Jimmie Åkesson - det svenskaste som finsk

Maciej Zarembas strålande artikelserie om Sverige och integrationen fortsatte i dagens DN Kultur och handlade om Jimmie Åkessons och sverigedemokraternas syn på svenskhet. Vad är egentligen svenskt? När och hur blir man en riktig svensk?

Jimmie Åkesson avslöjar sig genom att utgå från just sina upplevelser och sin egen uppväxt när han försöker svara på frågorna. Det smutsgrå landstingshuset är mer svenskt än en moské eftersom Åkesson själv har växt upp med att landstingshus i Sverige ser ut på det sättet. Inga minareter så långt ögat kan nå. Mest betong, plåt och smuts. Och för all del, besök gärna sajten Det sanna Sverige för att se att Sverige är mer än bara röda hus med vita knutar. Det är en hel del betong och smuts också. Så nog är det svenskt alltid. Frågan är bara hur Åkesson lider av ”osvenska” hus?

Jimmie Åkesson har ingen genomtänkt analys för vad som definierar svenskhet. Är det då månne vad Åkesson växte upp med som definierar vad som är svenskt? Så kan det rimligen inte vara och då återstår frågan: är det inte då vi själva som avgör vad som är svenskt för oss? Om det är så, öppnar sig plötsligt stora möjligheter.

Okej, midsommarstången är väl rätt svensk. Den kan spåras väldigt långt tillbaka i tiden. Julgranen är tysk men har använts under väldigt lång tid i Sverige och anses nog svensk även av den mest rättrogna sverigedemokrat. De flesta tycker nog att pizza och hamburgare är integrerade i den svenska matkulturen i dag. Men så har det inte alltid varit. Våra matvanor förändras ständigt i takt med att utländska influenser når våra matbord. Vad vill sverigedemokraterna göra åt detta? Ska vi kanske sätta en tidsgräns för när saker kan anses ha blivit svenska av tidens tand? Eller gäller något särskilt år? Att allt som importerats från andra kulturer efter nådens år 1950 är att betrakta som intrång i den svenska kulturen? Vem avgör det? Och hur?

Jimmie Åkesson skulle inte ha något bra svar om du ställde dessa frågor till honom. Han går förmodligen helt och hållet på sin magkänsla, som är en blandning av paltbröd, kärnmjölk och stuvade fördomar från det skånska inlandet. Därför kan han inte riktigt förklara varför jämställdhetsminister Nyamko Sabuni i hans ögon inte är svensk. Det bara känns fel i magen på honom.

Om man skulle vilja göra en väldigt välvillig tolkning av sverigedemokraternas syn på Sverige och det ”svenska”, vore det att den innebär att man ska ta seden dit man kommer. Den som flyttar till Sverige måste alltså lära sig språket och svenska seder och bruk. Jag kan instämma i den tanken. Inte för att vi är bättre i Sverige än i Thailand, Tyskland eller Irak utan för att det lätt blir missförstånd i det sociala livet om du vägrar att hälsa på andra, om du fäktar mycket med armarna när du pratar med folk, om du tränger dig i bankomatkön eller om du berömmer en kvinnlig arbetskamrat med att hon blivit så tjock. De där små osynliga ”reglerna” för hur man inte ska göra i Sverige kan man bara lära sig genom att studera hur andra gör. För detta krävs tid att bo och leva bland andra svenskar och även att man gör fel ibland för att inse sitt misstag.

Självklart ska den som kommer till Sverige för att bo och arbeta följa svenska lagar, det är det nog ingen som ifrågasätter. Men religionsfrihet, som sverigedemokraterna säger sig stödja, betyder att även muslimer har rätt att utöva sin tro i Sverige. Och det bör rimligen innebära att de måste få bygga moskéer. De ska givetvis söka svenska bygglov som alla andra, men i övrigt bör det inte finnas några hinder. Det ställer inte Jimmie Åkesson upp på eftersom en moské per definition inte är svensk. Och plötsligt faller logiken ihop ännu en gång bara på grund av den där känslan i magen.

