Mördarregering - galna rebeller

FN-utredare har funnit "starka indikationer" på att rebeller i Syrien använt kemiska vapen. Det finns misstankar om att de skulle ha använt sig av nervgasen sarin. Däremot saknas ännu bevis för att regeringen skulle ha använt kemiska vapen i kriget.

Assad-regimen är en mördarregim som måste bort. Men frågan är vad det är för galningar som kommer i dess ställe när Assad slutligen faller. Att, som USA ryktas vilja göra, beväpna de "goda" delarna av rebellsidan i förhoppningen att den drar det längsta strået om makten i slutändan är kanske det bästa (eller minst dåliga) omvärlden kan göra i nuläget.

Risken är dock överhängande att det syriska folket efter decennier av tyranni får ett gäng extremistiska galningar i ledningen - inte moderata demokrater. Efter en blodig maktkamp.

Fängelse en usel brottsbekämpare

Fängelsestraff fungerar visst! skriver Paulina Neuding och hänvisar till Hagamannen. Sedan han dömdes till fängelse kan kvinnorna i Umeå andas ut. Nu kan han inte våldta längre.

Nej, men visst. Den som fängslas kan inte begå brott ute i det fria längre. Neuding är inte ensam om denna infantila insikt. Så långt tror jag även fängelsesystemets argaste kritiker har lyckats tänka. Det som brukar lyftas fram är att fängelse är ett ineffektivt sätt att förhindra att någon begår brott igen efter frigivning. De allra flesta som döms till ett fängelsestraff kommer nämligen att friges.

Det är klart att vi skulle få ned brottsligheten om vi dömde alla som begick ett brott till livstids inlåsning. Paulina Neuding tycker måhända att det vore en finfin brottsbekämpningsåtgärd. Men förutom att det skulle kosta ohyggligt mycket pengar, vore det en dödsstöt för alla försök att rehabilitera människor och få dem att bli laglydiga medborgare efter avtjänat straff. Tesen att människor som begår brott ska sona sitt straff och sedan få en andra chans blir med ens tillintetgjord.

4 av 10 av alla som döms till fängelse återfaller i brott inom tre år, enligt Brottsförebyggande rådets studie på alla som släpptes fria 2005. Andra siffror indikerar att ungefär två tredjedelar återfaller i brott inom eller efter tre år. Fängelse är således en ganska usel åtgärd för att förhindra att nya brott begås. Kriminalvården rehabiliterar väldigt få. Den förvarar människor under en av domstol bestämd tidsperiod.

Det vi borde ägna tid och kraft åt att diskutera är hur vi kan underlätta inslussningen i samhället igen efter avtjänat straff. Hur den som har suttit fem år bakom galler ska förhindras att söka upp sina gamla polare direkt när han kommer ut eftersom han inte har någon annanstans att ta vägen. Hur vi kan erbjuda bostad och arbete - ett bra alternativ till kriminalitet - till de som står med händerna tomma när de i lagens mening sonat sitt brott.

Jag kunde inte undgå att märka att ingen av dessa frågor var närvarande i Paulina Neudings text.

EU-skeptiker går framåt

Att UKIP skulle gå framåt i lokalvalen i England och Wales var väntat, men stödet ser ut att bli ännu högre än många förutspått. Efter att rösterna räknats från sju län har Nigel Farages UKIP fått 26 procent av rösterna. Många väljare kommer från Tories, som ser ut att backa överallt.

UKIP har blivit en maktfaktor att räkna med. Partiet, som kallas populistiskt i svensk press, fokuserar på EU och, tyvärr, även invandringsfrågan. En konservativ skepsis mot EU har funnits i decennier - David Camerons utfall mot unionen liknar exempelvis Thatchers. Men UKIP har gjort EU-kritiken till en valvinnare och satt tonen i debatten.

Om UKIP fortsätter att locka väljare kommer Cameron tvingas anpassa sig ytterligare till den EU-skeptiska linjen. Han har redan pratat om en omröstning om det brittiska EU-medlemskapet, ett förslag som alltfler britter nu ställer sig bakom.

