Sossar på juridiska villospår

Det är inte en mänsklig rättighet att köpa sex utomlands, hävdar tre socialdemokrater i ett svar till Beatrice Asks nej till att förbjuda svenskar att köpa sexuella tjänster utanför landets gränser. Nej, men det är en mänsklig rättighet att få bestämma över sin egen kropp. Just detta förbjuder svenska politiker när det talar om för oss vilka slags sexuella överenskommelser samtyckande vuxna får ha.

Huvudproblemet med förslaget om att utvidga sexköpsförbudet till att omfatta svenskar var de än befinner sig är att det bryter mot legalitetsprincipen. Som Per Hagwall konstaterar i sin välskrivna artikel i SvD ska en handling för att vara straffbar vara det där och när den begås. Om det är lagligt att köpa sexuella tjänster i Tyskland ska jag inte kunna straffas för det när jag återvänder till Sverige. Detta måste vara huvudregeln.

Att Socialdemokraterna inte fäster så stor vikt vid petitesser som juridiska rättsgrundsatser borde vara uppseendeväckande. Dessvärre är det inte det, ty vi vet alla att Socialdemokraterna saknar rättslig ryggrad. Därför förmår artikelförfattarna inte se problematiken från ett annat håll, nämligen att om Sverige kan straffa sina medborgare när de i ett fjärran land gör något som i svensk kontext betraktas som omoraliskt, borde rimligen andra länder kunna göra detsamma mot sina medborgare. Och vad som är omoraliskt varierar som bekant från land till land, från kultur till kultur, från regim till regim.

Tyvärr har moralistiska sossar gott sällskap av moralister i den borgerliga regeringen. Att Beatrice Ask säger nej till att förbjuda svenskar att köpa sex i länder där det är lagligt får närmast betraktas som ett olycksfall i arbetet för hennes del (och jag kan svära på att det inte är hon som har skrivit denna stringenta och välformulerade artikel). Ask har hela tiden varit drivande för att pressa den sexuella friheten mot väggen. Hon drev på för att få en straffskärpning av sexköpslagen, hon tillsatte en utvärdering vars resultat i praktiken var förbeställda och hon har på fullt allvar föreslagit att misstänkta sexköpare borde skämmas på torget och inför sin familj.

Sverige har blivit ett sexualpolitikens u-land och den utvecklingen har vi svenska politiker från höger till vänster att tacka för. Att socialdemokrater och vänsterpartister (säkerligen i sällskap av en hel del folkpartister) i denna fråga är lite extra galna gör inte alliansregeringen särskilt mycket bättre.

Pub Liberal om datalagringen

I kväll är det dags för en ny Pub Liberal. Anna Troberg (Piratpartiet), Camilla Lindberg (f.d. Folkpartiet), Johan Öbrink (liberal debattör) och Markus Bylund (SICS) ska diskutera datalagringsdirektivet. Heta känslor garanteras.

Ämne: "Datalagringsdirektivet - årets hetaste debatt i Europa" Tid: Onsdag 30 april kl 18.30
Var: Bysis, Hornsgatan 82, Stockholm

Själv är jag i vanlig ordning på jobbet. Men jag kommer att dyka upp på aktiviteter i april. Äntligen.

Beväpna rebellerna en lösning

Det kan tyckas lite märkligt. George W Bush skickade tusentals amerikanska soldater i döden i två krig i fjärran länder och blev, åtminstone tillfälligt, hjälteförklarad på hemmaplan. Barack Obama hjälper till att upprätthålla en flygförbudszon över Libyen för att förhindra att en diktator slaktar sitt eget folk. Obama får kritik av sina egna. Den kritiken är rätt obegriplig.

Obama har sagt att det är möjligt att USA kommer att stödja rebellerna med vapen. Det tycks nämligen vara svårt för rebellerna att avancera vidare mot Tripoli, en viktig orsak är den bristfälliga utrustningen. Om omvärlden öppet skulle stödja rebellsidan med vapen och ammunition skulle det vara en ganska unik handling. Givet alternativet - att Gadaffi segrar, att Libyen sönderfaller eller att det uppstår ett slags status quo med år av stridigheter - är det ingen dålig lösning att beväpna rebellerna och låta dem besegra förtryckaren.

