söndag 22 november 2009

Är detta verklighetens folk?

Jag satte teet i vrångstrupen när jag i våras hörde om den mobb som jagat nyanlända irakiska flyktingar i Vännäs. En stor grupp människor, det har sagts uppemot 50, kastade sten och försökte bryta sig in hos flyktingarna. Trakasserierna blev så allvarliga att irakierna fick evakueras till annan ort. Det hela lät som ett skämt. Men nu har det hänt igen: någon eller några har tänt en brasa utanför det transitboendet där flyktingbarn och ungdomar vistas i Hököpinge i Vellinge kommun.

Tittar vi på vissa delar av Skåne, ser vi att de främlingsfientliga värderingarna inte företräds av några enstaka vettvillingar utan finns lite varstans. Och uppfattningarna bygger alltid på känslor, på föreställningar utifrån vad den där magkänslan säger. Så fungerar Jimmie Åkesson och så fungerar de främlingsfientliga i Vellinge också. Det blev mycket tydligt när flyktingbarns rätt att stanna i Vellinge diskuterades i SVT:s Debatt (som väl är så nära freakshow man kommer en vanlig tisdagskväll). Starka argument framfördes:

- När man tittar i Malmö och ser allt som har hänt där, det vill vi ju inte ha i Vellinge.
- Man vet ju inte var de här kommer ifrån.
- Vi vet inte hur de ser ut, vi har de inpå oss.

Det handlar således om något så primitivt som rädslor för det okända. Kanske behöver ni bara en trygg kram innan ni går till sängs?

Bisarra idéer om att svenska traditioner är förtryckande mot människor med annan religion än den kristna och med andra föreställningar än de kärnsvenska, ledde till diskussioner om att sluta sjunga Den blomstertid nu kommer och att inte ha skolavslutningar i kyrkor längre. Detta har fött motreaktioner som är lika knäppa. Nu ska vi skydda det svenska språket, människor som invandrar till Sverige ska skriva på ett "svenskkontrakt" i vilket de bedyrar att de ställer upp på de svenska värderingarna (inte minst den berömda svenska jämställdheten från vilken ingen får avvika).

Om människor bara förstod den enkla principen om att leva och låta leva, att sköta sitt och inte reta upp sig på vad grannarna tycker och tänker, hur de klär sig eller vilka traditioner de har, skulle det här samhället vara mycket trevligare att leva i. Nu tycks emellertid inskränktheten ständigt skörda nya segrar. Från rött till blått och norr till söder.

Inga kommentarer: