett bättre liv. I Sverige kan det vara ett sätt att lösa en ekonomisk knipa eller sätta lite guldkant på tillvaron. Varför ska människor förvägras att få fatta detta beslut själva? Hur många av oss har inte tagit tillfälliga jobb för att spara ihop pengar till något?
Sexköpslagen bygger på idén att folkets sexliv ska följa tydligt förutbestämda normer, som händelsevis författats av folk i medelåldern i en politisk församling. Men sedd ur ett bredare perspektiv är den också en illustration av det samhälle där politiken letar sig allt längre in i våra liv. In i våra mobiltelefoner. In i våra datorer. Och in i våra sovrum.
Sexköp är ett brott mot mänskligheten, jämlikheten, och värdigheten hos den köpta personen. Förarbetena till den så kallade sexköpslagen och den forskning som finns visar att den överväldigande majoriteten prostituerade personer i världen, inklusive i Sverige och i jämförbara länder, befinner sig i prostitution på grund av tvingande omständigheter som typiskt sett inkluderar sexuella övergrepp som barn eller allvarlig försummelse, hemlöshet, fattigdom, rasism och könsdiskriminering."Ett brott mot mänskligheten". Den radikalfeministiska förvirringen vet som vanligt inga gränser. Begrepp rörs ihop och forskningsresultat klipps och klistras för att passa extremisternas mall. Ett reellt brott mot våra mänskliga rättigheter är att i en politisk församling reglera människors allra mest privata, nämligen vårt sexliv. Ett brott mot våra mänskliga rättigheter är att förvägra myndiga människor beslutanderätten över sin egen kropp. Det är ett övergrepp.
För att förstå vilken förvirrad sagovärld Gudrun Schyman lever i bör upplysas om att hon tidigare har hävdat att ett viktigt jämställdhetsmål är att maktförhållanden i mänskliga relationer ska bort. Hur i hela friden vi ska skapa maktlösa relationer mellan människor - och efterleva detta jämställdhetsideal - vete fåglarna. Schyman personifierar en gränslös dumhet i dessa frågor. Hon säger sig företräda ett kvinnoperspektiv - men är inte intresserad av att lyssna till de kvinnliga sexsäljarnas version. Hon hävdar att det handlar om mänskliga rättigheter - men struntar högaktningsfullt i att svensk lagstiftning utesluter en grupp från samhällsgemenskapen. Schyman är en elitistisk moralist.
Artikelförfattarna har rätt i att stödet till de som vill lämna prostitutionen är bristfälligt. Självfallet ska den som vill lämna sexarbetet men av olika orsaker har svårt att göra det erbjudas stöd och hjälp. Detta underlättas dock knappast av en sexköpslag som tvärtom försvårar situationen för sexsäljarna genom stigmatisering och uteslutning från samhällets institutioner.
Ett grundläggande felslut som ständigt görs i den här debatten är att det inte anses finnas någon skillnad mellan frivillig och ofrivillig prostitution. Det är en tydligt konstaterad utgångspunkt även i Anna Skarheds så kallade utvärdering av sexköpslagen (se tidigare granskning här och här). Genom att förneka att det inte finns någon skillnad mellan den som säljer sex på deltid, vid sidan om annan sysselsättning, och den som hålls instängd av annan part och under hot om våld tvingas att sälja sex gör sig debattörerna till åtlöje. Varje saklig debatt blir fruktlös.
Prostitutionens skadliga påverkan på alla sexsäljare lyfts ofta fram som ett main argument. Visst är det en smula märkligt att det krävs lycka på arbetet av just sexsäljarna medan ingen annan yrkesgrupp i världen behöver vara lyckliga och hundraprocentigt nöjda med sitt arbete för att bli accepterade i samhället och få sina livsval respekterade? Som jag tidigare konstaterat finns det en enkel logik i valet att sälja sex. Det görs ett högst rationellt val. I länder som Thailand kan en tids arbete som sexsäljare vara en väg ut ur fattigdom, en chans att spara pengar till en bil eller ge sin familj ett bättre liv. I Sverige kan det vara ett sätt att lösa en ekonomisk knipa eller sätta lite guldkant på tillvaron. Varför ska människor förvägras att få fatta detta beslut själva? Hur många av oss har inte tagit tillfälliga jobb för att spara ihop pengar till något?
