Junilistan gjorde succé i EU-valet 2004 med 14,5 procent av rösterna och tre mandat i Europaparlamentet. I valet fem år senare gick det inte lika bra.
Nu gör Junilistan ett nytt försök att ta sig in i parlamentet, och ännu en gång är det EU-kritiken som ska bana väg för en framgång. Camilla Lindberg, tidigare FP, ska locka liberala röster.
Idén med en tvärpolitisk lista är sund. Det finns många frågor som avgörs i EU där personer med hjärtat till höger, vänster eller någon annanstans kan finna en gemensam grund. Det är därför lite tråkigt att inte Piratpartiet har anammat denna tanke (även om också PP rymmer en viss åsiktsbredd).
Det finns likheter mellan Junilistan och Piratpartiet vad gäller kravet på begränsad maktöverföring till Bryssel och behovet av ett nytt fördrag. PP har däremot ett tydligt fokus på integritetsfrågorna, vilket Junilistan inte har.
Resultatet av att två tydligt EU-kritiska partier ställer upp kan bli att rösterna splittras och att inget av dem kommer in i parlamentet. Det vore väldigt olyckligt.
Piratpartiet sitter i Europaparlamentet men har väldigt begränsade resurser att bedriva valkampanj. Junilistan hoppas uppenbarligen på ett upprepat mirakel á la 2004 då partiet lanserades samma år som det gick till val. Chanserna att det ska återupprepas får bedömas som små. Snarare tyder det mesta på att det blir Sverigedemokraterna som lockar EU-skeptikerna den här gången.
Det behövs sunda och kunniga EU-kritiker i parlamentet. Men den största chansen att lyckas hade varit att skapa en tvärpolitisk lista med både vänster- och högerkandidater som delar grundläggande idéer om behovet av att begränsa EU-statens framväxt.