Den enda vägen för Sverige är på sikt utträde ur EU. Men i dag finns det en utbredd apati, få tror att ett utträde är möjligt och att det enda vi kan göra är att stanna kvar och kämpa mot väderkvarnar. Det skulle hjälpa mycket om Storbritannien visade vägen ut i det fria.

Till alla läsare

Jag gör nu ett försök att åter öppna upp för anonyma kommentarer.

Egentligen anser jag att det ska gå att kommentera anonymt på min blogg, men på grund av en strid ström av skitinlägg och spam var jag tvungen att kräva registrering för att få kommentera. Det tog helt enkelt för mycket tid i anspråk att läsa och radera inlägg. Jag hoppas att det ska bli mindre av den varan den här gången. Om inte blir jag illa tvungen att utestänga anonyma kommentarer.

Bloggen har precis passerat 3 000 inlägg. Nu siktar vi mot 5 000.

Sköt er nu!

I feminismens tjänst

Pjäsen "Vita kränkta män" på Brunnsgatan Fyra, som jag bloggat om här, har fått kritik. Från feministiskt håll, minsann.

Kritiken handlar emellertid inte om själva innehållet utan att kvinnor känt sig uthängda. I pjäsen rullar nämligen en namnlista, tagen direkt från Flashback, på kvinnor som utpekats som "farligast i landet". dem är Elin Grelsson Almestad var en av dem som kände igen sitt namn. Hon säger till DN att hon först blev förvånad men sedan kände sig utsatt. "Det här är ju en feministisk pjäs där jag trodde att jag kunde känna en trygghet", förklarar hon.

Även Isobel Haldey-Kamptz "hängs ut". Hon tycker att det är "extremt olämpligt" att göra så här i en feministisk föreställning. Udden ska ju riktas mot männen, mot antifeministerna. Kvinnan ska vara fredad. Syftet med att ha en lista med namn som rullar och läses upp var att ge dem ett slags hedersbetygelse, intygar pjäsens konstnärliga ledare.

Kvinnor ska alltså kunna känna sig "trygga" när de går och ser en feministisk pjäs. På detta sätt kan man bekräfta att feminism inte handlar om jämställdhet mellan könen utan positiv särbehandling för kvinnor. I feministiska pjäser är det män i allmänhet och antifeminister i synnerhet som ska få ta skiten.

Kvinnor måste få känna sig trygga. Alla de jämställdister eller antifeminister som det görs löje av har uppenbarligen inte den rätten.

Vem bryr sig om första maj?

Första maj bjuder alltid på en nyttig påminnelse om att det inte bara finns människor som lever i det förgångna utan även vill se ett helt annat samhälle. Som förkastar marknadsekonomin. Som säger nej till frihet inom vården och skolan. Som radikalt vill öka statens makt över medborgarnas liv. Lyckligtvis hörs de mest på just denna dag.

I demonstrationstågen hörs ramsor som "Inga rasister på våra gator, fyll dem i stället med bögar och flator" och den klämkäcka "Stoppa borgarna i papperskorgarna". Några skriker visst något om att "hänga direktörerna" också. Lite pubertalt, men vad tusan. På första maj behöver man inte vara så nogräknad. Ingen bryr sig ju ändå.

På Sergels torg står Kommunistiska partiet och dess ungdomsförbund och skriker som om det inte fanns någon morgondag. Runt dem finns fanor med Che Guevara och numera också en annan stupad hjälte, Hugo Chávez.

Uppmuntrande är att de allra flesta denna något kalla men klara vårdag i stället fikar, käkar lunch och shoppar. Och lite generat bevittnar spektaklet.

Stäng Guantánamo!

Svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad i Eritrea sedan september 2001. Han har inte dömts i någon rättegång och har därmed inte fått möjlighet att försvara sig. Officiellt anses han vara ett hot mot rikets säkerhet, men det antas att han fängslats för att i en artikel ha krävt demokratiska reformer.

