Tortyrstaten

Kriget mot terrorismen har varit och fortsätter att vara smutsigt. Barack Obama har valt att trappa upp drönarkriget med omfattande civila offer som följd. För den amerikanska allmänheten och den politiska ledningen är detta ett bekvämt krig. Inga amerikanska liv går till spillo. Bara oskyldiga liv i ett land långt borta offras. Den amerikanska karman hålls intakt.

I en nyligen släppt rapport från Reprieve hävdas att runt 1 100 oskyldiga har dödats i attacker på totalt 41 personer som USA har på sin dödslista. Den påstått träffsäkra drönarbombningen är alltså lika farlig för civila som mer konventionell krigföring. I ett fall krävdes sju attacker innan målet dödats. Då hade totalt 164 människor mist livet.

I går släpptes även en rapport som visar hur blodigt och brutalt CIA:s agerande varit i kriget mot terrorismen. Rapporten beskrivs som "chockerande". Att CIA genom extraordinary rendition olagligt fångat in människor, fängslat dem på s.k. black sites (fängelser utom synhåll för rättsliga instanser och vetskap för allmänheten) och även torterat misstänkta, har vi vetat länge. Det som är nytt i rapporten är snarare omfattningen och brutaliteten i tortyrmetoderna.

Givetvis har CIA tidigare förnekat detta, och när det väl framkom att waterboarding, skendränkning, använts, talades det om ett fåtal fall. George W Bush medgav att det förekommit i några enstaka fall, men att det i dessa fall varit effektivt. Bägge påståendena var lögn.

Gemensamt för underrättelsemyndigheterna, oavsett om de heter CIA, NSA eller något annat, är att de bryter mot lagen och ljuger både allmänhet och folkvalda rakt upp i ansiktet. Detta försvaras sedan av testosteronstinna neocons som, i likhet med fallet med Edward Snowdens bevis för att NSA bryter mot lagen och ljuger om det, menar att avslöjandet av dessa brott är värre än brotten i sig. Så har även svenska borgerliga politiker, däribland Folkpartiets Allan Widman, försvarat USA:s massövervakning.

I rapporten om tortyren hävdas att dessa extrema förhörsmetoder dessutom är ineffektiva. Väldigt lite pålitlig information framkommer. Vilket inte är så konstigt, om man tänker efter. Det räcker med en väldigt obehaglig förhörssituation och förtäckta verbala hot för att misstänkta ska erkänna brott de aldrig begått. Lägg tortyr till detta och sanningshalten blir ännu mer tveksam.

Eller för att citera Shakespeare:

 

But I fear you speak upon the rack

where men enforced do speak anything

USA använder alltså medel som 1) drabbar oskyldiga människor och 2) är ineffektiva i kampen mot de personer som regeringen säger sig vilja komma åt. Detta vet rimligen både CIA och den amerikanska administrationen. Men de fortsätter ändå. CIA spelar ett spel för att inte förlora befogenheter, och politikerna låter sig övertygas av rädsla för att färre befogenheter för landets underrättelsemyndigheter skulle kunna underlätta för terrorister. Den debatten vill de inte ha.

De flagranta brotten mot mänskliga rättigheter kan fortsätta. Tortyren, de hemliga fängelserna, Guantánamo, drönarkriget som dödar civila i främmande länder och massövervakningen inte bara av amerikaner utan av alla människor i hela världen, kan fortsätta.

Något politiskt ansvar kommer inte att utkrävas. Det vi sett från politiskt håll så långt är snarast försök att trivialisera och bortförklara de brott som har begåtts med stöd från den högsta politiska ledningen.

För allt detta kan jag bara känna en djup avsky.

Om USA någonsin har haft någon trovärdighet i kampen för mänskliga rättigheter, har den definitivt gått förlorad. Frågan är om den alls kommer kunna återupprättas.

Visst, serru!

USA:s justitiedepartement ska enligt Sveriges Radio ha intygat till ryska myndigheter att Edward Snowden inte riskerar dödsstraff eller tortyr om han utlämnas.

Hopplöst

Det är självklart att Ron Paul borde bli USA:s näste president. Och det är lika självklart att han inte kommer att bli det.

Till skillnad från sina republikanska motkandidater står Ron Paul för tydliga principer. Han utgår konsekvent från dem i sin argumentation och han står upp för dem i vått och torrt. Paul är alltså ungefär så olik Fredrik Reinfeldt en politiker över huvud taget kan vara. Men han är också tämligen unik bland amerikanska toppolitiker.

