Antirökningshysterin

EU hakar som väntat på Australien i kampen mot tobaken genom standardiserade cigarettpaket, borttagna logotyper och bortplockad reklam på paketen. Om fem år ska den nya hysteriska antitobakspolitiken sättas i kraft.

Det sista är säkerligen inte sagt i tobaksfrågan. Räkna med att EU går vidare med fler restriktioner framöver. Det märkligaste med denna sortens regleringar är att en fullt laglig produkt i praktiken blir olaglig att marknadsföra. Mer konsekvent vore faktiskt att helt förbjuda tobak. Men det inser förmodligen även den mest drömmande Brysselbyråkrat lönlösheten i.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att undra vem som egentligen röker eller inte röker på grund av hur cigarettpaketet ser ut.

Kineserna bolmar vidare trots rökförbud

Gillar du att röka ska du åka till Kina. Där röks det i stort sett överallt. Jämfört med Sverige, där väl människor snart inte ens får röka i sina egna hem, är det rökarens paradis.

Men det kostar på. En miljon människor dör av rökrelaterade orsaker varje år. Därför vidtar regeringen åtgärder och förbjuder från och med i dag rökning på restauranger, i barer och andra allmänna lokaler. Frågan är förstås vad det kommer att få för konkret betydelse i ett land där 禁止吸烟-skyltar, "rökning förbjuden", redan finns på många restauranger utan att de respekteras det minsta.

Jag har själv tvingats byta bord på restaurangen ibland för att rökdimman varit för tjock. I en hiss är det dock svårare att ta sig ut när personen bredvid dig bolmar på. Då får man hålla andan och tänka på något annat. Många kineser är okunniga om hälsoriskerna med att röka. Dessutom är cigaretterna en rotad del av den kinesiska kulturen. Att ge bort cigaretter vid ett besök är ofta kutym. Dessutom är de vanliga cigarettmärkena väldigt billiga. Det finns således, ur kinesens ögon, många anledningar att inte sluta röka.

Regeringen tycks inte villig att följa upp de tydliga påföljder som finns för den restaurang- eller pubägare som bryter mot rökförbudet. Det bör således snarast ses som en uppmaning, en signal på politikerspråk. Regeringen verkar inte redo att utmana landets 300 miljoner rökare riktigt än.

Folkhälsofascisterna tar nästa steg

Folkhälsoinstitutet är på krigsstigen mot rökningen igen. Myndigheten vill ånyo höja tobaksskatten, totalförbjuda tobaksreklam och lagstifta om fler rökfria platser. Mer av samma politik alltså. Anledningen är att allt fler röker igen. Det rör sig emellertid om en mycket liten kortsiktig ökning på en procent - på lång sikt minskar nämligen antalet rökare i Sverige markant. Bara de senaste fem åren har 200 000 svenskar fimpat. Sverige är unikt när det gäller andelen rökare i befolkningen - endast 12 procent av männen och kvinnorna röker. I många andra länder är siffrorna 20 eller 30 procent. En enprocentig ökning av antalet rökande män från ett år till ett annat motiverar alltså enligt Folkhälsoinstitutet fler drakoniska åtgärder.

Jag ogillar cigaretter väldigt starkt. Jag tycker att det är både äckligt och korkat att röka och jag slipper gärna andras tobaksrök i ansiktet. Men vi är trots allt vuxna människor och som sådana bör vi få bestämma själva om vi vill förgifta våra kroppar, bidra till hälsoproblem och dö en för tidig död. Att få moralkakor kastade i ansiktet och att bli fullkomligt omyndigförklarade är något vi bör betacka oss för. Målet om det tobaksfria samhället är förmodligen lika verklighetsfrämmande som målet om det narkotikafria samhället eller nollvisionen i trafiken. Problemet är att sådana här absurda målsättningar tvingar fram absurda åtgärder.

