fredag 20 november 2015

Ett halvår senare


Jag lyssnade i går på Stefan Löfvens tal på S-kongressen. Han höll talet i slutet av maj när Socialdemokraterna samlades i Västerås. Kommunpolitiker från hela landet hade velat prata om den mest brännande frågan för dem ute i verkligheten. Men migrations- och integrationsfrågorna hade partiledningen lyft bort från agendan. Nu skulle det pratas jobbpolitik, inget annat.

Föreställningen som sådan är ganska talande för vilken verklighet som regeringspartiet levde i för bara ett halvår sedan. I sitt tal nämnde Löfven knappt konsekvenserna av regeringens svängdörrspolitik på migrationsområdet. Han noterade att många ute i kommunerna är oroliga, men fokus i talet var att alla ska komma i jobb. Lite "aktiv näringspolitik", då löser det sig. Några miljarder i byggsubventioner ska lösa den alltmer extrema bostadsbristen.

Löfven återkom flertalet gånger till att de jobb som nu växer fram i Sverige är kunskapsintensiva. Det betyder alltså att det är jobb för akademiker, inte för lågutbildade människor utan relevant yrkeserfarenhet. Så hur ska då alla lågutbildade som anländer till Sverige kunna komma i arbete? Löfven vet inte. Regeringen vet inte.

"Vi ställer icke människa mot människa", sa Löfven i sitt tal. Ändå är det precis det som hans eget parti tvingas göra ute i kommunerna när asylmottagandet tränger ut ordinarie verksamhet. Malmö är skyltfönstret som Socialdemokraterna nog helst vill gömma bakom draperiet just nu.

Spola fram till i dag. Ylva Johansson säger till Bloomberg att regeringen kan komma att tvingas överge sitt jobbmål på lägst arbetslöshet i EU till 2020. Jag antar att vi sorterar detta under avdelningen "Nähä, det säger du?".

Andel beviljade asylansökningar.

Det arbetsmarknadsministern säger därefter är väldigt talande för den naivitet som präglat regeringens politik och som månne förklarar dess yrvakna tillstånd just nu. Johansson säger:
Vi hade ingen aning om att vi skulle hamna i det här läget.
Menar hon allvar?

Regeringen bedriver EU:s överlägset mest generösa asyl- och migrationspolitik. Sverige har mer generösa ersättningsnivåer än andra länder. Vi beviljar i snitt 77 procent av alla asylansökningar (jämfört med Frankrikes 22 procent och Tysklands 42 procent). För ensamkommande barn och ungdomar är siffran ännu högre, och vi ålderstestar inte systematiskt den som påstår sig vara under 18 år. Dessutom är ett avslagsbesked i Sverige inte ett besked om att man måste lämna landet. Det går utmärkt att avvika och leva kvar i Sverige utan att någon aktivt letar efter dig.

När allt detta läggs samman måste en tänkande människa rimligen begripa vad resultatet blir. Detta är inte ett dugg komplicerat. Och det har funnits tid även för den trögtänkte att komma till rätt slutsats. Sverige har haft en stadig ökning av antalet asylsökande under flera år. 2014 kom över 80 000, en väldigt hög siffra. Migrationsverket lade för ett år sedan en prognos som varnade för över 100 000 under 2015. Ingen tog notis.

Nu kan Migrationsverket inte längre garantera tak över huvudet. Asylsökande som inte får plats för natten får lösa sin situation själva – eller sova ute. Människor bussas planlöst runt i landet. I Sundsvall tas personal från bland annat hemtjänsten till flyktingmottagning. MSB larmar att det nu föreligger en risk för människors liv och hälsa och "samhällets funktionalitet".

Dagens akuta situation hade kommit förr eller senare. Den påskyndades av att EU:s yttre gräns föll. I detta extrema läge fortsätter regeringen att famla i mörkret, ropa på avlastning från EU och pressa Danmark att hjälpa Sverige ur den situation som Sverige självt försatt sig i.

På bara ett halvår har Stefan Löfven och regeringen gått från att propagera för en "aktiv näringspolitik" och EU:s lägsta arbetslöshet till att prata om kris, systemkollaps och kommuner som går på knäna. Verkligheten har äntligen hittat hem till Sveavägen 68.

Men än har Socialdemokraterna inte velat lägga om den politik som orsakat den situation vi nu befinner oss i. Än har vi således inte sett det värsta.

Tidigare bloggat:
Trollkarl sökes

Läs även:
Ivar Arpi, Fnordspotting

torsdag 19 november 2015

Vem vill ha naiva politiker?


Regeringen kallade i dag till ännu en presskonferens. Åter igen stod Stefan Löfven där och såg bekymrad men bestämd ut.

Ett mönster kan anas. För varje presskonferens blir flosklerna allt färre. Det är som om verkligheten, den vars existens vi andra levt i under lång tid och försökt påminna politikerna om, nu plötsligt sjunker in även hos makthavarna. Det är i så fall välkommet.

Men timman är sent slagen. Temat för dagen var det ökade terrorhotet mot Sverige. Det går emellertid inte att separera helt från migrationsfrågan eftersom IS-terrorister under lång tid både kunnat resa fritt till och från Sverige och även ägna sig åt rekrytering i godan ro. Vi har länge hört om pågående radikalisering ute i landets moskéer.

Göteborg uppges vara den stad i EU som exporterat flest IS-krigare per capita. Om detta stämmer är det ett förfärande underbetyg till den socialdemokratiska hemmaborgen. Men det förvånar egentligen inte. Minns ni Uppdrag gransknings reportage om jihadisterna i Sverige? Göteborgs stads ansvarige för arbetet mot våldsbejakande extremism, Sven-Johan Dahlstrand, förmådde inte ta avstånd från IS utan formulerade sig så här angående de som reser från Sverige för att delta i kriget på IS sida:
Vi har ju haft svenska medborgare som har rest både till det spanska inbördeskriget och finska vinterkriget. Bosnienkriget fanns det ju också folk som reste till. Nu är det konflikten som är i Syrien. Folk har rest av olika anledningar, så det är viktigt att se på frågan brett.
Så talar någon som inte förstår frågans allvar. Månne var Dahlstrand en av de personer som Stefan Löfven avser när han på presskonferensen uttalade de numera obligatoriska orden efter ett politiskt misslyckande: "Sverige har varit naivt".

Ty han kan inte rimligen avse alla som i åratal har varnat för denna utveckling, som har bloggat, skrivit artiklar, krönikor och velat diskutera de risker som terroristsympatisörer på hemmaplan kan få för Sverige men som avfärdats som islamofober och svartmålare.

Löfven förklarade naiviteten med att det "kanske har [...] varit svårt för oss att acceptera att det i vårt öppna samhälle finns människor, svenska medborgare, som sympatiserar med mördarna i ISIL". Det är skrämmande att höra landets statsminister komma med detta medgivande. Makthavare ska förhålla sig till verkligheten och agera utifrån den, inte vägra att acceptera den!

Det räcker inte att säga att man har varit naiv. Det duger inte på ditt jobb och det duger inte på mitt. Ingen chef skulle acceptera en sådan förklaring när du har misskött ditt jobb. En liknande måttstock måste gälla för landets lagstiftare.

Jag vill inte ha politiker som stänger världen ute och sedan ursäktar sig med att de varit naiva. Jag vill ha kloka, förutseende och intelligenta politiker som förmår hålla huvudet kallt. Som använder hjärnan och inte bara hjärtat i sitt beslutsfattande. 

Stefan Löfven bär naturligtvis inte ensam ansvaret för denna situation. Huvuddelen av ansvaret bärs av de två alliansregeringar som under åtta år förde en oansvarig migrationspolitik och blundade för den islamistiska radikaliseringen ute i landet. Politiken har varit på tok för fokuserad på Stockholms innerstad under alltför lång tid. Det är dags att se att det finns en verklighet utanför tullarna också, och att det händer väldigt obehagliga och illavarslande saker i många segregerade förorter.

Nu kommer regeringen försöka få igenom utökad massövervakning genom så kallad hemlig dataavläsning av vad Löfven kallar "ny teknik" (dit hör tydligen Skype om man får tro statsministern). Fler åtgärder är att vänta nu när Sverige går in i ett skyddsläge. Dammluckorna står på vid gavel och i stort sett vilka förslag om utökad övervakning kan klubbas utan protester.

Alliansen lär inte lägga några fingrar emellan och Sverigedemokraterna kommer slicka sig om munnen när landets säkerhetsapparat får större befogenheter att övervaka alla och envar.

Samtidigt får polisen inte ens göra ID-kontroller baserade på människors utseende. Även där kanske politikerna i framtiden hävdar att de varit naiva. Det ligger ju i tiden.

Tidigare bloggat:
Den naiva politikens offer
Naivitet som religion

Läs även:
HAX, Ivar Arpi

onsdag 18 november 2015

Trollkarl sökes



Det driver mörka moln på den svenska novemberhimlen just nu. Inte nog med att Säpo i dag höjde terrorhotsnivån mot Sverige för första gången sedan 2010 - delar av landet hotas av systemkollaps till följd av migrations- och asylpolitiken.