I de TV-debatter som anordnas med de republikanska presidentkandidaterna har vi fått se Rick Perry göra bort sig gång på gång och Mitt Romney och Newt Gingrich öppna för ett militärt angrepp på Iran. Paul tyckte att det sistnämnda påminde om krigshetsen inför Irakkriget 2003. Har de verkligen inte lärt sig någonting?

Medan andra republikaner försvarar tortyr och nedmontering av rättsstaten står Ron Paul upp för rättsprinciperna. Men han har förstås ingen chans att bli nominerad. Det lutar väl åt att Mitt Romney tar hem kampen om att utmana Barack Obama nästa år - om nu inte någon skandal som inträffade för 30 år sedan avslöjas. USA:s framtid lär inte se ljusare i januari 2013 än den gör i dag.

Skendränka änkor?

Tortyrförespråkare i USA och på andra håll har hävdat att Usama bin Ladins gömställe avslöjades tack vare att fångar på Guantánamobasen utsattes för "särskilda förhörsmetoder", det vill säga tortyr. Alltså var det rätt.

Logiken tycks densamma som i de flesta krig: extraordinära situationer (vilket krig alltid är för de inblandade) kräver extraordinära åtgärder. Kort sagt kan man legitimera vilken skit som helst när stora värden som "frihet", "demokrati" eller "den kristna civilisationen" anses stå på spel.

bin Ladin är död. Nu får USA av pakistanska myndigheter rätt att förhöra bin Ladins fruar. Eftersom högt uppsatta al-Qaidaledare fortfarande är på fri fot måste frågan ställas om USA planerar att skendränka även bin Ladins änkor för att få ut viktig information?

I frihetens tjänst.

De frias land...

Guantánamo-lägret på Kuba står fortfarande kvar. Och hos den amerikanska militären sitter den misstänkta WikiLeaks-källan Bradley Manning inspärrad, enligt uppgift i isolering 23 timmar om dygnet och i naket tillstånd. FN:s tortyrexpert får inte besöka honom för ett privat samtal. Varför? USA sysslar ju inte med tortyr. Officiellt.

Den medeltida rättsskipningen i förenta staterna fortsätter även under Barack Obamas presidentskap.

Stanna i Texas

George W Bush har ställt in sitt planerade besök i Schweiz. Skälet är att bland annat Human Rights Watch har lämnat in en stämningsansökan om misstänkt tortyr på fångar i det ökända Guantánamolägret. Bush uppges vara orolig för att gripas och anklagas för nämnda brott och stannar således hemma.

Mycket skulle kunna läggas till denna stämningsansökan. George W Bush hann som bekant med en hel del under sin ämbetstid. Men det är svårt att inte känna sig lite glad över att Bushs gärningar inte går helt obemärkta förbi ändå...

Ta mänskliga rättigheter på allvar

Bernhard Bechler var officer i det tyska arméhögkvarteret och major i sjätte armén, den armé som intog Stalingrad och till slut lämnades åt sitt öde. Han bevittnade den ökända kommissarieordern (den order som innebar att alla politiska officerare skulle avrättas) med sin namnteckning innan kriget startade.

En journalist frågade Bechler vad det var för moral som tillät sådana order. Bechlers svar är intressant: "Om jag anser att västvärlden är i fara och att Sovjetunionen är ett hot mot civilisationen är det ur den synvinkeln, om jag nu anser det, ett moraliskt ställningstagande som jag gör. Då kräver moralen av mig att jag tar till medel som jag annars inte använder." Det är ingen ursäkt men väl en förklaring som ger oss en inblick i hur enskilda tyskar själva kunde resonera kring och för sig själva motivera det regellösa kriget i öst.

Parallellen till USA:s "krig mot terrorismen" under 2000-talet är svår att förneka. USA:s officiella hållning är att al-Qaida och närliggande terrornätverk är ett sådant hot mot amerikanska medborgare och den amerikanska staten, att regeringen påtar sig rätten att använda åtgärder som annars inte skulle användas mot "vanliga" kriminella. För att uppnå detta har regeringen använt sig av kreativa verbala omskrivningar.

Före detta vicepresident Dick Cheney har gång på gång, både före och inte minst efter president Bushs avgång, försvarat vad som på amerikanskt nyspråk kallas "förstärkta förhörsmetoder". Bush själv har uttryckt oro för att misstänkta terrorister behandlas för humant givet de hemska brott de misstänks för. Att internera människor i åratal enbart på lösa misstankar och utan rättegång, att använda tortyr för att få fram information, att spärra in människor på ljusskygga platser i skurkstater - allt detta gjordes systematiskt under Bush-regimens åtta år vid makten. Programmet för Extraordinary rendition började redan under Bill Clinton, men fick en radikalare betydelse under Bush efter den 11 september.