Sexköpslagen bygger på idén att folkets sexliv ska följa tydligt förutbestämda normer, som händelsevis författats av folk i medelåldern i en politisk församling. Men sedd ur ett bredare perspektiv är den också en illustration av det samhälle där politiken letar sig allt längre in i våra liv. In i våra mobiltelefoner. In i våra datorer. Och in i våra sovrum.
lördag 9 april 2011
Trygghet & tradition
Piratpartiets Anna Troberg gör det vi alla borde göra lite oftare, nämligen lista de svek som politiker har stått för de senaste åren. Det är lätt att glömma när nya löften ges. Jag vill egentligen inte hacka så mycket på Centerpartiet eftersom de trots allt är det bästa borgerliga partiet med bred marginal (tyvärr säger det allt mindre eftersom de övriga tre är utom räddning). Men kanske just därför bör partiet hållas under strikt uppsikt.
Ty samtidigt som Centerpartiet utmålat sig som ett parti som står upp för integriteten har det:
Detta kan vara bra att komma ihåg. Men Centerpartiets jordbruksminister gläds i alla fall åt att Sverige även i fortsättningen kommer att kräva undantag från EU beträffande vår jästa fisk. Eskil Erlandsson säger att det är "viktigt att bevara traditionen". Det vore trevligt med ett undantag från datalagringsdirektivet också. Vi kan ju alltid hävda att det är viktigt att bevara traditionen av integritet och frihet.
Ty samtidigt som Centerpartiet utmålat sig som ett parti som står upp för integriteten har det:
vikit ner sig i fråga om datalagringsdirektivet
accepterat FRA
accepterat IPRED
sagt ja till den nya stora sjukjournaldatabasen
sagt ja till lagring av PNR-uppgifter
accepterat FRA
accepterat IPRED
sagt ja till den nya stora sjukjournaldatabasen
sagt ja till lagring av PNR-uppgifter
Detta kan vara bra att komma ihåg. Men Centerpartiets jordbruksminister gläds i alla fall åt att Sverige även i fortsättningen kommer att kräva undantag från EU beträffande vår jästa fisk. Eskil Erlandsson säger att det är "viktigt att bevara traditionen". Det vore trevligt med ett undantag från datalagringsdirektivet också. Vi kan ju alltid hävda att det är viktigt att bevara traditionen av integritet och frihet.
fredag 8 april 2011
Traumat fortsätter
Det är över 16 år sedan passagerarfärjan Estonia sjönk på väg från Tallinn till Stockholm. Det var den värsta fartygskatastrofen i väst sedan kriget med 852 omkomna, varav 501 svenskar. 137 överlevde och en många av dem lider fortfarande av sviterna efter katastrofen.
Efter en traumatisk händelse är efterspelet oerhört viktigt. Om huset har brunnit ned vill man veta hur branden uppstod. Om en anhörig dör vill man veta varför. När ett flygplan kraschar börjar man med att leta efter de svarta lådor som avslöjar vad som sagts i cockpit och hur piloterna handlat. Om ett stort passagerarfartyg förliser och tar med sig hundratals människor i djupet borde man rimligen vara intresserad av att veta orsaken till haveriet. I fallet Estonia kom emellertid de tre P:na (Pengar, Prestige och Politik) i vägen för detta och det vi fick var en gemensam haverikommission som var helt inriktad på att skademinimera, det vill säga hålla regeringar, myndigheter och även rederiet ansvarsfria. Resultatet blev en såväl motsägelsefull som intetsägande slutrapport. Den gemensamma haverikommissionen har faktiskt inte förklarat varför Estonia sjönk. Ett fartyg som tar in vatten på bildäck slår runt, kapsejsar. Estonia lade sig på sidan och sjönk.