Signalerna från ett Malmö där de offentliga systemen närmast står inför kollaps har kommit steg för steg under året. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har länge anklagat alla kritiker för att "ställa grupp mot grupp" och vägrat medge att asyltrycket oundvikligen tvingar fram obekväma prioriteringar.

Nu står det rödgröna skyltfönstret Malmö inför fullbordat faktum. S+MP-styret tvingas spara framför allt på på äldre och funktionsnedsatta, berättar Sydsvenskan.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, skriver om "begynnande utträngningseffekter inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst". Detta ser vi redan inom socialtjänsten i Malmö, där handläggare tvingas lägga sitt ordinarie arbete åt sidan för att enbart koncentrera sig på arbetet med asylsökande:
Verksamheter är så pass upptagna med att hantera det stora antalet asylsökande att man inte hinner med sitt vanliga arbete. Till exempel socialtjänsten måste fokusera så mycket på att ta hand om ensamkommande barn att man inte hinner ta hand om de andra barnen.
Detta är de konkreta effekterna av den reinfeldtska och numera rödgröna migrationspolitiken. Många har varnat för dessa effekter på några års sikt. Månne har utvecklingen accelererat snabbare än även dessa kritiker kunnat ana. Men skulden för den situation vi nu upplever faller helt på den förra alliansregeringen och den sittande Löfvenministären som beslutat att strunta i alla varningar och nyktra invändningar och bara trycka gaspedalen i botten.

Gränskontroller har införts. Men det fortsätter att komma över 10 000 asylsökande varje vecka och anländande migranter fortsätter att avvika och försvinna ut i landet med oklar destination. Samtidigt höjer alltså Säpo hotnivån mot Sverige till "hög" och uppges jaga en man som misstänks planera ett terrordåd.

Om 2015 var omskakande är det ingenting mot vad 2016 kan bli. Ni trollkarlar inom Centerpartiet och Miljöpartiet, vänligen räck upp handen.

Läs även:
Patrik Kronqvist, Fnordspotting

Var inte rädd


Terrorismens styrka är dess blindhet. Oavsett terrorismens ideologiska bakgrund kan den drabba vem som helst, när som helst. Ett äkta par som äter på en restaurang. Ungdomar på en konsert. Mammor med barn på en marknad. Syftet är att sprida skräck och osäkerhet. Just därför ska vi inte forma våra samhällen som om vi vore rädda.

Ja, terrorismen ska givetvis bekämpas. På flera nivåer. Sverige ligger långt efter andra länder i det förebyggande arbetet, vilket konstaterats av både svenska och internationella experter. Alliansen tillsatte en nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Tanken var nog främst att bemöta våldet från de rasideologiska och nationalistiska grupperna, som enligt vissa politiker fortfarande är det stora hotet mot Sverige. Men sedan Mona Sahlin fick jobbet har det i huvudsak handlat om hur vi förhindrar att unga män och kvinnor låter sig rekryteras till världens värsta terrorsekt.

Därutöver måste terrorismen bekämpas med vapenmakt. IS förhandlar inte. Diplomatins väg är definitivt stängd, vilket lämnar ett enda alternativ: våld. IS och dess partners måste krossas och ryckas upp med rötterna. Förhoppningsvis kommer terrordåden i Paris få effekten att västländer mangrant sluter upp. Sverige kan väl tänkas skicka någon genuspolis eller två.

Om olyckan ändå är framme, om terrorns fula tryne visar sig även i Sverige, då får vi precis som amerikanerna, britterna, spanjorerna och fransmännen visa att vi tänker leva våra liv precis som vi alltid har gjort.

Efter en terrorattack ropar polis och underrättelsetjänst alltid på fler befogenheter, vilket inte sällan betyder rätt till mer övervakning (i Storbritannien kräver myndigheterna numera alltid utökad övervakning, alla dagar på året).

Det handlar om övervakning inte bara av misstänkta terrorister utan av dig och mig. Denna diskussion förs nu i både Frankrike och USA, bara två och ett halvt år sedan Edward Snowden avslöjade hur politiker och myndigheter - som ska tjäna folket - ljugit väljarna rakt upp i ansiktet och i hemlighet spionerat på oss.

Det är inte lite fräckt att nukomma och be om fler befogenheter innan offren för attackerna knappt hunnit kallna. Men det är så här de fungerar. Never waste a good crisis. Problemet är att massövervakningen inte fungerar särskilt bra för att upptäcka terrorism. Det är ett oerhört trubbigt verktyg. Vanligt hederligt polisarbete och en vaken allmänhet är normalt det som avvärjer attacker. Idén att man genom att spana på alla människors kommunikation dygnet runt ska hitta terrorister som planerar attentat är i bästa fall naiv. I värsta fall ett tecken på storhetsvansinne.

Det handlar även om vilket samhälle vi vill leva i när hotet från terrorn finns där latent. Vilket "öppet samhälle" är det egentligen vi försvarar om vi ger underrättelsetjänster rätten att snoka i alla hederliga människors privata kommunikation?

I den stora DN-intervjun sa Edward Snowden:
Att säga att du inte bryr dig om rätten till integritet för att du inte har något att dölja är som att säga att du inte bryr dig om yttrandefriheten för att du inte har något att säga. Det är som att säga att du inte bryr dig om den fria pressen för att du inte är journalist. Eller religionsfriheten för att du inte är kristen. Rättigheter i ett samhälle är både kollektiva och individuella. Du kan inte ge bort minoritetens rättigheter även om du röstar som majoriteten. Rättigheter är inget som ges av regeringar, de ska garanteras av regeringar.
Snowdens gärning möjliggjorde för människor runt om i världen att bli varse vad våra politiker och myndigheter sysslar med bakom vår rygg. Det gör de fortfarande, och nu vill de ha vårt godkännande för att göra ännu mer.

Nej. Vi ska inte bygga ett samhälle i vilket vi ger efter för vår rädsla. Vi ska inte ha ett samhälle där vi betalar för påstådd trygghet med vår personliga integritet och vårt privatliv. Terroristerna och underrättelsetjänsterna har en sak gemensamt: de profiterar båda på rädda människor. 

måndag 16 november 2015

Låt den rätte komma in


Reaktionerna på en terrorattack följer ofta ett bekant mönster. Vanliga medborgare tänder ljus och visar sympati med symbolhandlingar. Politiker, däremot, vill visa handlingskraft. I ett uppskruvat känsloläge är det inte alltid det långsiktigt bästa.

Som ett brev på posten lägger politiker nu förslag på utökad massövervakning, skärpta säkerhetskontroller på flygplatser och så vidare. Som om det blir lättare att fånga terrorister för att vanliga resenärer får en krångligare vardag.

Frankrike har en stor säkerhetstjänst. Precis som andra länder har den tillgång till resultaten av den massövervakning som genomförs av allierade. Ändå har Frankrike under året drabbats av ett flertal terrorattentat. Allt går inte att förhindra, inte ens genom att spionera på alla hela tiden.

Vanligt folk få nu alltså betala för säkerhetstjänsternas missar med sin personliga integritet. Det är inte rimligt, i synnerhet inte som massövervakningen inte lyckats förhindra vare sig terrordåden i Paris, London, Madrid eller Moskva. Det är helt enkelt inte effektivt att ta in information om alla hela tiden.

Ändå får vi räkna med att det är mer av samma som kommer att föreslås. I Frankrike finns sedan Charlie Hedbo-attacken en ny långtgående avlyssningslag på ingång. Kampen mot kryptering har pågått länge och attacker som dem i Paris kommer i allmänhetens ögon inte direkt stärka argumentet för vår rätt att kommunicera anonymt. Tyvärr.

Det finns även en annan sida av problematiken som är delvis kopplad till den nuvarande folkvandringen genom Europa. Det handlar om vem som kommer till landet. I Sverige har det nämligen så här i elfte timmen börjat uppmärksammas att syriska pass säljs öppet på nätet. Problemen med passens tillförlitlighet har funnits länge, men det är först nu de senaste dagarna som svenska medier yrvaket har börjat rapportera om detta bekymmer.

Det är inte sällan IS som säljer passen, vilket betyder att Sverige genom en slapp asyl- och migrationspolitik byggd på vackra ord och naiva visioner om att alla är ärliga och snälla, i praktiken hjälper till att delfinansiera världens grymmaste terrorsekt. Så kan vi inte ha det.

Tanken på att det varje vecka eller månad kommer in IS-sympatisörer till Sverige är förfärande och skakande. Säpo har bråda dagar framför sig, men det som oroar mig mest är att vi under så lång tid har haft ett inflöde av människor som inte ens har sökt asyl. De befinner sig redan i Sverige. Att se filmer på svenska IS-krigare som skämtar ger kalla kårar.

