Nu är hoppet snart ute

Karl Sigfrid var en av de mest ansatta kritikerna under de där hektiska FRA-dagarna i somras. Han utsattes för ett enormt grupptryck och gav till slut upp och lät kvitta ut sig. Målet för Reinfeldt var enad front utåt. Sigfrid vann säkerligen mångas sympatier efter att förfarandet på det moderata gruppmötet avslöjats för TV-tittarna och partisekreterare Schlingmann gjort bort sig genom att prata om ”högt i tak” i partiet.

Det var FRA. Nu gäller det IPRED-lagen. Och plötsligt verkar Sigfrid ha gett upp utan strid. Han säger att det vore inkonsekvent av honom att inte följa partilinjen. Besluten fattas med majoritet och minoriteten får böja sig och rösta med majoriteten, oavsett vad den tycker. Det avser uppenbarligen Sigfrid att göra. Slaget förlorat, allt förlorat, typ.

Jag förstår att det inte går att ha en vild riksdag, särskilt inte när alliansens majoritet är så knapp. Jag förstår poängen med enighet och enad front, annars skulle regeringen inte fungera. Men jag förstår också att man måste välja sina strider och är inte den personliga integriteten en strid som är värd att ta för någon som kallar sig liberal? Om inte, var går gränsen för Sigfrids lojalitet med partiet? Vilka lagar skulle han aldrig kunna ställa upp på av rena anständighetsskäl? Finns anständighet ens i vokabulären?

Det går att rösta efter sitt eget hjärta. Camilla Lindberg visade det. Hon fick betala priset genom att bli utknuffad ur justitieutskottet. Men hon vann folkets hjärtan och beundran. Självklart kan Karl Sigfrid göra samma sak – om han vill. Jag förstår att det är bekvämare att följa partilinjen, nicka och säga ”ja, magistern”. Det är också ett tryggt steg framåt i karriären att agera så. I grunden kokar allt detta ned till en enda fråga: vad är viktigast – den personliga karriären eller politikens innehåll? Varför sitter riksdagsledamöterna där de sitter – för att tillfredsställa partiledaren eller för att tjäna sina väljare?

Jag känner en allt större resignation när det gäller liberala politiker i Sverige. Det synes inget hopp där ute längre – och skulle någon frihetlig person dyka upp som kandidat i nästa val skulle jag tänka mig för väldigt noga innan jag gav personen min röst. Det är trots allt partiet, inte personen, vi innerst inne röstar på. Det känns helt omöjligt att ge något av de borgerliga partierna en röst. Med facit i hand borde jag och många med mig ha varit kloka nog att inse detta redan för två år sedan.

Det finns självfallet långt fler politiker i det borgerliga lägret som förtjänar mer pisk än Karl Sigfrid. Men som liberal väljare griper man de få halmstrån som finns och när de går av och blåser för vinden blir besvikelsen desto större.

Det är kanske lika bra att rösta på nazisterna på en gång. Folkfronten (tidigare Nationalsocialistisk front) har skrivit in värnandet av integriteten i sitt 10-punktsprogram och det är sannolikt av exakt samma praktiska värde som när personer som Fredrik Malm, Beatrice Ask och Johan Pehrson talar på temat integritet. Skillnaden är väl att nazisterna vill gå lite snabbare fram och att de inte hycklar lika mycket i andra frågor. Vad ska vi med demokratin till när politikerna använder den för att avskaffa dess fundament, dess bärande inslag, dess själ?

Övervakningssamhället kommer att vara infört och permanentat när alliansen förlorar valet 2010. Då kommer en ny regering att ta över och börja förändra det lilla positiva som Reinfeldt-regimen lyckats åstadkomma på andra områden. Och Lars Ohly kommer att bli minister. Gör en minneslapp redan nu: september 2010 – håll väskorna färdigpackade.

Suck...

Dumheter i korthet

* "Kommissionen stämmer oss och i slutändan blir det vite och skadestånd. Det är verkligen onödiga skattepengar." Centerpartiets rättspolitiske talesman Johan Linander förklarar varför regeringen avser att införa datalagringsdirektivet. Att slänga lite pengar i skadestånd till EU är alltså värre än att kränka sina egna medborgare. Vad är det för människor som styr vårt land...?

* Samtidigt talas det i Danmark om att inom sex år införa så kallad road pricing. Bilar ska förses med GPS-mottagare och bilisten betala för varje tillryggalagd kilometer. Det är förstås en åtgärd i klimatalarmismens spår och samtidigt är det en finfin möjlighet för staten att ytterligare skinna medborgarna. Visst är det skönt att leva i Norden?

* Den statliga spelutredningens betänkande föreslår, som hintats om tidigare i höst, Internetcensur. Svenska Spel föreslås även fortsättningsvis ha en dominerande roll på den svenska spelmarknaden, särskilt för spel som anses vara särskilt beroendeframkallande. Utländska spelbolag utan tillstånd måste därför stoppas genom att domännamn och IP-adresser blockeras och att banken förbjuds genomföra pengaöverföringar mellan spelare och utländska spelbolag. Vilka var det som varnade för att censur av barnporr på Internet bara var början? Genomför regeringen detta då... nej, jag ska vara tyst. Det är lönlöst att ödsla energi på att bli arg, botten är säkert ännu inte nådd.