Detta är något att fundera på även för framtiden. Dels betyder det att omvärlden tar ställning för demokratikämpar, dels att de slipper direkt inblandning i ett krig i ett annat land med alla bekymmer det betyder för alla parter. En betydligt smidigare lösning än de krig som föregångaren Bush satte igång.

Vi har redan en EU-skatt

Marit Paulsen, Cecilia Wikström och Olle Schmidt i ständigt EU-heilande Folkpartiet vill ha en så kallad EU-skatt. En tänkbar lösning är att låta en del av momsen gå direkt till EU. Mer makt till EU, således.

Det var ju oväntat. Motivet tycks vara att EU ska göra fler bra saker i stället för dåliga saker. Och det kan man ju tycka. Saken är bara den att sedan Sverige blev medlem i EU har utvecklingen varit att unionen ständigt ägnat sig åt att stärka makten på medlemsländernas, på din och min, bekostnad. Det är endast ett enfaldigt drömmande att tro att denna utveckling som genom ett trollslag ska vändas när hela unionen pressar på för att den ska fortsätta.

Saken är förstås också att vi redan i praktiken, blott genom vårt medlemskap i denna pengaslukande union, betalar en EU-skatt. Varje år betalar Sverige runt 30 miljarder svenska kronor till EU. Det kan jämföras med budgeten för hela det svenska försvaret på runt 40 miljarder.

Det är dags att börja lösgöra sig från detta politiska elitprojekt. Sverige tjänar inget på det, svenska folket tjänar inget på det. Den politiska klassen och alla som vill bygga ut politiken på medborgarnas bekostnad tjänar på det. Dit hör också, har vi kommit att förstå, Folkpartiet.

Johan Ingerö säger det bra.

Quick frias igen

Sture Bergwall, känd som Thomas Quick, har i praktiken friats för ännu ett mord, denna gång gäller det mordet på Therese Johannessen (som aldrig återfunnits). Det är ett slags dominoeffekt vi nu ser. Åklagaren konstaterar att det inte finns någon bevisning som direkt binder Bergwall vid brottet och lägger ned åtalet. Advokat Thomas Olsson går nu vidare med nästa resningsansökan.

Samtidigt som det är befriande att en högst sannolikt helt oskyldig person frias i mål efter mål blir varje resning en påminnelse om vilken oerhörd rättsskandal det är frågan om. Sannolikt den värsta i Sverige någonsin. Inte bara Bergwall är lättad - även anhöriga till offret Therese Johannessen uppger att de är lättade över beskedet. I likhet med Johan Asplunds föräldrar har de tvivlat på Bergwalls skuld. Tidigare överåklagaren Christer van der Kwast skyller på mediatrycket. I själva verket borde Bergwall aldrig ha dömts för något av morden.

Resursslöseriet

Det är bister läsning när somaliska invandrare berättar om hur de efter 14 år i Sverige ännu inte fått lämna "flyktingbåten": inget arbete, fortsatt utanförskap och en tillvaro som hålls uppe med hjälp av försörjningsstöd. Det kostar samhället pengar och det är ett slag i ansiktet på alla som inget hellre vill än att arbeta och klara sig själva. Följden blir att många flyttar vidare, till bland annat Storbritannien. Där startar de butiker, där försörjer de sig.

En attitydförändring från den sittande regeringen innebär att en nyanländ inte ska skickas till Socialtjänsten utan till Arbetsförmedlingen. Det är, för att använda politikerspråk, en viktig signal. Men sedan då? Studier visar att somaliska invandrare i Kanada har flera gånger större chans att få ett arbete och klara sig själva än deras landsmän som anländer till Sverige. Vad beror det på? I Sverige tar det i snitt sju år för en flykting att etablera sig på arbetsmarknaden. I Rapport i SVT nyligen berättades om hur en psykolog från Colombia läst in de kurser han ombetts läsa in för att få sin svenska legitimation men fortfarande, efter flera år, satt i väntans tider. Svenska myndigheter, det svenska samhället, har helt enkelt ingen brådska att utnyttja invandrande människors kompetens och färdigheter. De kan gott vänta, allra helst passiva, tycks vara devisen.