EU:s yttre gräns behöver återupprättas. Men i väntan på att det sker måste Sverige värna sin egen säkerhet genom att förstärka gränsen. Vi behöver helt enkelt veta vilka människor som kommer in i landet, och det kommer inte vara möjligt om det fortsätter att komma 10 000 människor varje vecka. Därför måste regeringen kopiera Moderaternas förslag om att avvisa asylsökande som kommit till Sverige via annat EU-land.

Sverige ska inte stänga gränsen. Men vi måste just nu ha bättre koll på vilka som kliver över den.

Läs även:
Fnordspotting, HAX

söndag 15 november 2015

Någonstans mellan Bryssel och Sjumilaskogen

Vissa saker får stå för sig själva.

Går Frankrike i krig nu?


Fredagens händelser har satt spår i hela västvärlden. Vittnesmål om det fruktansvärda som inträffade har pumpats ut ända sedan överlevande och vittnen tog sig från platsen.

Framför allt ett har satt sig i mitt minne. En man berättade hur han på en restaurang såg avskyvärda scener. En kvinna satt böjd över ett bord. Han trodde att hon fått en bula i huvudet men insåg snart att hon var skjuten. Ölen stod kvar på bordet och bredvid henne stod en förtvivlad man/pojkvän och skrek. Nyss hade de suttit tillsammans och pratat över en öl. Nu var hon död.

Livet kan förändras på ett enda ögonblick.

Francois Hollande sade i sitt första framträdande att attackerna är en krigsförklaring och att Frankrikes svar kommer att bli "skoningslöst". På måndag kommer den franska Nationalförsamlingen och Senaten att sammanträda i kongress i Versailles. Vi kan nog räkna med något slags besked efteråt.

En gissning är att Frankrike nu kommer gå i fullt krig med IS, det vill säga kraftigt utvidga den insats som landet redan genomför. Om det även innebär soldater på marken återstår att se, men givet att hundratals franska medborgare attackerats i hjärtat av landets huvudstad lär Frankrike behöva svara. Med kraft. Detta är deras 11 september och det kan inte gå obemärkt förbi.

Vi har lärt oss en sak: IS går inte att förhandla med. Det är en ideologiskt och religiöst övertygad sekt som endast kan bemötas med vapenmakt. Därför är det dags för alla västerländska stater som tror på demokrati, yttrandefrihet och vårt sätt att leva att samlas mot denna gemensamma fiende. Övrigt gnabb får de göra upp om senare.

IS måste utrotas. Och det kan bara ske med vapen.

Läs även:
Fnordspotting

lördag 14 november 2015

Slakten i Paris


Ännu ett islamistiskt terrordåd. Ännu en fruktansvärd förlust av människoliv. I nuläget vet vi inte hur många, men över 120 människor har bekräftats döda.

Stefan Löfven fördömde Parisattackerna och hävdade att "vi står enade med Frankrike i den här mörka, oerhört stora sorgen". Det är en regeringschefs standardfras vid katastrofer. Men vad betyder den i konkret handling? Kommer Sverige delta i strider mot IS tillsammans med Frankrike? Nej. Kommer Sverige börja utbilda soldater som strider mot IS i Syrien och Irak? Knappast.

Tvärtom är Sverige i dag ett land som IS-krigare med lätthet kan komma till, vila upp sig för att sedan återvända till striderna. Vi är en resort för jihadister i dag. Ingen vet hur många det rör sig om. Detta är inte att "stå enad med Frankrike". Det är snarare raka motsatsen.

Sveriges politiker behöver ett uppvaknande. Jag hoppas att det inte ska behöva ske en terrorattack även här för att de ska förstå att det inte längre går att dalta med terrorister. Av Åsa Romsons tweet att döma kan vi utgå från att landets vice statsminister över huvud taget inte förstår allvaret i det som i går inträffade i Paris.

Det öppna samhället måste försvaras. Alltid. Vi ska vara obevekliga och stenhårda mot extremister och jihadister utan att massövervaka vanligt hederligt folk. Detta är en avvägning som politikerna måste klara av. Annars har vi snart inget öppet samhälle kvar att försvara.

Sverige står över huvud taget inte rustat för ett större attentat.

Tidigare bloggat:
Stockholmsmodellen: jobb, bostad och stöd till folkmördare

fredag 13 november 2015

Kris som normaltillstånd


Regeringen skjuter i sin tilläggsbudget till 9,8 miljarder extra till kommuner och landsting för att klara det som finansministern kallar "en akut krissituation". Glädjen är påtaglig ute i kommunerna, men ansvariga kommunpolitiker borde besinna sig lite. Prövningen har nämligen bara börjat.

Det är en sak att pumpa in skattemiljarder i den akuta mottagningsfasen när människor i bästa fall måste placeras på svindyra asylboenden. Det kan man naturligtvis göra under en period utan att det får långtgående konsekvenser för samhällsekonomin i ett bredare hänseende.

De stora problemen (eller "utmaningarna", som det heter på nyspråk) kommer senare. Efter två år går etableringsansvaret för de nyanlända från staten till kommunen. Då kommer den första smällen. Även här kan regeringen parera med några extra miljarder.

Men det är först om fem till tio år som den riktiga notan för kalaset kommer att synas i den kommunala ekonomin runt om i landet. När det visar sig att asylinvandrarna som skulle lyfta välfärden i stället går arbetslösa och belastar kommunernas budgetar. När en underdimensionerad och ostrukturerad svenskundervisning för invandrare som redan fungerar dåligt (ofta uselt) inte lyckas förbereda invandrare för det arbetsliv som kräver goda kunskaper i svenska. När vi ser effekterna av personalflykten från vården, skolan och omsorgen. Då kommer vi se resultaten av dagens politik.

Jag vill inte svartmåla eller hävda att allt är kört. Det är det givetvis inte i någon deterministisk mening. Men vi måste vara realistiska i våra förväntningar på vad asylinvandringen kan bidra med ekonomiskt, och när vi prognosticerar kan vi egentligen bara gå efter hur det har fungerat hittills.

Statistiken är väldigt tydlig: Sverige har misslyckats med integrationen i tider av betydligt mindre invandring än den vi nu genomlever. Vad tyder realistiskt på att resultaten ska bli avsevärt bättre denna gång?

Det är förstås ingen slump att områden som tidigare tagit emot många asylinvandrare går knackigt ekonomiskt. Malmös urusla ekonomi kan betraktas som ett framtidsscenario för många kommuner. Oundvikligen slår en ökad börda för att försörja arbetslösa mot välfärdens kärnverksamheter, ty det är i den största kakan som kommunerna och landstingen kommer tvingas skära. Oriväckande nog är det inom skolan, primär- och akutvården samt äldreomsorgen som resursbristen redan i dag är skriande.

Ett avsevärt förvärrat ekonomiskt läge med stora skattehöjningar på många orter är att vänta. Människor kommer alltså få betala mer för att få mindre.

Krisen är välfärdsstatens, och den är ingalunda tillfällig. Detta är inte början på slutet, kanske inte ens slutet på början. Risken för att krisen blir ett normaltillstånd är uppenbar. Och då kan det knappast ens kallas kris längre utan ett nytt slags vardag.

Klicka för större bild.

Public service och verkligheten


Beslutet att införa tillfälliga gränskontroller har varit den stora snackisen i svenska medier sedan beslutet offentliggjordes i onsdags kväll.

För public service var det omgående tydligt vilken linje som skulle drivas: den kritiska. Under torsdagen ifrågasattes polisens arbete. Migrationsverket fick svara på varför de anser att kontrollerna behövs och företrädare för regeringen ställdes mot väggen. En bisarr situation uppstod i Aktuellt när Gustav Fridolin från "Allt åt alla"-partiet försvarade gränskontroller och Johanna Jönsson från borgerlighetens påstått liberala parti var kritisk.

Under torsdagskvällens nyhetssändningar satsade SVT onekligen stort. Genom direktsändningar, intervjuer, debatter och reportrar på plats skulle tittarna förledas att tro att det som nu sker - att svensk polis gör en passkontroll av inresande till Sverige - är något unikt och skrämmande.

Framför allt handlar det ju om värdegrunden. En reporter på plats i Malmö frågade folk på stan om de minns Fredrik Reinfeldts tal och undrade: "Har vi öppna hjärtan nu?". Han fick förstås det svar han önskat och kunde glatt lämna över till studion.

Lars Moberg rapporterade från Lübeck. Där stod han med en syrisk familj där alla utom fadern saknar pass. Moberg verkade upprörd, för nu släpptes inte hela familjen ombord på färjan till Sverige. "Det är väldigt svårt för de här människorna nu." Varför denna familj i stället inte kunde ta sig till Sverige via Öresundsbron framgick aldrig. På annat håll demonstrerade migranter mot den svenska regeringens beslut, även detta fick naturligtvis uppmärksamhet i SVT.