Kåt, glad och tacksam?

"Barn fick lussa - hos pedofiler". Slå den rubriken, om du kan. Aftonbladet kan man lita på. Lite lögner och lite överdrifter och vips har vi en "usch, vad hemskt!"-nyhet enligt mall 1A. Och folk väntas förstås "rasa" och ropa efter kastrering, hårdare batonger och mindre glögg för sexbrottsdömda.

Det vi ska uppröras över är att sju tjejer i åldern 15-17 år har lussat för interner på Skogomeanstalten i Göteborg, där det bland annat sitter människor dömda för sexbrott (men märk väl även för andra brott).

Är det människor eller djur som sitter på svenska anstalter? Jag anser faktiskt att det rör sig om människor, till skillnad från vissa andra. Jag ser inget problem med att ha luciatåg på en anstalt. Att någon av internerna ska ha kommit med vissa kommentarer ("en sån skulle man ha") har tydligen upprört "källan" som Aftonbladet använt. Nå, nu är en sådan kommentar knappast förbehållen människor som sitter inspärrade för sexbrott. Lyssna på snacket i valfritt manligt omklädningsrum efter en fotbolls- eller hockeymatch så får du höra. Det kallas killjargong och det vore ytterst märkligt om en sådan inte uppstod på en så manlig plats som ett fängelse för män.

Dessutom: pedofiler...? Det kanske sitter människor dömda för sexuella övergrepp på barn på Skogomeanstalten och som har pedofila böjelser, men är man 15-17 år gammal är man för gammal för en pedofil. Pedofili är en attraktion till förpubertala barn. Skilj på pedofili och hebefili, jävla pundhuvuden. Att en grupp 15-åringar lussar för en inspärrad pedofil torde således inte vara något problem - och vad var de förresten rädda för? Att någon skulle hoppa på luciatåget med draget "vapen"?

De skapade ett monster

Första delen av två i Hannes Råstams dokumentär om mysteriet Thomas Quick (i dag Sture Bergwall) var minst sagt skakande. Tvivel om Quicks skuld i de åtta mord han dömts för har funnits hela tiden. Han har dömts på sina erkännanden. Det saknas teknisk bevisning och i ett fall (mordet på Thomas Blomgren redan 1964) har Quick rent av ett tydligt alibi.

Vi har fått se exempel på hur Quick har arbetat sig fram steg för steg i sina historier. En neddrogad Quick vallas till brottsplatser och får information av polisen och kan i vissa tidiga fall själv skaffa sig detaljerad information. Quick har, som psykiatern Ulf Åsgård uttrycker det, "13 fel på tipset" när varje undersökning börjar och lär sig allt eftersom mer och mer om hur brottet gick till. I fallet med mordet på den israeliske turisten Yenon Levi stämmer ingenting. Mordvapnet var en träpåk. Men Quick har ingen aning. Han anger först en sten som mordvapen och fortsätter med att påstå att han använt en domkraft, en kofot, ett fälgkors, en järnbit, en spade och till sist en träbit. I ett tredje utlåtande från Rättsmedicinalverket, som slutligen godkänns av åklagare van der Kwast efter att denne förkastat de två tidigare, finns dessa motstridiga uppgifter inte med.

Bilden av åklagaren, numera överåklagaren, Christer van der Kwast är långt ifrån smickrande. Även om jag anar att han klipptes sönder något i programmet förefaller det tydligt att information som talar för att Quick är oskyldig medvetet har undanhållits.

Min personliga känsla är att polis men kanske framför allt Quicks terapeuter av ett egenintresse har skapat detta monster, denna störda seriemördare - unik för Sverige, ja kanske unik i hela världen i tillvägagångssätt och val av offer. Möjligen är det just detta som har fått Thomas Quick att erkänna brott han aldrig begått. Han har fått enorm uppmärksamhet och blivit en känd och intressant person.

Fungerar det verkligen så här i det svenska rättsväsendet? Vi känner till fall där människor dömts oskyldiga till grova brott. Det kanske mest uppmärksammade fallet var det så kallade "Fallet Ulf", även det framgrävt av Hannes Råstam. Det handlade om Bo Larsson som av sin dotter anklagades för grova sexuella övergrepp och satt fängslad i tre år och två månader innan Uppdrag gransknings reportage öppnade upp för en resning som slutligen beviljades. För något år sedan framkom att Uppsalapolisen i ett liknande fall undanhållit information som talade mot att en pappa förgripit sig på sin dotter. Jag känner även till ett annat fall som en vän fått insikt i som har många likheter med de två ovanstående och där en man med största sannolikhet sitter oskyldigt fängslad.

