Moralisten Borg

Folk ska jobba, inte supa. De bevingade orden är finansminister Anders Borgs. Han har under de senaste åren inte bara kommit ut som feminist utan också som moralist.

Inte sällan går dessa epitet hand i hand, men Borg har mer låtit som en kristdemokratisk folkhälsominister när han gått till attack mot alkohol och tobak. Som finansminister har han haft stor makt över skattepolitiken, och just skatterna på alkohol och tobak tycks ligga honom särskilt varmt om hjärtat.

Den hårda kampen mot snuset är svårbegriplig. Folkhälsofascister har under lång tid försökt hitta kopplingar mellan snus och cancer. Men forskarna har bara kommit så långt som att snus har vissa måttligt negativa hälsoeffekter. Att det är äckligt är en annan sak, men det räcker knappast för att motivera höjda straffskatter.

Det finns dessutom en direkt positivt effekt av snus: det hjälper folk att sluta röka. Rökningens skadeverkningar råder inga som helst tvivel om. Men det är som om detta inte duger. Fallet är detsamma med e-cigaretterna, som är förbjudna att sälja i Sverige trots att politikerna borde ha välkomnat dem med öppna armar.

Vill politikerna månne att folk ska sluta röka på "rätt sätt"? Genom dyra självhjälpsböcker, nikotinplåster inköpta på apotek och kanske en och annan sluta röka-kurs?

Ännu märkligare blir denna hållning när man betänker hur hårt Sverige slogs för snuset i EU. Handelsminister Ewa Björling såg ju alldeles till sig ut när det stod klart att Sverige fick behålla undantaget. Det utropades som en stor seger.

Kanske försöker Anders Borg desperat motivera hur hans parti, som kallar sig "frihetens parti", kan höja skatter på alkohol och tobak. Hyckleriet är ju slående. Staten varnar för effekterna av alkoholkonsumtion - men de saluför den i egna butiker. Staten slåss frenetiskt i EU för att svenska företag ska få fortsätta sälja snus i Sverige - så att de kan höja skatten på det.

Tyvärr är riksdagens samtliga partier rörande ense om att sådant som är roligt, behagligt, avslappnande eller berusande ska straffbeskattas. Så nästa gång du tar dig en snus, glöm inte att skämmas lite också.

Fredspriset ger en paus i krisen

Att det som i dag kallas EU tillkom i syfte att undvika framtida militära konflikter på den då krigshärjade europeiska kontinenten är klart. Många anser således att valet av fredsprisvinnare i sig inte är tokigt utan snarare att det kommer flera decennier för sent i EU:s fall.

Det är nämligen, fredstanken till trots, svårt att blunda för att tajmingen är sällsynt dålig. Eurokrisen har skapat splittringar i EU-samarbetet, vidgat klyftor mellan nord och syd och resulterat i strejker, demonstrationer och ömsesidig antipati. Arbetslösheten skenar i flera av euroländerna, skuldberget tycks oöverkomligt. EU står inför sin största kris någonsin.

För den värsta sortens EU-fanatiker, som Cecilia Malmström, Carl Bildt och inte minst kommissionens ordförande José Manuel Barroso, är förstås fredspriset mycket välkommet. Det ger några ögonblicks välbehövlig andrum i den akuta krisens och de svarta rubrikernas skuggor.

Men pausen blir kortvarig. Verkligheten med krisande banker, massiv arbetslöshet och social oro kommer snart tränga sig på igen. Den så kallade fredsvalutan är ingen bättre idé i dag än vad den var i går.

De senaste årens frekventa toppmöten har inte löst ett dugg. EU har en obehaglig tendens att ständigt skjuta problemen på framtiden, att aldrig vilja ta tag i de grundläggande problem som unionen lider så mycket av. En viktig orsak är att många länder helt enkelt inte vill ta till de smärtsamma men ändock nödvändiga åtgärder som krävs.

Intressant att notera, för övrigt, är hur mycket finansminister Anders Borg har svängt i frågan om det misslyckade giftermålet mellan Grekland och euron. Från att tidigare ha fnyst åt alla som yppat tankar om ett grekiskt utträde landar nu Borg i samma slutsats: Grekland kommer tvingas lämna eurosamarbetet. Frågan är vilket som blir nästkommande land att följa samma väg.

Det där med förtroendesiffror...

Fredrik Reinfeldt och Anders Borg var dragplåster i valrörelsen (minns valaffischerna med en bild på Borg med texten "Anders Borg" kort och gott), det är därför föga förvånande att de åtnjuter höga förtroendesiffror även någon månad efter valet. Inget av vikt har ju hänt som skulle kunna rubba det.

Mindre kända ministrar får alltid sämre betyg eftersom folk inte vet så mycket om dem och knappt ens har sett dem i TV. Hur ofta figurerar handelsminister Ewa Björling i medierna? I vanlig ordning är det Reinfeldt, Borg och Bildt som är populärast, men även major Björklund står sig väl.

Att justitieminister Beatrice Ask, som inte kan skilja på upp och ned eller bak och fram i juridiken, får betyget 3/5 säger det mesta. Om väljarna, alltså. Varför inte ha en justitieminister som vill ha skamstraff för personer misstänkta för ett visst brott, liksom.

Borgs välmurade hus

Mandatperiodens första budget är den reformfattigaste hittills för alliansregeringen. Bilden av regeringen som förvaltande, nöjd med att bara sitta vid makten, är svår att skaka av sig. Har det gått så fort? Har Alliansen redan på fyra år blivit tom på idéer?

Anders Borg beskriver budgeten som en grundsten i Alliansens välmurade hus. Utåt hävdar han att prio 1 är att hushålla med skattepengarna. Sitta stilla i båten och invänta lugnare väder. Prognosen är att tillväxten kommer att vara fortsatt hög. Tyvärr gäller det även arbetslösheten. Enligt regeringens prognos kommer den att ligga på runt sex procent nästa valår 2014. Givet att människor inte längre göms undan i statistiken på samma sätt som tidigare och att personer som inte får arbete skickas i förtidspension, är det kanske en OK siffra. Men räkna med att det blir en akilleshäl för regeringen om arbetslösheten ligger på den nivån inför nästa val.

Likheterna med Socialdemokraternas tid vid makten är slående i jobbfrågan. Båda talar om "full sysselsättning", båda satsar på tramskurser på Arbetsförmedlingen. Jobbcoacherna har blivit ett utskällt fenomen eftersom de lyckas ordna ungefär ett jobb i månaden. Människor vittnar fortfarande om hur de väntas lägga ned månader av sina liv på att lära sig skriva ett CV och en arbetsansökan i stället för att uppmanas att söka jobb. Samma utgångspunkt gäller således fortfarande: om du vill ha jobb, fixa det själv. Det är anmärkningsvärt att Moderaterna (för detta är främst Moderaternas arbetsmarknadspolitik) har gått i exakt samma fälla som Socialdemokraterna.

Ingen har direkt rosat den här budgeten. Det är en försiktig och visionslös. Den är kort sagt förvaltande. Det är bara att hoppas att det inte blir sämre än så här. Det är dags att lägga skrytet om "föregångslandet Sverige" på hyllan och börja genomföra reformer.