Tillbaka till Aktuelltstudion. Claes Elfsberg vänder sig till polisen med frågan: "Ja, var det så det var meningen? Att människor som kanske har giltiga asylskäl inte ens kan komma till Sverige?" Vad ska en polis, som inte har något med själva beslutet att göra utan åläggs att lyda, svara på den frågan?

Det blir bättre.

Under kvällen sände nämligen SVT direkt från Malmö central. Deltog i direktsändningen gjorde Hamza Ibrahim, ordförande för Ensamkommandes förbund, och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson. Ibrahim sparar inte på krutet utan kallar gränskontrollerna för "ett rasistiskt förslag". Danielsson förklarar bakgrunden till varför gränskontroller behövs och upprepade att torsdag natt kan komma att bli den första då asylsökande får sova ute under bar himmel. Ibrahim tog inte till sig av argumentet. Vad är väl verkligheten att förhålla sig till när man i stället kan ha en vision?

Det var ett haveri i public service vi bevittnade i går. Men knappast det första och heller inte det sista. Tittarna får därför göra som de brukar. Svära lite, ruska uppgivet på huvudet. Och byta kanal. 

torsdag 12 november 2015

För lite, för sent


Halveringstiden för rödgröna migrationspolitiska förslag kan nu räknas i dagar. I dag klockan 12 sker det som så sent som förra veckan var otänkbart: Sverige inför tillfälliga gränskontroller vid Öresundsbron och färjelägren i Trelleborg.

Inrikesminister Anders Ygeman stakade ur sig detta budskap på en presskonferens i går kväll och Migrationsverket bekräftade att det sker på deras begäran. Däremot var den svenska gränspolisen inte informerad utan fick informationen via medier. Lite ironiskt, kan tyckas, då regeringen så sent som för några dagar sedan upprepade att den inte tänkte införa gränskontroller förrän polisen bad om det.

Regeringen är noggrann med att påpeka att den inte stödjer var sig Moderaternas eller Kristdemokraternas förslag. Nej, detta ska bli regeringens alldeles egna gränskontroller.

Det svänger minsann snabbt. Så sent som den 10 november varnade Stefan Löfven för vad gränskontroller kunde tänkas leda till: "Det viktiga nu i en så här svår situation är att vi gör saker tillsammans i EU. Om alla ska hålla på med egna oplanerade lösningar får vi det etter värre."

Så pass. Två dagar senare ser alltså hans regering till att införa just gränskontroller. Detta är signifikativt för hur regeringen har agerat ända sedan den tillträdde. Den tar högljutt avstånd från något för att sedan själv lägga ett identiskt eller väldigt snarlikt förslag. Det inger inte förtroende, om man uttrycker sig försiktigt. Det visar en regering som reagerar, inte regerar.  Som är reaktiv, inte proaktiv.

Bakgrunden till Migrationsverkets begäran är att den säger sig inte längre kunna utföra sitt uppdrag. Den tappade räkningen på antalet ensamkommande i måndags, och förhoppningen är nu att ID-kontroll vid gränsen ska leda till mer ordning och reda. "Det kan leda till ett mer strukturerat och ordnat mottagande", trodde Mikael Hvinlund på gårdagens presskonferens.

Det ska införas en obligatorisk legitimationskontroll på färjorna. Det är i nuläget oklart exakt hur kravet är formulerat och hur rederierna förväntas agera. Kommer de verkligen stoppa personer som saknar pass från att gå ombord? Det blir intressant att se om de lyckas med detta i ett läge när SJ knappt ens vågar ta betalt längre.

De tillfälliga gränskontrollerna ger oss en bild av vilka som kommer in i Sverige. Men de löser förstås ingenting ensamt. Tvärtom kan asyltrycket faktiskt komma att öka eftersom de som tidigare valt att resa genom Sverige till annan destination, exempelvis Finland, nu kan välja att söka asyl här i stället. En redan ohållbar situation kan därmed komma att eskalera ytterligare - om regeringen inte tar fler steg ganska omgående.

Beslutet ska ändå ses som ett steg i riktning mot en verklighetsanpassad politik. Det måste komma mer. Den sista bastionen av motstånd mot en realistisk politik utgörs nu av Centerpartiet, Vänsterpartiet och grönhögern inom Muf, Fores och Migro. Miljöpartiet hör förstås också dit men har låtit sig köras över av Socialdemokraterna ännu en gång. Än är tydligen smärtgränsen inte nådd för riksdagens stollparti. Däremot lär det nog tröstsupas i helgen som om Per Gahrton fortfarande ledde partiet.

Som vanligt gör regeringen för lite och agerar för sent. Men det har ju kommit att bli Stefan Löfvens signum.

Läs även:
Fnordspotting

onsdag 11 november 2015

Den mänskliga faktorn



När en flygolycka, ett fartygshaveri eller annan stor katastrof inträffar tillsätts en haverikommission med uppdrag att utreda orsaken till händelsen. Inte sällan dras slutsatsen att orsaken var en kombination av olyckliga omständigheter, tekniska fel och den mänskliga faktorn. Som i fallet med Air France flight 447.

Planet lyfte från Rio de Janeiro den 1 juni 2009 med destination Paris. Det störtade i Atlanten utan förvarning. Först två år senare återfanns färdskrivaren och utredarna kunde få en bild av händelseförloppet. Det visade sig vara just en kombination av yttre omständigheter, instrumentfel och den mänskliga faktorn som orsakade kraschen. Den minst erfarne piloten flög planet när instrumenten började visa fel uppgifter och lyckades aldrig riktigt förstå situationen (dokumentär här). Genom att hålla sin spak bakåt utan att andrepiloten förstod detta, tappade planet fart och började falla som en sten.

Piloterna fattade helt fel beslut i ett läge när planet hade kunnat räddas och fortsatte enligt inspelningarna från cockpit att missförstå situationen och agera förvirrat ända till slutet när planet störtade i havet.

Jag tänker på den svenska regeringen och dess totala oförmåga att hantera dagens krissituation i Sverige. Den läser instrumenten fel, den förmår inte anpassa sig efter nya förhållanden och den håller på att föra landet in i motsvarigheten till aerodynamisk överstegring.

Regeringen står helt handfallen. Den förstår inte vad som händer, varför det händer och hur den kan ta landet ur en situation som den själv beskriver som "ohållbar". Statsministerns mantra att EU ska komma till Sveriges hjälp känns i dag bara pinsamt.

Du är Sveriges statsminister, Stefan Löfven. Du är kapten på bryggan. Det är du som ska fatta besluten, inte EU.

I praktiken säger Löfven att Sverige inte har någon egen politik längre utan blint förlitar sig på andra. Den krissituation som många kommuner nu upplever är skapad av Sveriges riksdag, inte av kriget i Syrien eller säkerhetsläget i Afghanistan.

En illustration av detta är att Sverige tar emot fler asylsökande på två veckor än vad Danmark gör på ett helt år. Det är helt häpnadsväckande siffror. Sverige tar emot fler flyktingar per capita än Turkiet, som är grannland till konflikten i Syrien. Och så låtsas regeringen att krisen ligger utom Sveriges kontroll.

Moderaterna har föreslagit att Sverige ska upprätthålla Dublinförordningen genom att hålla på principen "första säkra land", vilket i princip betyder att gränsen stängs för fler asylsökande. Detta skulle ge Sverige en andhämtningspaus, möjliggöra för kommuner att komma ikapp i rekryteringen av lärare och socialsekreterare, bygga skolor och så vidare. Det vore ett sätt att ta ansvar för landet Sverige och för oss som bor här. Men Stefan Löfven avfärdade i går förslagen som "ogenomtänkta".

I dag kan vi läsa att Tyskland, som tillsammans med Sverige tar emot flest asylsökande, planerar att återinföra Dublinförordningen och skicka tillbaka syrier till det första EU-land de ankom till. Anser Löfven att Tyskland nu agerar ogenomtänkt?

En sak vet vi. Planet är på väg utför. Kabintrycket faller. Men Stefan Löfven fortsätter att hålla spaken bakåt och tro att någon annan ska komma till hans undsättning.

När historikerna och statsvetarna granskar färdskrivaren kommer de att upptäcka att det var den mänskliga faktorn som orsakade kraschen.

Läs även:
Ivar Arpi: Flyktingkrisen beror på svensk politik

tisdag 10 november 2015

Regeringens krishantering

Börjar Moderaterna ladda för nyval?


Det moderata förslaget att i praktiken stänga den svenska gränsen för att få kontroll över en urspårad situation till följd av migrationspolitiken har rört om i grytan. I sociala medier har tokvänster och grönhöger turats om att fördöma Moderaternas utspel.

Centerpartiet var snabba med att säga nej. Men att regeringen inte omedelbart stängde dörren för förslag som går stick i stäv med dess egen migrationspolitik, och som Miljöpartiet aldrig någonsin skulle acceptera, visar på hur pass pressad Stefan Löfven är just nu.