Det är ett enormt resursslöseri. Vi ska naturligtvis skilja på flyktingar och personer som av andra skäl väljer att invandra, deras förutsättningar är olika. Men oavsett bakgrund behöver de ett arbete, de behöver lära sig svenska och stå på egna ben. Hur allt detta ska gå till på ett framgångsrikt sätt har svenska politiker aldrig riktigt velat prata om. Nu när Sverigedemokraterna finns i riksdagen blir de kanske tvungna. Det behövs en uppryckning och en ansvarsfull debatt där det vänds på alla stenar. Att göra det lättare att starta och driva företag är kanske ett sätt. Att höja kvaliteten i SFI-undervisningen, med den föreslagna bonusen som morot, ett annat. Ska fler förslag komma fram behöver dock svenska politiker lära sig att diskutera frågan utan att vara livrädda för ett visst smårasistiskt skitparti.

Bluffen

I det nya underhållningsprogrammet Fenomen i Kanal 5, deltar bland andra Uri Geller. Mentalister som inte deltar i programmet påstår att han är en charlatan. Ändå har han i åratal fått folk att tro att han kan böja skedar och nycklar och lista ut vad någon tecknar utan att titta. Hur gör man? Ja, kanske så här...

Ett ögonblicks klarsynthet

Vänsterparties Lena Olsson vill förbjuda svenskar att köpa sex utomlands. Socialdemokraterna hakade på förslaget. Hanne Kjöller i DN säger nej. Hon gillar inte sexköpande män (oklart vad hon tycker om kvinnliga köpare) och har tidigare drivit med hur en sexköpare ser ut ("breda tatuerade bringor, kamouflagefärgade shorts, rakade skallar och spända käkar") och liknat sexturister i Thailand vid "forna plantageägare" som "tar sig rätten att köpa människor". Kjöller står med andra ord på sexmoralisternas sida och vill bekämpa den fria sexualiteten.

Att Kjöller ifrågasätter förslaget att förbjuda svenskar att köpa sex i andra länder kan förstås ses som åtminstone ett ögonblicks klarsynthet i debatten. Hon förstår det orimliga i att bestraffa svenska medborgare utomlands för något som råkar vara olagligt just i Sverige och vilka märkliga följder det i konsekvensens namn borde få när andra länder rimligen torde kunna göra samma sak med sina medborgare i Sverige. Tänk abortförbud och otrohetsstraff.

Kjöllers grundinställning till sexhandel är dock rent moralistisk. I Sverige bestämmer politikerna över din sexualitet, även när du har blivit myndig. Hanne Kjöller kallar det "utveckling". Vi har nått lite längre än andra länder. Men sedan när blev en från politiskt håll dikterad sexualmoral lika med utveckling?

När polisen vill se dina semesterbilder

Ekot i Sveriges Radio berättade i dag om hur tullen i en europeisk insats mot barnsexturism granskat passagerares datorer, telefoner och kameror när de landat på Arlanda efter en vistelse i Thailand. Granskningen skedde bakom stängda dörrar, trots att den vars ägodelar som granskas har rätt att få närvara.

Bertil Lintner, journalist i bland annat Burma, fick sina två datorer, sin iPhone och en kamera granskad utan att själv få närvara under granskningen. Personalen försvann bakom en dörr och det dröjde en timme. Totalt berördes 28 personer i insatsen.

Det rörde sig alltså om en insats mot barnsexturism. Tullen och polisen ville förstås se om det fanns några digitala bevis på övergrepp i resenärernas datorer, telefoner och kameror. Att utan konkret misstanke genomföra en sådan kontroll är förstås oerhört kränkande för den som drabbas. Bertil Lintner hade andra skäl att vara orolig eftersom han som journalist i ett land som Burma hade känsliga uppgifter på sin dator.

Även för en helt vanlig resenär finns det dock skäl vara orolig. Ty även om man inte har gjort något brottsligt under sin semester kanske man inte vill dela alla sina semesterbilder med polisen. Och hur kommer detta förfarande att påverkas om Sverige, som både Socialdemokraterna och en vänsterpartist har föreslagit, får en utvidgad sexköpslag som även gäller svenskar som vistas i andra länder? Kommer svensk tull och polis att granska våra semsterbilder efter Thailandsresan? Jag drar mig till minnes hur två bekanta efter sitt besök i Nordkorea fick sina kameror granskade på tåget innan de reste in i Kina...