Sten Tolgfors har tidigare hävdat att det inte finns något som indikerar att vi inte har fått sanningen om Estonias haveri. Det är förstås struntprat. Alla som läser haverikommissionens slutrapport ser de omfattande bristerna. Det är en politisk rapport. Kommissionen har bestämt sig för ett scenario och sedan letat stöd för detta (Carl Bildt bestämde sig tämligen omgående för att fartyget sjönk p.g.a. ett konstruktionsfel). Vittnesmål har pusslats för att passa de tidsangivelser och de händelser som kommissionen anser vara korrekta. Uppgifter som avviker från denna linje, och de är många, har strukits eller lämnats utan kommentar. I vissa fall blir det nästan komiskt. Som att kommissionen hävdar att visiret föll av och drog med sig rampen i fallet - trots att rampen sitter på plats på vraket (endast marginellt öppen). Eller som att kommissionen påstår att vatten kom in på bildäck och sedan rann ned i hyttsektionen under (däck 1) - trots att inga överlevande har vittnat om något vatten ovanifrån i trapphusen (de vittnar om vatten underifrån).
Hemlighetsmakeri gäckar fantasin och föder konspirationsteorier. Det är således helt och hållet de svenska, finska och estniska regeringarnas fel att teorierna kring Estonias förlisning ständigt får ny näring. För alla som påverkats av katastrofen skulle en oberoende utredning kunna fungera som ett avslut och ge oss alla de svar som finns tillgängliga på Östersjöns botten.
Bloggat tidigare om turerna kring Estonia: 15 år senare
Regeringen förlänger Estonia-trauma
Estonia ett öppet sår
2 000
Första inlägget på denna blogg skrevs den 2 augusti 2007. Innan dess bloggade jag på den numera insomnade bloggen Moderskeppet. Sedan hösten 2007 har det blivit lite drygt ett inlägg om dagen i tre och ett halvt års tid. Bloggen fyller framför allt syftet som ventil. Jag skriver således för min egen inre frids skull. Men också för att jag tror mig ha något att förmedla. Och visst är det väldigt roligt när insatta läsare tipsar eller delar med sig av sina tankar och funderingar. Fortsätt med det. Ty någonstans skriver jag förstås även för er läsare.
Mot tvåtusen nya inlägg!
Mot tvåtusen nya inlägg!
torsdag 7 april 2011
Dagens feministproblem
Först någon toka som, mot bakgrund av Evert Taubes sång "Flickan i Havanna", reagerar mot att Riksbanken valt att sätta Taubes porträtt på den nya 50-lappen. Och nu kritiserar Liberala (sic) kvinnors ordförande Bonnie Bernström att det är män och inte kvinnor på sedlarnas högre valörer. De sex nya sedlarna blir, sett i könsfördelning, lika med 1 250 kr män och 620 kr kvinnor. "Symboliskt jämställdhetsvärde" kallar Bernström det. Världssvälten sattes plötsligt i perspektiv.
Dagens i-landsproblem har blivit dagens feministproblem.
Dagens i-landsproblem har blivit dagens feministproblem.
Låtsas som om det regnar...
Att USA lever över sina tillgångar är inget nytt. Det är normaltillstånd att landet visar underskott och läget har varit akut många gånger under 1900-talet. Men aldrig har statsskulden varit så ofattbart stor som nu. Barack Obama skulle behöva genomföra enorma besparingar. Men samtidigt vill han bli omvald och är därför orolig för att stora nedskärningar i den federala budgeten ska bromsa den ekonomiska återhämtningen och lägga smolk i hans återvalskampanjsbägare. Politik är ju, trots allt, politik. Obama är dessutom knappast den förste president som slösat med skattebetalarnas pengar.
I ett land som Sverige, där politikerna snarast tävlar om vem som kan ta bäst hand om "de offentliga finanserna", blir USA:s slappa syn på balans mellan utgifter och inkomster svårbegriplig. Runt om i Europa genomför regeringar hårdhänta besparingspaket. I Estland belönades regeringen till och med av väljarna nyligen. I Grekland och Portugal har besparingarna lett till massprotester.
Hur skulle det amerikanska folket reagera? Ingen verkar vilja ta reda på den saken. Varken demokrater eller republikaner vågar. Därmed kommer problemen också att fortsätta. Stackars framtida presidenter som får ärva denna sörja.