På Kuba sitter runt 170 personer inspärrade. De är utpekade som fientliga kombattanter, USA:s fiender, och många har suttit fängslade på den amerikanska Guantánamobasen ungefär lika länge som Isaak försmäktat i Eritrea. Inte heller dessa har fått försvara sig i domstol. Det finns inget åtal, inga domar. Ingenting att förhålla sig till. Vissa sitter till och med kvar trots att de friats från alla anklagelser. Skillnaden är att det inte är en liten skurkstat i Afrika utan "världens största demokrati" som är ansvarig.

Det pågår nu en hungerstrejk i lägret. Över hundra fångar deltar och USA har fått förstärka den medicinska personalstyrkan för att hinna tvångsmata de hungerstrejkande. Det är en förfärande situation.

När Barack Obama tillträdde som president i januari 2009 lovade han att lägret skulle stängas inom ett år. Det löftet har han inte hållit. Lägret är fortfarande aktivt. Guantánamo borde stängas och ersättningar utbetalas till de drabbade som fått över ett decennium av sina liv förstörda, men i nuläget finns inget som tyder på att någotdera kommer att ske inom överskådlig tid. Obama har därmed lyckats förlänga både Patriot Act och Guantánamo - två av Bushregimens grövre brott mot de mänskliga rättigheterna.

Guantánamo är en stor skamfläck. USA borde skämmas för att landet beter sig som eller rent av värre än många av världens diktaturer. I Kina får regimens fiender åtminstone en dom att förhålla sig till.

Kraftfullt

Tips för dig som är inne på New Age och inte har lust att frysa runt brasan på Valborgsmässoaftonen.

Ja, låt oss prata om porren

Det må förefalla osannolikt i vår "upplysta" tid att porr fortfarande är ett kontroversiellt ämne som väcker känslor och förbudsiver hos många. Men så är ändå fallet.

Det är därför en aning överraskande att Ninja Thybergs kortfilm Pleasure, som handlar om porrbranschen, kommer att tävla i Cannes i maj. Särskilt som vissa i publiken under tidigare visningar rest sig och gått under visningen.

Ninja Thyberg, som själv varit antiporraktivist men i dag säger sig ha en mer nyanserad bild av porren, vill problematisera företeelsen och sätta in den i ett större sammanhang. Hon menar att den speglar vårt samhälle och exemplifierar med grov pornografi där kvinnan först sätts på en piedestal för att sedan rivas ned och förnedras.

Men om nu porren speglar samhället, "och inte existerar i ett vakuum" som Thyberg uttrycker det (DN Plus), betyder det väl rimligen att all annan porr än just den förnedringsporr som hon nämner också är en spegel av vårt samhälle? Som vanligt får jag en känsla av att tolkningen gjorts av en porrkritisk person som inte riktigt velat djupdyka utan nöjt sig med att skrapa på ytan genom att besöka de mest lättillgängliga och välkända porrsajterna (Thyberg nämner själv Youporn). Därmed bidrar Ninja Thyberg till att befästa schablonbilden av porren i samhället. Förhoppningsvis är hennes film mer nyanserad än så.

Porren Ninja Thyberg beskriver finns absolut. Men det finns också så mycket annat som varken handlar om förnedring eller dubbel penetrering. Kanske blir sådan porr ointressant för en person som söker maktstrukturer i pornografin och, som Ninja Thyberg, vill se porren som en spegel av samhället. Hur ska genusperspektivet anläggas på en film som handlar om en swingersfest? Eller om två äldre män som älskar? För en person som har nära till makt- och genusanalyser är mainstreamporren en tacksam måltavla eftersom den är så oerhört stereotyp.

Thyberg tycker att det är intressant att titta på vilka bilder porrindustrin matar oss med. Men vad är egentligen "porrindustrin" i dag? Hur definieras en industri som i allt högre grad håller på att kollapsa i takt med att amatörporren tar över nätet? Allt färre är intresserade av "skådespelare" som Jenna Jameson utan föredrar hellre att se exhibitionistiska par filma sina egna samlag, eller varför inte sexturisten som tar med sig en kamera på sin resa?