Tullverket hävdar att det av praktiska orsaker inte alltid är möjligt att få närvara när ens dator, telefon eller kamera granskas. Men de verkar inte tycka att det är något problem. "Man måste ju lita på de myndigheter som är inblandade", tycker de.

Inte nog med att vi förväntas visa oss nakna eller få våra skrev granskade på allt fler flygplatser - vi ska visa allt innehåll i våra datorer, telefoner och kameror också. Hur många och övergripande kränkningar tål vi innan nog är nog?

En meningslös timme i mörker

Vår jord behöver inte fler aktioner, fler som klickar ”gilla” på facebook eller uppmanar andra att agera. Vår jord behöver inte fler ljus som släcks utan fler ljus som tänds – och fler som själva deltar i kampen för bättre miljö och minskad fattigdom. Om dina barn föds i Angola, istället för i Sverige, skulle de löpa 73 gånger större risk att dö innan fem års ålder. Barnadödligheten blir inte mindre i Angola för att vi släcker ner ett par caféer på Södermalm.

Magnus Andersson (C) angriper det totalt meningslösa Earth Hour (som hålls i kväll).

Vänstern och miljönissarna älskar sådana här symbolhandlingar. Personligen tycker jag att de är oerhört fåniga och, som Magnus Andersson belyser, snarast kontraproduktiva. Jag kommer inte att vara hemma i kväll men lämnar en lampa tänd när jag går till jobbet. Det är ett slags symbolhandling det också.

Nostalgi ledordet på S-kongressen

Det var ett väldigt traditionellt socialdemokratiskt tal som Håkan Juholt höll som nyvald partiordförande. Mycket nostalgi, många återblickar, citat av Palme, beröm till Per-Albin - ja, även Göran Persson, som fanns i publiken, fick beröm av den nye S-ledaren. Det innehöll också de obligatoriska flosklerna om "social demokrati" och att "hålla upp ett paraply för den som står i ösregn". Konflikten mellan den varma vänstern och den kalla högern fortsätter att vara Socialdemokraternas livsluft. I alla fall när de är tillsammans och kan egga varandra.

Talet var förstås främst skrivet för att uppmuntra och ge partiets trogna aktiva energi och framtidstro, inte för att slå fast exakt vilken sakpolitik partiet kommer att driva under de kommande åren. Men Håkan Juholt undslapp sig ändå en del saker som gör att han framstår som en mer konservativ sosse än Göran Persson. Har vi mer återställarpolitik att vänta under Juholts ledning? Han talade om såväl återreglering av elmarknaden som hårdare tag mot valfrihet i vård och skola.

Om Juholt kan bli en seriös utmanare till den nuvarande regeringen vet vi inte förrän valåret närmar sig. Hur han ska förmå locka storstadsväljarna med sin 1960-talsretorik är ännu en gåta. Men en sak är i alla fall redan nu tämligen säker: vi kommer att få se roligare och mer fartfyllda debatter mellan Juholt och Reinfeldt än vi någonsin fick se mellan Reinfeldt och Sahlin. Det tackar vi för. Kanske är det just detta som en insomnad borgerlig allians behöver också.

Allsmäktiga poliser

De två poliser som åtalades för ofredande, egenmäktigt förfarande och olaga tvång alternativt tjänstefel för att ha trakasserat vänsteraktivisten Jesper Nilsson och hotat med att ta in honom för drogtestning frias av tingsrätten.

När ord står mot ord går rätten i princip alltid på polisens version. Men denna gång fanns för en gångs skull filmbevis över händelsen. Ändå friar tingsrätten med motiveringen att filmklippet inte visar allt som sägs och att ord står mot ord. Det skulle indikera att det är i princip hopplöst att få en polis fälld för övergrepp mot en enskild medborgare.

Detta är riktigt illa. Men tyvärr inte särskilt förvånande. Ändå hade jag någonstans trott att filmbevis denna gång kanske skulle få rätten på andra tankar. Det går förstås också att fråga sig om Polisen själv vill ha sådana här poliser i sin kår. Som kollega skulle jag skämmas.

Kröning

En stukad socialdemokrati ska välja ny ordförande. Igen. Det var bara fyra år sedan sist. Då valdes Mona Sahlin som första kvinnliga partiordförande och förhoppningarna var höga. I dag väljs Håkan Juholt, en outsider som är obekant för väljarna och som får det svåra uppdraget som Sahlin misslyckades med: att driva partiet framåt i oppositionsställning.

