Kvinnolobbyn förstår inte så mycket

Ibland är det som om vissa bara sitter i startgroparna och väntar på att hitta något att bli upprörda över. Ibland har de redan bestämt sig i förväg vad det är, de behöver bara en liten anledning för att tända stubinen och fyra av.

Ungefär så tror jag att det gick till hos Sveriges Kvinnolobby (ja, just de som lade ut en tweet om att "klippa kuken") när den kastade sig över KappAhls reklamkampanj. I stället för att prisa klädföretaget för att det inte använder anorektiska modeller avlossar de en skottsalva innehållande alla de nyckelord vi brukar vänta oss från radikalfeminister utan verklighetskontakt: Folkhälsoproblem. Objektifiering. Exploatering. Sexualiseringen av vårt offentliga rum. (Vi stannar där.)

Vad är det för hemskt som har inträffat? Jo, KappAhl kör en reklamkampanj inspirerad av den populära BDSM-romanen 50 shades of grey (50 nyanser av honom). Den är snygg och smakfull. Romanserien har som bekant blivit omåttligt populär, inte minst bland kvinnor. Det är därför väldigt ironiskt att se vilka epitet Sveriges Kvinnolobby sätter på reklamkampanjen.

Sveriges Kvinnolobby hamnar verkligen helt fel i sin kritik att det blir pinsamt. De har inte förstått BDSM, de har inte ens förstått vad erotik är. Det handlar inte så mycket om att klippa kuken, kan jag upplysa om.

Läs även:
Hanna Marie Björklund

Den fria konsten

Att göra en erotisk utställning i Sverige är inte lätt i dessa dagar. Antingen angrips den av bindgalna nazister eller kritiseras av konstvetare för att vara "heteronormativ och patriarkal". Gemensamt för dessa två grupper är att de vill att konst ska vara på ett särskilt sätt.

Nationalmuseums konstutställning "Lust och last" väcker känslor. Några konstvetare ställer sig frågande till de utvalda motiven i utställningen. "Kan det vara så banalt att syftet är att erbjuda en fristad för legitim konsumtion av erotiska bilder skenbart frikopplad från tids- och rumskontexter: en pornotopia?" Det tycks således även vara det faktum att nakna och halvnakna kvinnokroppar är en stor del av utställningen som retar konstvetarna. Det blir ju nästan...porr! Och sådant bör beivras, minsann. Handlar det om det rena offentliga rummet igen? Om att lägga saker till rätta för att vara rätt ideologiskt, rätt genusvetenskapligt och, i detta fall, rätt konstvetenskapligt?

Konst borde få stå över allt detta. Konst ska få uppröra, väcka avsky, irritera. Det ska vara onanerande präster, lesbiska nunnor, homosexuella nazister - ja, vad du vill. Ständigt på gränsen. Tyvärr har konsten blivit allt fegare med åren. I takt med att samhället renas från sådant som kan anses förfula det och allt som kan uppröra någon i något specifikt sammanhang, får vi en allt fegare och mer politiskt korrekt konstvärld. Det är nog bara en tidsfråga innan en konstombudsman inrättas.