En övervakningsstat som sväller

På senare tid har både medier och politiker uppmärksammat cyberattacker och spionage mot svenska intressen. Detta måste betraktas som ett något yrvaket uppvaknande.

Här görs dock en distinktion mellan när utländsk makt spionerar/avlyssnar/övervakar, och när den svenska staten gör det. Public service, DN och andra stora medier har inte direkt drivit integritetsfrågorna sedan FRA-lagen klubbades 2008. Ej heller ger det några större rubriker att Sveriges lag om datalagring ligger fast trots att EU-domstolen ogiltigförklarat direktivet som lagstiftningen bygger på.

När politiker drabbas blir det plötsligt intressant. DN berättar att Miljöpartiets partisekreterare är en av flera politiker vars telefon kan avlyssnas. Även riksdagsledamöternas datorer har varit öppna för angrepp länge. För den som vill ta sig in och har lite kunskap om hur, är det alltså inte så svårt.

Visserligen är det bra att detta uppmärksammas. Kanske, kanske kan det rent av få upp integritetsfrågan på agendan igen. Men sannolikt inte, ty detta behandlas inte som en sådan utan som en säkerhetsfråga i första hand. Och säkerhetsfrågor brukar normalt landa i krav på mer övervakning, inte mindre.

Att regering och riksdag kan skyddas mot angrepp och övervakning är självfallet viktigt. Men frågan är varför medborgarna inte borde ha samma rätt till privat kommunikation utan en spanande statligt öga. I fallet med FRA-lagen vet vi dessutom att det inte bara är svenska öron som lyssnar utan att det sker ett informationsutbyte med främmande makt. Vi kan utgå från att alla trådar leder till NSA på ett eller annat sätt.

Edward Snowden har formulerat rätten till personlig integritet väl:

Att säga att du inte bryr dig om rätten till integritet för att du inte har något att dölja är som att säga att du inte bryr dig om yttrandefriheten för att du inte har något att säga. Det är som att säga att du inte bryr dig om den fria pressen för att du inte är journalist. Eller religionsfriheten för att du inte är kristen. Rättigheter i ett samhälle är både kollektiva och individuella. Du kan inte ge bort minoritetens rättigheter även om du röstar som majoriteten. Rättigheter är inget som ges av regeringar, de ska garanteras av regeringar.

Snowdens gärning går inte att överskatta. I sommar är det fyra år sedan han flydde till Hongkong och till slut hamnade i Ryssland utan pass att ta sig vidare. Massövervakningen blev ett hett diskussionsämne i stora delar av världen.

Sedan dess har egentligen mycket lite hänt. Massövervakningen fortsätter som förut. Den stora skillnaden är att vi nu känner till den. Signifikativt för alltings beständighet är att James Clapper (som har avgått), som då satt och ljög det amerikanska folket rakt upp i ansiktet om att NSA inte samlade in information om alla amerikaner, nyligen åter satt i utfrågningar och lovade och svor.

Det är viktigt att komma ihåg att inte bara utländska stater vill åt din information. Det gäller även din egen regering, som ofta råkar samarbeta med just utländska stater.

Jag växte upp med ett internet som var fritt. Oreglerat. Nytt. Spännande. I dag är det på många sätt bättre, men samtidigt har politiken insett att det här finns något de bara måste få kontroll över. Det finns skäl att vara orolig för såväl internets framtid som för den personliga integriteten generellt. Allt vi gör online är i dag övervakat, tillsammans har IT-jättar och statliga spionmyndigheter mycket god koll på vem du är och vad du har för dig.

Visst finns möjligheter att surfa och mejla anonymt, men lösningarna är inte alltid så användarvänliga och problemet är att de allra flesta inte tycker att de har något att dölja. Rent mjöl i påsen-argumentet verkar ha vunnit utan något större motstånd.

Övervakningsstaten byggs ut ett steg i taget, och det senare steget motiveras alltid med att det förra inte var så farligt. Så sker en långsam tillvänjning. Snart har vi vant oss vid att aldrig vara privata på riktigt. Vad händer med människan när hon är ständigt övervakad?