I ett land som Sverige, där politikerna snarast tävlar om vem som kan ta bäst hand om "de offentliga finanserna", blir USA:s slappa syn på balans mellan utgifter och inkomster svårbegriplig. Runt om i Europa genomför regeringar hårdhänta besparingspaket. I Estland belönades regeringen till och med av väljarna nyligen. I Grekland och Portugal har besparingarna lett till massprotester.
Hur skulle det amerikanska folket reagera? Ingen verkar vilja ta reda på den saken. Varken demokrater eller republikaner vågar. Därmed kommer problemen också att fortsätta. Stackars framtida presidenter som får ärva denna sörja.
onsdag 6 april 2011
Dagens fåntratt
Sverige ska få nya sedlar. Det dröjer visserligen några år men redan i dag offentliggjorde Riksbanken vilka storheter som får äran att pryda allt från 20-kronorssedel till tusenlapp. Det är en studie i politisk och kulturell korrekthet. Dag Hammarskjöld (politiskt korrekt), Birgit Nilsson (kulturellt korrekt), Ingmar Bergman (dito) och slutligen Greta Garbo, Evert Taube och Astrid Lindgren (i stället för Nobelpris?). Jag kan hålla med Herman Lindqvist om att det är en smula populistiskt. Framför allt tråkigt.
Som ett försenat första april-skämt tycker en knäppfeminist att det är en skandal att Taube får pryda 50-kronorssedeln eftersom han ju skrev sången "Flickan i Havanna". Ska vi legitimera sexturism, liksom?
Ibland vet idiotin inga som helst gränser...
Som ett försenat första april-skämt tycker en knäppfeminist att det är en skandal att Taube får pryda 50-kronorssedeln eftersom han ju skrev sången "Flickan i Havanna". Ska vi legitimera sexturism, liksom?
Ibland vet idiotin inga som helst gränser...
tisdag 5 april 2011
Vänsterrapport röstades igenom i EP
EU-parlamentet röstade i dag för vänsterpartisten Eva-Britt Svenssons rapport (utkastet kan laddas ned här) som föreskriver hur våld mot kvinnor ska förhindras. Det föreslås mängder av insatser och åtgärder, bland annat att våldtäkt alltid ska leda till åtal, att kvinnorna ska ha rätt till juridisk hjälp, att personal inom sjukvård och rättsväsende ska utbildas för att bättre kunna bemöta den sortens våld samt att EU ska föra statistik över "könsrelaterat våld". Överlag inget särskilt kontroversiellt. Men vad som avses med att våldtäkt "alltid" ska leda till åtal är lite oklart.Svenssons text är utan tvivel skriven med de rosa genusglasögonen på. Rapporten gäller alltså åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor. Enligt Eva-Britt Svensson är emellertid även prostitution ett sådant exempel. Här slås an på samma strängar som i den kvinnofridsproposition som resulterade i den svenska sexköpslagen 1999 - en lag Svensson givetvis är en ivrig supporter av. Hon hävdar:
"Prostitution är våld och en kränkning mot kvinnors mänskliga rättigheter [...] Jag vill exportera den till andra länder och jag är övertygad om att förr eller senare kommer man att förstå att det är en form av våld mot kvinnor, att kvinnor tvingas in i prostitution. Det finns enligt mitt sätt att se ingen frivillig form av prostitution."Alla håller dock inte med. Marije Cornelissen, holländsk ledamot i den gröna gruppen, tycker att "en kvinna ska ha rätten att välja att vara prostituerad om hon vill det." Detta är att ge kvinnan just den självbestämmanderätt och makt över den egna kroppen som stats- och radikalfeminister gärna pratar om men i själva verket vill förneka henne.
Även om det inte rör sig om en EU-lag kan det positiva svaret till rapporten ändå tolkas som en liten seger för de sexmoralister och vänsterfeminister som på sikt vill stärka den politiska kontrollen över vår sexualitet genom sitt korståg mot prostitutionen. Denna gång inte bara i Sverige utan i hela EU.
Cirkus Saab
Jag har aldrig ägt en Saab. Jag kan således inte direkt hävda att jag har någon närmare känslomässig anknytning till bilmärket av det skälet. Vi hade en Saab 900 i familjen en gång i tiden. Den hängde med tills vibrationerna blev så stora att växlarna hoppade under körning. Då bytte vi. Jag borde således ha direkt negativa erfarenheter av Saab och inte bry mig om dess öde. Ändå är det tråkigt att skåda vad som nu händer med företaget.