Pressen på honom kommer att öka ytterligare när hoppet om hjälp från EU börjar sina och asyltrycket fortsätter öka samtidigt som alltfler kommuner säger att de helt enkelt inte kan ta emot fler. Till slut kommer även Socialdemokraterna inse att läget är ohållbart och tvingas välja mellan välfärdsstat eller fortsatt de facto fri invandring.

Anna Kinberg Batra har säkerligen ett brett stöd i partiet för sina förslag, förutom inom det vänsterliberala ungdomsförbundet som hon över huvud taget inte bör ägna en tanke just nu. Hos svenska folket är stödet också brett för ett minskat asylmottagande. I en undersökning som gjordes av Sifo den 2-5 november svarade 41 procent att de vill se en minskning. Bara 17 procent vill ta emot fler.

Detta får mig att fundera över om det inte pågår en mental omställning för en extravalssituation inom Moderaterna nu. Kinberg Batra har snabbt börjat bli varm i kläderna, och gårdagens presskonferens tillsammans med Elisabeth Svantesson - som skötte sig exemplariskt i utfrågningar i både radio och TV efteråt - visar att moderatledaren faktiskt kan vara konkret, tydlig och begriplig.

Mycket hänger nu på hur Löfven agerar. Det sägs att regeringen kommer träffa allianspartierna för nya migrationsöverläggningar redan under denna vecka. Nu har Moderaterna ett tydligt utgångsläge i de förhandlingarna. Om regeringen inte visar handlingskraft och går i moderat riktning bör moderatledningen överväga att fälla Löfven så fort det bara går.

Läget är dock inte okomplicerat. Så här spretiga har de fyra borgerliga partierna inte varit på kanske ett decennium. Centerpartiet glider allt längre ut på vänsterkanten i migrationsfrågan, och det kommer att bli ett problem om Kinberg Batra ska bilda regering tillsammans med dem. Förutsatt att inte asyl- och migrationspolitiken kan bli ett slags särfråga som löses över blockgränsen. Lite som tidigare försvars- och pensionsuppgörelser.

Det vore önskvärt att både Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet hölls utanför inflytande i asylpolitiken just nu. För landets bästa.

måndag 9 november 2015

Krismedvetandet har nått Moderaterna


Moderaterna har så här fem över tolv kommit underfund med att den migrationspolitik som drivits av den förre partiledaren Fredrik Reinfeldt inte håller längre. Anna Kinberg Batra och Elisabeth Svantesson har därför föreslagit att Sverige ska stoppa alla asylsökande vid gränsen som på sin väg till Sverige passerat ett annat EU-land. Detta med hänvisning till Dublinförordningen. I praktiken skulle detta innebära att Sverige stänger gränsen.

Jag känner just nu ett stort äntligen. Inte för att det är en rolig åtgärd att tillfälligt stänga gränsen utan för att det äntligen föreslås en åtgärd på hemmaplan i stället för att ständigt ropa efter hjälp utifrån.

Det moderata förslaget är förstås kontroversiellt och inte helt lätt att genomföra. Men det är sannolikt nödvändigt eftersom signalpolitik inte tycks ge några effekter på asyltrycket och kommun efter kommun larmar om att de inte längre klarar att leva upp till det lagen kräver av dem.

Under den gångna veckan slogs rekord med över 10 000 registrerade asylsökande. Samtidigt som tillfälliga gränskontroller införs under några månader vill M harmoniera asylpolitiken med Tyskland. Även detta är helt nödvändigt för att inte Sverige ensamt ska ha de mest generösa reglerna för asylsökande i hela EU och även fortsättningsvis vara en magnet för ekonomiska migranter.

Nu kommer det snabbtillverkas stämplar med brun färg på Aftonbladets ledarredaktion samt inom Centerpartiet och Miljöpartiet för att springa runt och SD-stämpla alla moderater som inte opponerar sig mot partiets krispolitik. Detta får vi utgå från att Kinberg Batra varit förberedd på.

Elisabeth Svantesson grillades i Studio Ett av två programledare som konstaterade att "så här kan man inte göra". Bara så. Men att inte göra någonting är trots allt det minst ansvarsfulla just nu. Politiker har sitt huvudsakliga ansvar gentemot Sveriges befolkning, inte ekonomiska migranter från andra länder som vill ha del av den svenska välfärden. Folkvalda i Sveriges lagstiftande församling har framför allt ett ansvar för att inte låta grundläggande system i landet kollapsa.

Det som nu borde ske nu är följande: Moderaterna tar ett snack med sina allianskamrater (Centerpartiet kan gå och äta kålpudding så länge). Folkpartiet och Kristdemokraterna får avgöra hur de ställer sig till Moderaternas nya krisplan. Sedan bör Anna Kinberg Batra ta kontakt med Stefan Löfven och efterfråga en uppgörelse mellan Moderaterna (och eventuellt annat alliansparti, troligen KD) och Socialdemokraterna. Löfven ombildar regeringen och dumpar Miljöpartiet. S, M, KD och kanske FP bildar en migrationspolitisk överenskommelse (med passivt stöd av SD).

Avslutningsvis: eftersom det från både vänsterhåll och grönhögern har dragits paralleller i sociala medier mellan det moderata förslaget och Berlinmuren, bör det påpekas att det finns en väsentlig skillnad mellan att ta kontroll över gränserna och att stänga in människor bakom en mur. Vilket nog de flesta begriper.

Den som inte ser detta är bra desperat i sina försök att smutskasta och inte alls intresserad av en seriös lösningsfokuserad diskussion. Men det har vi å andra sidan sett länge.

Läs även:
Anna Dahlberg, Ivar Arpi

Ett experiment


I gårdagens Agenda i SVT debatterade nationalekonomerna Sandro Scocco och Tino Sanandaji asylinvandringens effekt på samhällsekonomin.

Det blev en tidvis väldigt teknisk debatt som tyvärr kan ha avskräckt en del tittare. Men Tino Sanandaji fick fram en viktig poäng som är värd att påminna om när försvararna av dagens asyl- och migrationspolitik hävdar att invandringen är lönsam "på lång sikt" (utan att definiera vad "lång sikt" är). Det är att det som nu sker aldrig har prövats förut. Att en generell välfärdsstat, tillika världens kanske mest generösa, har en invandring av asylsökande på 1-2 procent av befolkningen årligen (takten just nu är 5 procent) är något unikt.

Att hänvisa till kriget på Balkan och den invandring till Sverige som följde i dess spår håller inte. Det var en tidsmässigt begränsad händelse. Det kom många människor till Sverige under några månader. Det vi nu upplever är en folkvandring genom Europa av ekonomiska migranter som till följd av EU:s fallna yttre gräns ser sin chans att få ett bättre liv i ett rikt välfärdsland. Vi ser inget slut.

Tänk dig själv att du är en ung afghansk man. Du har lämnat landet du inte ser någon framtid i och uppehåller dig sedan några år i Iran där du hankar dig fram på olika småjobb. Plötsligt skärper den iranska regimen reglerna för uppehållstillstånd. Du ser dig om efter alternativ och får veta att det nu är möjligt att resa genom hela Europa utan pass eller visum. Schengen har fallit. Det finns ingen yttre eller inre gräns, och långt där borta finns välfärdsstater som erbjuder gratis utbildning, gratis boende, pengar till kläder och mat. Om du bara säger att du är under 18 har du 90 procent chans att få stanna. Vem skulle inte ta chansen?

Hundratals miljoner människor runt om i världen skulle ha asylskäl i Sverige. Hindret för dem har varit att de saknat visum. Med en fallen gräns försvinner plötsligt detta problem. Nu kan de komma som asylsökande och vandra rakt in i välfärdsstatens förmånliga värld eller bara invandra utan att söka asyl. Risken att bli utslängd är närmast obefintlig.

Det är naivt att tro att ett kollapsat mottagande skulle avskräcka människor i förtryckande samhällen att söka lyckan i det lilla paradislandet i norr. Vi kan räkna med att Sverige även i fortsättningen kommer vara en magnet för asylsökande. Effekten kan bara bli en: en knäckt välfärdsstat. Ty Sverige har inte ett system byggt för den här sortens invandring. Det som väntar de flesta är år i ekonomiskt utanförskap.

Det talas just nu framför allt om kostnaderna för själva mottagandet, som skjuter i höjden. Detta är bara initiala kostnader. Det är under de kommande fem tio åren som vi kommer att se de verkliga kostnaderna. När människor inte får jobb. När försörjningsansvaret förs över till kommunerna. När köerna i vården växer. När Folktandvården blir överbelastad (vilket den redan är på många håll). När kvaliteten i skolan sänks eftersom det saknas både lärare och lokaler.

Miljöpartiet må precis som Centerpartiet tala om fler enkla jobb. Men hittills har vi inte sett näringslivet efterfråga en ny svensk ekonomi grundad på en stor sektor av enkla jobb som tidigare rationaliserats bort av effektivitetsskäl. Jag tror inte att företagarna vill tillbaka dit heller. Och Socialdemokraterna och LO vill inte se en låglönemarknad. Återstår olika sorters bidragsanställningar och av politiker konstruerade jobb för att få folk i sysselsättning.