Justitiekanslern har efter att advokat Pelle Svensson, som företräder de anhöriga till Johan Asplund (som försvann den 7 november 1980 och som Quick dömdes för att ha mördat), skickat in en anmälan granskat sex av domarna men kommit till slutsatsen att "det inte finns särskilt mycket som talar för att att någon av de sex fällande domarna är oriktig". Det kommer att bli svårt för Thomas Quick att få resning, paradoxalt nog därför att bevisningen är så skral mot honom. Han har främst dömts på sina egna hoplappade berättelser. Det finns inga vittnen, ingen teknisk bevisning och ibland inte heller något bekräftat mordoffer. Vad ska Quick kunna använda sig av för bevisning för att rentvå sig själv?

Om Thomas Quick är oskyldigt dömd för åtta mord, vilket mycket talar för att han är, råder det knappast någon tvekan om vilken som är den största rättsskandalen i modern svensk historia. Vi vet att det sitter politiskt tillsatta amatörer och dömer människor i svenska tingsrätter. Vi vet att det undanhålls bevis hos polisen. Och vi vet att det finns åklagare som, i likhet med van der Kwast, tutar och kör och lägger rättstänkandet åt sidan för att få fällande domar.

Allt detta borde göra människor rädda. Men jag har en obehaglig känsla av att alltför många inte alls bryr sig.

Det bör slutligen konstateras att detta inte bara har drabbat Quick själv. Det betyder nämligen, om Quicks uppgifter stämmer i dag, att det finns ett antal människor där ute som kommit undan med mord. Det kanske kunde väcka lite vrede där ute i stugorna när oskyldigt dömda uppenbarligen inte gör det.

Se Henrik Alexanderssons kortfilm Rätten och rättvisan.

Se också denna tidigare bloggpost om stora rättsskandaler, både i Sverige och i USA.

Dags att tänka om

Det är många som är besvikna på den sittande regeringen. Den ersatte en trött och visionslös socialdemokratisk regering. Den unge, fräsche (hrm) moderatledaren ersatte en trött statsminister som ägnade mer tanke åt sitt husbygge än åt politiken. Det kunde ha blivit så bra. Om det inte vore för att regeringen valde att inte bedriva en annan politik än den som bedrevs av den samling flottsuggor som avgick 2006. I stort och i smått har det gått fel. FRA. IPRED. Datalagringsdirektivet. Jämställdhetsbonus. Skärpt sexköpslag. Skål för facket. Kram på er, LO. Käften, liberaler.

Det mesta är faktiskt de nya moderaternas fel. Att kristdemokraterna skulle vara tokiga visste vi när alliansen vann valet. Men de är små och går att hantera. Detsamma gäller folkpartisterna. Att folkpartiet skulle komma att blanda vettig skolpolitik med feministisk mumbojumbo och vara fullkomligt opålitliga i största allmänhet var väntat. Men detta hade gått att leva med om vi samtidigt hade haft ett starkt frihetligt moderatparti. Det har vi inte längre.

Moderaterna har valt en helt annan väg genom i stället för att putta på i frihetlig riktning bromsa alla chanser till en sådan utveckling. Lilla centerpartiet har inte fått minsta gehör för nödvändiga förändringar av den svenska arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsministern har fått i uppdrag att försvara den socialdemokratiska ("den svenska") modellen i vått och torrt. Mot EU. Mot alla som vill ha fri rörlighet och flexibilitet. Moderaternas mest radikala åtgärd under mandatperioden är den ökade egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen, något man nu har börjat backa ifrån i både retorik och praktik för att inte skrämma bort potentiella sosseväljare.

Vad finns kvar? Varför ska den som inte gillar socialdemokraterna rösta på moderaterna? Det ska du inte, menar Reinfeldt. Det är socialdemokraternas väljare moderaterna vill åt. Reinfeldt vill inte ha något värderingsskifte. Han vill inte förändra Sverige. Han vill putsa lite försiktigt på den fasad som sossarna byggt på i 70 år. Och då är det fanimej egalt om statsministern kallar sig moderat eller socialdemokrat.

Som konstaterats gör sig de borgerliga bäst i opposition. Då kan de skälla på socialdemokratins brister och måla upp ett bättre, frihetligare alternativ. Väcka hopp om en ljusare morgondag. De kommer aldrig att, när de väl får chansen att regera, infria ens en bråkdel av de vackra tal och löften som givits under lång tid i opposition. Det spelar mindre roll, ty folk hinner glömma hur mycket borgerligheten pissade på dem förra gången det begav sig. Människor lider av konstant taskigt politiskt närminne, något som politiker världen över lärt sig att utnyttja till fulländning.

Det är med växande lättnad jag kan konstatera att jag inte är partipolitiskt aktiv. Jag ser hur frihetligt sinnade människor vänder och vrider på sig med sina partiböcker när alliansen klampar fram som en elefant i integritetens känsliga glashus.

Jag vet inte om det bara är en instinkt att söka sig till något bättre i tider av besvikelse och politiskt resignation. Kanske är det vintern, kylan och mörkret som spökar. Eller så är det helt enkelt en längtan efter något helt annat. Paradiset Shangri-La finns inte, landet med fullkomlig frihet och lycka är en ouppnåelig utopi. Men efter att ha sett Sverige i över 26 år är det kanske på sin plats att se sig om efter något annat. Världen är större än både Stockholm och Sverige.

