God Jul till alla läsare

Så blev det jul igen. En tid för förlåtelse, glädje och stilla reflektion? Nej, mest för vila, kalkon, lax, sill och öl, faktiskt. Här kommer den polska och tjeckiska ölen flöda.

Men visst, varje jul påminns jag om att livet är rätt bra bara man får vara tillsammans med sina närmaste. Och jultraditionen ger trygghet och stabilitet i en tid som känns allt annat än stabil.

Precis som vanligt undviker jag statstelevisionens julfirande. Lyckligtvis finns det nog med filmer här hemma och på Netflix för att klara julen ändå.

Jag vill önska alla läsare en riktigt god jul. Det är ni som läser, kommenterar och diskuterar som håller bloggen levande. Året har bjudit på fler kommentarer än någonsin, vågar jag påstå, och tonen är överlag bra. Fortsätt så!

Ha en skön jul, allesammans!

Du har inget att skämmas för

I juletider skapas alltid ett motsatsförhållande mellan shopping och mat i överflöd å ena sidan och de ensamma, de hemlösa, de socialt utsatta och människor på flykt undan krig å den andra. I år, efter en höst av ett rekordstort asylmottagande, har frågan varit särskilt aktuell. Kontentan av resonemanget är att vi som har en bra jul ska ha lite dåligt samvete för det.

Kyrkan har i alla tider fördömt frosseri. Den är starkt tillväxtkritisk och oförmögen att begripa hur vi skapar ett samhälle där flertalet får det allt bättre ekonomiskt. Det är väl heller inte kyrkans roll att förstå sådant, men givet dess bristande kunskaper borde den kanske inte ha en så hög svansföring.

Vi påmindes om detta i går på självaste julafton när en företrädare för Svenska kyrkan uttalade sig i TV. Hon ansåg att vi svenskar har en bra välfärd och att vi måste "dela med oss av vårt överflöd" till världens utsatta. Inte bara genom bistånd utan genom att dessa människor får komma till Sverige och få del av den svenska skattefinansierade välfärden.

Kyrkan kanske inte förstår, alternativt inte bryr sig, om att skattekraften sjunker när andelen lågproduktiva i samhällsekonomin ökar. När allt fler betalar allt mindre i skatt har vi två alternativ: höja skatten och på sikt skada landets konkurrenskraft eller sänka välfärdsambitionerna. Gissningsvis vägrar kyrkan det andra alternativet eftersom det ju är vår välfärd vi ska dela med andra.

Att argumentera mot kyrkans känsloargument är inte lönt. Däremot säger dessa perspektiv något i dag när komiker och krönikörer fallerar fullständigt i allt vad logik heter och även normalt sett intelligent folk faller till föga för dessa enkla och rent av idiotiska förklaringsmodeller. Emotionella argument och bisarra paralleller har blivit vardagsmat i svensk offentlighet.

Detta fördummar en oerhört viktig diskussion om hur Sverige som land ska klara av att upprätthålla en god sjukvård, en bra skola, ett fungerande rättsväsende och andra grundläggande funktioner i ett modernt samhälle samtidigt som andelen som får mer än de bidrar med ökar.

Här och nu, i juletid, är det dock viktigt att slå fast en sak: vårt julfirande är, vad Henrik Schyffert eller Fredrik Virtanen än säger, inget att skämmas för. Att du handlade presenter och gav till dina nära och kära var inget som drabbade syriska flyktingar utan något som bidrog till den svenska tillväxten och därmed det svenska samhället på sikt.

Du har ingenting att skämmas för. Så ta en skumtomte till, häll upp glöggen, krama din familj och hugg in på syltorna. Det är du värd. 

Läs även:
Tino Sanandaji, Hanif Bali

God Jul till alla läsare

Så var julen här igen. Jag hinner aldrig riktigt med. Det bara händer.

I år blir det i vanlig ordning ett lugnt firande bland vuxna. Ingen julklappshets. Bara kalkon, lax, sill och det andra som hör julbordet till, polsk och tjeckisk öl, skumtomtar, film och mys i soffan.

Det var länge sedan jag såg på SVT på julafton, och jag kan inte säga att jag är mer sugen i år heller. Nej, statstelevisionen får fira utan mitt sällskap.

Däremot hoppas jag att alla ni som läser och kommenterar här på bloggen får en skön jul!