Den senaste tidens farsartade spel inför partiledarvalet är ett av flera tecken på att Socialdemokraterna fortfarande famlar efter att hitta en identitet som oppositionsparti. Partiet har ju valt ledare tidigare också men då i regeringsställning. Nu har två raka ordförandeval skett i opposition. Väl i opposition blir sprickorna i partifasaden tydligare och mer öppna.

Någon Juholteffekt går det inte att tala om ännu. Väljarna vet helt enkelt alldeles för lite om honom ännu. Att han tycks väcka mest entusiasm hos betong- och gråsossar indikerar inte att han lär göra någon succé mot Reinfeldt framöver heller. Samtidigt ska han inte underskattas. Socialdemokraterna är revanschsugna medan alliansregeringen ger ett ganska trött och oengagerat intryck. Förr eller senare ledsnar folk på sina regeringar, det kommer att hända Reinfeldt också.

Nu behöver ett växande stöd i opinionen för Socialdemokraterna under de kommande åren inte betyda särskilt mycket i slutändan. Minns vilka siffror partiet red på under Sahlins ledning, egentligen ända fram till valåret 2010. Det är således först i början av 2014 som vi kan börja se vartåt det skulle kunna barka i nästa val. Allt innan dess är förspel. Och en sjuhelsikes uppförsbacke för Juholt med cykelhjälmen att trampa sig ur.

Skamlagen

Gårdagens avsnitt av Uppdrag granskning handlade om en stor så kallad kopplerihärva. Förmedlaren av tjänsterna, hallicken, ställde upp för en intervju. Det gjorde också en sexsäljare och några köpare.

Skam och ånger är det som sexköparna förmedlar i reportaget. Inte att undra på. Sexköpslagen är tänkt att få köparen att känna sig som en brottsling och att se säljaren som ett försvarslöst och viljelöst offer. Det är naturligtvis lagstiftningen, inte själva handlingen, som skapar dessa känslor. Skammen finns i många fall även hos säljarna när de i själva verket inte har gjort något fel.

Jag har varit inne på det tidigare. Det finns en stolthet hos många sexsäljare. Viljan att försörja sig själv, att inte ligga andra människor eller samhället till last, väcker respekt. Den sexsäljare som ställer upp för en intervju i programmet beskriver sig som ensamstående småbarnsmamma i ekonomisk knipa. I stället för att begära försörjningsstöd valde hon att lösa sina ekonomiska problem på egen hand. Det vittnar om både stolthet och handlingskraft och det finns ingen anledning att se ned på hennes beslut bara för att du skulle ha fattat ett annat beslut i det läget.

Sexhandel vilar på det enkla förhållandet utbud-efterfrågan. En part har något att erbjuda som den andra parten är villig att betala för. I så måtto skiljer sig denna kommers inte från någon annan verksamhet på marknaden. Skillnaden är förstås att medan köparen inte begår något brott riskerar köparen (hittills visserligen mest i teorin) att dömas till fängelse. Detta gör att det blir riskabelt att bedriva verksamhet i större skala.

Sexköpslagen syftade till att "minska både prostitutionen och våldet i samhället". Prostitution sågs som ett uttryckt för en ojämn maktfördelning mellan kvinnor och män, vilket inte bara drabbade sexköpare och sexsäljare utan "hela samhället". Det fanns således en tydlig betoning på samhällelig moralisk resning i propositionen. Eftersom sexualdriften är så grundläggande för människan kommer förstås sexhandel aldrig att försvinna. Den kommer att anta nya former beroende på rådande lagstiftning. I länder där sexhandeln är laglig eller åtminstone accepterad kommer den att vara öppen. I Sverige, där vi vill sopa smuts under mattan för att hålla det "offentliga rummet" rent, pågår verksamheten mestadels under ytan. De traditionella prostitutionskvarteren finns visserligen kvar men befolkas i dag mestadels av utländska kvinnor på jakt efter snabba pengar i ett fjärran land. De flesta är mer diskreta vilket gör det hart när omöjligt för polis eller socialtjänst att veta vilka de är, vilka deras kunder är och hur verksamheten går till. Segern i detta sammanhang är att prostitutionen verkar ha minskat eftersom den inte är lika synlig.