Efter återuppståndelsen för ett drygt år sedan har Saabs existens fortsatt att hänga på en skör tråd. Att VD:n Jan Åke Jonsson, den man som agerat såväl propagandaminister som respirator åt företaget under lång tid, väljer att hoppa av i maj är ett hårt slag för det evigt optimistiska Saab. Kvar blir motpolen, storskrävlaren Victor Muller, som närmast kan liknas vid en idrottsdiva. Hans historia har sammanfattats i boken Cirkus Muller och det lär vara förfärande läsning. Problemet är att allt tycks gå i repris när Muller leder Saab. Muller har ett välsmort munläder, vilket hjälper honom att få med sig investerare på de mest vansinniga projekt. Som att pumpa in hundratals miljoner i en biltillverkare som inte visat vinst på 20 år. Inför medierna agerar han som bilbranschens egen Bagdad-Bob. Säljmål är bara bra att ha så länge man når dem. Medierna fokuserar för mycket på det negativa (det har inte varit så mycket positivt att skriva om). Alla vill Saab illa.
Bolaget verkar lida av akut pengabrist. På något annat sätt är det svårt att förklara uteblivna betalningar i miljonklassen till en rad underleverantörer. Målet att sälja 80 000 bilar under 2011 känns avlägset. Enda räddningen för stunden stavas Vladimir Antonov. Frågan är vad han ser för vinster i att pumpa in hundratals miljoner i ett sjunkande fartyg.
Min bristande erfarenhet av Saabägande till trots känner jag lite för märket. Kanske är det den naturliga sympatin för den lille i leken (jättarna är det alltid svårare att sympatisera med) och det faktum att jag kan känna för döda ting. När jag väljer TV är designen om inte avgörande så i alla fall lika viktig som innehållet. Jag köper väldigt ogärna saker som inte är snygga och väldesignade, oavsett om det handlar om en mobiltelefon eller ett vardagsrumsbord. När Saab presenterar väldesignade bilar som nya 9-5 och 9-5 SportCombi är det svårt att inte bli lite varm i hjärtat. Förutom att det står över 3 000 jobb på spel - plus underleverantörer - vore det alltså förbaskat tråkigt om Saab gick omkull eftersom bilbranschen förlorar ett intressant företag.
Mycket tyder dock på att det vi nu ser är symtomen före ett klassiskt svenskt bilföretags slutliga dödsryckningar. Möjligen skulle det spara mig lite pengar eftersom risken är överhängande att jag i framtiden skulle gå och köpa en ny Saab. Inte minst för designens skull.
Snygg!
Efter återuppståndelsen för ett drygt år sedan har Saabs existens fortsatt att hänga på en skör tråd. Att VD:n Jan Åke Jonsson, den man som agerat såväl propagandaminister som respirator åt företaget under lång tid, väljer att hoppa av i maj är ett hårt slag för det evigt optimistiska Saab. Kvar blir motpolen, storskrävlaren Victor Muller, som närmast kan liknas vid en idrottsdiva. Hans historia har sammanfattats i boken Cirkus Muller och det lär vara förfärande läsning. Problemet är att allt tycks gå i repris när Muller leder Saab. Muller har ett välsmort munläder, vilket hjälper honom att få med sig investerare på de mest vansinniga projekt. Som att pumpa in hundratals miljoner i en biltillverkare som inte visat vinst på 20 år. Inför medierna agerar han som bilbranschens egen Bagdad-Bob. Säljmål är bara bra att ha så länge man når dem. Medierna fokuserar för mycket på det negativa (det har inte varit så mycket positivt att skriva om). Alla vill Saab illa.
Bolaget verkar lida av akut pengabrist. På något annat sätt är det svårt att förklara uteblivna betalningar i miljonklassen till en rad underleverantörer. Målet att sälja 80 000 bilar under 2011 känns avlägset. Enda räddningen för stunden stavas Vladimir Antonov. Frågan är vad han ser för vinster i att pumpa in hundratals miljoner i ett sjunkande fartyg.