Det Sverige just nu genomlever har aldrig testats förr. Det är ett experiment. Om jag var socialdemokratisk finansminister skulle jag inte sova särskilt gott om natten. 

lördag 7 november 2015

Här finner du svaret till krisen



Tanken är inte att förstöra din lördag. Men om du likt jag kliar ditt huvud över hur Sverige har kunnat hamna i detta besvärliga läge, räcker det faktiskt att ta en titt på ovanstående klipp som är en kort sammanställning av de tal som hölls på Medborgarplatsen för bara några månader sedan.

Även Stefan Löfven var där. Företrädare för Moderata ungdomsförbundet deltog. Birgitta Ohlsson från Folkpartiet likaså.

Lyssna på deras beskrivning av verkligheten. Det är denna alternativa världsbild som präglat svensk migrationspolitik i ett antal år nu. Där har du förklaringen.

Sossarna klarar inte av kriser


Socialdemokraterna har alltid sett på sig självt som det statsbärande partiet. I decennier har partiet styrt Sverige och byggt upp ett förtroendekapital. När stora delar av Europa var sönderbombat kunde Sverige bygga välfärd och trygghet. Socialdemokraterna har visat sig vara hantverksskickliga förvaltare. Men när det bränner till och blir kris, famlar de.

Nutid. Estonia sjönk samtidigt som regeringen Bildt hade avskedsfest på regeringskansliet. Sverige var precis i skedet att byta regering och statsminister. Den nya socialdemokratiska regeringen, som var stark till följd av ett 45-procentsresultat i valet, famlade från första dagen Ingvar Carlsson tog över.

Sedan fortsatte det. Ett etiskt råd tillsattes för att underlätta för regeringen att fatta beslut. Ministrar hävdade i TV att anhöriga nog inte ville ha hem sina omkomna eftersom de säkert såg alldeles för hemska ut där på havsbotten. Ett försök att täcka över vraket med grus och betong gjordes. Offer filmades och flyttades runt. Men alla lämnades kvar.

Ett stort sår lämnades öppet. Mona Sahlin och Ines Uusmann blev symboler för den politiska inkompetensen och okänsligheten.

I mellandagarna 2004 drabbades Sverige av en lika stor katastrof. Tsunamin tog över 500 svenska liv. Regeringen var senfärdig och begrep inte omfattningen förrän statssekreteraren läste löpsedlarna. Andra länder flög hem sina medborgare med kort varsel medan svenskar fick vänta. Det går förstås att diskutera vilket ansvar staten har för människor på semester i fjärran land, men regeringen kritiserades hårt och i slutändan fick Laila Freivalds avgå som minister. Igen.

Just nu genomgår Sverige den största prövningen som land sedan andra världskriget rasade vid landets gränser. Åter igen sitter Socialdemokraterna vid makten och åter igen ser vi en fullständig frånvaro av politiskt ledarskap. Skillnaden nu är att hela landet kommer att påverkas av regeringens oförmåga att fatta beslut - i decennier framåt.

Regeringen har slagit något slags inofficiellt rekord i presskonferenser de senaste två månaderna där de steg för steg har tagit klivet in i den verklighet som både väljare och borgerliga ledarskribenter sett i flera års tid. Precis som Andrej Kokkonen konstaterar (hela klippet här) visar det på regeringens hyckleri:
Hur tycker du att regeringen har hanterat situationen de senaste veckorna? 
- Jag tycker nog att det har varit en rätt märklig situation. Gång på gång har man gått ut och sagt att man har kontroll över situationen och att man kommer att klara situationen, i alla fall den närmaste perioden. Sedan har man tvingats ha presskonferens nästan varje vecka där man då inser att situationen inte höll på det sätt som man trodde.  
Stefan Löfven har ju sagt att det inte finns något tak för hur många vi kan ta emot, sedan plötsligt så vänder man och säger att man inte längre kan garantera boenden för asylsökande. Hur tror du att vi har kunnat komma hit där vi står nu. 
- Det är väldigt märkligt egentligen att man har kunnat säga sådana saker utan att få stå till svars för det av journalister eller andra politiker. Det inser ju vem som helst att det finns ett praktiskt tak, att det finns ett begränsat antal bostäder och flyktingförläggningar i Sverige, och kommer det fler så har de ingenstans att ta vägen. [...] Det framstår ju för hela befolkningen att den linje man haft, den retorik man använt sig av, har varit tom. Den har varit hycklande, helt enkelt.
Regeringen vädjar till EU om ekonomisk nödhjälp och hjälp med mottagandet. Men den fattar själv inga beslut som kan förbättra situationen för Sverige. Andra länder kan. Men inte Sverige, tydligen.

Försvararna av dagens politik vill ge sken av att det inte finns något att göra och upprepar mantrat "vi har skrivit på konventioner". Jag har inte sett någon journalist ställa frågan vilka konventioner det är som Sverige har skrivit under men som inte Danmark, Finland, Tyskland eller baltstaterna har undertecknat. De kan ju uppenbarligen föra en annan politik än vi.

Det vi nu ser är ännu ett bevis för socialdemokratins oförmåga att styra landet i krissituationer. S är ett hyggligt kompetent förvaltarparti. Men det förmår inte tänka nytt. Det förmår inte ta in nya intryck och att utvecklas. Och framför allt klarar det inte att möta skarpa lägen. Hur tänker sig regeringen att Sverige ska kunna möta den akuta bostadsbristen när vi inte ens klarar att få upp tältplatser som täcker mer än två dagars inflöde?

Den sittande regeringen 2015 kan mycket väl vara den sämsta vi någonsin haft, och det säger inte lite. Det är en sorg för Sverige att vi har en sådan regering just nu när vi genomgår ett nationellt kristillstånd. 

Läs även:
DN: Väljarna vänder i flyktingfrågan

fredag 6 november 2015

Krismedvetande

Botten is nådd


Gårdagen bjöd på ett slags passiv dramatik när regeringen via Morgan Johansson på ännu en pressträff konstaterade att Sveriges gräns är nådd vad gäller asylmottagande men att regeringen inte ämnar lägga om sin asyl- och migrationspolitik.

Resultatet blir smått bisarrt. Regeringen säger öppet att den hoppas att många asylsökande vänder vid gränsen, men den har inte för avsikt att hindra någon att komma hit eller medelst de verktyg den förfogar över - såsom föreslå lagstiftning - agera handlingskraftigt.

Jag biter mig fast i påståendet att ingen hade kunnat förutse denna situation då ökningen varit så dramatisk de senaste sex veckorna. Det är helt enkelt inte korrekt. Migrationsverket skrev i sin prognos den 4 november 2014 att en "förhöjd asylprognos kräver samhällsplanering" och tog höjd för så många som 105 000 asylsökande till Sverige under 2015. Alltså nästan exakt det antal som nu har kommit till Sverige den dagen Morgan Johansson kallade till presskonferens för att konstatera att vi inte längre kan garantera tak över huvudet.

Signalerna fanns där för den som var intresserad. Redan för ett år sedan hade alltså regeringen och riksdagen informationen om att 2015 kunde komma att bli riktigt, riktigt besvärligt. Redan för ett år sedan hade regeringen kunnat kalla till samtal och föreslå åtgärder för att bemöta detta. Ingenting gjordes. Så sent som i maj 2015 kallade Stefan Löfven situationen för "en liten ansträngning".

För Migrationsverkets räkning har läget varit ansträngt i tre års tid, då myndigheten fick slut på egna boendeplatser och tvingats köpa upp dyra och ofta mindre bra asylboenden i privat regi. Den kris vi ser nu är inte plötslig på något sätt, och det var verkets Mikael Ribbenvik tydlig med när han fick frågan i går.

Någon samhällsplanering från regeringens och riksdagens sida blev det alltså aldrig tal om. Många av landets större medier har hjälpt till att förminska frågan och peka finger åt alla som velat föra en seriös diskussion. I november i fjol skrev Aftonbladets ledarredaktion att "högern är besatt av flyktingpolitik", och så sent som i morse satt samma ledarskribent i Sveriges Radio och anklagade Ivar Arpi för att "svartmåla" situationen.

Problemet har varit att regering och riksdag under lång tid slagit dövörat till. De har låtit naiv politisk retorik styra och haft föreställningar om att öppna svenska hjärtan är detsamma som svenska boendeplatser. Nu är boendeplatserna slut.

Vi har därmed fått en mycket märklig situation där regeringen har kapitulerat och lagt hela ansvaret för sin migrationspolitik på Migrationsverket och polisen. Redan i dag kommer många människor över gränsen utan att söka asyl. Vart de tar vägen eller vilka de är vet ingen. Utöver detta tänker sig alltså regeringen att även människor som söker asyl ska släppas vind för våg.

Detta kan vara början på en tid av överbelamrade centralstationer med sovande asylsökande i tusental och kanske en ny sorts migrantläger runt om i landet. Det blir intressant att se hur polisen agerar då. Något politiskt stöd har den knappast att vänta.

