torsdag 31 mars 2016

Ingen vräker barn för nöjes skull


Varje dag vräks ett barn i Sverige, kunde SVT och TV4 berätta häromdagen. Braskande rubriker om barn som vräks är knappast något nytt. Men det som ofta missas är orsakerna bakom de avhysningar som sker.

Självfallet är en vräkt person eller barnfamilj en tragedi för den som drabbas. På dagens bostadsmarknad är det också i hög grad en livstidsdom. Den som blivit avhyst kan inte räkna med att någonsin få ett förstahandskontrakt igen. I alla fall inte utan att gå via socialtjänsten.

Många kommuner och stadsdelar arbetar vräkningsförebyggande. Det är viktigt av både ekonomiska och sociala skäl. Genom ett systematiskt arbete och nära samarbete mellan fastighetsägare och socialtjänst kan många faktiskt räddas kvar. Det beror förstås på problemets omfattning men också på när det kommer till socialtjänstens kännedom. Om seriösa fastighetsägare informerar socialtjänsten direkt när någon börjar betala hyran sent eller har en hyresskuld finns goda möjligheter att rädda kontraktet.

Tyvärr är problemen ibland av allvarligare art. Allvarliga störningar är svåra att komma tillrätta med. Psykiskt sjuka med multiproblematik som vägrar att ta emot hjälp är väldigt komplicerade fall. Vi ser också hur många familjer hyr olovligt i andra hand och blir avhysta när detta uppdagas. Vissa hyresvärdar har utfärdat ett slags amnesti till följd av att andrahandsuthyrningarna blivit så oerhört omfattande. Men normalt sett är det skäl för uppsägning att hyra ut utan tillåtelse.

Vissa avhysningar går inte att undvika. En person som missköter sig även efter anmodan om rättelse, hur många barn den än har, ska inte få behålla hyreskontraktet.

Barn drabbas givetvis när familjen blir avhyst. Men det är inget skäl att låta en familj bo kvar när det finns god grund att avhysa. Barn drabbas även vid skilsmässor och när föräldrarna missbrukar. Ingen blir ställd på gatan i Sverige, vad du än läser i tidningen. Socialtjänstens ansvar för boendefrågan går att ifrågasätta, men politikerna har bestämt att även den som struntat i att betala hyran har rätt till tak över huvudet.

Aftonbladets Andets Lindberg (via Unvisit) undrar varför "inte välfärdssamhället kan kliva in". Jag vet inte om han är okunnig eller bara skriver utifrån en socialdemokratisk ryggmärgsreflex. Socialtjänsten kliver in. Hela tiden. De släcker hyresskulder, erbjuder budget- och skuldrådgivning, sätter in boendestödsinsatser, lotsar till läkare och psykiatri och har uppsökare som åker ut och informerar på plats när den första informationen inkommit. Många kommuner och stadsdelar kan säkerligen bli mycket bättre, men det görs i dag oerhört mycket på många håll.

Om barn vräks är det fel i balansen mellan rättigheter och skyldigheter, skriver Anders Lindberg. Om det är något som är fel i balansen är det att socialtjänsten fått ett så stort boendeansvar för kommuninvånarna att den av rädsla för att tvingas stå med dyra hotellkostnader betalar tiotusentals kronor i hyresskulder för att rädda personer som har inkomst men helt enkelt lagt pengarna på annat än hyran. Det rimliga i detta behöver ifrågasättas.

Socialtjänsten är på god väg att förvandlas till en hyresvärd för alla, oavsett om det föreligger en allvarlig social problematik eller ej. Något är väldigt fel.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det du tar upp är viktigt och är en del av bidragsstaten. Jag antar faktiskt att Sverige har kunnat finansiera bidragen, men att de nu sinar i och med att budgeten är under hård press från invandringen och ökat utanförskap, och därtill en havererad bostadsmarknad.

Korttidskontrakten i Tensta verkar ju göra vissa lite upprörda:

https://www.youtube.com/watch?v=sXz9sFPW3uw

https://www.youtube.com/watch?v=9di3iNj1pek

Man skriver på ett korttidskontrakt, alltså ska man flytta efter några månader eller något år. Nu menar de att de efter 2 månader ska ha bidrag och lägenhet från staten. Det är Socialtjänsten som ska ordna det åt dem.