Min bristande erfarenhet av Saabägande till trots känner jag lite för märket. Kanske är det den naturliga sympatin för den lille i leken (jättarna är det alltid svårare att sympatisera med) och det faktum att jag kan känna för döda ting. När jag väljer TV är designen om inte avgörande så i alla fall lika viktig som innehållet. Jag köper väldigt ogärna saker som inte är snygga och väldesignade, oavsett om det handlar om en mobiltelefon eller ett vardagsrumsbord. När Saab presenterar väldesignade bilar som nya 9-5 och 9-5 SportCombi är det svårt att inte bli lite varm i hjärtat. Förutom att det står över 3 000 jobb på spel - plus underleverantörer - vore det alltså förbaskat tråkigt om Saab gick omkull eftersom bilbranschen förlorar ett intressant företag.
Mycket tyder dock på att det vi nu ser är symtomen före ett klassiskt svenskt bilföretags slutliga dödsryckningar. Möjligen skulle det spara mig lite pengar eftersom risken är överhängande att jag i framtiden skulle gå och köpa en ny Saab. Inte minst för designens skull.
Snygg!måndag 4 april 2011
Batonghäckarna står fast
Moderaterna säger nej till sprututbyte. De skyller på risk för langning och säger sig vara oroliga för barns trygghet. Det är ett märkligt resonemang, men Moderaterna har hela tiden velat förhala processen med sprututbyte i Stockholm. De har hela tiden varit hårdnackade motståndare.
Argumenten har varierat. Tidigare ansåg partiet att sprututbyte uppmuntrade till drogmissbruk. Nu är det risk för langning och, förstås, barnens bästa som anförs som argument. Motståndet gör Moderaterna unika i Sverige och det gör tyvärr Sverige tämligen unikt i Europa.
Mer humanitet och färre batonger skulle inte skada i Moderaternas narkotikapolitik.
Argumenten har varierat. Tidigare ansåg partiet att sprututbyte uppmuntrade till drogmissbruk. Nu är det risk för langning och, förstås, barnens bästa som anförs som argument. Motståndet gör Moderaterna unika i Sverige och det gör tyvärr Sverige tämligen unikt i Europa.
Mer humanitet och färre batonger skulle inte skada i Moderaternas narkotikapolitik.
söndag 3 april 2011
Om ändå religion inte fanns...
Pastor Terry Jones hotade i fjol med att bränna Koranen lagom till den 11 september (som om själva islam hade något med terrordåden att göra). Efter protester och inblandning av självaste presidenten avstod knäppskallen med sitt tilltag. Han gjorde det i mars i år i stället. Koranbränningen har föga oväntat retat upp muslimer och resulterat i både döda och skadade människor.
Jag är för yttrandefrihet (yttrandefrihetsfundamentalist skulle vissa hävda) och är motståndare till hetslagstiftning. Pastorn har förstås rätt att bränna religiösa böcker om han vill det. Men det är både oerhört korkat, olämpligt och så förbannat onödigt. Vidare säger det en del om hans mentala tillstånd. Bokbål sysslade nazisterna med. De brände böcker vars författare de inte gillade. En pastor, som ska predika om förlåtelse och försoning och skäggiga män på kors, bränner en religiös bok han inte gillar. Säkerligen fullt medveten om att folk kommer att skadas och dö i de tumultartade protester som följer.
Ibland är det skönt att inte vara religiös.
Jag är för yttrandefrihet (yttrandefrihetsfundamentalist skulle vissa hävda) och är motståndare till hetslagstiftning. Pastorn har förstås rätt att bränna religiösa böcker om han vill det. Men det är både oerhört korkat, olämpligt och så förbannat onödigt. Vidare säger det en del om hans mentala tillstånd. Bokbål sysslade nazisterna med. De brände böcker vars författare de inte gillade. En pastor, som ska predika om förlåtelse och försoning och skäggiga män på kors, bränner en religiös bok han inte gillar. Säkerligen fullt medveten om att folk kommer att skadas och dö i de tumultartade protester som följer.
Ibland är det skönt att inte vara religiös.