Läs även:
Fnordspotting, Den sjätte mannen

torsdag 5 november 2015

Ynkryggen Morgan Johansson


I dag blev dagen då regeringen slutligen kastade in handduken, hissade vit flagg. Sverige kan inte längre garantera boenden för asylsökande. Det som varit ett mantra i månader och egentligen år, att alla ska få tak över huvudet, upphör nu plötsligt att finnas till.

Ett alternativ för de asylsökande som inte erbjuds tak över huvudet är att återvända till Tyskland eller Danmark. Det var kontentan av Morgan Johanssons budskap när han i eftermiddags höll pressträff inför ett fåtal måttligt intresserade journalister.

Därmed gör regeringen precis det som den för bara någon månad sedan kritiserade Danmark för - släpper vidare asylsökande till andra länder. Ja, faktiskt uppmanar dem att resa tillbaka. Samtidigt fortsätter regeringen desperat att hoppas på EU. Danmarks utrikesminister bemöter det svenska ropet på EU-nödhjälp med ett torrt konstaterande: "Varje land har valt sin kurs på flyktingområdet. De effekter dessa beslut har måste de hantera själva."

Precis så är det givetvis. Men den svenska regeringen frånsäger sig ansvaret för situationen. Den fattar inga beslut för att få kontroll. I stället ropar den på EU och ger upp målet att ge alla asylsökande tak över huvudet. Regeringens hållning saknar motstycke.

"Jag hoppas att det kan få en dämpande effekt", sa migrationsministern om dagens budskap och var därmed för första gången helt öppen med att han hoppas att färre ska söka asyl i Sverige. I praktiken försöker regeringen styra om migrantströmmen till grannländerna. Varken Danmark eller Finland lär vara särskilt förtjusta i Sveriges agerande.

"Också vi har våra gränser för vad vi klarar av och där är vi nu", avslutade Morgan Johansson sitt korta anförande på presskonferensen. Ja, det är det många som har påpekat under lång tid (då ansåg regeringen att man "inte kan sätta ett pris på människoliv").

Trots de uppenbara begränsningarna har regeringen fört en politik som om inga gränser finns och tydligen levt i den villfarelsen. Framtidsministern sade så sent som i mitten av september, när den samsända debatten mellan svenska och danska politiker och debattörer hölls, att det svenska mottagandet "går jättebra".

Hela den här situationen är skapad av regeringarna Reinfeldt och Löfven. Visioner och drömmar har ersatt sunt förnuft och verklighetsförankrade beslut. Då går det så här. Uppenbarligen behövde vi hamna i det här panikartade läget för att regeringen skulle komma underfund med att Sverige har ett begränsat antal platser för asylsökande. Priset för två regeringars fullständiga mentala retardation ser vi här och nu.

En annan konsekvens av beskedet på dagens presskonferens som många förmodligen inte reflekterar över är att regeringen skjuter över hela ansvaret på Migrationsverket. Det är inte Stefan Löfven som kommer behöva berätta för gråtande barn, aggressiva män och desperata kvinnor att deras resa till Sverige varit förgäves. Det är inte Morgan Johansson som måste hantera reaktionerna från dessa människor när de får veta att de inte ens får tak över huvudet efter en två veckor lång resa. Jag tycker ärligt talat synd om Migrationsverkets anställda i detta läge. De har lämnats vind för våg av en fullständigt ansvarslös och skrupelfri arbetsgivare.

Låt oss summera: regeringen är inte beredd att förändra den politik som satt Sverige i detta ytterst besvärliga läge. Den lägger alltså inte om politiken. Den konstaterar bara att politiken inte fungerar.

Detta är inte bara hårresande ansvarslöst och ryggradslöst. Det är ren ynkedom. Hade regeringen haft förmågan till det hade den skämts.

Läs även:
Johan Westerholm

Vips tog det slut

I dag kommer regeringen att skicka in en begäran till EU-kommissionen om att omplacera asylsökande till andra EU-länder. Detta kan inte kallas annat än ett desperat nödrop från en regering som förlorat kontrollen.

Men det är fortfarande blott en förhoppning. Den svenska regeringen har talat för döva öron i månader nu, och det finns egentligen ingenting som tyder på en vändning i denna fråga på europeisk nivå. Endast en knapp procent av de 160 000 asylsökande som ska fördelas har fått en destination. Men inte ens hundra stycken har de facto flugits till det land som ålagts att ta emot dem. Nu vill alltså Sverige att de länder som inte uppfyllt sin del av uppgörelsen i stället ska ta asylsökande för att avlasta regeringen Löfven. Tillåt mig tvivla på detta upplägg, som först och främst kräver en kvalificerad majoritet bland EU:s migrationsministrar för att gå igenom.

Även om det mot förmodan skulle gå vägen kommer det ta tid och endast handla om den ungerska kvoten på 54 000 personer. Det vore naturligtvis i teorin vara en bra avlastning här och nu. Men det skulle endast köpa regeringen några månader innan läget med dagens höga inflöde blev precis lika ansträngt igen. Detta beror på att regeringen inte har tagit itu med grundproblematiken: svensk asyl- och migrationspolitik.

Att Löfven inte begriper att den rekordstora asylinvandringen till Sverige inte beror på kriget i Syrien utan på västvärldens mest generösa asylpolitik här hemma är onekligen bedrövande. Samma konklusion måste göras i fallet ensamkommande flyktingungdomar. Alla normalt funtade människor bör rimligen kunna lägga ihop ett och ett. Se orsak och verkan. Regeringen klarar det uppenbarligen inte, och det får oerhörda konsekvenser för landet just nu.

Bland andra Anna Dahlberg har varnat för att Sverige kan komma att gå in i väggen. Vi är definitivt på väg dit i själva mottagandet - i natt sov uppemot 100 asylsökande i receptionen på Migrationsverkets huvudkontor i Norrköping. Enligt Mikael Ribbenvik kunde situationen komma att se likadan ut på flera av verkets kontor i landet.

Superlativen över situationen har tagit slut. Det har även Migrationsverkets evakueringsplatser. När det är slut är det slut, och det kan inte ens Miljöpartiet eller föreningen "Allt åt alla" ändra på. Nu när idrottshallar, kursgårdar och gamla äldreboenden tagits i anspråk återstår snart bara tälten.

Det måste vara lattjo att sitta i regering med Miljöpartiet just nu. Carpe diem, Stefan Löfven. Carpe diem.

onsdag 4 november 2015

Med öppet bogvisir


Arbetsförmedlingen är en jätteinstitution som slukar närmare 80 miljarder kr per år. För dessa pengar får vi en dysfunktionell myndighet som inte lyckas med sitt uppdrag ens i de enklaste av fall och som nu åläggs att bidra till etableringen av tiotusentals nyanlända med låg eller ingen utbildning. Det är en utmaning som heter duga.

Jag pratade med en före detta arbetsförmedlare för en tid sedan. Personens berättelse om en myndighet som helt enkelt inte fungerar - överbelastade och bristfälligt utbildade handläggare, ingen styrning, inget enhetligt sätt att dokumentera eller handlägga - bekräftade dessvärre min negativa bild. Om du vill ha ett jobb - gå inte till Arbetsförmedlingen. Emellertid har många inget annat val eftersom deras ersättning är knuten till kravet att de är aktivt arbetssökande och inskrivna på just Arbetsförmedlingen.

AF har länge varit en myndighet med enorma brister, även i goda tider. Nu står den inför sin kanske största prövning hittills. I somras räknade AF med att 45 000 skulle in i det så kallade etableringsuppdraget 2019. Nu tror de att det handlar om så många som 121 000, alltså mer än en fördubbling. Med det asylinflöde Sverige har just nu, och givet att 77 procent av de vuxna och 89 procent av dem som säger sig vara minderåriga får uppehållstillstånd, kan AF räkna med kraftigt ökade volymer att hantera framgent.

Detta betyder dels ökade kostnader - AF räknar med minst 10 miljarder extra år 2019. Men det betyder också att myndigheten tvingas prioritera. När många lågutbildade som inte kan svenska ska in i etableringsuppdraget kommer stödet för andra utsatta grupper - inte minst unga och långtidsarbetslösa - oundvikligen att påverkas. Arbetsmarknadsministern förnekar detta, men det är förstås fånigt att låtsas som att prioriteringar inte behöver göras och att detta oundvikligen kommer drabba vissa grupper. Det är sålunda regeringen som genom sin politik ställer grupp mot grupp nu.

Ingen har något svar på hur en redan dysfunktionell myndighet ska fungera bättre under ett markant högre tryck. Ingen kan förklara hur en myndighet som misslyckas med att matcha högutbildade svenskar till jobb ska lyckas bättre med lågutbildade somalier, eritreaner, afghaner och syrier som dessutom i hög grad kommer att bo under väldigt enkla förhållanden. Jag får helt enkelt inte ihop det.