Precis som Zaremba påpekar exploaterar sverigedemokraterna en latent oro hos somliga och en känsla av att ”det riktiga” Sverige är borta. För de heter syndabocken ”mångkulturen”. För folk på den politiska vänsterkanten är det ”globaliseringen” och ”den nyliberala världsordningen” som bär skulden för att Sverige inte kunna förbli oförändrat de senaste 30 åren. Det socialdemokratiska folkhemmet där alla var likadana, där varken negrer eller höghus smutsade ned den svenska idyllen och där alla barn kunde pinka i det fria utan att hemska pedofiler smög i buskarna finns inte längre. Men så har Sverige också blivit rikare och mer öppet mot omvärlden samt med möjligheter som våra föräldrar och farföräldrar aldrig kunde drömma om. Därmed är det är det i dag med all säkerhet ett roligare land att leva i.

Svensk.

Vurmen för laman förvånar

50-årsminnet av upproret i Lhasa har kommit. Och därmed diskussionen om Tibet och Kina. Tibet har tydligen blivit "ett helvete på jorden" om man får tro dalai laman själv (för det var ju så himla bra innan...). Själv är jag lite kluven i frågan.

I Sverige finns i princip bara en linje: "frihet åt Tibet!". Det kan bli lite enahanda, och särskilt pinsamt blev det när svenska idrottare skrev på en lista för "Tibets befrielse" inför OS - utan att själva kunna uttala sig om vad detta egentligen skulle innebära. Troligen trodde de att frågan var fullständigt självklar och att det var som att skriva på en petition mot barnmisshandel: okontroversiellt och behjärtansvärt. Nu är inte Tibetfrågan okomplicerad. Det som stör mig mest är att dalai lama, Tenzin Gyatso, har kommit att bli något slags hjälte i väst, nästan en Gandhi-figur att beundra och ära. Den "asketiske superstjärnan".

I International Herald Tribune rapporteras att han är den mest respekterade ledaren i världen i amerikanska och europeiska ögon. Personligen har jag svårt att se något att hylla hos den nuvarande Dalai laman, hans åsikter och knäppa religion. Detsamma kan sägas om falun gong, som i väst utmålas som en grupp människor vars enda intresse är att ställa sig tillsammans och sedan röra sig väldigt långsamt, men i själva verket är en religiös grupp med tämligen galna föreställningar. Inte för att det motiverar att de förföljs (eller för den delen Falun kommuns hemsida censureras), men det kan vara bra att veta att allt inte alltid är så heligt rosenskimrande. Jag kan undra var sekulära västerlänningars plötsliga kamp för religiösa människors rätt att yttra knäppa åsikter kom ifrån när den är som bortblåst så fort det gäller kristna eller muslimer. Att dalai lama verkar vilja rensa Tibet på alla hankineser borde inte heller stärka hans aktier.

Jag är som sagt kluven inför Tibetfrågan. Å ena sidan finns det en sympatisk tanke i att alla folk som vill vara självständiga ska få vara det (det är ungefär så långt analysen har nått på många håll i Sverige), å andra sidan går det att begripa den kinesiska regeringens agerande. Det är på intet sätt unikt att försvara ett territorium man anser sig ha rätt att förfoga över. Ryssland har gjort och fortsätter att göra likadant. USA:s regering skulle knappast acceptera att vissa stater bröt sig ur. Och hur skulle den svenska regeringen se på ett självständigt Sápmi? Historia spelar givetvis roll när vi diskuterar folkgruppers rätt eller inte rätt till självständighet (det är väl därför Mellanösterkonflikten aldrig kommer att få sin lösning eftersom det ligger religiösa uppfattningar om "vem som var där först" i grunden), men för en centralregering är det alltid en självklarhet att försvara de gränser som definierar det egna landet. Det är i den kontexten som Beijings agerande måste ses. Också.

Förhoppningsvis kommer någorlunda lugn att råda - från båda sidor - så att vi slipper se kravaller med oskyldiga offer och vandalisering som följd.

Falun gong, filibombombom.