Medierna vaknar
Äntligen börjar svenska medier vakna och rapportera om (ännu) en stor EU-skandal, flera veckor efter att nyheten spridits på nätet. Men några stora löpsedlar har det förstås inte blivit. Man får inte rapportera för mycket negativt om EU. Lagom är bäst...
lördag 2 april 2011
Det handlar om tolerans
Jag följer händelseutvecklingen i Nordafrika och Mellanöstern med största intresse och fascination. Det är få saker som är vackrare än när ett förtryckt folk, eller en nedtryckt person, reser sig och vägrar ta skiten längre (det är därför vi älskar det här).
I Tunisien började pressen direkt efter Ben Alis fall skriva fritt om hur regimen skott sig på folket i alla år. Egypten har folket gått till val om en ny konstitution. I Syrien sliter människor ned affischer föreställande Basher al-Assad och trotsar dödsföraktande kulor och säkerhetstjänst när de går ut på gatorna och kräver demokrati. I Libyen fortsätter striderna mellan rebeller och Gadaffis armé och utgången är fortfarande oklar. Sverige skickar Jas Gripen-plan för att åtminstone få vara med på ett litet hörn.
Jag slås också av hur de libyska rebellerna, mellan alla "Allahu akhbar"-utrop, resonerar överraskande moget om demokratins förutsättningar. Någon sade att demokrati förutsätter tolerans. I Sverige har vi redan demokrati. Men hur tolerant är vårt land, egentligen? Tolererar vi att andra lever annorlunda än vi själva? Respekterar vi olikheter och avvikelser? Accepterar vi att alla inte resonerar som vi själva? Vissa gör det, men långtifrån alla. Politiker strävar ständigt efter att göra sin egen privatmoral till lag. Det är vad själva jobbet går ut på, det är då man "bygger samhället".
De har förstås gott sällskap av folk runt om i landet som utgår från att deras egna värderingar är de bästa och därför bör gälla för alla. Utifrån denna logik blir det också en självklarhet att den som vill se en liberalisering av narkotikalagstiftningen själv använder droger och att den som vill avskaffa sexköps- och kopplerilagarna själv köper sex. Så måste det ju vara.
Men nej, det handlar inte om något strikt egenintresse. Det handlar om principer. Och, i slutändan, om tolerans gentemot din nästa. Ska det vara så svårt att förstå?
I Tunisien började pressen direkt efter Ben Alis fall skriva fritt om hur regimen skott sig på folket i alla år. Egypten har folket gått till val om en ny konstitution. I Syrien sliter människor ned affischer föreställande Basher al-Assad och trotsar dödsföraktande kulor och säkerhetstjänst när de går ut på gatorna och kräver demokrati. I Libyen fortsätter striderna mellan rebeller och Gadaffis armé och utgången är fortfarande oklar. Sverige skickar Jas Gripen-plan för att åtminstone få vara med på ett litet hörn.
Jag slås också av hur de libyska rebellerna, mellan alla "Allahu akhbar"-utrop, resonerar överraskande moget om demokratins förutsättningar. Någon sade att demokrati förutsätter tolerans. I Sverige har vi redan demokrati. Men hur tolerant är vårt land, egentligen? Tolererar vi att andra lever annorlunda än vi själva? Respekterar vi olikheter och avvikelser? Accepterar vi att alla inte resonerar som vi själva? Vissa gör det, men långtifrån alla. Politiker strävar ständigt efter att göra sin egen privatmoral till lag. Det är vad själva jobbet går ut på, det är då man "bygger samhället".
De har förstås gott sällskap av folk runt om i landet som utgår från att deras egna värderingar är de bästa och därför bör gälla för alla. Utifrån denna logik blir det också en självklarhet att den som vill se en liberalisering av narkotikalagstiftningen själv använder droger och att den som vill avskaffa sexköps- och kopplerilagarna själv köper sex. Så måste det ju vara.
Men nej, det handlar inte om något strikt egenintresse. Det handlar om principer. Och, i slutändan, om tolerans gentemot din nästa. Ska det vara så svårt att förstå?
Med könet som vapen
Håkan Juholt fortsätter att skapa sitt nya lag. Ut med Östros och Österberg och nu senast ut även med den bostadspolitiske talespersonen Maryam Yazdanfar. SSU och S-kvinnorna är förstås sura. De sade inte ett pip när Juholt petade män, men nu drabbar det en kvinna. Till råga på allt en kvinna med invandrarbakgrund!
