Dagens kvinnovinkel

"Kvinnor hör till de som drabbas värst av skjutvapen i USA", skriver DN (ännu ej online). Det är en försåtlig inledning på en text som handlar om amerikanska vapenlagar och de många skjutningar som drabbar landet årligen.

Jag blir fundersam. Ty inte kan det var väl vara så att kvinnor drabbas i högre utsträckning än män? Nej, det är inte så DN räknar för att kunna sätta den braskande rubriken "Tusentals kvinnor har dödats med skjutvapen". De jämför med kvinnor i andra länder. DN-journalisten Sanna Björling har uppenbarligen ansträngt sig för att få den vinkel hon sannolikt på förhand bestämt sig för.

För sanningen är ju att det framför allt är män som drabbas av våld, så även våld med skjutvapen. Till och med den unge man som beskrivits som kvinnohatare, Elliot Rodger, tog faktiskt livet av fler män än kvinnor. Hans påstådda kvinnohat till trots var fyra av de sex offren män - ändå kom diskussionen efteråt att handla om "män som hatar kvinnor".

Ännu en helt vanlig dag i svensk nyhetsrapportering, med andra ord. Men jag kan inte låta bli att fundera över om rubriken "Män löper störst risk att dödas med skjutvapen" hade varit otänkbar eller bara mindre intressant för DN. Och i så fall varför.

Den enkla vägen

I den brasilianska huvudstaden Brasilia med omnejd införs nu ett förbud mot leksaksvapen. Förhoppningen är att förbudet ska hejda en epidemi av vapenrelaterade brott.

Under 2012 registrerades 43 000 våldsbrott med dödlig utgång i Brasilien. Närmare tre fjärdedelar var vapenrelaterade, uppger SVT.

Hur många dödsfall som berodde på leksaksvapen förtäljer däremot inte historien. Månne har politikerna tagit intryck av EU:s kamp mot lakritspipan.

Hyckleriexporten

Annie Lööf har hamnat i lite blåsväder efter att i Sveriges Radios lördagsintervju ha försökt problematisera den svenska vapenexporten genom att fråga sig om Kina är en diktatur eller inte.

Jag förstår vad hon ville göra. Lööf ville påpeka att det inte är helt lätt att dra en glasklar gräns mellan demokratier och diktaturer i världen. I vissa fall är det busenkelt - Norge är en demokrati medan Nordkorea inte är det. Men vad är egentligen Afghanistan i dag? Ryssland har klassats som "delvis fritt" i den årliga rankingen över friheten i världens länder men har på senare tid snarare halkat in på den auktoritära planhalvan. Och hur bör vi se på utvecklingen i Ungern?

Och så har vi Kina. Ett land som styrs enväldigt av ett kommunistparti, som fängslar oppositionella, censurerar pressen och Internet men som samtidigt har gjort enorma framsteg sedan Máo Zédōng gick ur tiden och i dag är betydligt friare än för några decennier sedan. 

Vi delar dessutom gärna in världen i två halvor av ren vana, där Ryssland och Kina av tradition hamnar på den svarta halvan och USA och Storbritannien på den vita. Samtidigt har USA och Storbritannien de senaste tio åren gått i alltmer auktoritär riktning. Folket väljer visserligen sina ledare, men tendenserna att grundläggande mänskliga rättigheter urholkas är väldigt tydlig i båda länderna.

Sverige ska inte exportera till diktaturer och krigförande länder, hävdas det. Samtidigt vill både sossar och borgerliga sälja så mycket vapen som möjligt. Då får vi den här löjliga situationen där vi de facto säljer vapen till både krigförande länder och diktaturer men låtsas som om vi inte gör det. Ingen har riktigt lyckats förklara det på ett bra sätt - inte heller Annie Lööf.

Dumt och naivt

Så kom det till slut: kravet på hårdare vapenlagar. Föga förvånande från DN:s ledarredaktion.

Erik Helmerson pekar på att gärningsmän i flera uppmärksammade dåd har använt legalt införskaffade vapen. De har gått med i skytteklubbar och det har inte funnits något utåt som har skvallrat om vad de planerar att göra. Ingen fattade några misstankar mot Anders Behring Breivik eftersom han utåt var en helt vanlig person. Han drog ingen onödig uppmärksamhet till sig, han planerade i tysthet i stället för att skryta om sina planer inför vänner på krogen eller på nätet. Han agerade således på ett sätt som gjorde det hart när omöjligt för grannar, vänner, polis och säkerhetstjänst att komma honom på spåren. Behring Breivik ringde in och beställde konstgödseln - han finns således inte ens på någon övervakningskamera från affären.

Om Helmerson tror att ännu hårdare vapenlagstiftning kan hindra en person som Behring Breivik att begå massmord är han fruktansvärt naiv. Tror Helmerson på fullt allvar att en person som ägnar nio år åt att planera ett attentat inte skulle hitta ett sätt att få tag på vapen även om det blev ännu svårare att införskaffa dem på laglig väg? Den enda effekten är att vanligt, hederligt folk i ännu högre grad drabbas av krångel och restriktioner.

Än har ingen förklarat gärningen med Behring Breiviks datorspelsintresse, men det är väl bara en tidsfråga det också.