fredag 5 september 2008

Lär av USA

Man kan ha många åsikter om USA som land och supermakt i världen, och det har jag också ofta, men när det kommer till valrörelser borde vi känna avund. Den entusiasm som sprids inför varje amerikanskt presidentval är fjärran den lagom-lunk som vi lider av i Sverige vart fjärde år. Vi har ett högt valdeltagande, men hur många röstar för att de känner att det betyder något och hur många gör det av gammal vana? Hur kul är egentligen en traditionell svensk valrörelse?

Man kan visserligen tycka att folk är dumma i huvudet som går igång på enkla retoriska knep och evigt prat om "change" (så jättemycket förändring kommer det förstås inte att bli, oavsett vem som vinner valet), men å andra sidan visar entusiasmen på att folk bryr sig och att politiken spelar roll.

Svenska valrörelser är strikta, nedtonade och förbaskat tråkiga i jämförlese. Vi har våra valstugor (hur jävla modernt är det, egentligen?), vi har våra ballonger med partiloggor, vi har våra våra torgmöten och vi har våra slutdebatter. Varje val, alltid samma sak. Partierna har ännu på allvar inte upptäckt Internet. Partierna finns på nätet, men vilket interaktivt utbud finns på deras respektive hemsidor? Var finns politikerna i den alltmer relevanta svenska bloggosfären? Vilket parti vågar bryta gamla mönster och inse att valen inte vinns i valstugor eller på glesbesökta torgmöten utan i allt större utsträckning på nätet? Att ett av världens mest bredbandstäta länder övergår till järnålder så fort det närmar sig ett riksdagsval är obegripligt.

Svensk politik och svenska politiker behöver utvecklas för att framstå som relevanta i dagens moderna informationssamhälle. En person som Alexander Bard skulle förmodligen kunna lära folkpartiet ett och annat om hur man kan utnyttja tekniken i stället för att känna rädsla inför och reglera den. Den mängd frivilliga som engagerar sig i USA under ett valår kan Sverige förmodligen aldrig matcha, men svensk politik behöver ett ansiktslyft, en makeover för att bli roligare och mer angelägen. Det behövs mer show, det behövs (faktiskt) mer yta under ett valår.

Per Gudmundson tycker att Sverige behöver en Sarah Palin. Det skulle kanske göra sitt till.

2 kommentarer:

Magnus sa...

vad är valdeltagandet?

Hans Li Engnell sa...

Vad det ligger på för nivå i Sverige, menar du? Det brukar ligga kring 80 procent, i valet 2006 var det strax över 80 procent (80,4). Däremot är det ju så, att om man med deltagande menar ta del i den demokratiska processen, aktivera sig under valåret, är det förstås väldigt lågt.