Det går att dra hur stora växlar som helst på innehållet i porrfilmer om man vill och har mycket tid över till sådana utläggningar. Vad betyder exempelvis det ökade bruket av gummikukar och fejkade manliga utlösningar? Är det ett slags degradering av manligheten, en spegling av ett vetenskapligt konstaterat faktum att kvinnor föredrar stora penisar och att normalmannen inte räcker till för kvinnans begär?

Fundera på det och glöm inte för allt i världen att placera ditt resonemang i ett strukturellt perspektiv. Krydda med genusteori, garnera med maktanalys. Servera.

Språket som väg till medborgarskap

[U]tredningen [föreslår] att en person som har en viss nivå av kunskaper i det svenska språket ska kunna bli svensk medborgare ett år tidigare än i dag. En sådan språkbonus kan uppmuntra den som vill bli medborgare att lära sig svenska så snabbt som möjligt. [...] Kunskaperna i svenska ska kunna visas på olika sätt, till exempel genom godkänt betyg i högsta nivån inom utbildning i svenska för invandrare, sfi.

Angående Medborgarskapsutredningen betänkande, som överlämnas till regeringen i dag, skriver utredaren Gunnar Strömmer på DN Debatt om önskvärda förändringar i synen på och hanteringen av svenskt medborgarskap.

Ett förslag är att inrätta en språkbonus. Avklarad utbildning via SFI ska kunna ge ett års rabatt i väntan på att få ansöka om svenskt medborgarskap. Jag hoppas att Gunnar Strömmer är medveten om att godkänt betyg på D-nivå i SFI ingalunda innebär att man behärskar det svenska språket. Det är, i bästa fall, en hygglig grund för fortsatt svenskundervisning.

Visst finns en poäng i att kunskaper i svenska språket ska kunna underlätta för att bli svensk medborgare. Språket är avgörande för att informera sig om ett lands lagar och regler samt komma in på bostads- och arbetsmarknaden. Men det riskerar också att tangera den folkpartistiska käpphästen med språktest för invandrare.

Skillnaden med Strömmers förslag är att det snarare är ett erbjudande om att bli medborgare snabbare än en förutsättning för medborgarskap. Och det är bättre än alla försök att med ekonomiska styrmedel (SFI-bonus) uppmuntra människor att lära sig svenska så fort som möjligt.

Jämlikhet i alla lägen

Alliansregeringen har inte velat gå med på kraven om kvotering till börsbolagens styrelser. Men den har köpt vänsterns problemformulering - att det är ett problem att kvinnor är underrepresenterade i bolagsstyrelserna och att det bör åtgärdas politiskt. Det är ett av flera exempel på när borgerligheten inte vågar ta ställning och erbjuda ett eget perspektiv.

De senaste två åren har regeringen fördelat pengar på olika projekt för kvinnligt företagande. Dessa löper på utan att granskas. På så sätt kan sägas att regeringen köpt sig fri från mer högljudd kritik mot jämställdhetspolitiken. Den visar med dessa projekt, som kostar hundratals miljoner, att den gör något. För de flesta är detta tillräckligt. Och vem säger väl nej till kvinnligt företagande?

Programmet Främja kvinnors företagande är enligt Tillväxtverket "till nytta för kvinnor som vill utveckla sina företag och kvinnor som vill starta företag". Men även "de som vill öka sina kunskaper om kvinnligt företagande och dess betydelse för näringsliv och samhälle" har nytta av programmet, skriver myndigheten. Sedärja.

Frågan är bara varför staten ska gå in med projektpengar till något dylikt. Att kvinnor startar företag är förstås lika positivt som att män gör det. Staten anser dock att det är ett problem att andelen kvinnor som startar och driver företag är mindre än andelen män (23-29 procent). Därför anses det motiverat att kasta skattepengar på projekt som detta.

Regeringen hade kunnat underkänna vänsteridén att staten ska gå in och ställa våra liv tillrätta och att 50/50 är ett eftersträvansvärt jämställdhetsmål i alla lägen. Den hade kunnat hävda att ett gott företagsklimat är det bästa sättet att få både kvinnor och män att starta företag och att det är andelen företag, inte könet på den som driver det, som är viktigt.