Som en riktigt bra sadelmakare

"Att jobba på en papperstidning måste vara grymt spännande i dessa dagar. Ni är ju jävligt bra på att göra papperstidning. Det måste ju vara som att vara en jävligt bra sadelmakare, ungefär. Man gör så jäävla snygga sadlar och så envisas folk med att hålla på och åka bil."

Lite old, javisst. Men Magnus Betnérs hånfulla stand up om Aftonbladet hos Aftonbladet är verkligen störtskön. Hela tiden på gränsen. Han kan ju inte beskyllas för att vara konflikträdd... Och sågningen av den sjukt överreklamerade Björn Gustavsson sitter verkligen som en smäck.

USA och Kina leker hink och spade

Nyheten om hur kinesiska och amerikanska fartyg möts till havs och besättningen på de civila kinesiska båtarna börjar håna amerikanerna är så fånig att den nästan kan beskrivas som gullig.

"De kinesiska fartygen, som verkade vara civila båtar, hissade kinesiska flaggor och beordrade det amerikanska skeppet att lämna området. [...] [Det amerikanska övervakningsfartyget] Impeccable svarade med att spruta ner ett av de kinesiska fartygen med sin brandslang. Då gick den kinesiska besättningen upp på däck och tog av sig kläderna. Iklädda bara underkläder fortsatte de att håna det amerikanska skeppet."

Den ena parten tar fram slangen. Den andra näckar. Tänk om stormaktspolitiken kunde vara så lite oftare.

Fest för klassisk feminism

Gårdagens releasefest för Louise Perssons nya bok Klassisk feminism var en trevlig tillställning. Bra (hus)band, Louise!

Tyvärr var jag piskad att pipa iväg i förtid, men jag hann i alla fall beskåda en viss hejdlös dans till alla nyliberalers favoritlåt (?) Staten och Kapitalet.

Jag har bara hunnit bläddra i boken ännu, men ingressen är lovar gott. Recensionen kommer i nästa nummer av Nyliberalen. Så nu får jag lägga på en rem...

Bråk vardagsmat när vänstern demonstrerar

När vänsterns demonstrerar kommer våldet som ett brev på posten. Ja, det är en liten minoritet som stökar. Ja, de flesta beter sig anständigt och fredligt. Men poängen kvarstår: vi visste alla att det skulle bli stök, bök och våld.

Personligen skulle jag vägra att delta i en demonstration som alla vet kommer att innehålla element som bara är där för att ställa till med bråk och skadegörelse, som AFA-patrasket. Men detta tycks inte nämnvärt bekomma de någorlunda sansade människorna inom vänstern.

Särskilt pinsamt blir det förstås när en av deltagarna är partiledare för ett riksdagsparti.

It's the end of moderaterna as we know it

Alla som trodde, eller i alla fall försynt hoppades, att alliansregeringen skulle lägga genus- och jämställdhetstramset på hyllan vid maktskiftet har fått tänka om. Nu duggar de jämställdhetspolitiska förslagen tätt. Och som liberal kan man bara ta sig för pannan och sucka.

Jämställdhetsbonus. Skärpt sexköpslag. Jämn könsfördelning i börsnoterade bolags styrelser. Kvoterade valsedlar. Regeringen är inte alls främmande för att i bästa Margareta Winbergsk anda uppmuntra till ett "korrekt" jämställdhetstänkande, oavsett om det är i det privata eller det politiska livet. Det privata har blivit politiskt för borgerligheten.

Sedan några år har kvoteringstankarna flödat fritt inom moderaterna, vilket bekräftas i dag när partisekreterare Per Schlingmann för fram rekommendationen om 50/50 män och kvinnor på partiets valsedlar inför nästa val. Det är visserligen fråga om en rekommendation, men budskapet är tydligt: vi vill ha jämn könsbalans. Frågan är varför moderaterna bryr sig mer om könet än om kompetensen. Det blir alltid den paradoxala konsekvensen av kvotering. Eftersom könet spelar för stor roll och en grupp bli diskriminerad, ska vi fokusera på könet och diskriminera den grupp som tidigare inte var diskriminerad. Logik, någon?