Att anmäla är det nya medborgaransvaret

Sällan har en julkalender blivit så uppmärksammad – och utskälld. Årets julkalender Tusen år till julafton i SVT är ett slags barnversion av det populära Historieätarna och visar därför, på ett förenklat och underhållande sätt, hur det var förr i tiden. Jag tror att jag hade älskat den här julkalendern som barn.

Tanken är, gissar jag, att barnen ska lära sig någonting samtidigt som de har roligt. Men att visa historien är förstås känsligt i det moderna och politiskt korrekta Sverige. Därför har julkalendern blivit anmäld både för att ha visat att barn serverades alkohol förr och att samhället på 70-talet var mer öppet för att prata om sex med barnen. Detta skildras i några sekunder. Helt oacceptabelt, förstås. Anmäl!

En förvirrad själ har anmält programmet till Konsumentverket (!). Anmälaren "känner att man inte behöver visa så tydligt hur det var förr i tiden". Känner. Vad en enskild tittare känner när denne ser programmet är faktiskt inte relevant, vare sig för Konsumentverket eller någon annan.

Anmälningarna mot julkalendern är dock ett tecken på något större. De är ett symptom på det nya lättkränkta samhälle vi har fått. Det samhälle där studenter behöver känna sig "trygga" i att det inte dyker upp något obehagligt i studentlitteraturen – även i den litteratur som skildrar historiska obehagligheter. Ett samhälle där människor behöver ett "safe space" mot sådant som kan upplevas kränkande och "trigger warnings" så att de hinner skydda sig. Ett samhälle där föräldrar lägger ansvaret för barnuppfostran på samhället, skolan, staten, någon annan.

Det mesta har blivit bättre med åren, det visar även årets julkalender genom sina lättsamma tillbakablickar i svensk historia. Men samtidigt som vårt samhälle har utvecklats, blivit rikare och mer humant för flertalet, har svenska folket blivit fredsskadat. De stora samhällsproblemen anses lösta, därför kan vi lägga fokus på könlösa pronomen, frugårman-skyltar, toaletter för transsexuella och inte minst att lägga historien tillrätta så att en ny generation upplysta svenskar inte känner sig kränkta eller "otrygga".

Fler kommer framöver att bli varse att de stora samhällsfunktionerna inte alls fungerar så bra längre, utan tvärtom är på väg att försämras kraftigt. Det återstår att se om detta påverkar intresset för att anmäla julkalendrar och införa varningstexter för viss studentlitteratur. Gissningsvis inte.

Det är uppenbart att fler borde koka soppa på ett skärp då och då.

God Jul till alla läsare

Julen är glädjens, fridens och gemenskapens högtid. Eller stressens, pressens och ångestens, lite beroende på hur man ser det och vem man firar med.

Som vuxen är julen inte vad den var när man som barn knappt kunde sova i väntan på de där julklapparna. Nu är det mest fråga om mat, dryck, meningslöst pladder på TV, en liten snaps och skumtomtar.

Årets julklapp är tydligen ett smart armband. Men en annan trend är att ge bort till "behövande". Välgörenhetsorganisationer annonserar överallt. Det kan vara pengar till Rädda Barnen, ett gåvobrev till UNHCR eller ett fadderskap i Världsnaturfonden. Det sistnämnda har jag gett frugan i julklapp (hon gillar elefanter, och vem gör inte det?).

Annars ställer jag mig lite frågande kring att julklappshysterin även nått det sociala arbetet. Insamlingar runt om i landet har genererat massor av julklappar till familjer med små marginaler.

Visst är det fint att hjälpa en medmänniska, och visst vill även barn till föräldrar med små inkomster vara som alla andra barn. Men det säger onekligen lite om "fattigdomen" i Sverige att sättet att hjälpa den fattige är att ge denne... presenter.

I år håller jag mig mer stilla än vanligt då jag efter en cykelolycka hoppar på kryckor sedan en dryg vecka tillbaka.

Som tur är finns nog med proviant här och en bunt med filmer och spel för att överleva de kommande dagarna utan problem.

God Jul till alla läsare!

Önskar God Jul med några tankar

Så var julen här igen. En fridens högtid, om man har tur. Men också reflektionens.

