En ny folkvandring

Migrationsverket släppte i går en ny prognos över det väntade antalet asylsökande till Sverige under 2016. Eller prognos och prognos, det är snarare fråga om tre tänkbara scenarion som bygger på en rad olika antaganden. Precis som de senaste åren. Osäkerhetsfaktorn är större än vanligt nu.

Ingen kan säga hur 2016 kommer att bli. Det vi vet är att Sveriges förutsättningar för att ha ett fungerande mottagande av asylsökande är avsevärt sämre nu än det var för ett år sedan. Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson är öppen med att han är pessimistisk gällande boendesituationen under detta år. Nu räcker det uppenbarligen inte att vara Anders längre.

Även 2014 var ett tufft år med över 80 000 asylsökande till ett redan belastat system. Alla borde ha begripit att det följande året skulle bli ännu tuffare eftersom Migrationsverkets egna boendeplatser tog slut redan 2012.

Nu säger regeringen att Sverige inte kommer klara av att ta emot det antal som Migrationsverket spår i sitt högsta scenario, 140 000 asylsökande, och även får kämpa för att klara myndighetens lägstascenario på 70 000 människor. Morgan Johansson säger att han siktar på en ännu lägre nivå och att regeringen kommer behöva göra mer om den ser att trycket på Sverige ökar. Detta för att undvika den kollaps vi såg i höstas när en klart pressad minister Johansson fick hålla ett otal presskonferenser.

Frågan är varför regeringen upprepar misstaget från i fjol att vänta tills läget är så ansträngt att den tvingas till panikåtgärder. Varför inte arbeta preventivt för att undvika att situationen över huvud taget uppstår? Hanteringen av den så kallade flyktingkrisen, som i själva verket är en större folkvandring från den fattiga till den rikare delen av världen, är ett lysande exempel på den sittande regeringens inkompetens och oförmåga att planera framåt.

Vi vet redan nu att det inte finns några tecken på att betydligt färre kommer söka sig till Europa i år jämfört med i fjol. Tvärtom tog sig betydligt fler till EU under januari 2016 än samma månad 2015, vilket är en signal om att trycket sannolikt kommer öka. Även på Sverige. Utifrån detta borde regeringen agera.

Förklaringen till Löfvens vänta och se-strategi stavas högst sannolikt Miljöpartiet. Socialdemokraternas samarbetspartner uppger att den redan har nått sin gräns för vad den kan gå med på i restriktiv riktning, och då hoppas S att de redan beslutade åtgärderna ska räcka. Detta för att hålla ihop regeringen. Konsekvensen kan bli en ny kollaps redan till våren eller lagom till hösten, fler panikåtgärder och ovanpå detta en regeringskris när MP lämnar. Det är ett ganska högt spel som Löfven spelar nu. Ett spel som kan få katastrofala konsekvenser för Sverige.

Kanske uttryckte den finske presidenten Sauli Niinistö saken bäst när han beskrev den utmaning som migrationen till Europa utgör:

Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd. Alla bedömningar ger vid handen att strömmen av människor kommer att tillta i år. Det här är en stor utmaning för hela den västerländska demokratins förmåga att hjälpa. Och det utmanar strukturerna i Europa.

EU misslyckades kapitalt under fjolåret med att hitta en gemensam lösning. Därför kommer det under 2016 att vara upp till varje enskilt medlemsland att se om sitt eget hus. Ty det vi nu ser är inte början på slutet. Frågan är om det ens är slutet på början.

Bete er, för helvete!

Asylsökande i finska Lahtis har mötts av protester, stenkastning och en stolle i Ku Klux Klan-dräkt hållande den finska flaggan. Det är häpnadsväckande och upprörande.

Jag ser eländet på nätet och tänker: Skärp er! Bete er!

Man kan vara kritisk mot flykting- och asylpolitiken. Läsaren av denna blogg vet att jag har många invändningar mot dagens svängdörrspolitik och betraktar den som naiv, oseriös och kontraproduktiv. Men politiken i våra västländer är vårt ansvar och inte de asylsökandes fel.

Vi ska protestera mot politikerna, inte de asylsökande. Det kan inte nog poängteras.

Ja till samkönade äktenskap i Finland

Finlands riksdag har röstat ja till samkönade äktenskap.

Detta är naturligtvis välkommet. Lika rättigheter för alla människor, oavsett etnicitet, kön eller sexuell läggning, är en självklarhet i ett frihetligt samhälle.

Jag har inte tittat närmare på det lagförslag som nu antagits, men hoppas att Finland inte gör om Sveriges misstag att tvinga religiösa samfund att viga homosexuella. Detta beslut måste vara upp till de enskilda samfunden och deras medlemmar att besluta om.

Kan vi byta?

Ibland önskar man att man var finsk. Finland har Alexander Stubb, en snygg och kunnig man som behärskar de viktigaste språken på den europeiska kontinenten.

