Faktum: Reinfeldt osynligare än Persson

Det är många som har tyckt att Reinfeldt varit väldigt osynlig sedan valsegern. En jämförelse visar nu att från sina respektive regeringsförklaringar och nio månader fram, syntes Göran Persson 20 procent mer än Fredrik Reinfeldt. Moderatledaren tar detta med ro. Han vill vara "den nya tidens ledare". Reinfeldt har tidigare förklarat sin osynlighet i medierna med att han "inte vill spela mediernas spel". Detta uttalande förvånar. För en politiker borde det vara en prioritet att synas så mycket som möjligt.

Även om alliansen går knackigt i opinionen, har förtroendet för statsministern varit högt hela tiden. Samtidigt är förtroendet för Mona Sahlin och socialdemokraterna väldigt högt, trots att Sahlin egentligen inte sagt ett jota om vad hon vill åstadkomma. En osynlig statsminister och en oppositionsledare ingen vet något om är alltså dem som svenska folket hyser störst förtroende för. Man kan fundera över vad detta säger om svensk inrikespolitik.

[Länk]

Saknaden efter Persson

Göran Persson var en dominant politiker som ville ta mycket plats och också tog sig det. Han var ofta dryg, överlägsen och nedlåtande. Persson gjorde sig känd som bufflig och kallades populärt Han Som Bestämmer. Den föga smickrande dokumentärserien om honom tjänade som ett gott tidsdokument. Men han förgyllde faktiskt inrikespolitiken under sin tid som statsminister. Han syntes, retade upp folk till höger och vänster och talade ofta direkt ur tanken. Han väckte känslor.

Fredrik Reinfeldt har ännu inte gjort sig känd som en känsloväckare. Vad han än gör, är det svårt att bli upprörd. Eller lycklig. Han engagerar helt enkelt inte. Och kanske är det ett av hans problem. Måhända är det bara inkörningsperioden som statsminister som lagt band på honom, men jag tror faktiskt inte det. Reinfeldt verkar vara sådan som person. Sansad. Resonerande. Betraktande. Av den anledningen blir han också lite ointressant.

Det är förstås inte så mycket en saknad som det är ett vakuum efter Persson, ett vakuum som Mona Sahlin aldrig kan fylla och som Reinfeldt aldrig har för avsikt att fylla. Svensk inrikespolitik saknar därför en stark personlighet i dag, någon som retar gallfeber på motståndarna och fyller de egna leden med energi.