Jag anser att de inte ska ha rätt till bidrag här och där, lägenhet etc. Att de inte får detta i lika hög utsträckning som förut är i sin ordning.

Magne

Larsa sa...

Hela idén om folkhemmet (eller bidragssamhället, som ju är en bättre benämning nuförtiden) byggde på en kultur där man kunde räkna med att individer försökte undvika att utnyttja offentligt stöd så långt som möjligt p.g.a. risken för social stigmatisering, luthersk arbetsmoral o.s.v. Eftersom jag har bott utomlands större delen av 2000-talet har jag inte helt bra koll på hur det är ställt med den gamla inställningen bland ursprungsbefolkningen nuförtiden, men jag tror att den har luckrats upp. Och den skulle nog ha luckrats upp även utan påverkan av andra inflyttande kulturer efter några generationer av välfärdsstat, men det hela hade naturligtvis varit mer hanterbart då.

Anonym sa...

Oj då.
Och DN påstår att det är en markant ökning av dödligt våld 2015 också.
Markant men inte exceptionellt som man säger på DN.
Om man inte räknas till någon av de döda förstås, då är ju läget annorlunda.
Annars har alltså DN rätt fast man hade fel, det är bara en markant uppgång som inte är exceptionell.Jämför man bara med tillräckligt långt tillbaka så är siffrorna t.o.m bra.Vilket experten Sarnecki snart kommer att bevisa på DN:s första sida.Sverige blir alltså tryggare och det vore faktaresistent att påstå annat.
Tryggare och berikade.Det är trenden som gäller.
I varje fall på DN..


http://www.dn.se/nyheter/sverige/okning-av-dodligt-vald-2015/

Anonym sa...

Haha
Mitt i allt annat elände krumbuktar DN för att visa att Sverige blir tryggare när morden blir fler 2015.Det kallas för en markant uppgång som dock inte är exceptionell och absolut inte kan kallas för trend så här tidigt.För att det ska bli en godkänd trend måste det dö betydligt fler.
Från mitt faktaresistenta perspektiv är det mycket som talar för att åtskilliga fler kommer att dö så DN får sin godkända trend.Vi får väl se om faktaresistensen håller i sig..

http://www.dn.se/nyheter/sverige/stefan-lisinski-okat-antal-mord-tillfallighet-eller-ny-trend/

en väldigt sur tant sa...

Barn vräks inte det är föräldrarna som vräks. Barn har ingen hyreskontrakt men de får lida av föräldrarnas slarv eller annat. När man som förälder skiter i hyran för femte gången blir även socialtjänsten grinig. Hur många hyror skall andra betala för den som prioriterar annat?
Sedan är det omöjligt att få hyra något även om skulderna blir betalda. Men det är svårt idag för vem som helst att få en hyreskontrakt om lönen är låg.

Anonym sa...

Klarar man inte att se till att hålla en bostad för sin familj, måste det nog ifrågasättas om man verkligen är kapabel att ta hand om barn alls. Problematiken visar på behovet av att införa social housing i Sverige, i de fall det handlar om dålig ekonomi. Personer med svåra psykiska problem, missbruk etc ska inte ha vårdnad om barn alls. Tycker jag. Däremot är det inte rimligt att någon som lyckats ta sig ur problemen ändå ska straffas resten av livet genom att inte kunna få ett förstahandskontrakt. Till och med seriemördare blir någon gång fria.

lasse sa...

Kan det alltså bli så att om man har barn så kan man strunta i att betala hyran? Någon annan slutsats kan åtminstone inte jag dra.

Hans Li Engnell sa...

Kan det alltså bli så att om man har barn så kan man strunta i att betala hyran? Någon annan slutsats kan åtminstone inte jag dra.

En sådan utveckling vore tokig av många skäl. Dels för att det skulle ge olika hyresgäster olika rättigheter beroende på familjekonstellation, dels för att det förmodligen skulle göra hyresvärdar som har möjlighet att välja mycket mer restriktiva med att hyra ut till barnfamiljer. Kontraproduktivt, således.