Flyg mig till något annat.

Amerikansk krigföring

...the Big Train way.

Matrutan

Enligt myten kan blott ett recept på en salsarätt locka fram sexuella fantasier, men det är nog bara liderliga kubaner och latinamerikaner som åtnjuter sådana associationer. Här i Norden har vi ju kommit betydligt längre i vår utveckling. ”Men salsa betyder ju sås, och är det inte såsen man blir tjock av?” inflikar frugan. ”Av den här såsen blir du mera het än fet, lilla gumman” säger jag. Het som en vulkan.

Vi börjar med två hela lökar. Numera finns det ju silikonbehandlade lökar från Belgien i handeln, men passa er jävligt noga. Själv föredrar jag naturliga, helst kravodlade.

Sen ska vi ha persika. Hur vet man att en persika är riktigt mogen? Jo, känn på den försiktigt med pekfingret på ytan i den lilla springan på sidan av frukten. Det ska kännas mjukt och fjunigt och nästan lite fuktigt. Då är den mogen. Känns den hård och motsträvig, låt den ligga till sig ett tag till.

När det gäller gurka ska den kännas fast och fin. Jag brukar låta frugan min hålla den i handen. Kvinnor har ju som bekant känsligare sinnen. Frukt och grönt strimlas och blandas med tärnad mango som legat i marinad i 48 timmar (gärna över natten).

Nu till köttet. Jag föredrar lammkött, som han sa, pastorn, men här ska vi köra en variant med två skinkor och en tysk bockwurst. En korv med högt köttinnehåll som gör den extra fast. Ta ett rejält tag i skinkorna och kör in korven i den heta ugnen så att köttsaften flödar. Smörj gärna in korven i olivolja av bra kvalitet så spricker inte skinnet (eller lägg den i marinad i 48 timmar, gärna över natten). Detta gör att man också kan hoppa över förkokningen av skinkorna så sparar vi lite tid.

Tiden vi sparat ska vi ägna åt själva såsen. Krama försiktigt saften ur en limefrukt i en skål. Håll handen under så kärnorna inte följer med. Man vill ju inte sätta i halsen, som hon sa, flickan. Sen ska vi ha honung, soya och heta kryddor som chili habanero, cayenepeppar, spiskummin och så pricken över i:et: torkad trumpetsvamp! Svampen plockas på senhösten och torkas i två månader. Innan den används ska den ligga i marinad i 48 timmar (gärna över natten).

Rör ihop allt och häll över bockwursten precis när den uppnått en innertemperatur av 110 grader för att undvika överhettning av skinkorna. Japp, gott folk, då är det bara att invänta gästerna.

”Men vad fan”, invänder frugan. ”Här har du ju spillt sås på mattan, din pungråtta! Om du tror att jag ska städa upp efter ditt griseri så tar du fel. Och vad har du bjudit för gäster? Fem unga, snygga tjejer och två gamla gubbar! Ja, jag tänker då inte vara med på något gubbsjukekalas, skriv upp det!”

Det här är ett problem med salsamatlagning, balansen mellan syra och sötma och hur man rättar till alltför hög syrahalt. Gör så här: Tappa upp ett varmt bad med väldoftande eteriska oljor samt komplettera med ett par glas rött vin, eller varför inte lägga gumman i Mariestad i 48 timmar (gärna över natten).

ur Krister Peterssons Uti vår Hage.

Känn dig övervakad

"Det blir lite bättre för Hells Angels, lite sämre för polis och åklagare och det har ingen som helst betydelse för den personliga integriteten."

Thomas Bodström (s) om att "bara" lagra personlig trafikdata (email, SMS, telefonsamtal) i sex månader i stället för ett helt år.

Moderaterna vill lagra informationen i ett år. Bland övriga allianspartier anses halva tiden räcka, men ingen höjer rösten mot förslaget som sådant. Tvärtom öppnar regeringen för att även icke besvarade samtal ska lagras.

Det går undan nedför det sluttande integritetsplanet just nu...

Vad säger ni om er konsensus nu då?

650 forskare gör ett gemensamt upprop i anslutning till klimatmötet i Poznan - mot klimatalarmismen! Många av forskarna är medlemmar eller före detta medlemmar i IPCC. Listan av kritiker har växt från 400 till 650 från i fjol.

Plötsligt försvann den där omtalade "konsensusen", som har påståtts råda på klimatområdet, med buller och bång...

Några av rösterna:

“I am a skeptic…Global warming has become a new religion.” - Nobel Prize Winner for Physics, Ivar Giaever.

“Since I am no longer affiliated with any organization nor receiving any funding, I can speak quite frankly….As a scientist I remain skeptical.” - Atmospheric Scientist Dr. Joanne Simpson, the first woman in the world to receive a PhD in meteorology and formerly of NASA who has authored more than 190 studies and has been called “among the most preeminent scientists of the last 100 years.”