Sverige har... Stefan Löfven.

Valutatvångströja

Finland är berett att dumpa euron, hävdar Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja.

Ministern skräder inte orden. Han kallar eurosamarbetet för "en valutatvångströja [som] ställer till elände för miljoner" och menar att det bara är en tidsfråga innan länder börjar bryta sig ur.

Oavsett om finländarna verkligen har planer på ett utträde eller om det denna gång endast handlade om en frispråkig utrikesministers personliga åsikt, är det nyttigt att frågan dryftas och att kritiken mot det vansinniga valutasamarbetet fortsätter.

EU-kramare

"I ett sådant klimat av osäkerhet, oro och rädsla är det lätt att glömma att Finland ännu mer än Sverige har gjort en remarkabel ekonomisk resa under de senaste 20 åren tack vare just EU-medlemskapet och globaliseringen."

Peter Wolodarski ser det vi andra inte ser. Det är naturligtvis tack vare EU som Finland är ett tämligen framgångsrikt land!

Finlands deltagande i Förintelsen

"Den östkarelska befolkningen skall behandlas vänligt, men försiktigt. Den ryska befolkningen skall fängslas och sändas till koncentrationsläger." Orden är Gustaf Mannerheims inför erövringen av Fjärrkarelen.

Henrik Arnstad skrev nyligen i DN om Finlands och Nazitysklands gemensamma Lebensraum-anspråk, som dagens Finland gärna vill glömma. När Hitler sätter igång "Operation Barbarossa" i juni 1941 är man allierat med Finland. Den gemensamma fienden heter Sovjetunionen och Finlands drömmar om ett Storfinland kan sättas i verket. President Risto Ryti beordrar två akademiker att planera ett framtida Storfinland. Deras verk trycks på ett tyskt förlag inför angreppet på Sovjetunionen och får namnet "Finnlands Lebensraum". Med detta vill Arnstad visa att tankegodset om territoriellt livsrum var något tyskar och finländare hade gemensamt.

Arnstad skriver vidare: "Den europeiska västerländska demokratin - representerad av Storbritannien - står och faller med Röda arméns förmåga att överleva angreppet. Det kan alltså ses som en paradox att demokratin Finland allierar sig med tyskarna." Detta är förstås ett efterhandsperspektiv. Där och då ansågs Sovjetunionen av många som det stora hotet mot västvärlden. Många svenskar som anmälde sig frivilligt att slåss på tysk sida gjorde det främst eller enbart för att de ville slåss mot Stalin, inte för Hitler. I den tyska propagandan var det förstås ett ödesslag, ett slag mellan kultur och barbari, civilisation och undergång. Så lyder också förklaringen till de extrema åtgärder som vidtogs på östfronten jämfört med västfronten. För att rädda västerlandet från det sovjetiska hotet, bolsjevismen, tvangs tyskarna ta till åtgärder som de annars inte skulle använda sig av, menar överlevande soldater. Det är inget rättfärdigande på något sätt utan snarare en delförklaring till varför inte fler protesterade högljutt. Som en blyg jämförelse kan vi i dag se hur mänskliga rättigheter systematiskt kränks för att "försvara vårt sätt att leva" i kriget mot terrorismen.

Det som är en större nyhet är att Finland enligt ny forskning aktivt deltog i Förintelsen på östfronten. Avhandlingen "Hemliga vapenbröder" visar enligt uppgift på ett nära samarbete mellan den finska säkerhetstjänsten Valpo och tyska Reichsicherheitshauptamt (RSHA). Samarbetet kallades Einsatzkommando Finnland. Många tänker nog genast på tyskarnas Einsatzgruppen, som arkebuserade judar och kommunister på östfronten innan utrotningen effektiviserades i gaskamrarna (och som i sin tur indelades i ett otal Sonderkommandos och Einsatzkommandos).

Men vi befinner oss i en snårskog här. Tyskland hade en hemskans massa myndigheter som organiserade olika nivåer av Förintelsen och en rad olika beteckningar på de enheter som genomförde det praktiska arbetet (alla som läst David Cesaranis Adolf Eichmann. Byråkrat och massmördare kan nog kännas vid svårigheten att få ordning på dem alla, särskilt som alla överlevande gjort sitt bästa för att tona ned just sin roll) och innan vi får veta exakt vad Einsatzkommando Finnland verkligen sysslade med är det fel att dra långtgående slutsatser om arkebuseringar under finskt befäl. Men om den sysslade med vad den enligt namnet bör ha sysslat med och det dessutom kan styrkas, är detta verkligen sensationella uppgifter.

Lite mer info om ungefär hur organisationen av alla grupper/förband/avdelningar i den tyska utrotningsapparaten på östfronten såg ut.

Skyldig till skuld av Henrik Arnstad.

Kartan över alla arkebuseringsenheter på östfronten kan behöva kompletteras.