Schlingmann hävdar att det inte handlar om regleringar utan om målstyrning. Kalla det vad du vill, det är likafullt en politisk påtryckning för att åstadkomma ett visst resultat - i det här fallet jämn könsfördelning.

Detta är inte moderat politik! Men det är förstås nymoderat politik, påhejad inte minst av Schlingmann som genomför upprepade våldtäkter på de frihetliga ideal och tron på individen som en gång fanns i partiet. Det vi ser är en katastrofal kapitulation inför vänstern, feminismen och socialismen som blir förödande för borgerligheten på sikt. Vad är poängen med att vinna val (onekligen har ju Reinfeldts nymoderater gjort sig populära i opinionen) om politiken ska förbli oförändrad? Vad är poängen med att prata om ett "värderingsskifte" om värderingarna förblir socialdemokratiska?

Det är sådana här upprepade övertramp som gör att jag aldrig kommer att kunna rösta på alliansen 2010. Som vi vet ser det inte bättre ut inom centern, folkpartiet eller kristdemokraterna. Och den sista försvarslinjen i moderaterna verkar ha brustit. Det finns skäl att känna viss apati.

Ni förtjänar varandra

Efter en halvjobbig dag och kväll med kinesiska uttal och tecken snurrande i skallen är det alltid trevligt att få skratta lite. Vänsterns Stoppa matchen-demonstration i Malmö kommer att få celebert besök: di brune ska nämligen också dyka upp.

Det är förträffligt passande att extremvänstern och nazisterna för en gångs skull släpper sina andra åsiktsskillnader för att göra gemensam sak mot Juden. Ni förtjänar verkligen varandra.

Om någon tycker att jag raljerar, kan jag hänvisa till både mina och Dick Erixons frågor kring demonstrationens trovärdighet. Tills ni är konsekventa och demonstrerar mot alla sportevenemang där Sverige spelar mot demokratiskt tvivelaktiga stater (eller stater som begått eller begår brott mot mänskliga rättigheter), har ni noll trovärdighet.

Hälsa nassarna.

Även Hanna Wagenius skrattar gott.

Skenhelighet

I USA porrsurfas det mest i den mormonska delstaten Utah, hävdar SvD. Mätningen har gjorts på porrabonnemang, så hur stort själva porrsurfandet som helhet är (det finns ju gott om gratisporr) förtäljer inte historien. Å andra sidan säger det kanske något mer när människor är beredda att betala pengar för att få se på porr.

Jag vet inte om mormonerna har några särskilt strikta förhållningsregler till sex och pornografi jämfört med andra kristna. Man kanske kan runka och tro på Jesus samtidigt. Men rent generellt har kristendomen varit och fortsätter att vara synnerligen sexualfientlig.

Att de själva inte lever som de lär är förstås inte särskilt gott för anseendet när de samtidigt mer än gärna predikar hur andra ska leva sina liv. Down to the kinky little details. Men det där visste vi ju redan.

Skott i foten

En ny studie visar att märkningen av TV- och datorspel efter innehåll som droger, sex och våld ökar barns intresse för produkten...

Se spelbloggen.

Same same

Alkoholutredningen är släppt. Den föreslår bland annat att det ska bli lättare för mindre matställen att få tillstånd att servera alkohol. Samtidigt föreslås att alkoholservering bara ska få ske mellan klockan 11 och 01 och endast med särskilt tillstånd kunna förlängas till klockan 03.

Gårdsförsäljning av alkohol, som det motionerats om i riksdagen, kommer inte att tillåtas om utredningens rekommendationer följs. Detta upplevs, med all rätt, som ett hot mot Systembolagets detaljhandelsmonopol. Och det vill alliansen behålla "som svenskarna uppskattar det". Som om vi har något val. Man kan inte åka till Tallinn eller Danmark varje gång man vill köpa bira.

Denna "totalöversyn" av alkohollagen kommer alltså i stort sett fram till att endast några små justeringar krävs. Syftet var givetvis aldrig att förutsättningslöst pröva den gamla alkohollagstiftningen utan att endast söka efter små förändringar. Den restriktiva alkoholpolitiken ligger fast. Vad krävs för att vi ska slippa Systembolaget? Revolution?