Men icke. I stället köper Alliansen vänsterns problemformulering rakt av och stämplar halva befolkningen som svag och i behov av hjälp. Kvinnor har all rätt att vara förbannade.

Den förlorade integriteten

Myndighetspersoner måste i enlighet med både sekretesslagen och personuppgiftslagen hantera personuppgifter oerhört varsamt. De får egentligen inte faxas eller mejlas, även om det är oundvikligt att det sker ändå i den dagliga kommunikationen mellan exempelvis handläggare inom Socialtjänsten. En klient eller patient måste lämna medgivande till att handläggare pratar om denne med någon utomstående - såväl sjukvård som anhöriga.

Allt detta är självklarheter. Men statens förhållande till medborgarnas integritet i ett bredare perspektiv är desto luddigare. 2008 klubbade riksdagen den ökända FRA-lagen som tillät signalspaning på allt som passerade Sveriges gränser, det vill säga all digital kommunikation. Sedan dess har antalet myndigheter som får använda sig av FRA:s tjänster vuxit, trots regeringens löften om att så inte skulle ske. Och vi har från EU fått ett direktiv om datalagring av all elektronisk kommunikation, som riksdagen var väldigt pigg på att snabbt implementera.

I dag kan Ny Teknik avslöja att FRA planerar att använda dataintrångsteknik för att övervaka både sin egen och "särskilt skyddsvärda" myndigheters kommunikation. Detta betyder även att svenskars kommunikation med dessa myndigheter övervakas. Redan i dag sker detta med en icke namngiven myndighet.

Regeringen godkände försöket med ett statligt tekniskt cyberskydd i årets budgetproposition. Sett något om det i landets större medier? Naturligtvis inte. Alliansen har lärt sig att gömma undan allt som har med övervakning och integritetskränkande verksamhet att göra. Den försökte smyga undan FRA-omröstningen redan 2008 genom att lägga den i juni, mitt under ett fotbollsmästerskap. Den gången var det engagerade bloggare som fick upp frågan på agendan, annars hade ingen reagerat.

Självfallet måste statliga myndigheter skydda sig mot cyberattacker. Sverige kan inte stå naivt och oskyddat. Men när medborgares integritet hotas, måste det föregås av en öppen debatt. Regeringen har valt direkt motsatt väg när den försöker smyga in integritetskränkande lagar.

Någon jäkla ordning måste det vara i en demokratisk stat!

Läs även: 
HAX

Nordkoreansk arbetslinje

Sydkorea är ett blomstrande kapitalistiskt land i Asien. Från Sydkorea kommer giganter som Samsung, Hyundai, LG och Posco (stål). Så även artisten Psy, med världens mest populära YouTube-klipp. Nordkorea är ett utfattigt kommunistiskt land utan marknadsekonomi, styrd av en paranoid sekt.

När nu Nordkorea nobbar sydkoreanernas invit om samtal om industrizonen Kaesong är det inte syd utan nord som drabbas mest. I Kaesongområdet arbetar enligt uppgift runt 53 000 arbetare, nästan uteslutande nordkoreaner. Det var Kim Jong Un som beslöt stänga gränsen och vägra släppa igenom leveranser.

Sydkorea verkar nu ha tröttnat på provokationerna. Efter att Kim sagt nej till samtal om fortsatt samarbete kallar sydkoreanerna hem sina medborgare. Kvar står tomma fabriker - och över 50 000 arbetslösa nordkoreaner.

Kims agerande blir bara alltmer obegripligt. Ska inte en arbetarstat värna om jobben?

Varför behövs Centern?

Centerpartisten Stefan Hanna, kommunalråd i Uppsala, föreslår att Centern ska "toppa laget" och införa ett delat partiledarskap efter miljöpartistisk modell.

Nog för att Centerpartiet är i behov av en "ledarförstärkning", för att använda Hannas ord. Men fler ledare innebär inte nödvändigtvis bättre ledarskap. Partiets problem är dessutom betydligt större än Annie Lööf. Centerpartiet kämpar om att visa att det har något existensberättigande över huvud taget.