Roligast av allt är dock Yazdanfars egen reaktion. I TV sade hon att hon tyckte att det i en representativ demokrati även borde finnas kvinnor med invandrarbakgrund på ledande positioner. Hon blev alltså inte bara petad som bostadspolitisk talesperson, hon blev petad som invandrarkvinna. Det är ett ytterst märkligt sätt att argumentera för sin egen sak. Man skulle kunna tycka att "kompetent" eller "hög arbetskapacitet" skulle räcka. Men för personer som ser världen med genus- och etnicitetsglasögonen på gör det förstås aldrig det.
Roligast av allt är dock Yazdanfars egen reaktion. I TV sade hon att hon tyckte att det i en representativ demokrati även borde finnas kvinnor med invandrarbakgrund på ledande positioner. Hon blev alltså inte bara petad som bostadspolitisk talesperson, hon blev petad som invandrarkvinna. Det är ett ytterst märkligt sätt att argumentera för sin egen sak. Man skulle kunna tycka att "kompetent" eller "hög arbetskapacitet" skulle räcka. Men för personer som ser världen med genus- och etnicitetsglasögonen på gör det förstås aldrig det.
fredag 1 april 2011
Den fria konsten
Att göra en erotisk utställning i Sverige är inte lätt i dessa dagar. Antingen angrips den av bindgalna nazister eller kritiseras av konstvetare för att vara "heteronormativ och patriarkal". Gemensamt för dessa två grupper är att de vill att konst ska vara på ett särskilt sätt.
Nationalmuseums konstutställning "Lust och last" väcker känslor. Några konstvetare ställer sig frågande till de utvalda motiven i utställningen. "Kan det vara så banalt att syftet är att erbjuda en fristad för legitim konsumtion av erotiska bilder skenbart frikopplad från tids- och rumskontexter: en pornotopia?" Det tycks således även vara det faktum att nakna och halvnakna kvinnokroppar är en stor del av utställningen som retar konstvetarna. Det blir ju nästan...porr! Och sådant bör beivras, minsann. Handlar det om det rena offentliga rummet igen? Om att lägga saker till rätta för att vara rätt ideologiskt, rätt genusvetenskapligt och, i detta fall, rätt konstvetenskapligt?
Konst borde få stå över allt detta. Konst ska få uppröra, väcka avsky, irritera. Det ska vara onanerande präster, lesbiska nunnor, homosexuella nazister - ja, vad du vill. Ständigt på gränsen. Tyvärr har konsten blivit allt fegare med åren. I takt med att samhället renas från sådant som kan anses förfula det och allt som kan uppröra någon i något specifikt sammanhang, får vi en allt fegare och mer politiskt korrekt konstvärld. Det är nog bara en tidsfråga innan en konstombudsman inrättas.
Nationalmuseums konstutställning "Lust och last" väcker känslor. Några konstvetare ställer sig frågande till de utvalda motiven i utställningen. "Kan det vara så banalt att syftet är att erbjuda en fristad för legitim konsumtion av erotiska bilder skenbart frikopplad från tids- och rumskontexter: en pornotopia?" Det tycks således även vara det faktum att nakna och halvnakna kvinnokroppar är en stor del av utställningen som retar konstvetarna. Det blir ju nästan...porr! Och sådant bör beivras, minsann. Handlar det om det rena offentliga rummet igen? Om att lägga saker till rätta för att vara rätt ideologiskt, rätt genusvetenskapligt och, i detta fall, rätt konstvetenskapligt?
Konst borde få stå över allt detta. Konst ska få uppröra, väcka avsky, irritera. Det ska vara onanerande präster, lesbiska nunnor, homosexuella nazister - ja, vad du vill. Ständigt på gränsen. Tyvärr har konsten blivit allt fegare med åren. I takt med att samhället renas från sådant som kan anses förfula det och allt som kan uppröra någon i något specifikt sammanhang, får vi en allt fegare och mer politiskt korrekt konstvärld. Det är nog bara en tidsfråga innan en konstombudsman inrättas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)