För den som är intresserad av utvecklingen är Kina landet att hålla koll på. Där har övervakningsstaten byggts ut på ett så skickligt sätt att många kineser i dag nog inte skulle vilja vara utan den. Ett exempel är att man genom appen WeChat (微信, Wēixìn) kan handla, boka hotell, beställa taxi och mycket annat. Regeringen har förstås fullständig koll på appen eftersom den har skapat den.

Förra sommaren bokade jag och min fru hotell genom hennes systers konto och satte efter vistelsen ett lågt betyg på hotellet. Systern blev sedermera uppringd av hotellet och uppmanad att ta bort eller ändra sitt omdöme. I Kina skapas nu ett system där ditt beteende online påverkar din kreditvärdighet och trovärdighet som samhällsmedborgare. Detta är det slutliga steget till det absoluta övervakningssamhället.

I dessa tider av värdegrundsarbete och social utfrysning av personer med fel åsikter, vore det inte förvånande om många i västvärlden sneglade på den kinesiska modellen och slickade sig lite om munnen kring dess potential även i våra västliga demokratier. 

Och det här känns bra?

Att svenska folket inte får veta vad FRA sysslar med, eller om det ens är lagligt, är illa nog. Nu visar DN dessutom att denna hemliga myndighet, vars officiella uppdrag det är att spana mot yttre säkerhetshot, har dålig koll på sin egen IT-säkerhet.

"Pinsamt", tycker myndigheten själv. Oroväckande, skulle jag snarare säga. FRA ska vara den myndighet som skyddar oss från yttre hot. Den ska upptäcka saker innan de sker och de ska göra det tidigare än alla andra. FRA ska tillsammans med världens främsta spionmyndigheter hålla oss säkra. Det är det officiella uppdraget (vi vet dock att FRA inofficiellt ägnar sig åt att massövervaka vanliga medborgare i nära samarbete med bland andra NSA och GCHQ).

Om denna myndighet inte ens kan skydda sina egna datorer från intrång får det mig att fundera lite över hur bra FRA egentligen är på sitt officiella uppdrag...

Den förlorade integriteten

Myndighetspersoner måste i enlighet med både sekretesslagen och personuppgiftslagen hantera personuppgifter oerhört varsamt. De får egentligen inte faxas eller mejlas, även om det är oundvikligt att det sker ändå i den dagliga kommunikationen mellan exempelvis handläggare inom Socialtjänsten. En klient eller patient måste lämna medgivande till att handläggare pratar om denne med någon utomstående - såväl sjukvård som anhöriga.

Allt detta är självklarheter. Men statens förhållande till medborgarnas integritet i ett bredare perspektiv är desto luddigare. 2008 klubbade riksdagen den ökända FRA-lagen som tillät signalspaning på allt som passerade Sveriges gränser, det vill säga all digital kommunikation. Sedan dess har antalet myndigheter som får använda sig av FRA:s tjänster vuxit, trots regeringens löften om att så inte skulle ske. Och vi har från EU fått ett direktiv om datalagring av all elektronisk kommunikation, som riksdagen var väldigt pigg på att snabbt implementera.

I dag kan Ny Teknik avslöja att FRA planerar att använda dataintrångsteknik för att övervaka både sin egen och "särskilt skyddsvärda" myndigheters kommunikation. Detta betyder även att svenskars kommunikation med dessa myndigheter övervakas. Redan i dag sker detta med en icke namngiven myndighet.

Regeringen godkände försöket med ett statligt tekniskt cyberskydd i årets budgetproposition. Sett något om det i landets större medier? Naturligtvis inte. Alliansen har lärt sig att gömma undan allt som har med övervakning och integritetskränkande verksamhet att göra. Den försökte smyga undan FRA-omröstningen redan 2008 genom att lägga den i juni, mitt under ett fotbollsmästerskap. Den gången var det engagerade bloggare som fick upp frågan på agendan, annars hade ingen reagerat.

Självfallet måste statliga myndigheter skydda sig mot cyberattacker. Sverige kan inte stå naivt och oskyddat. Men när medborgares integritet hotas, måste det föregås av en öppen debatt. Regeringen har valt direkt motsatt väg när den försöker smyga in integritetskränkande lagar.

Någon jäkla ordning måste det vara i en demokratisk stat!

Läs även: 
HAX