I programmet hävdas att den som inte erkänner i princip kan räkna med att gå fri. Riktigt så enkelt är det förstås inte, vilket fallet med Magnus Hedman visade. Eftersom någon betalning inte behöver erläggas för att det ska räknas som sexköp behöver själva köpet inte bevisas. Hedman dömdes för sexköp mot sitt nekande. Rätten ansåg att kvinnornas sminkning, utmanande klädsel och engelska med brytning borde ha fått Hedman att inse vad det var för personer han festade med.

I grunden handlar sexköpslagen, precis som förbudet mot bastuklubbar och pornografisk framställning, om att beivra det omoraliska sexet. Precis som alltid när moralister sitter och bestämmer ska de som anses skyldiga till omoraliska handlingar göra avbön och berätta hur dåligt de mår av det inträffade. Kanske är detta för somliga den största segern.

Religionen backar, moralismen består

Allt fler kallar sig ateister. Religionen är på utdöende i delar av västvärlden, visar vissa studier. I Nederländerna betraktar sig 40 procent av befolkningen som icke-religiösa, i Tjeckien är siffran 60 procent. Det är förstås uppmuntrande om allt färre tror på kringsvävande andeväsen och i stället resonerar rationellt.

Samtidigt behöver det sjunkande stödet för religionerna inte nödvändigtvis betyda att andligheten bland dessa människor minskar. Många kan se sig själva som mycket andliga utan att för den sakens skull tro på Jesus eller en specifik helig skrift. Religionen har inneburit ett ohyggligt förtryck genom årtusenden och verkar än i dag moraliserande och förtryckande även i överlag hyggliga demokratiska länder. Inte minst har detta varit tydligt när det gäller kristendomens oerhört stora påverkan på vår syn på sex. Här har religionen gjort enorm skada.

Att allt fler är sekulära är således något positivt. Detta innebär emellertid inte att moralpaniken och sexmoralismen är på utdöende. Tvärtom ser vi en trend där nakenhet ses som något fult och där vi blir allt mer pryda, där gamla begränsande normer ska ersättas av nya (senast i raden av dumheter är censuren av Anders Zorns målningar på Facebook). Och att Socialdemokraterna skulle göra galenpannorna i Vänsterpartiets sällskap med förslaget om att förbjuda svenskar att köpa sex utomlands kunde man ju ge sig tusan på... Feminismen har tagit över religionens sexmoraliserande roll.

Statsmannen

Man ska inte såga någon innan personen fått chansen. Men det går förstås att ställa sig frågan om Sverige vill ha en statsminister som ställer upp i glasstest i Aftonbladet (något som normalt brukar skötas av personer i åttaårsåldern). Bättre tillfälle att göra sig själv till åtlöje är nog svårt att hitta. Fast Juholt fick å andra sidan gott sällskap av glassätande handläggare på Palmecentret...

Frihetsfrontens talarkväll: mars

I morgon är det dags för mars månads talarkväll med Frihetsfronten. Nima Sanandaji, vd för Captus, kommer och talar om "Kapitalism utan kapitalister".

Tid: Torsdag 24 mars kl 19.00.

Plats: Restaurant Republik, Tulegatan 17 i Stockholm

Alla är välkomna!

Den heliga kon

Det har blivit hart när omöjligt att kritisera de beslut som fattas i EU, än mindre ifrågasätta unionen som helhet. Den som kritiserar detta superstatsprojekt pekas ut som knäppskalle, bakåtsträvare och oseriös. Politiker som företräder partier som normalt är väldigt pigga på att kritisera när staten lägger sig i våra liv faller helt utanför ramarna när det är EU som vill bestämma.

Centerpartisten Johan Linander anser att vi måste följa EU:s direktiv "hur dåliga de än är" (jawohl, mein Führer!). Moderaten Johnny Munkhammar håller med och exemplifierar det på följande sätt: "Ifall Opus Dei får stöd i EU för sin linje och det blir ett direktiv ska vi följa det." Slutsats: EU får aldrig ifrågasättas, aldrig trotsas, aldrig kritiseras. Jag undrar bara vad det är som ligger bakom denna fullständigt fanatiska trohet.