Warming fears are the “worst scientific scandal in the history…When people come to know what the truth is, they will feel deceived by science and scientists.” - UN IPCC Japanese Scientist Dr. Kiminori Itoh, an award-winning PhD environmental physical chemist.

“The IPCC has actually become a closed circuit; it doesn’t listen to others. It doesn’t have open minds… I am really amazed that the Nobel Peace Prize has been given on scientifically incorrect conclusions by people who are not geologists,” - Indian geologist Dr. Arun D. Ahluwalia at Punjab University and a board member of the UN-supported International Year of the Planet.

“The models and forecasts of the UN IPCC "are incorrect because they only are based on mathematical models and presented results at scenarios that do not include, for example, solar activity.” - Victor Manuel Velasco Herrera, a researcher at the Institute of Geophysics of the National Autonomous University of Mexico

“It is a blatant lie put forth in the media that makes it seem there is only a fringe of scientists who don’t buy into anthropogenic global warming.” - U.S Government Atmospheric Scientist Stanley B. Goldenberg of the Hurricane Research Division of NOAA.

Via Hax

Förhoppningsvis är denna bild sakta på väg att förändras.

Borgerligheten bäst i opposition

Regeringen får både ris och ros av landets företagare, visar Företagarnas nya rapport Alliansregeringen i halvtid. 6 av 10 företagare har förtroende för regeringen men bara 2 av 10 av småföretagarna anser att det har blivit lättare att anställa.

Siffrorna visar på problematiken för borgerligheten när den väl lyckas komma till makten. Förväntningarna är då så uppskruvade, efter oftast långt socialdemokratiskt styre, att det är snudd på omöjligt att leva upp till dem. Viss regeringsovana bidrar till att försena nödvändiga reformer. De flesta företagare tycks tänka att alliansen är ett bättre, eller mindre dåligt, alternativ än de rödgröna men att det i praktisk politik inte har hänt så mycket som de hade hoppats på eller väntat sig.

Det är nog betydligt fler än landets företagare som känner så här. De borgerliga gör sig egentligen bäst i opposition. Då kan företagare och frihetligt sinnade människor i de borgerligas kritik av socialdemokratin läsa in de förändringar som anses nödvändiga. Vi kan leva på hoppet om ett lite bättre samhälle. Det var det hoppet många levde på inför valet 2006 och det är det hoppet som har grusats efter halva mandatperioden där alliansen inte bara har befäst den socialdemokratiska modellen utan tvärtom förvärrat den.

Viktigast i förra valet var att få bort Persson, och en och annan glädjetår kom nog under valnatten, men det var även mycket som skulle förändras i politiken. Det talades om ett värderingsskifte i Sverige. Det skulle bli slut med politiseringen inom utbildningen. Regeringen skulle bryta det socialdemokratiska systemet med kompisutnämningar och öppna upp för alla att söka statliga topptjänster. Det skulle kapas och gallras i myndighetsdjungeln. Monopol skulle falla. Vi skulle få färre moralistiska lagar. Mindre bidrag, mer jobbpolitik.

Det är egentligen bara på den sistnämnda punkten som regeringen har levererat. Den satte direkt igång med att driva igenom den ökade egenfinansieringen av a-kassan - en insats som finansministern nu säger sig ångra eftersom människor valde att gå ur. Så egentligen har regeringen inte gjort något alls med högburet huvud. Vi fick en kristdemokratisk folkhälsominister som är lika moralistisk och fascistoid som någonsin sina socialdemokratiska föregångare. Vi fick en centerpartistisk miljöminister som, pådriven av en pånyttfödd klimatalarmist till statsminister, driver klimatideologin med full gas. Vi fick en moderat justitieminister som intresserar sig betydligt mer för högre straff och moralism än för rättssäkerhet. Det blev inte alls som vi hade hoppats och detta helt enkelt eftersom förhoppningarna var naiva.

Så, tillbaka till oppositionsarbetet, bästa allians. Då kan vi åtminstone må lite bättre av att drömma om en bättre morgondag i stället för att, som i dag, inse att det inte blir bättre än så här.

28 miljarder i sjön?

28 miljarder. Det är inte så långt ifrån ett helt års försvarsbudget som regeringen nu satsar på den kroknande svenska bilindustrin.

Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt har båda varit tydliga med att staten inte ska äga bilföretag. Det är ett bra och viktigt ställningstagande som regeringen har tagit i rejäl motvind. Men samtidigt säger nu näringsministern att stödet till bilindustrin (till största delen i form av lån) ska ses långsiktigt och att "vi ska ha en fordonsindustri också om 20 år i Sverige". För det har Maud Olofsson alltså bestämt. Ett sådant uttalande andas inte direkt ansvar för skattebetalarnas pengar.

Volvo kan möjligen överleva på sikt, men för Saab ser det riktigt mörkt ut. Företaget har inte gjort vinst på länge och vem vill i dessa dagar köpa ett företag som inte gjorde vinst ens under den senaste högkonjunkturen? Och varför ska ett sådant företag alls finnas kvar?