Det talas mycket om Systembolagets digra utbud.

Men ölet med det vackra namnet har de inte. Bilden togs i Xi'an,
där man kan avnjuta det lokala Hans-ölet...

Nej, nej, nej!

En av mina förhoppningar med den nya regeringen var att Sverige skulle röra sig bort från genusvetenskap och feministiska maktanalyser och i stället satsa på sunt förnuft och låta människor leva sina liv efter eget huvud i större grad. Förhoppningen grusades en aning av alliansens jämställdhetsbonus, som visserligen inte innebar någon lagstiftning men som ändå utgör en politisk påtryckning på småbarnsföräldrar i deras vardag.

Även borgerliga politiker har således idéer om hur vi bör leva och vilka beslut vi bör fatta i vardagen. Skillnaden är att lagstiftningsverktyget inte används lika flitigt som av de rödgröna politikerna. Men lägga näsan i blöt vill de likafullt. Att näringsminister Maud Olofsson (c) och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp), som har en ministerpost som en liberal regering för övrigt hade avskaffat direkt, nu vill ha uppgifter från alla börsnoterade företag om hur könsfördelningen ser ut i deras styrelser är därför inte direkt förvånande.

Argumenten är dels det vanliga att jämställdhet är bra därför att det är bra men också att jämnare könsfördelning skulle skapa lönsammare företag och att det därmed ligger något slags nationellt intresse i att uppnå detta.

Det är som sagt inte förvånande men ändå en besvikelse att alliansregeringen fortsätter att sjunga genusteoriernas lov. Maud Olofsson har talat vitt och brett om behovet av ett värderingsskifte i svensk politik. Maktskifte 2006 var förutsättningen, men på längre sikt måste borgerligheten åstadkomma ett värderingsskifte i Sverige, vilket är en mycket större uppgift än att bara vinna ett riksdagsval. Det handlar om att utmana värderingar och ifrågasätta invanda tankesätt. Att visa på ett alternativ till socialdemokraternas stora, generella och även moralistiska storebrorsstat där det är politiken som är samhällets nav, inte människorna själva.

Om man verkligen menar allvar med att åstadkomma detta värderingsskifte duger det inte att sänka skatten och tro att någon tusenlapp extra i månaden kommer att få människor att tänka nytt och ifrågasätta det gamla. Då kommer vi att få ett samhälle styrt av en socialdemokratisk borgerlighet vars enda särskiljande punkt är att de arbetande medborgarna erbjuds ett lite, lite lägre skattetryck om statsministern är moderat i stället för socialdemokrat. Det räcker inte för att kallas ett värderingsskifte. Alliansen måste våga utmana inte bara de socialistiska föreställningarna utan i lika hög grad de feministiska, vars förgrundsgestalter funnits i toppen av svensk politik i mer än tio år. Dessa idéer borde ha vädrats ut direkt när regeringen tillträdde.

Problemet är förstås att borgerligheten är besmittad av feministiskt tänkande i nästan lika hög grad som partierna på andra sidan blockgränsen. Då får vi jämställdhetsbonusar, skärpt sexköpslag och offentlig redovisning av könsfördelningen i bolagsstyrelserna. Det är oanständigt, fegt och upprörande. Och inte alls borgerligt.

"Jan Emanuel, en röst för dom utsatta..."

Robinson-vinnaren Jan Emanuel Johansson fick en egen raplåt (minns ni den?) och valdes in i riksdagen 2002 men åkte ur efter valet 2006. Nu tar han över Pär Nuders plats i riksdagen sedan den före detta finansministern under Göran Persson valt att tacka för sig.

Men det är inte det som Jan Emanuel får uppmärksamhet för nu. Han har nämligen försökt hyra ut en tvårummare i Stockholm för 40 000 kronor i månaden. 10 papp i veckan för att få bo i "bästa läget och finaste lägenheten".

Kanske vill mister Robinsonvinnare bara göra ett statement av något slag och påpeka hur pervers den stockholmska hyresmarknaden är. Men av intervjun att döma verkar han inte ha tänkt särskilt mycket alls. Det var bara "ett test". Det är inte troligt att den sortens "test" uppskattas av partiet.

