Behovet av etiketter

I dag landade Stefan Löfven i Beijing för att möta både premiärminister Li Keqiang och president Xi Jinping.

Varje gång en svensk statsminister eller regeringsföreträdare åker till Kina ställs frågan om huruvida denne kommer att ta upp en diskussion om mänskliga rättigheter. Det anses viktigt att markera var Sverige står och framför allt att sätta etiketter på andra länder.

Frågan är vad det ska tjäna till. De svenskkinesiska diplomatiska relationerna går tillbaka till 1950. Kina vet mycket väl var Sverige står.

Göran Persson fick liknande frågor, då främst rörande den så kallade Guantánamosvensken Ghezali men också Irakkriget i stort, när han skulle besöka George W Bush i Washington. Persson lyfte frågan om Ghezali, och denne släpptes också senare. Men att börja orera om Irakkriget fann han inte konstruktivt. Att göra en demonstration och ägna sig åt plakatpolitik kommer bara att reta värden och inte leda framåt ett enda steg.

För en god diplomat som strävar efter goda relationer även med länder vars politik det går att ha stora invändningar mot, är det kontraproduktivt och självmålsaktigt att sätta etiketter och därmed riskera att allvarligt skada relationerna. Bara för att få säga det alla redan vet, nämligen att Kina är en diktatur.

Löfven säger att alla kan vara lugna, Sveriges relationer med Kina kommer vara fortsatt goda. Efter Margot Wallströms utspel och efter alla turer med den svajiga 38-procentsregeringen under senare tid, där löften plötsligt inte är löften längre, är det uppenbart att ingen kan vara riktigt lugn.

Man vet kort sagt aldrig vad som kan bli nästa steg hos regeringen Löfven.

Tio små ambassadörer...

Man kan anklaga regeringen för senfärdighet på många områden, men i utrikespolitiken rör det minsann på sig desto mer.

Margot Wallström får ligga i om hon ska kunna bli av med allihop, men hon har i alla börjat starkt.

Sverige enas för snuset

Jag tycker absolut att Sverige både ska få saluföra och exportera snus. Den frågan ska inte avgöras på EU-nivå.

Men även om det alltid är roligt att se engagemang mot EU:s klåfingrighet, är det lite komiskt att det just är en egentligen trivial fråga som det svenska snusets överlevnad som får människor att gå igång. Inte övervakningsstaten. Inte den krympande nationella demokratin. Inte det växande avståndet mellan vanliga medborgare och det alltmer världsfrånvända EU-frälset.

Vem skickar regeringen att sköta förhandlingarna för Sveriges del? Jo, folkhälsominister Maria Larsson (KD). Jag trodde att hon var fullt upptagen med att propagera för högre dödlighet bland narkomaner.

Den sista sovjetstaten

Vid årsskiftet chockhöjer Norge tullen på ost och kött. På osten höjs tullen med 277 procent på värdet, vilket är en dramatisk ökning. 

Vore jag norrman skulle jag vara fly förbannad. Men sannolikt finns en stark opinion för denna sorts protektionism i syfte att bevara den inhemska produktionen (jämförelsen med EU:s gigantiska jordbruksstöd är given).  

För de stackars norrmännen i väst som inte kan åka över gränsen till Sverige för att handla kommer det att bli dyrt. Riktigt dyrt. Och det lär kosta svenska mejerijobb, menar handelsminister Ewa Björling.

Att svara med samma mynt är förstås bara dumt. Ett handelskrig gynnar ingen och är bara kontraproduktivt för den som egentligen vill ha frihandel. 

Men något svar är kanske ändå på sin plats. Sverige och EU får fundera lite över julhelgen. Vi kan ju inte räkna med att våra svenska skidåkare ska slå de norska på beställning, även om det förmodligen skulle svida mest för Norge. 

Den reinfeldtska nationalismen

Är nationalismen på frammarsch i Sverige? Jag tänker inte på de patetiska demonstrationerna i Salem (feta creds, dock, till Stoppa Nazismen - Aktivt Ickevåld!) utan i lite mer generella termer.

Klimathysterin har fött ett motstånd hos människor mot att resa utomlands. Inga fler Thailandsresor. Glöm shoppingveckan i Beijing, en weekend i Prag eller några dagar på Manhattan. Nu ska vi stanna hemma - för miljöns skull. Ta miljöbilen till Knivsta och ät en hemlagad pytt i panna och känn ditt svenska hjärta svälla av stolthet och gott samvete.

För miljöns skull ska vi inte importera prylar och livsmedel från andra delar av världen. Import betyder oundvikligen transport och det går inte för sig när utsläppen av koldioxid ska minskas. Nej, handla av din lokala handlare. Gör ditt eget tunnbröd. Slafsa ihop din egen pressylta. Och, får vi anta, sy dina egna kläder eller köp dem i värsta fall på Myrornas eller någon genuint svensk inrättning runt hörnet.

Det är inte bara skogstroll med yvig skäggväxt eller naiva 13-åringar som resonerar så här längre. Även statsminister Fredrik Reinfeldt vill att vi ska handla svenskt i jul. "Om ni öppnar julklappen och det står "Made in China", då har ni inte gjort mycket för jobben i Sverige." Så mycket var de vackra orden om frihandel värda. Den moderata arbetslinjen tar sig alltmer extrema uttryck. Vi ser ett slags moderat arbetslinjenationalism - och den är inte vacker.

Själv tänker jag inte handla särskilt många julklappar alls i år och jag tänker då rakt inte undvika sådant som är tillverkat i Kina. Får man en uppmaning från Reinfeldt blir impulsen stark att göra precis tvärtom. Så det blir nog ett och annat som är made in China...

Fint som snus

Handelsminister Ewa Björling vill häva exportförbudet för snus inom EU. "Släpp snuset fritt" blir förstås rubriken i media.

Jojo, det är till att vara radikal... Argumentet är förstås inte att människor måste få snusa om de vill, här diskuteras frågan om diskriminering i stället. Det drabbar svenska jobb om det svenska snuset inte får säljas utomlands. Vilket förstås är sant. Men varför inte tänka lite längre? Se till att arbeta för att straffbeskattningen tas bort, exempelvis.

Även om jag vägrar tänka i folkhälsofascistiska termer är det uppenbart att snuset är mindre skadligt för den enskilde och dessutom mindre störande för alla medmänniskor som slipper få tobaksrök i ansiktet.