Storsvensken

Beskedet att kinesiska Geely Automobile (Jí lì qì chē, 吉利汽车) köper Volvo har väckt starka känslor i Sverige. Nattsvarta rubriker har förutspått att det anrika bilmärket snart inte kommer att tillverkas i Sverige längre, att all verksamhet ska flytta till Kina. Riktigt så lät det inte när amerikanska Ford köpte Volvo. Men amerikaner är förstås hyggliga jämfört med kineser.

Frédéric Cho menar att affären blottlägger många svenskars fördomar om Kina. Vi har sett det förut. Människor som aldrig varit i Kina har ofta en väldigt negativ bild av landet. Och eftersom deras bild av Kina är så negativ, vill de inte åka dit. Det blir en spiral av fördomar och förutfattade meningar som i sin tur skapar en skev verklighetsbeskrivning. Okunskap föder, som vi alla vet, lätt rädsla. Så varför är då svenskar rädda för kineser?

Cho pekar också på det lite obehagliga förakt som finns för asiater. Geelys ägare Li Shufu (som i SvD utmålas som "Hisingens nya härskare") har beskrivits som en "risodlarson" (i kategorin "intressant information"?). Och alla vet ju att det är oerhört roligt att skämta om asiater ("vålulle, höhö!").

Sanningen är att Kina är på frammarsch. I Kina finns både pengar och vilja. Kineser investerar i Afrika, köper anrika utländska företag, lär av väst och gör kanske ännu bättre produkter till följd av det framöver. Finanskrisen har måhända påskyndat det tronskifte som många har väntat på, men det hade säkert kommit ändå. Inom några år väntas Kina vara världens andra största ekonomi, med endast USA framför sig. Kinesen kommer att vara den vanligaste turisten i världen om 20 år, spås det.

Jag är övertygad om att Kina är ett framtidsland, på många sätt. Landet har genomgått en enorm utvecklingsfas, både vad gäller ekonomisk utveckling och medborgerliga friheter. Vandringen är onekligen lång, men med de senaste 30 åren i backspegeln är det svårt att se dystert på framtiden för Kina. Säkerligen kommer det komma bakslag och det är värt att notera att utveckling av detta slag aldrig är linjär. Kina befinner sig i en ekonomisk catch up-fas som både kan avstanna och accelerera. En utveckling av de mänskliga rättigheterna som motsvarar den ekonomiska vore förstås önskvärd. Men åter igen måste vi påminna oss Kina före och efter Maos död för att se vad dagens Kina har blivit.

Medan vi svenskar har invaggat oss i tron att vi redan nått toppen, att resten av världen ser upp till oss medan vi dricker latte och sitter med armarna i kors, arbetar kineser och indier i sitt anletes svett för att få en bättre framtid. Därför dröms det mer i Asien än i det slumrande Europa. Och framtiden tillhör den som vågar drömma.