Storebror och nätcensuren

Integritetsombudsmannen vid Den Nya Välfärden, Pär Ström, presenterade i dag en ny skrift om nätcensur. Och en liten film därtill med intervjuer med en rad personer.

Carl Bildts Wordpress-blogg har inte gått att nå från Kina, där han nu är på besök. Vi kan skratta åt det och ruska på huvudet åt den kinesiska censuren. Men faktum är att inte heller svenska politiker är främmande för filtrering och censur på nätet. Det förekommer redan en filtrering av sidor som anses (det har nämligen framkommit att det inte alltid är fallet) innehålla barnpornografiskt material trots att den som surfar in på en sådan sida inte gör något olagligt. Behjärtansvärda aktioner som dessa, som är ett samarbete mellan allmänhet, Internetoperatörer och svensk polis, kan lätt leda till ökad användning av censurverktyget i framtiden.

Det har kommit förslag om att filtrera eller helt stänga ned sajter på vilka sexsäljare erjuder sina tjänster, trots att sidorna inte är olagliga och att det inte är förbjudet att sälja sexuella tjänster. Det krävs ingen livlig fantasi för att inse att ett sådant steg skulle öppna upp en diskussion om rabiatfeministiska krav på att få bort porren från nätet. Förintelseförnekelse, Muhammedkarikatyrer, sado-masochism eller drogliberalt material - i slutändan kommer det att handla om tycke och smak om vad som är stötande och omoraliskt och då hänger yttrandefriheten i en mycket, mycket svag tråd vars öde helt avgörs av vilken regering som råkar sitta vid makten.

Knepet är förstås att aldrig börja filtrera, att inse att det dåliga som finns i den riktiga världen utanför ditt och mitt fönster, och innanför någon annans, även finns på Internet. Nätet är ju en spegelbild av det moderna mänskliga livet. Att tro att Internet ska kunna genomgå ett slags globalt reningsbad och befrias från allt ont och äckligt (åter igen då, vad är ont och äckligt?) är hopplöst naivt och heller inte önskvärt.

Rapporten (som pdf eller mp3).

Går det åt helvete?

Marc Faber, ekonom och författare som ligger bakom sajten GloomBoomDoom.com, är ingen positiv typ. Han förutspår att finanskrisen kommer att få krisen 1929-1932 att framstå som mild. Orsaken är statliga regleringar och för flitig användning av sedelpressen.

"Den finanskris vi nu ser har byggts upp under 25 år, på grund av statlig påverkan i ekonomin om och om igen, och extremt lösaktig penningpolitik som lett till extrema skuldnivåer. [...] I USA ser vi en helt ny ekonomisk skola, den zimbawiska. Den grundades av Robert Mugabe som lyckats att totalt utplåna sitt eget land. USA följer nu hans penningpolitik; om något går fel, tryck nya pengar. Om det inte hjälper; tryck mer pengar. Om det sedan går ännu värre, tryck ännu mera."

Faber tror inte att Barack Obamas stimulanspaket på 790 miljarder dollar kommer att få fart på ekonomin utan tvärtom orsaka ännu en blodpropp i systemet på sikt. Han är långt ifrån ensam om den åsikten och det är uppenbart att USA:s ekonomi är långt ifrån sund. Den har inte varit sund på väldigt länge. Risken finns, menar Faber, att en djupare kris kan framkalla social oro och en våg av protester.

Marc Faber är måhända onödigt negativ och nästan deterministisk, men han har en och annan poäng i sin kritik av Obama (och mellan raderna även av den avgångne presidenten för dennes bailoutplan). Många lär bli besvikna när det visar sig att den nye presidenten inte är en Messias som får landet på fötter genom att slösa skattemedel.

Volvo blir kinesiskt?

Den kinesiska biltillverkaren Geely (Jí Lì Qì Chē) är intresserat av att köpa Volvo PV. Ryktena har cirkulerat en tid (och förnekades så sent som för en knapp månad sedan) men nyheten nämndes bara i förbifarten i kvällens A-Ekonomi. Det finns enligt uppgift även tre andra budgivare på Volvo, varav ytterligare en kinesisk.

Kinesiska biltillverkare har tagit hjälp av japansk expertis för att komma ikapp prestandamässigt med sina bilmodeller. Japanerna har å sin sida fått tillgång till den enorma och snabbt växande kinesiska marknaden. Jag skulle nog inte köpa en kinesisk bil i dag. Men om fem år kan maktförhållandena på marknaden ha förändrats i takt med att kineserna lärt sig av konkurrenterna.

Vad ett kinesiskt övertagande av Volvo skulle betyda för jobben i Sverige är osäkert, men en del av produktionen kan komma att flyttas till Kina.

DN kan man lita på

Jag lyfter alla möjliga frågor här på bloggen, men det ska erkännas att det emellanåt blir rätt mycket om sexköpslagen. Läsare mailar och undrar varför. Vilket är mitt personliga intresse i att vilja legalisera sexköp? Inget alls, naturligtvis. Det är bara en principiellt viktig fråga som förtjänar att luftas. Det svaret brukar dock sällan övertyga den som ställt frågan.

Det är lite förbryllande att vissa människor anser att man måste tjäna något personligen för att det ska vara mödan värt att engagera sig i något. Vi andra låter oss vägledas av principer och övertygelser om rätt och fel, om bra och dåligt. Det är därför många bloggare som har reagerat kraftigt mot DN:s föga finkänsliga anklagelse om att motståndet mot FRA finansierats och regisserats av ett fåtal PR-byråer och konsulter.

DN försöker misstänkliggöra bloggosfären som företeelse och politisk påverkansfaktor. De där bloggarna skriver inte bara en massa saker, de länkar dessutom till varandra för att få mer uppmärksamhet i sakfrågan! Och allt detta öppnar upp för superlobbyister, frustar DN. "Lobbyister" har blivit ett populärt skällsord att använda när en politisk motståndare lyckas driva igenom något eller få uppmärksamhet i en sakfråga. Ledarsidan bekymrar sig för att man snart inte kommer att kunna lita på någon eftersom det inte går att känna till avsändaren. Men frågan är: hur minskar detta kraften i kritiken mot FRA-lagen...? Och vad spelar det egentligen för roll?

Den som är vid sina sunda vätskor kan inte påstå att demonstrationerna, bloggbävningen och det folkliga engagemanget var en fasad. DN vill dock genom sitt misstänkliggörande ge sken av just detta - att motståndet mot FRA-lagen var artificiellt, konstlat, fejkat. Det är lögn. Få, om ens någon, har överblick över alla motståndsgrenar. Men det är uppenbart att väldigt många som var aktiva mot FRA-lagen både före och efter omröstningen i riksdagen engagerade sig helt utan betalning. Det är faktiskt möjligt att lägga ned tid på något utan att få betalt för det och utan att ha vare sig livscoach, konsulthjälp eller en personlig finansiär i ryggen. Engagemang kan existera ändå. Detta har uppenbarligen vissa välbetalda ledarskribenter svårt att förstå och kanske ännu svårare att acceptera.

Bildt drabbad av censuren

"Carl Bildt beklagar att han inte kan förmedla sina intryck från sina möten och överläggningar i Beijing eftersom hans blogg inte förefaller att vara tillgänglig därifrån."

Via HAX ser jag att Carl Bildt drabbats av den kinesiska Internetcensuren vid sitt besök i Beijing.

Lite komiskt, kan man väl säga. Jag hade tidvis problem med att läsa blogspot-bloggar när jag var där, men det gick alltid att blogga. Jag bloggade nästan varje dag under mitt senaste besök. Jag vet inte om Wordpress råkar mer illa ut än Blogger, men det pågår ju en upprensningskampanj av "omoraliskt" och "stötande" material på Internet i Kina så det kanske inte är så konstigt att Carl Bildt drabbats... :-)

To serve and protect from Carl Bildt.

Säg ditt om Kinas regering

Nu i mars samlas den andra plenarförsamlingen för den 11 Nationella Folkkongressen och den 11 kinesiska folkets politiska rådgivande konferens i Beijing.

