I dag avgörs det

I månader har det brittiska etablissemanget - allt från premiärministern David Cameron själv till företagsledare, utländska toppolitiker och inhemska idrottsstjärnor - propagerat för att Storbritannien måste stanna i EU. I dag ska britterna rösta.

EU-valrörelsen har varit en kampanj där etablissemanget bett folket att lyssna till "experter". Budskapet är enkelt: lita på oss! Valresultatet kommer i hög grad visa om det brittiska folket litar på sina politiker och alla deras "experter" eller ej.

Sidan för utträde har fokuserat mycket på invandringen. Det är begripligt eftersom det är lättvunna poäng, men två av Brexit-sidans frontfigurer, Nigel Farage och Daniel Hannan, har även pratat mycket om värdet av självständighet från EU-byråkratin.

Detta är det ärligaste och faktiskt också vackraste argumentet. Ty det Cameron och många med honom säger är egentligen att Storbritannien är så svagt att det inte skulle klara att styra sig självt. Att det behöver EU:s överrock för att överleva. Det är naturligtvis trams.

När stanna-sidan inte använt Putin som argument för att britterna inte får lämna, har de ekonomiska argumenten vägt tyngst. Av argumentationen är det lätt att förledas att tro att EU är en handelsunion. Så går resonemanget även i Sverige, där landets största medier och även statsministern propagerar för fortsatt brittiskt EU-medlemskap med ekonomin som fokus.

Låt oss slå fast en sak här: EU är inte en handelsunion. Om så vore fallet hade argumenten för att lämna varit betydligt svagare. EU är en politisk union. Det är ett överstatligt samarbete med en gemensam flagga, en gemensam nationalsång, en gemensam "president" (faktiskt flera) och med det uttryckliga målet att skapa en post-demokratisk superstat. Dit är EU-byråkratin redan på god väg, och ett besked från de brittiska väljarna att de vill stanna kvar kommer sannolikt snabba på processen för "mer Europa".

Det är detta EU som Brexit handlar om att lämna. Inte att sluta handla med andra länder eller isolera sig.

Jag tycker inte att stanna-sidans argument på det ekonomiska planet är särskilt mycket mer trovärdiga än vad ja-kampanjens var i den svenska euroomröstningen för 13 år sedan. Även då framfördes att Sverige skulle vara tryggare tillsammans med andra, att det var ett val för stabilitet att gå med i eurosamarbetet och så vidare. Det var nonsens, och det dröjde inte länge efter omröstningen innan eurokrisen gjorde detta tydligt för de allra flesta.

Hur kommer det då att gå i omröstningen? Jag tror att Storbritannien kommer stanna kvar i EU. Opinionsmätningar har spretat åt olika håll, men tyvärr lär etablissemangets skrämseltaktik fungera och ge en hyfsad stabil seger på kanske fem procent för att stanna. Egentligen är det enkel psykologi: det är lättare att säga ja till det man redan har. Så resonerade även svenska folket när det sade nej till euron.

Nigel Farage konstaterade häromdagen att om valet hade handlat om huruvida Storbritannien skulle gå med i EU eller ej, skulle britterna med bred majoritet rösta nej i dag.

Tidigare bloggat:
EU-utträde bäst för alla som gillar olika

Var är den liberala EU-kritiken?

Det saknas en liberal EU-kritik - inte bara i Sverige utan egentligen i hela Europa där EU-kritiken med stor framgång norpats av de nationalistiska partierna. I Sveriges riksdag är det bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som är för ett utträde, men som SD:s Johnny Skalin påpekade i den senaste EU-debatten i kammaren gör V väldigt lite konkret i frågan.

Kvarstår alltså Sverigedemokraterna. De vill att Sverige ska gå ur EU, har relevanta argument om att värna svenskt självbestämmande men är samtidigt motståndare till det som egentligen är det enda positiva med EU (eller var?) - den fria rörligheten.