Efter att det vågade och omdiskuterade idéprogrammet i praktiken slipades ned till en intetsägande och grå sörja är det svårt att se vad som gör att vi ska välja Centern framför Folkpartiet eller Moderaterna. Vad står C för i dag? Vad gör dem unika? Vad gör dem spännande eller ens relevanta?

Det är dessa frågor som Stefan Hanna och alla hans partikamrater borde grunna över. Inte delat ledarskap.

Ett smalare och vassare EU - glöm det!

Det finns en irriterande tendens i svenska medier att klassa EU-kritiker som populister. Att kleta epitet på kritiker till dagens EU-samarbete försvårar en saklig debatt om vilket EU vi vill ha eller vad vi önskar i stället - en debatt som är helt nödvändig.

En sak är i alla fall tämligen säker: vinden håller på att vända mot de mest EUforiska krafterna. Jag tror att det vi nu ser - ett minskande stöd för svenskt EU-medlemskap (sannolikt orsakat främst av eurokrisen), nybildade Forum för EU-debatt men även alltmer högljudda brittiska utträdeskrav är en början på något större. Förtroendet för både eurosamarbetet och hela EU börjar sina hos EU-medborgarna. Även i Sverige, där kritiken mot EU nästan dött ut i riksdagen.

Personligen har jag landat i slutsatsen att Sverige bör gå ur EU. Jag tror inte längre att en reformering av unionen är realistisk. Folkpartister och centerpartister kan prata hur mycket de vill om ett "smalare och vassare EU". Det kommer aldrig att hända. Utvecklingen de senaste 15 åren talar för det direkt motsatta. EU:s makt sväller.

Om ledaren för EU:s största land får råda kommer vi inom kort både ha en fiskal och politisk union med ännu större överstatlig styrning än i dag. Vi kommer aldrig få något smalare och vassare EU. Bara ett större och makthungrigare. Det är dags att fler börjar ha detta som utgångspunkt när de bestämmer sig för om Sverige bör stanna kvar eller lämna EU helt och hållet.

Frihetsfrontens talarkväll: ny talare

Det har blivit ändrade planer för torsdagens talarkväll med Frihetsfronten. 

Oscar Hjertqvist, Agde Consulting, presenterar sin rapport Det politiska bidragsberoendet där han går igenom hur de politiska partierna är fullständigt beroende av statliga bidrag.

Tid: Torsdag 25/4 kl. 19.00
Plats: Ferkens gränd 2 (källaren) i Gamla stan, Stockholm

I lokalen finns öl till försäljning (endast kontakter). Efter taleriet går vi vidare till närbelägen pub.

Alla är välkomna!

Tillbaka till grunduppdraget!

I Socialtjänsten pratar vi ofta om grunduppdrag. I den moderna tidens sociala köp- och säljverksamhet finns alltid en beställare och en utförare. Och, givetvis, en klient där i mitten.

Uppdragsgivaren/beställaren ger ett tydligt definierat uppdrag till utföraren. Eftersom socialt arbete handlar om förändringsarbete med människor, och människor per definition är oförutsägbara, tenderar det att inträffa saker som gör att utföraren ibland tvingas kliva utanför den mall som utgör grunduppdraget. Det viktiga är att steget inte blir för långt och vandringen där utanför alltför långvarig. Det gäller att hitta tillbaka till uppdraget igen.

I Sverige verkar staten alltmer ha kapitulerat från sitt grunduppdrag. I grunduppdraget ingår en rättsstat, polis och en försvarsmakt mot yttre hot. Där ingår också ansvar för att sörja för den övergripande infrastrukturen i samhället.

Sverige har valt en modell med en extensiv och universalistisk välfärdsstat. Staten har åtagit sig vad vi kan kalla ett gigantiskt tilläggsuppdrag. Beställaren är rimligen majoriteten av väljarna. Statens klor når således långt utanför vad som skulle definieras som en grunduppdrag.