På julen ska man tänka på de svaga och utsatta, sägs det. På hemlösa, missbrukare och barn med ekonomiskt utsatta föräldrar. Men jag skulle önska att dessa tankar handlade mindre om julklappar åt alla och mer om de stora frågorna som berör oss alla, som gör oss alla utsatta.

I år tänker jag framför allt på en person, en riktig hjälte: Edward Snowden. Snowden säger nu att hans uppdrag är slutfört. Allmänheten har fått veta vad underrättelsetjänsterna håller på med. En debatt har kommit igång (men inte så mycket i Sverige). Åtgärder har vidtagits (men inte i Sverige). I USA ska NSA:s roll ses över. Barack Obama har fått förslag på restriktioner i sitt knä. I Storbritannien verkar folk närmast apatiska, men nu har de åtminstone fått informationen.

Snowden offrade mycket för att ge oss sanningen om västerländska demokratiska staters förehavanden. Även om inte allting förändras som en följd av detta, även om fulspelet kommer att fortsätta och även om politikerna kommer slåss med näbbar och klor för att upprätthålla massövervakningen, har läckorna från en så initierad källa gett oss massor av värdefull information. Den har justerat vår världsbild, och förmodligen gjort oss lite mer cyniska. Men därmed också realistiska, vilket jag tror är helt nödvändigt.

Det var på tiden att någon drog ned byxorna på staten. Det är aldrig så pinsamt som när världsledare avslöjas som kallhamrade lögnare inför öppen ridå. För alla som burit tron att demokratiska ledare är goda och vill sina medborgares bästa var Snowdens läckta dokument förmodligen ett bryskt uppvaknande.

USA, Storbritannien, Sverige och andra västerländska demokratier beter sig ungefär som Ryssland och Kina, två stater de så gärna kritiserar. De övervakar vanliga medborgare och låter underrättelsetjänsternas befogenheter växa obehindrat. Målet är att få veta allt om alla. Det är endast fråga om gradskillnader mellan demokratier och diktaturer här.

Vi har fått en gåva av Edward Snowden, en chans att vända en förfärlig utveckling. Det är upp till oss att göra det bästa vi kan av denna chans.

Det är med dessa tankar jag nu inleder julfirandet. Men just i dag lägger jag dem åt sidan och lägger in ännu en skumtomte. Och kalkonen står och väntar.

God Jul till alla läsare!

God Jul med några tankar

Så är julen åter här. Fridens högtid? Snarare köphetsens. 

Det är svårt att helt frigöra sig från kravet på julklappar och i år måste jag tillstå att jag drabbades av ett återfall. Efter några år med lite mer blygsam konsumtion blev det i år desto mer. Jag har således bidragit till det där årliga rekordet som Handelns utredningsinstitut alltid spår ska komma.

Julen har för mig, liksom för de flesta svenskar, ingen religiös innebörd. Men jag kan likväl lyssna till julkonsert med religiösa sånger och tycka att de kristna symbolerna har sin plats mitt i allting. Gissningsvis har det med mysiga barndomsminnen från julfirande i skolan att göra, inget annat. Allt får den betydelse man ger det och i fallet med religion är jag ändå bortom frälsning. 

Viktigast på julen är inte klapparna utan kalkonen, prinskorvarna, myset i soffan och en varm kram. Det vet ju alla (utom barnen). Att vi ändå tömmer plånböckerna inför varje jul är en liten tankeställare. 

Jag behöver inte vänta ett år på att fira en stor högtid igen. Redan i februari bär det av till Kina. Då ska jag tampas med några hundra miljoner kineser i kollektivtrafiken inför det kinesiska nyåret. Förhoppningen är att jag anländer lite innan den värsta ruschen...

God Jul till alla läsare! 

Kollektivt kaos

Att resa i juletid är alltid lika prövande. Det är skrikande småbarn, sönderstressade föräldrar och babblande tonåringar. Att resa bekvämt går således alltsomoftast bort.

Högsta prioritet blir i stället att över huvud taget komma fram i rimlig tid. Flyget är lite för dyrt för de ringa minuter jag behöver tillbringa i luften. Sedan kaoset på Stockholms central julen 2009 har jag valt bort tåg. SJ går helt enkelt inte att lita på.

Slutsatsen blir att jag hellre tar en försening på en obekväm och fullproppad buss än att lämnas strandad på en gudsförgäten plats i ett tåg som inte kommer vidare på grund av växelfel eller någon nedriven kontaktledning.

