Lågt valdeltagande gynnar S

En vanlig uppfattning bland folk på vänstersidan är att lågt valdeltagande "gynnar borgarna" och missgynnar i synnerhet Socialdemokraterna. Därför skulle det ligga i borgerlighetens intresse att hålla nere valdeltagandet. De senaste två riksdagsvalen motsäger denna tes. Men inför omvalet i Västra Götaland och Örebro fick den nytt liv igen.

Resultatet av gårdagens omval ger dock tesen ännu mer stryk. Trots att endast 43 procent av de röstberättigade valde att gå till valurnorna i Västra Götaland (jämfört med runt 80 procent i valet 2010) backade samtliga allianspartier utom Centerpartiet (som ökade med försumbara 0,1 procentenheter). Socialdemokraterna, däremot, gick tydligt framåt i båda omvalen. Detsamma gäller för Sverigedemokraterna i Västra Götaland.

Så. Gå och rösta. Lågt valdeltagande gynnar nämligen bara Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Rödgrön demokrati

Under en vandring från Sveaplan till Sergels torg i Stockholm hinner man passera ganska många valaffischer. De sitter på lyktstolpar, träd, väggar, plank, busstationer. Det är nya gröna jobb med Centerpartiet, det är moderater som älskar Vasastan, det är sossar som inte kan vänta, det är folkpartister som vill ge Nobelpris till svenskar.

Överallt sitter de. Men något skiljer dem åt. Alliansens valaffischer är nämligen nedklottrade. Det är Hitlermustascher, horn i pannan, vampyrtänder och djävulssvansar om vartannat. Knappt någon borgerlig affisch har lämnats i fred. Inte en enda av de rödgrönas valaffischer har rörts.

För mig säger detta något om synen på demokrati hos respektive lags supportrar. Det illustreras även av vänstersidans benägenhet att störa valmöten för partier de inte gillar. De står för en synnerligen dunkel demokratisyn där endast det egna lagets rättigheter gäller och där det är fritt fram att göra som man vill mot motståndaren.

Visst går det att skylla på finniga Ung vänster-aktivister eller SSU-are. Men problemet är större än så. Vi har sett det i valrörelse efter valrörelse, det har satts i system i åratal. Nedslitna eller nedklottrade valaffischer hos de borgerliga är kutym. I Uppsala har MUF i åratal haft problem med krossade fönster. Om detsamma skulle hända SSU eller Ung vänster skulle det utmålas som ett hot mot demokratin. Nu är det bara fråga om omogna pojkstreck.

I en demokrati ska spelreglerna vara lika för alla. Yttrandefriheten får inte villkoras. Sabotage och förstörelse bör aldrig accepteras. Jag noterar dock att ingen ur vänsterlägret verkar bry sig. Hitlermustascher är ju så roliga.

Ja, men då så...

På väg hem från jobbet. Genar genom Vanadislunden. Lägger märke till en valaffisch. Jaha, de har kommit upp nu. Det är visst Moderaternas, ty den är fjåsigt ljusblå. Men... vad står det på den...? "Vi älskar Vasastan". Bara så.

Är tanken att jag som förbipasserande ska bli intresserad av Moderaterna för att de säger sig älska Vasastan? Varför inte "Vi gillar glass"? Eller "Godis är gott"? Jag gillar både glass och godis. Faktiskt mest godis. Nästan mer än Vasastan.

Socialmoderaterna

Svensk valrörelse handlar fortfarande i nådens år 2010 om valaffischer och valstugor med kaffe och bulle och knappt ätbara karameller. Redan nu, en dryg månad före valet, syns valaffischer på reklampelare och busshållplatser. Folkpartiets affischer är precis som vanligt tydliga men lite stela. Jag tror på tydlighet, ja eller nej till saker. Inte långa texter (men känns inte "ja till Europa" lite väl 1995?).

Moderaterna är, som vanligt kan tilläggas, en tråkigare historia. Visserligen har jag inte sett någon kandidat låta sig fotograferas med en knarkhund ännu, men partiets budskap på affischerna inför valet känns väldigt lite borgerlighet. Och väldigt mycket sosse. Moderaterna tar med bestämdhet avstånd från frihetsbudskapen, nu är det "Tillsammans", "Trygghet" och "Föregångsland" som gäller. Begreppen hade lika gärna kunnat vara Göran Perssons paroll i valet för fyra år sedan. Det är givetvis ingen slump. Nya Moderaterna sticker inte under stol med att de är ute efter Socialdemokraternas roll som "samhällsbärande" parti och därmed Socialdemokraternas väljare.

Jag vill inte vara någon dysterkvist. Allt är inte dåligt. Budskapet är trots allt inte skrivet med kaviar den här gången och ingen uppmanas heller att rösta på sin frisör. Även det nya arbetarpartiet gör framsteg, minsann.

Jo'rå så att...