Det är dags att begrava den svenska bilpatriotismen och se nyktert på situationen. Staten ska inte investera skattepengar i företag som inte lyckas göra vinst. Låt Volvo och Saab reda ut sina bekymmer själva.

Den blinda massan

Vi lever i en demokrati. Vi har fria val. Vi har grundlagsskyddade rättigheter som ger oss rätten att säga vad vi tycker, att sprida information, att mötas och demonstrera.

Alla dessa fina idéer i ett land med en alltmer självupptagen befolkning som känner sig kränkt av reklamaffischer, tycker att Lasse Kronér är bra underhållning och ger blanka tusan i att de grundlagsstadgade rättigheterna sakta men säkert tas ifrån oss. Frågan är om detta folk ens förtjänar sina fri- och rättigheter...?

Yttrandefriheten har redan beskurits i och med hetslagstiftningen. Den förbjuder människor att "hetsa" mot andra folkgrupper, vilket i praktiken betyder att vissa åsikter är förbjudna att yttra. I detta ingår ett förbud mot vissa symboler som anses kränka och hetsa. Av någon märklig anledning är det bara symboler som historiskt använts av nazister som ingår. Som om nazisterna vore de enda förbrytarna i historien, som om symboler över huvud taget vore ett hot mot människors frihet.

Hela den svenska "kränkt"-problematiken gör att ingen kan känna sig säker på att hetslagstiftningen inte utvidgas eller får liknande efterföljare. Inte nog med att människor är sjukligt snarstuckna och letar saker att bli kränkta av, vi har fått en nymoralism i landet som trotsar all beskrivning. Vi brukar skratta åt det påstådda hyckleriet i USA, ett väldigt religiöst land med kristna händerna-på-täcket-värderingar som samtidigt har världens största porrindustri. Den gyllene balansen är förstås att du själv får välja om du vill vara bokstavstroende kristen eller porrkonsument. I Sverige argumenteras det alltid utifrån att samma ska gälla för alla, därav kärleken till lagstiftningsverktyget.

Det hittas ständigt nya argument för att begränsa yttrande- och informationsfriheten. På tapeten de senaste fem tio åren är barnporren. Denna "miljardindustri" med förgreningar ut i den kriminella världen och verksamhet i hemliga ryska källarvalv anses vara så allvarlig att hela Internet måste censureras. Senaste offret i censurivern är ett över 30 år gammalt skivomslag föreställande en naken flicka. 1976 var det uppenbarligen inga som helst problem att släppa en skiva med ett sådant omslag, i dag hade det varit omöjligt. Varför? Det fanns pedofiler även på 70-talet. Få skulle betrakta omslaget som pornografiskt. Men bara tanken på att någon kan se det som pornografiskt och därmed möjligen upphetsande, gör att det rycker i censureringslemmen.

I det självupptagna Sverige orkar knappast någon lyfta blicken för att se över landsgränsen och ta in intryck utifrån, från andra kulturer eller från liknande kulturer som bara har valt att göra på ett annat sätt. I det feministiska Sverige talas det ofta om "kvinnans rätt", men denna rätt upphör att gälla när hon går in i sängkammaren med en betalande sexpartner. Sverige bryter här hot en grundläggande mänsklig rättighet - rätten att bestämma över sin egen sexualitet. I Sverige tolereras emellertid inte avvikare. Den som inte passar in i den rena, svenska modellen göre sig icke besvär att söka acceptans. Den svenska staten är tydlig: vi vill inte ha dig här, du är inte välkommen.

Det är illavarslande att människor i gemen tar så lätt på de grundläggande fri- och rättigheterna. Inget riksdagsparti kommer att gå till val på ökad rättsäkerhet eller stärkt yttrandefrihet. De intresserar, häpnadsväckande nog, inte den stora blinda massan. Den är alldeles för upptagen med maxtaxor på dagis, några kronor i sänkt inkomstskatt, högkostnadsskydd hos tandläkaren och procentsatser i a-kassan. De stora frågorna får inte plats, varken i debatten eller i människors huvuden. Om regeringen är rödgrön eller ljusblå har ingen betydelse.

Om mindre än två år röstas en ny riksdag fram och vi får följdriktigt ytterligare fyra år av de små stegens tyranni. Fler inskränkningar i yttrande- och informationsfriheten. Fler moralistiska lagar som bestämmer hur du och jag ska leva våra liv. Hjulet snurrar vidare, människor tittar vidare på Lasse Kronér, sveper fredagsölen och fortsätter att inbilla sig att de lever i världens bästa land.

Sakta men säkert sugs våra rättigheter ut...

Halvhjärtat

Den borgerliga regeringen kan kritiseras av många olika skäl. Dels för saker den gjort eller tänker göra (FRA, jämställdhetsbonus, skärpt sexköpslag, Ipred), dels för nödvändiga reformer och förändringar den inte genomfört (LAS, avskaffande av Systembolagets monopol, en redig rensning i myndighetsträsket).