Och där uppstår problemet: Staten ägnar mer tid och resurser åt dessa sidouppdrag än det som ska vara statens huvuduppgifter, helt enkelt eftersom grunduppdraget tagits för givet och inte tillfredsställer beställaren längre. Han vill ha mer. Politikerna agerar därefter.

Rättssäkerhetsfrågor nämns aldrig i valrörelsen, trots att rättsstaten är demokratins grund. Försvaret blir aldrig en valfråga, ingen prioriterar tråkiga infrastrukturfrågor när de kan prata höjda bidrag och rättspolitiken behandlas alltid styvmoderligt av populistiska plakatpolitiker.

Effekterna går inte att blunda för längre. Vi ser en förfallen infrastruktur. Vi ser en försvarsmakt som enligt ÖB kan hålla stånd mot ett begränsat anfall under en vecka och som tar ledigt på röda dagar. Vi har en polismakt som visserligen vuxit i omfång men som inte har blivit ett dugg bättre på att sköta sitt jobb. Kärnuppgifterna för en stat, det som den verkligen borde göra, har blivit sekundära.

Det verkar nästan som att staten skulle må bra av lite handledning. Kliv in i boxen igen. Tillbaka till grunduppdraget!

Frihetsfrontens talarkväll: april

Till april månads talarkväll med Frihetsfronten kommer Ung Pirats ordförande Gustav Nipe.

Tid: Torsdag 25/4 kl. 19.00
Plats: Ferkens gränd 2 (källaren) i Gamla stan, Stockholm

I lokalen finns öl till försäljning (endast kontakter). Efter taleriet går vi vidare till närbelägen pub.

Alla är välkomna!

Noll koll

Ryska bomb- och jaktplan övade bara fyra mil utanför svenskt territorium. Några Jasplan för att identifiera främmande flyg fanns emellertid inte redo. I stället lyfte Natoplan från Litauen och skuggade ryssarna.

"Normalt har vi bra beredskap", säger Försvarsmaktens insatschef. God dag yxskaft.

Samhällets ansvar - och vårt eget

"Jag har inte en enda amerikansk vän, jag förstår mig inte på dem", ska Tamerlan Tsarnajev ha sagt. Han satsade på boxning, hoppade av college och blev allt mer religiös och radikal. Uttalandet vittnar om en havererad integration i det amerikanska samhället ...

Peter Wolodarski för ett lite märkligt resonemang om samhällets ansvar för det inträffade i Boston.

Det är både begripligt och rimligt att vi söker efter förklaringar när något obegripligt har inträffat. För vissa räcker det med att gärningsmannen i ett vansinnesdåd anses "sjuk i huvudet", men de flesta vill ha mer än så. De vill ha ett riktigt motiv och helst en blottad kedja av händelser som ledde fram till den tragiska incidenten.

Sådana modeller har använts för att förklara skolskjutningen på Columbine High 1999. Här kunde en rad enskilda händelser under flera år pekas ut - dels sådana som påverkat gärningsmännen i fel riktning, dels sådana som hade kunnat förhindra massmordet helt och hållet. Med bakgrundskunskap om gärningsmännens liv och utveckling på skolan blev det obegripliga någonstans begripligt - hur begripligt ett sådant brott på en skola nu kan bli.

Att det amerikanska samhället skulle vara medansvarigt för att två bröder med tjetjensk bakgrund bestämmer sig för att bomba Boston Maraton och för att en av dem uppges inte förstå sig på amerikaner, är dock lite svårsmält. Hur var det med det egna ansvaret?

Integration är ett begrepp som tenderar att bli endimensionellt i den svenska debatten. Med bristande integration menas oftast att samhället har misslyckats att integrera individen. Det finns emellertid fall där individen själv inte vill bli integrerad, inte känner sig hemma i landet han kommit till, själv väljer att dra sig undan.

Om det var fallet med de två gärningsmännen i Boston kommer säkert kommande veckor och månader av diskussion att visa. Men de allra flesta tar inte ut sin frustration eller känsla av utsatthet på andra människor - i alla fall inte med våld.

Individen bär det största ansvaret för att bli en del av det samhälle den valt att tillhöra. Det gällde även för de två bröderna i Boston.