Det var fel att använda "medel man annars inte använder" 1941 och det är lika fel nu. Den stora skillnaden är förstås att Tyskland vid tidpunkten för kriget mot Sovjetunionen var en totalitär diktatur där mänskliga rättigheter inte respekterades och där själva målet med kriget var förslavandet av miljoner människor. USA är en demokratisk supermakt som varit ett föredöme för många demokratikämpar runt om i världen. Att de använder sig av metoder som vi annars bara hittar i diktaturer, sänker trovärdigheten när en amerikansk president talar om demokrati och mänskliga rättigheter och kritiserar andra stater för brister i desamma och torpederar bilden av USA som frihetens samhälle.

Det finns dessvärre gott om tvivel på om Barack Obama verkligen kommer att lyckas göra rent hus med dessa brott mot mänskliga rättigheter i USA:s namn. Att stänga Guantánamo är en viktig (men långt ifrån problemfri) åtgärd, men för att uppnå långsiktiga resultat krävs att de idéer och de policies som lett fram till denna rättsvidriga hantering av människor rensas ut. USA behöver ta mänskliga rättigheter på allvar. Nu även i praktisk handling.

En karta över staters kriminella verksamhet.

Ventura om tortyr

Jesse Ventura om waterboarding (se honom även på Larry King Live).

"If waterboarding is OK then why don't we let our police do it to suspects so that they can learn what they know? ... You give me a waterboard, one hour and Dick Cheney and I'll have him confessing to the Sharon Tate murders."

Hellre Obama än Bush

Barack Obama kritiseras häftigt från högerhåll. Neocons är besvikna över att inte ha en trigger happy president i Vita huset längre. Obamas nedtonade och mer diplomatiska framtoning gillas icke och den nye presidenten anklagas för att vara naiv. Men diplomati är inte per definition naivitet.

Det är främst utrikespolitiken som intresserar mig. George W Bush var tuff mot vissa skurkstater. Det gav föga framgång. Att markera genom att kalla Nordkorea för en ondskans axelmakt fick inte den stalinistiska regimen på bättre tankar. Att anfalla Irak minskade inte terrorismen - tvärtom såg vi ett fruktansvärt våldsutbrott och ökade rekryteringsbas för terrornätverk som al-Qaida. Även relationerna med Ryssland frös till is. Bush saknade den diplomatiska smidighet som krävs för att bygga relationer. Han ägnade i stället sina sista sju år som president åt att riva ned relationer med både gamla och nya vänner. Relationerna med EU var stundom riktigt usla. Obama får därför ägna tid och kraft åt att försöka vända blad.

Samtidigt som tonen mot vissa skurkstater var hård, lierade sig USA med diktatorn Pervez Musharraf, som pakistanierna nu äntligen blivit av med efter tio år, och banden med Saudiarabien fortsätter att vara starka. Bushs yviga prat om demokrati och mänskliga rättigheter blev ganska ihåligt. Det vore egentligen ärligare att göra som Bill Clinton gjorde under folkmordet i Rwanda och erkänna det rakt ut: USA kommer bara att ingripa när det gynnar deras egna intressen.

Bushs konfrontationspolitik är ingen framkomlig väg i världspolitiken. Det kan vara bra att markera, men det måste hela tiden ske med tanken att det framöver ska byggas relationer igen. Att det sträcks ut händer mellan Kuba och USA är utmärkt. Isolations- och handelsblockadpolitiken har varit synnerligen misslyckad. De har inte drabbat Castros regim utan den vanliga kubanen. Ledarskap är inte att räcka finger åt halva världen och tro att det hjälper.

Det ironiska med Bush är att han när det verkligen fanns möjlighet att rädda liv, kanske hundratusentals, under folkmordet i Darfur, togs beslutet att inte ingripa. Bushs engagemang i Afrika har varit positivt, men det sträckte sig tydligen inte längre än att han kunde avstå från att skicka trupp till Darfur.

Att Bushadministrationen gjorde karottunderlätt av mänskliga rättigheter i terrorkampens spår blev tidigt uppenbart. Utåt fortsatte administrationen att förneka att den använde sig av tortyr, men i dag vet vi att den ljög. Ju mer som framkommer om regeringens ruttna syn på rättssäkerhet och mänskliga rättigheter, desto gladare ska vi vara att vicepresidenten inte längre heter Dick Cheney. Obama tar avstånd från tortyr och har lovat att stänga Guantánamo. Förhoppningsvis är tiden med omfattande rättsövergrepp av detta slag över.

Obama är ingalunda en perfekt president. De förväntningarna ska vi inte ha på någon. Men världen är tvivelsutan en bättre plats utan Bush.

Bush och Cheney vinkar adjö till rättssäkerheten.