Du ofullständiga värld

"Det finns något djupt människofientligt i denna lust att ställa till rätta, styra upp, rensa ut, organisera och uppfostra. Det bygger på en grundläggande uppfattning att vi människor som regel är otillräckliga och ovärdiga, syndare som måste styras av mer förnuftiga, av en intellektuell elit som förstår våra egna behov bättre än vi själva. Den upplysta despotin, i demokratisk förklädnad."

Carl Johan Rehbinder diskuterar politikens ständiga vilja att skapa den perfekta världen, en värld för vilken alla vi ofullkomliga människor står i vägen. Det verkligt farliga i denna politiska strävan att ställa livet till rätta för oss alla, är att politiker i lika hög grad som vanliga medborgare styrs av fördomar och förutfattade meningar.

När jag skrev uppsatser om nazismen vid Uppsala universitet funderade jag ofta över vad som egentligen definierade nationalsocialismen. Vad var själva grunden, stommen? Var det antisemitismen? Onekligen var den mycket grundläggande. Men hur skulle nationalsocialismen påverkas av genomförandet av "den slutliga lösningen"? Om nationalsocialismen definierades av antisemitismen och judarna sedermera var utrotade - vad skulle då återstå?

Det finns egentligen inget enkelt svar på vad som är själva stommen i Hitlers förvirrade ideologiska hopkok, tolkningarna är vitt skilda. Men jag har ändå kommit fram till att det mest grundläggande i nationalsocialismen är en strävan efter renhet. För nazisterna betydde det att det smutsiga i samhället skulle sopas bort. Detta hade flera dimensioner. Inom konsten betydde det att endast verk som ansågs ariska och germanska nog accepterades av regimen. På det arbetsmarknadspolitiska området ansågs det att arbetaren skulle sluta vara proletär om man gav honom varmt vatten och en tvål. Arbetsplatserna skulle upphöra att vara platser för kamp mot arbetsgivaren om de var rena, säkra och behagliga för de anställda.

I propagandafilmer illustrerades allt detta av välstädade fabriker och hem samt rena och friska individer. Bilden stördes av att i nazisternas ögon defekta människor, personer med olika sorters fysiska och psykiska handikapp samt personer som inte delade nationalsocialisternas Weltanschauung, fanns sida vid sida med de rena människorna. Även detta problem åtog sig regimen att undanröja.

Så skulle nationalsocialismen skapa ett samhälle dit smuts, orenhet och defekter inte längre nådde och där kampen mellan människor för olika slags samhällen inte längre var nödvändig eftersom alla nu strävade mot samma mål. Föreställningen att judarna med sitt inflytande förgiftade hela samhället gjorde att även dessa måste utrotas för att det rena samhället skulle kunna bli verklighet. Utifrån detta perspektiv blir den fullständigt ologiska nazismen plötsligt logisk. Hur långt denna renhetssträvan hade drivits vid en tysk krigsseger är omöjligt att säga. Men det finns egentligen ingen anledning att tro, att jakten på allt smärre defekter skulle avta.

Utan att göra några paralleller i övrigt vad människosyn beträffar (det vore trots allt djupt orättvist), vill jag påstå att främst radikal- och statsfeminister samt moralistiska kristna drivs av en liknande strävan efter renhet i samhället i dag. Metoderna är givetvis skilda men deras strävan efter renhet är densamma. I dag används lagstiftningsverktyget för att komma till rätta med sådant som anses förgifta samhällskroppen. Dit hör narkotika och i viss mån även alkohol. Det har länge funnits en bild av narkotikan som ett slags gift i samhällsblodet och om narkomani och alkoholism som sjukdomstillstånd. Människor drabbas av dessa tillstånd precis som vi alla kan drabbas av influensa eller cancer. Perspektivet är förstås alldeles uppåt väggarna. Men det frodas likafullt.

"Det offentliga rummet" är ett begrepp för våra gemensamma utrymmen. Det inbegriper gator och torg men har sedermera även kommit att inkludera hotellrum och i viss mån även våra egna hem. Renhetsivrare jagar allt som anses störa bilden av det rena och friska. För smala H&M-modeller. Sexiga tidningsomslag. Pornografiska tidningar i ICA-butiken. Bilar som gör reklam för dyra och dåliga strippklubbar (i Sverige kallade "porrklubbar"). Allt ska bekämpas. Dessvärre har renhetsivrarna vunnit bred mark i Sverige de senaste 30 åren. Sex har tabuiserats, narkotikaanvändare har patologiserats. Sverige har blivit mer instängt, mer inskränkt och mer världsfrånvänt. Vi har inte sett hur omvärlden faktiskt har rusat förbi oss.

Sexköpslagen är ett utmärkt exempel på vad jakten på renhet kan leda till. När prostitutionens omfattning mäts är det fortfarande gatuprostitutionen i landets tre största städer som avses. Man mäter det som syns. Smuts som syns måste bort! Prostitution som förekommer dolt stör inte bilden av det rena samhället på ett lika konkret sätt som gatusexsäljarna på Malmskillnadsgatan gör. Därför anses den heller inte lika relevant. Prostitutionsdiskussionen rymmer även många andra dimensioner (könsmaktsordning, antikapitalism, sexmoralism etc.), men i perspektivet av att skapa det rena samhället är kampen mot sexhandeln ett gott exempel.

Som liberal anser jag att vi måste tillåta ofullständigheter och defekter i samhällsfasaden - såväl saker vi inte gillar som saker vi rent av avskyr. Jag behöver inte gilla bögporr för att hävda andras rätt att få titta på den eller delta i den. Jag behöver inte vara sverigedemokrat för att hävda deras rätt att få verka på samma villkor som alla andra partier. Ett bra samhälle är inget perfekt samhälle. Ett bra samhälle är ett samhälle där alla ryms, där alla får ta plats, där människors frihet respekteras och toleransen för allas olikheter är självklar. Följaktligen är det ett samhälle där en strävan efter renhet inte finns och där politikers främsta uppgift inte är att ställa allas vår ofullständiga tillvaro till rätta.

Ställ inte mitt liv tillrätta.