Ta chansen att säg några väl valda ord till Kinas regering.

Inne i ett av de många flådiga rummen i Folkets stora sal.

Det handlar om rättigheter

Susanne Dodillet drog igång debatten om den tioårsjubilerande svenska sexköpslagen genom disputationen av sin avhandling Är sex arbete? Svensk och tysk prostitutionspolitik under 1970-talet. Avhandlingen, som finns i bokform, recenserades (läs sågades) på DN Kultur men har fått gott stöd i bloggosfären. Maria Abrahamsson håller grytan kokande genom sin ledare
i dagens SvD. Det tackar vi för.

Abrahamsson pekar på något grundläggande som ofta kommer bort när prositutionen och sexköpslagen diskuteras: lika rättigheter. Ofta fastnar debatten i feministiska maktanalyser, eller sågningar av desamma, när det vi i stället borde diskutera är varför en viss grupp människor i samhället ska förvägras samma rättigheter som alla vi andra samhällsmedborgare åtnjuter. Varför ska människor som valt att arbeta med sex inte få bedriva näring i en demokratisk stat, inte få betala skatt och bidra till samhällsekonomin och följdriktigt heller inte få del i socialförsäkringssystemet? Det är en grov form av diskriminering som pågår och det enda skälet till den är äckel och socialt avståndstagande. Inte att sexsäljarna skulle göra något olagligt. Att sälja sex är trots allt inte förbjudet, även om vissa önskar att det vore det. Det är köparna av tjänsten som är kriminaliserade, inte säljarna. Men det är säljarna som drabbas, stigmatiseras, bespottas, och ignoreras i den politiska debatten. I grunden handlar det alltså om människosyn och detta är en viktig orsak till att jag tycker så genuint illa om de radikalfeministiska tankegångarna.

Det är svårt att begripa varför just sex väcker sådana känslor hos så många. Det illustreras tydligt i prostitutionsdebatten (men blir ännu värre så fort barn och sex nämns i samma mening). Alla har sex. På olika sätt. Med olika människor. I olika situationer. Det är vårt eget ansvar att sköta det på ett sätt som känns schysst för oss själva och vår(a) partner(s). Men varför bry sig om grannen, kursaren, arbetskollegan? Kan vi inte bara göka i fred och vara glada? Jag bryr mig inte i andras sexliv. Ni får göra precis hur ni vill. På egen hand, med en eller flera partners. Så länge det sker på frivillig basis är det helt OK vad ni än väljer att ta er för.

Men så resonerar dessvärre inte alla. Och riktigt illa blir det när politik byggs på förmaningar och fördömanden av andra människors "omoraliska" beteende och när grundläggande rättigheter skuffas åt sidan för att bekämpa ett synnerligen uppförstorat problem. Det sekulära Sverige verkar lida lika mycket av sexofobi som religiösa länder. Vi ska vara stolta över att vi kan prata om sex öppet, men faktum är att gränserna för vad som är accepterat och förkastligt är mycket tydliga. Ve den som avviker.

Som konstaterats många gånger tidigare har alliansen inte gjort något för att bryta med den socialdemokratiska hållningen i prostitutionsfrågan utan tvärtom gjort sitt bästa för att inte göra Margareta Winberg et al besvikna. Justitieminister Beatrice Ask skrev in sig i boken för idiotiska uttalanden när hon i en riksdagsdebatt påstod att sexsäljarna inte har i debatten att göra. Att lyssna på dem var enligt Ask "en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha." Så sätter man punkt för en debatt och sänder samtidigt en signal som markerar avståndstagande från all sorts medmänsklighet gentemot en grupp i samhället som lider under en statligt sanktionerad diskriminering. Här kan vi snacka om strukturer, om nu någon radikalfeminist är intresserad.

Ask har sagt att hon under Sveriges EU-ordförandeskap ämnar driva frågan om trafficking (månne under parollen "Trafficking - bra eller anus?"...?). Risken är uppenbar att det i slutändan kommer att handla om export av den radikalfeministiska svenska sexköpslagen till andra EU-länder.