Men även när regeringen de facto gör bra saker blir det fel. Tanken är god men i själva genomförandet sjabblas allting eller i alla fall hälften bort. Fastighetsskatten är ett tydligt exempel på detta.

Att avskaffa Apoteksmonopolet är en mycket välkommen åtgärd. Det är något som borde ha genomförts för länge, länge sedan. Men socialdemokraterna har vägrat (och partiets socialpolitiska talesperson Ylva Johansson bekräftar att någon förändring i synsätt inte har skett). Allt borde alltså vara frid och fröjd - marknaden öppnas upp för privata inslag, äntligen får vi konkurrens vilket kommer att betyda bättre tillgänglighet.

Men. Nu gör regeringen något sådär halvhjärtat igen. Staten kommer nämligen att stå kvar som ägare av Apoteket AB och endast sälja ut en minoritet av apoteken till privata intressenter. Någon fri konkurrens kommer det således inte att bli tal om, staten behåller greppet. Privata aktörer som köper apotek kommer dessutom tvingas driva verksamhet även i glesbygden - detta trots att socialministern konstaterar i sin debattartikel att lönsamheten inte är sämre på landsbygden än i tätorterna. Om lönsamheten är god finns det väl all anledning att släppa marknaden fri? Där det finns pengar att tjäna kommer företagare att vilja satsa. Det behövs ingen statlig styrning för det. Men regeringen vågar alltså inte.

Vi ska inte klaga alltför mycket, det är trots allt ett steg i rätt riktning. Men det är symptomatiskt för den här regeringen att den är livrädd att bli betraktad som radikal eller frihetlig. Därför måste även de positiva reformerna lindas in i sossigt omslagspapper. Man blir bara så trött.

Moralpaniken föder censur

I Storbritannien har vissa Internetoperatörer börjat censurera Wikipedia. Orsaken är, som vanligt, "barnporren". Den här gången gäller det Scorpions skivomslag Virgin Killer med en naken flicka från 1976. Ska vi låtsas att albumet aldrig släpptes eller vad är syftet? Ska saker som i dag, i moralpanikens spår, upplevs som stötande suddas ut ur historieböckerna?

Samtidigt fortsätter svenska operatörer att spärra sidor som sägs innehålla barnpornografiskt material - trots att det inte är olagligt att titta på materialet på nätet. Telia samarbetar nu med Netclean (namnet väcker dåliga vibbar...) för att samtliga Europas operatörer ska få tillgång till spärrtjänsten. Ecpat jublar förstås och vill säkerligen se ytterligare censur av Internet. Samtidigt måste man fråga sig vad detta egentligen gör i det stora hela. Den med lite kunskap kan komma runt filtreringen och det går inte att komma åt uppladdningstjänster som Rapidshare med denna metod.

Moralpaniken vinner ständigt ny terräng.

Via Hax

Nu har vi två värdelösa alternativ att välja mellan

Oppositionen skulle enas innan jul och nu har de kommit samman. De söker mandat för att bilda en gemensam regering efter valet 2010. Men egentligen är de mest ense om att de är oense. Splittringarna är tydliga när det gäller EU, försvarspolitik, utrikespolitik, ekonomisk politik och näringslivsfrågor.

Det är bra att alternativen i svensk politik har blivit tydliga. Eller alternativ och alternativ... Det står mellan ett dåligt alternativ och ett ännu sämre. Inget av regeringsalternativen vill öka den personliga friheten för dig och mig. Det som skiljer dem åt är parenteser i marginalen och om vi ska ha en skallig statsminister med hundögon eller en fjäderlätt politiker som av rena anständighetsskäl borde ha tagit farväl av politiken efter den bedrövliga hanteringen av Estoniakatastrofen. Sahlin eller Reinfeldt... Ärligt talat, vem fan bryr sig? Sosse som sosse.

Det blir inget roligt val 2010. Om tanken på Lars Ohly som minister är fullständigt outhärdlig ger tanken på fortsatt Reinfeldtstyre svåra kväljningar. Klyschan "pest eller kolera" känns ovanligt träffsäker. Frihetligt sinnade kommer med största sannolikhet inte ha något att rösta på. Efter FRA- och Ipred-frågorna har vi fått svart på vitt att det inte finns några riktiga liberaler i Sveriges riksdag och vem vågar lita på att himlen skulle sända oss någon inom två år? Sofflocket eller Klassiskt Liberala Partiet ter sig alltmer som de två enda utvägarna.

Dreamcast - en kärleksförklaring

Varma tankar om spelkonsolen Dreamcast på spelbloggen.

Den reinfeldtska nationalismen

Är nationalismen på frammarsch i Sverige? Jag tänker inte på de patetiska demonstrationerna i Salem (feta creds, dock, till Stoppa Nazismen - Aktivt Ickevåld!) utan i lite mer generella termer.

Klimathysterin har fött ett motstånd hos människor mot att resa utomlands. Inga fler Thailandsresor. Glöm shoppingveckan i Beijing, en weekend i Prag eller några dagar på Manhattan. Nu ska vi stanna hemma - för miljöns skull. Ta miljöbilen till Knivsta och ät en hemlagad pytt i panna och känn ditt svenska hjärta svälla av stolthet och gott samvete.