I denna fråga vilar svaret på huruvida svensk ekonomi kommer att gynnas marginellt eller missgynnas kraftigt av dagens stora asylinvandring. Ty om utvecklingen med mångdubbelt högre arbetslöshet för utrikes födda inte vänds, står svensk ekonomi inför ett stålbad (på lokal nivå kan det se ut så här) som kommer vara under många år framöver. Det är inte bara biståndsbudgeten som kommer påverkas av detta utan betydligt mer marknära verksamheter ute i landet.

När etableringsperioden på två år löper ut tackar staten för sig. Då blir de nyanländas försörjning kommunens ansvar, och då kommer utanförskapet traska rakt in i kommunens budget. Lagom till valåret 2018, dessutom.

Boendefrågan är akut och kommer att så förbli. Men en ännu större nöt att knäcka är att med existerande system få ut en stor men icke efterfrågad grupp människor utan svensk utbildning och med bristfälliga språkkunskaper på den svenska arbetsmarknaden. Vi har inte lyckats med detta på den här nivån förut. Låt oss vara tydliga: det är inte bara en atlantångare som ska vändas. Det är en hel jäkla armada.

Vi befinner oss i helt nya farvatten nu och Sverige styr ut på havet med öppet bogvisir. Vädret vid horisonten ser olycksbådande ut. Har någon månne känslan att detta inte kommer sluta så bra?

tisdag 3 november 2015

Media bizarro


Mediebevakningen av morgonens tömning av det stora migrantlägret på ockuperad mark i Malmö har varit smått bisarr. SVT har direktsänt hela dagen, som om det var en händelse av nationellt eller internationellt intresse.

I själva verket har polisen gått in och avlägsnat individer som olovligt befunnit sig på annans mark. Det är klart att en rättsstat måste agera så. Alternativet är en form av anarki där äganderätten är avskaffad och vem som helst har rätt att stjäla, ockupera och tillvarata annans egendom. Så kan vi inte ha det. Det enda tragiska i denna historia är att avhysningen dröjde så förfärligt länge.

Ja, och så mediernas rapportering, förstås. Medias kritik mot Malmö stad har varit massiv under hela dagen. Carina Nilsson, socialt kommunalråd och ordförande för sociala resursnämnden, har fått svara på frågor om varför avhysningen sker och varför inte svenska skattebetalare ska tvingas betala för att ge romerna boende här. Staden erbjuder fem dagars härbärge.

Såväl inrikesminister Ygeman som statsminister Löfven har i dag upprepat att avhysningen var oundviklig och rätt, att lagen måste vara lika för alla. Precis så är det givetvis. Men det stoppar inte svenska medier för att ta ställning mot avhysningen och ställa politikerna "mot väggen" för den. Det är direkt osmakligt.

Aftonbladet berättade att migranterna inlett en sittstrejk utanför Malmö stads huvudkontor "försöker få kommunledningen att man måste ha en ny boplats att ställa sina husvagnar och baracker på". På plats berättade samma tidning att migranterna var både "arga och rädda".

Även från politiskt håll kommer kritik. Soraya Post (Fi) tycker att avhysningen innebär att Sverige är "sämst i klassen". Hennes partiledare Gudrun Schyman kallar avhysningen "ovärdig". Och juristsekten Centrum för sociala rättigheter, dit Behrang Kianzad hör, tycker att "något gick sönder i Sverige i morse". Jurister som försvarar markockupationer - inget är för tokigt i det nya Sverige.

Ingen har med ett ord nämnt markägarens situation. Nu när migranterna är avhysta är bara en del av jobbet gjort. Markägaren har nämligen att vänta en del av miljonkostnaden för att sanera den tomt som migranterna smutsat ned under ett års tid.

Så ser tydligen svensk rättvisa ut.

Tidigare bloggat:
Laglöst land

Läs även:
Carolin Dahlman, Sverige Radio

måndag 2 november 2015

Nu får ni bannemej följa lagen


Tiden går. Ännu har avhysningen av landets största migrantläger i Malmö inte genomförts. Den som skulle ha skett i april sköts upp. En ny deadline sattes: 1 november kl. 16.00. Inget hände. Nu ligger saken hos mark- och miljööverdomstolen. Sällan har svensk byråkrati framstått i sämre dager.

I dag har aktivister samlats för att protestera mot att Sverige har äganderätt. Det är en på flera sätt sorgesam historia. För markägaren som fått sin mark ockuperad. Men också för hela samhället som kapitulerat av rädsla för att få anklagelser om "rasism" och "antiziganism" kastade mot sig.

Denna gå på tå-mentalitet har fått följden att vänsterextrema åsikter blivit mainstream. Det har blivit kutym att försvara markockupationer, nedskräpning och kåkstäder. Allt åt alla-mentaliteten har vunnit stora segrar i Sverige de senaste åren. Det sätter landet i ett slags undantagstillstånd. Lagen gäller - men bara för vissa och bara ibland.

Jag är inte ens till freds med argumentationen för själva avhysningen. I stället för att säga som det är - att vi inte kan acceptera att någon tar annans mark i besittning utan lov - har politikerna gjort det hela till en miljöfråga och en fråga om de romska migranternas välbefinnande. Lägret är helt enkelt en sanitär olägenhet som innebär hälsorisker för de boende, säger kommunens tjänstemän. Det är lite som att säga att en inbrottstjuv ska avlägsnas för att denne under inbrottet glömt en kastrull med pasta på spisen som står och kokar torrt, inte för själva inbrottet.

Det finns bara en väg att gå här: platsen måste utrymmas, och detta ska inte främst ske av omsorg om ockupanterna utan för att värna markägarens äganderätt. Vart ockupanterna tar vägen är faktiskt varken polisens, Malmö stads eller svenska skattebetalares ansvar.

Läs även:
Fnordspotting

söndag 1 november 2015

Förlåt dem, ty de vet icke vad de gör


En Facebookuppdatering fick spridning och blev plötsligt till en bild. Den sammanfattar det politiska läget i Sverige just nu.

Tack till Ola Andersson för hantverket.

I samma båt


Det vore lätt att tänka att den dramatiska utvecklingen i vårt land just nu skulle avspegla sig i vilket parti folk sympatiserar med när opinionsinstituten ringer och frågar. Svensk väljaropinion, som väger samman resultaten från de största mätningarna, visar dock på stiltje.  Det händer kort sagt ingenting just nu.

Jag tror att vi ska tolka detta som att väljarna just nu upplever att de inte har någonstans att vända sig. Det hade varit enkelt om den sittande regeringen varit ensamt ansvarig för den kris Sverige nu står inför. Men så är det ju inte. Alliansen bidrog i allra högsta grad till detta kaos under Fredrik Reinfeldts tid som statsminister. Grunden lades månne långt före Reinfeldt, men det var under hans statsministertid som det började spåra ur på allvar.

Reinfeldt hävdar i en intervju i Dagens Industri att hans "öppna era hjärtan"-tal var en förvarning om den "prövning" som väntade. Den förre statsministern säger också något som illustrerar att inte heller han verkar ha förstått att det är Sveriges migrationspolitik kombinerat med en fallen yttre gräns i EU, inte kriget i Syrien, som skapat det rekordstora asyltrycket:
Vi hade fått entydig information från Migrationsverkets asylprognos att på grund av det politiska läget i världen så väntades ett kraftigt ökat antal människor söka sig till Sverige. Jag har då i en ledarroll som uppgift att berätta för folket vad jag vet. Jag ville berätta att nu kommer en prövning, men vi har sett prövningar förut. Titta på den svenska historien. Folkvandringar har varje gång utvecklat Sverige som samhälle, när grekerna kom, jugoslaverna, folk från Iran och Irak - Sverige växer och anpassar sig varje gång.
Reinfeldt visar dels att han förstod att det skulle uppstå problem men att han aktivt tog beslutet att inte agera preventivt. Det är dåligt ledarskap. Dels att han uppenbarligen är dåligt informerad om hur det ser ut i de svenska utanförskapsområdena i landets storstäder, där det nu främst bor utrikes födda som beviljats asyl i Sverige. Arbetslösheten är mycket högre, kommunen och stadsdelarna går dåligt ekonomiskt och kriminaliteten växer. Antingen tycker Reinfeldt att detta är något vi får leva med just för att folkvandringar "utvecklar Sverige", eller så är han helt enkelt oinformerad och ointresserad. All information når inte alltid dem som sitter i sina elfenbenstorn.

Jag tror att det är alltfler som ifrågasätter Reinfeldts politiska och strategiska geni. Han kommer sannolikt att ses i ett helt annat ljus om tio år. Glorian inom partiet har redan hamnat på sned. Tids nog kommer konsekvenserna av en naiv dåres migrationsuppgörelse med riksdagens tokigaste parti - Miljöpartiet - blir uppenbara även för landets bättre bemedlade.

Så vart ska en stackars väljare vända sig? Det enda som förvånar mig lite med de senaste opinionsmätningarna är att inte soffliggarpartiet har blivit största parti än.