Det är två år kvar till Europaparlamentsvalet. Den som är motståndare till EU och har bestämt sig för att rösta har en jobbig uppgift framför sig. Finns det ens något rimligt EU-kritiskt alternativ för en liberal? SD är alltså det enda riksdagspartiet som öppet kräver och arbetar för ett svenskt utträde. Kanske kan det locka några som inte delar deras värderingar i övrigt att rösta på dem. Men ska man rösta in EU-kritiker bör man rösta in sådana som har en chans att påverka beslut i rätt riktning. Ty Sverige kommer inte att gå ur EU kort efter nästa val. Och det går att sätta stora frågetecken för SD:s förmåga att framgångsrikt driva frågor i EU. Dessutom tycker de fel i väldigt många frågor.

Det är lätt att gnälla på EU. Det kan många av oss göra i sömnen. Men vad ska vi ha i stället? Jag är inne på UKIP:s MEP Nigel Farages linje, nämligen att lämna unionen och skriva frihandelsavtal med övriga europeiska stater. Enda fördelen jag ser och som påverkar vanliga medborgare direkt är den fria rörligheten. Den vill vi inte gå miste om. Men all annan skit vi får på köpet - exempelvis drösvis med lagstiftning som tar makt från den svenska riksdagen och ger till anonyma EU-tjänstemän - är jag väldigt gärna utan. Och det är ju faktiskt så att väljarnas utslag i andra EU-länder avgör vilka EU-parlamentariker som tar plats och dessa påverkar i sin tur vilka direktiv Sverige åläggs att följa.

Alternativet skulle vara att stanna kvar i EU och kämpa mot väderkvarnarna. Det är denna linje som alla borgerliga politiker, inklusive de som erkänner att det fattas många dumma beslut och att EU är  en smula odemokratiskt, driver. Vi måste ju vara med och "påverka". Problemet jag har med detta är att en liberals arbete i EU enbart handlar om att stoppa dumma och farliga förslag, inte att göra något konstruktivt och gott av medlemskapet. Det handlar enbart om att släcka de värsta bränderna, pusta ut och sedan ge sig i kast med nästa brandhärd. Och nästa.

Ändå finns inget annat alternativ just nu. Något utträde finns inte på kartan, allt vi kan göra är att stödja dem som på plats vill kämpa mot systemet (läs Piratpartiet) i de största och mest relevanta frågorna. Men det vore klädsamt om de som kallar sig liberaler i både Centerpartiet, Folkpartiet och Moderaterna faktiskt levde upp till denna benämning och började uppmärksamma de problem som hela EU-maskineriet dryper av. Då kunde åtminstone jag känna ett litet hopp.

Vi har redan en EU-skatt

Marit Paulsen, Cecilia Wikström och Olle Schmidt i ständigt EU-heilande Folkpartiet vill ha en så kallad EU-skatt. En tänkbar lösning är att låta en del av momsen gå direkt till EU. Mer makt till EU, således.

Det var ju oväntat. Motivet tycks vara att EU ska göra fler bra saker i stället för dåliga saker. Och det kan man ju tycka. Saken är bara den att sedan Sverige blev medlem i EU har utvecklingen varit att unionen ständigt ägnat sig åt att stärka makten på medlemsländernas, på din och min, bekostnad. Det är endast ett enfaldigt drömmande att tro att denna utveckling som genom ett trollslag ska vändas när hela unionen pressar på för att den ska fortsätta.

Saken är förstås också att vi redan i praktiken, blott genom vårt medlemskap i denna pengaslukande union, betalar en EU-skatt. Varje år betalar Sverige runt 30 miljarder svenska kronor till EU. Det kan jämföras med budgeten för hela det svenska försvaret på runt 40 miljarder.

Det är dags att börja lösgöra sig från detta politiska elitprojekt. Sverige tjänar inget på det, svenska folket tjänar inget på det. Den politiska klassen och alla som vill bygga ut politiken på medborgarnas bekostnad tjänar på det. Dit hör också, har vi kommit att förstå, Folkpartiet.

Johan Ingerö säger det bra.