Jag är inte ensam. Enligt en Sifomätning väljer var tredje pendlare bort tåget av rädsla för att bli försenade. Att döma av alla extrainsatta bussar i jultrafiken resonerar många likadant nu när de ska lämna staden för att fira jul ute i landet. Trots olyckor och vädrets makter är faktiskt busstrafiken förbluffande punktlig.

En skumtomte på det.

God Jul!

Julen är här och med den kalkon, syltor, skumtomtar, en del julklappar och mycket kärlek.

En fridfull jul tillönskas alla läsare!

圣诞快乐！

Pedofilnojan drabbar tomten

Den galopperande pedofilskräcken misstänkliggör män i allmänhet. Jag vill inte ens tänka på hur det är att vara man och jobba i förskolan i dag.

Nu rubbas även gamla traditioner av pedofilnojan. I Storbritannien förbjuder ett växande antal skolor traditionen med att barnen sitter i tomtens knä och berättar vilka julklappar de vill ha. För tänk, det kan ju finnas en pedofil under tomtemasken.

När även barnens vän tomten drabbas, vet vi att det har gått alldeles för långt.

via Genusnytt

God Jul! 圣诞快乐！

En God Jul tillönskas alla läsare!

圣诞快乐！

Besök i Sverige

Det är inte riktigt dags att summera år 2010 ännu, det kommer lite senare. Först ska julen avverkas. I år är det trevligare än vanligt för egen del eftersom jag har besök av flickvännen från Kina. Termometern visar -25. Men det är ändå att föredra framför det blåsiga snöoväder som mötte oss i Stockholm. Det är i alla fall vackert och lyckligtvis kan man stanna inomhus och mumsa skumtomtar och dricka julmust och en och annan öl. Det vore ännu trevligare om ölen kunde införskaffas på närmsta ICA-butik i stället för i statens förbannade monopolbutik.

Det är många intryck på kort tid. Snön, kylan, den speciella svenska maten - allt är nytt för någon som aldrig varit i Sverige tidigare eller ens sett snö annat än på TV. Men trots att hon anlänt under ännu en kall, snörik svensk vinter där tågen krisar, bussarna blir stående bakom lastbilar i backkrön och kylan biter i kinden, verkar det gå bra så långt. Men det är allt lite udda att se en kinesiska mumsa i sig hembakat svenskt tunnbröd med ett tjockt lager norrländskt messmör på...

Vy över ett snötäckt och kallt Sundsvall.

Julen och alkoholen

Det pratas mycket om alkohol så här i jultider. Moderatbloggaren Kent Persson, själv nykterist, uppmanar sina läsare att avstå från alkohol under julen. För barnens skull. En liten fråga infinner sig. Om man ska avstå från alkohol under julen för att hålla sig nykter för barnens skull, borde man inte göra det året om? Fulla föräldrar är väl lika pinsamma en vanlig lördagskväll som på julafton.

Jag är uppväxt i ett hem där alkoholen knappast flödade - båda mina föräldrar drack måttligt och hanterade det väl. Så ser det ut i de flesta familjer. Att predika strikt alkoholmoral för alla bara för att ett fåtal inte klarar av att hålla sig inom rimlighetens gränser är bara dumheter. Alla måste ta ansvar för sina egna liv och stå för de beslut de fattar som vuxna människor. Det är självfallet sant att alla inte lyckas balansera sitt drickande och dricka måttligt. Men även när du dricker för mycket gör du ett medvetet val. Frånta inte människor detta ansvar utifrån något slags fånig solidaritetstanke. Det leder bara till ett offertänkande och det i sig hjälper ingen missbrukare till nykterhet - tvärtom.

På DN Debatt i dag rycker två gamla Systembolagsdirektörer ut till detaljhandelsmonopolets försvar. Regeringens utredning om att tillåta gårdsförsäljning påstås hota det som finns kvar av det svenska alkoholmonopolet. Jag hoppas att deras förutsägelser är korrekta, det skulle betyda att Sverige kanske inom en tioårsperiod kommer att vara lite mer som andra länder när det gäller alkohol. Det är dags att lämna alkoholmoralismen bakom oss för gott och börja satsa på narkotikaskadereducering i stället.

Det blir både glögg och öl under julen. Vad dricker du?