I en tid när ideologi och principer har blivit något man läser om i historieböckerna snarare än ser i riksdagen var det inte ett dugg förvånande att riksdagsdebatten kring propositionen om tidernas mest integritetskränkande lagstiftning i Sverige kom att handla om hur omoraliskt och dyrt det vore att gå emot EU. Moderater, folkpartister, sossar och centerpartister avlöste varandra i talarstolen och manade alla till att knäböja inför EU. Att lyda EU har blivit den enda kvarvarande principen. Detta innebär inte bara att Sverige ska sträva efter att ständigt vara bäst i klassen när det gäller att snabbt implementera EU:s direktiv utan också att all kritik mot sättet på vilket unionen fungerar eller inte fungerar måste viftas bort.

Svenska medier, av lathet, ointresse eller för att få tillgång till maktens korridorer i Bryssel, gör sitt bästa för att nedprioritera allt som kan tolkas som EU-negativt. Skandaler som ges stort utrymme i andra EU-länder förblir därför helt okända för gemene man i Sverige. Knappast någon vet hur ersättningssystemen ser ut, väldigt få känner till det enorma demokratiska underskottet i unionen och vilka konsekvenser det får på Sveriges suveränitet och demokratin i stort. De flesta vet förmodligen inte hur pass stort inflytande EU-besluten har över svenskars liv. Alla skandaler som med ojämna mellanrum dyker upp får den som enbart följer svenska riksmedier heller inte veta något om.

Här hemma har det på sistone förts en debatt om huruvida det bör införas regleringar för lobbyism inom politiken, liknande sådana som finns i USA. Men när den större EU-skandalen på senare tid briserar, där Sunday Times-reportrar med dold kamera visar hur europaparlamentariker går med på att lägga lagstiftningsförslag i utbyte mot miljontals kronor från just lobbyister, är det tyst i de stora riksmedierna. Detta är riktigt sprängstoff som borde få gott om tid i vilken Rapport-sändning som helst. Vem är det som stoppar dessa nyheter? Och varför?

Läs och se klippen: HAX, Europaportalen, EU Observer

S-kvinnorna ställer krav - igen

"Man blir tokig på dem", skrattade Göran Persson i SVT-dokumentären Ordförande Persson när S-kvinnorna höll hov på en S-kongress och krävde kvoterad föräldraförsäkring. Snart kommer Håkan Juholt få erfara samma känslor. S-kvinnorna har nämligen varit högljudda under hela processen när valberedningen sökt en efterträdare till Mona Sahlin. När ledaren nu är funnen ställer de fler krav på honom.

De kräver "ett jämställt familjeliv" (kvoterad föräldraförsäkring), "ett jämställt arbetsliv", mer feminism i partiets ställningstaganden och kamp mot fattigdom. S-kvinnorna påstår att fem år av moderat politik har resulterat i en "fattigdom vars like vi inte har sett sedan i början på förra seklet". Det är ett häpnadsväckande påstående. Sverige har blivit rikare, inte fattigare. Denna utveckling har pågått länge och har inte avtagit under den borgerliga regeringen. S-kvinnorna struntar alltså fullständigt i vad Social Rapport 2010 säger om inkomstspridning och fattigdomsminskning i Sverige.

Problemet för S-kvinnorna är att svenska folket vill bestämma mer, inte mindre, över sitt eget familjeliv. Om Juholt lyssnar till S-kvinnorna kan Socialdemokraterna sannolikt se fram emot ett nytt nederlag 2014. Go ahead.

Frankrike överraskar

Det är lite ovant, minst sagt, att se Frankrike ligga i framkanten för något bra. Det har de dock gjort när omvärlden slutligen ställt sig upp mot Muammar Gadaffi och sent omsider beslutat att med militära medel söka försvara civilbefolkningen från diktatorns övergrepp. Frankrike var tidigt ute och krävde handling och är också först på plats med flygplan över libyskt territorium. Det är mycket möjligt att det ändå är för sent för rebellerna, men det fråntar inte känslan av tillfredsställelse att någon i alla fall gör något i stället för att bara komma med skarpa formuleringar och innehållslöst pladder.

Som ett av de huvudansvariga länderna för att folkmordet i Rwanda fick fortgå 1994 har Frankrike ett minst sagt solkat rykte när det gäller att skydda mänskliga rättigheter. Lyckas de bidra till Gadaffis fall, eller åtminstone att civila i Benghazi inte slaktas, är det bara att applådera.