Alla i Sverige vet i dag att rökning är farligt. Att det dessutom kostar normalrökare tusentals kronor per år märks givetvis också i hushållskassan. Ändå röker folk. Låt dem göra det då. De har fattat ett informerat beslut, väl medvetna om konsekvenserna. Erbjud hjälpmedel för att kunna sluta, men låt oss anhöriga arbeta för att få våra nära och kära att fimpa för gott. Det behöver vi inte några statliga kampanjer eller insatser för att göra.

För övrigt har vi nu svart på vitt att barn till akademiker röker cannabis i större utsträckning än barn till lågutbildade (som dricker sprit). Hur ska Maria Larsson nu förklara cannabisens skadeverkningar på förmågan att lära...?

Fånigt

I Australien vill premiärminister Rudd förbjuda alla varumärken på cigarettpaketen från och med 2012. I stället ska rökaren få se varningstexter och avskräckande grafiska bilder på förpackningen. Liknande förslag har diskuterats i EU i åratal.

Det är en märklig särbehandling som tobaksindustrin drabbas av. I vilken annan bransch skulle någon ens komma på tanken att förbjuda användandet av varumärken? Det strider mot allt sunt förnuft. Inte ens nykteristextremisterna på IOGT-NTO lär ha kommit med några sådana förslag.

Att röka är dyrt, farligt och äckligt. Det vet alla. Jag tillhör dem som verkligen ogillar tobaksrök och försöker gå om personer på stan för att slippa få deras giftrök i ansiktet. Men att inte gilla en produkt och att vilja hindra andra människor från att använda den är två helt olika saker. Därför var jag principiellt emot rökförbudet på krogar och restauranger - varje krog- och restaurangägare måste givetvis själva få bestämma om gästerna ska få röka där eller inte - men kan samtidigt inte sticka under stol med att jag trivs bättre nu när kläderna inte luktar kremerad röv när man kommer hem.

I Sverige har kampen mot cigaretter främst förts med kostnadsvapnet. Staten har genom straffskatter gjort det väldigt dyrt att röka. Samtidigt har det blivit allt mer komplicerat att vara rökare. Inte bara krogar och matställen utan även arbetsplatser ska numera vara rökfria. Ja, det pratas även om att anställda inte ska få ta rökpauser. Grannar har hamnat i fejd sedan någon rökt på balkongen.

Visst är det bra om allt färre röker. Det betyder att allt färre dör en för tidig död. Men någonstans måste vi ändå överlåta åt vuxna, myndiga människor att bestämma om de vill förgifta sig själva med cigaretter eller avstå. Jag tror inte att en Marlboro-logga mindre kommer att ha någon direkt påverkan på det beslutet.

Klart man ska få röka - om ägaren vill

Camilla Lindberg sticker åter igen fram hakan. Hon vill avskaffa rökförbudet. Restaurangägarna ska själva få bestämma sin rökpolicy. Detta borde vara en självklarhet, men rökförbudet ser ut att vara här för att stanna.

Jag var emot rökförbudet när det infördes men kan samtidigt inte förneka att jag gillar effekterna av det. Personligen tycker jag att det är skönt att det inte luktar kremerad kissekatt av mina kläder när jag kommer hem från puben. Men jag tycker likafullt - och det är väl här vi frihetliga skiljer oss från förbudsivrarna - att ägarna av restaurangen eller puben ska få bestämma om deras gäster ska få röka inomhus eller inte. Det har politikerna inte med att göra. Rökfria zoner, rökrum eller kraftigt förbättrad ventilation - det finns många sätt att tillfredsställa både rökare och ickerökare.

Helst av allt skulle jag förstås vilja ha pubar med riktigt röka. Då kan man njuta av lukten på kläderna efteråt också...

Dejtingsajt för danska rökare

Samhällets utstötta – rökarna – är på frammarsch. På sätt och vis. Inte nog med att Smokers´ International Airways, SMINTair, ska erbjuda flygningar där man får röka ombord, nu startar en webbdejtingsajt i Danmark.

Den 15 augusti blir det förbjudet att röka inomhus på danska utskänkningsställen med minst 40 kvm serveringsyta. Tänk: Danskar. Som inte får röka. Kan vi vänta oss ett uppror?