För miljöns skull ska vi inte importera prylar och livsmedel från andra delar av världen. Import betyder oundvikligen transport och det går inte för sig när utsläppen av koldioxid ska minskas. Nej, handla av din lokala handlare. Gör ditt eget tunnbröd. Slafsa ihop din egen pressylta. Och, får vi anta, sy dina egna kläder eller köp dem i värsta fall på Myrornas eller någon genuint svensk inrättning runt hörnet.

Det är inte bara skogstroll med yvig skäggväxt eller naiva 13-åringar som resonerar så här längre. Även statsminister Fredrik Reinfeldt vill att vi ska handla svenskt i jul. "Om ni öppnar julklappen och det står "Made in China", då har ni inte gjort mycket för jobben i Sverige." Så mycket var de vackra orden om frihandel värda. Den moderata arbetslinjen tar sig alltmer extrema uttryck. Vi ser ett slags moderat arbetslinjenationalism - och den är inte vacker.

Själv tänker jag inte handla särskilt många julklappar alls i år och jag tänker då rakt inte undvika sådant som är tillverkat i Kina. Får man en uppmaning från Reinfeldt blir impulsen stark att göra precis tvärtom. Så det blir nog ett och annat som är made in China...

Om Mein Kampf hade släppts i dag...

...hade det kanske sett ut så här. Big Train är strålande, som vanligt.

Yttrandefrihet - för alla!

Att svenska politiker mer än gärna snyter sig i grundlagstexten och att svenska medborgare knappt vet att Sverige har en grundlag och vad den betyder, har vi vetat länge. Hur lätt somliga tar på detta blir tydligt när ett antal kommunpolitiker från Salem vill stoppa yttrandefriheten i sina underkläder och släppa sig högljutt.

Överåklagare Sven-Erik Alhem har frågat sig varför hans och andras medborgerliga rättighet att promenera fritt ska störas av demonstranter och motdemonstranter. Underförstått: folk ska inte få demonstrera om det kan tänkas störa någon. Att en överåklagare tar så lätt på mötes- och yttrandefriheten är verkligen anmärkningsvärt. Om man följer Alhems fundering till konkret handling, är det emellertid inte bara extremruppers demonstrationsvilja som får stryka på foten. Tänk er alla möten mellan världens ledare, inte minst alla EU-toppmöten. Minns avspärrningarna när Bush och Rice var här senast. Så kan vi inte ha det. Det gick ju knappt att ta sig över St. Eriksplan! Förstår Alhem hur absurd hans invändning är?

Jag förstår om Salemborna tycker att det är mindre trevligt att det varje år marscherar extremister på gatorna. På samma sätt är det inte jättetrevligt att höra Internationalen, se röda fanor och vänsterdemonstranter på första maj heller, år efter år. Men det är en dag om året det gäller i båda fallen. Och alla ska ha lika stor rätt att yttra sin åsikt (vilket de nu inte har på grund av hetslagstiftningen, men den diskussionen kan vi lämna därhän för tillfället). Det är själva poängen med yttrande- och mötesfrihet. Det är polisens uppgift att se till att tredje man inte drabbas och att demonstrationer med polistillstånd kan hållas utan incidenter.

Den som vill begränsa yttrandefriheten för vissa grupper har över huvud taget inte förstått yttrandefrihetens princip. Alla stater i historien har haft yttrandefrihet för dem som tycker "rätt". Det gäller även dagens Nordkorea och Burma. Det som skiljer stater med riktig yttrandefrihet från vanliga klåparregimer, är att de förstnämnda tillåter medborgarna att säga det som kan uppfattas som upprörande, politiskt inkorrekt, äckligt, stötande. Det är yttrandefrihet.

Vill du bara att de åsikter du själv företräder ska få yttras är du inte för yttrandefrihet. Och då är du heller inte demokrat. Vilket sällskap du sällar dig till då kan du nog själv lista ut.

Klart man ska få röka - om ägaren vill

Camilla Lindberg sticker åter igen fram hakan. Hon vill avskaffa rökförbudet. Restaurangägarna ska själva få bestämma sin rökpolicy. Detta borde vara en självklarhet, men rökförbudet ser ut att vara här för att stanna.

Jag var emot rökförbudet när det infördes men kan samtidigt inte förneka att jag gillar effekterna av det. Personligen tycker jag att det är skönt att det inte luktar kremerad kissekatt av mina kläder när jag kommer hem från puben. Men jag tycker likafullt - och det är väl här vi frihetliga skiljer oss från förbudsivrarna - att ägarna av restaurangen eller puben ska få bestämma om deras gäster ska få röka inomhus eller inte. Det har politikerna inte med att göra. Rökfria zoner, rökrum eller kraftigt förbättrad ventilation - det finns många sätt att tillfredsställa både rökare och ickerökare.

Helst av allt skulle jag förstås vilja ha pubar med riktigt röka. Då kan man njuta av lukten på kläderna efteråt också...