Du har inget att skämmas för

I juletider skapas alltid ett motsatsförhållande mellan shopping och mat i överflöd å ena sidan och de ensamma, de hemlösa, de socialt utsatta och människor på flykt undan krig å den andra. I år, efter en höst av ett rekordstort asylmottagande, har frågan varit särskilt aktuell. Kontentan av resonemanget är att vi som har en bra jul ska ha lite dåligt samvete för det.

Kyrkan har i alla tider fördömt frosseri. Den är starkt tillväxtkritisk och oförmögen att begripa hur vi skapar ett samhälle där flertalet får det allt bättre ekonomiskt. Det är väl heller inte kyrkans roll att förstå sådant, men givet dess bristande kunskaper borde den kanske inte ha en så hög svansföring.

Vi påmindes om detta i går på självaste julafton när en företrädare för Svenska kyrkan uttalade sig i TV. Hon ansåg att vi svenskar har en bra välfärd och att vi måste "dela med oss av vårt överflöd" till världens utsatta. Inte bara genom bistånd utan genom att dessa människor får komma till Sverige och få del av den svenska skattefinansierade välfärden.

Kyrkan kanske inte förstår, alternativt inte bryr sig, om att skattekraften sjunker när andelen lågproduktiva i samhällsekonomin ökar. När allt fler betalar allt mindre i skatt har vi två alternativ: höja skatten och på sikt skada landets konkurrenskraft eller sänka välfärdsambitionerna. Gissningsvis vägrar kyrkan det andra alternativet eftersom det ju är vår välfärd vi ska dela med andra.

Att argumentera mot kyrkans känsloargument är inte lönt. Däremot säger dessa perspektiv något i dag när komiker och krönikörer fallerar fullständigt i allt vad logik heter och även normalt sett intelligent folk faller till föga för dessa enkla och rent av idiotiska förklaringsmodeller. Emotionella argument och bisarra paralleller har blivit vardagsmat i svensk offentlighet.

Detta fördummar en oerhört viktig diskussion om hur Sverige som land ska klara av att upprätthålla en god sjukvård, en bra skola, ett fungerande rättsväsende och andra grundläggande funktioner i ett modernt samhälle samtidigt som andelen som får mer än de bidrar med ökar.

Här och nu, i juletid, är det dock viktigt att slå fast en sak: vårt julfirande är, vad Henrik Schyffert eller Fredrik Virtanen än säger, inget att skämmas för. Att du handlade presenter och gav till dina nära och kära var inget som drabbade syriska flyktingar utan något som bidrog till den svenska tillväxten och därmed det svenska samhället på sikt.

Du har ingenting att skämmas för. Så ta en skumtomte till, häll upp glöggen, krama din familj och hugg in på syltorna. Det är du värd. 

Läs även:
Tino Sanandaji, Hanif Bali

Sosse-Jesus ingen räddare

Det bortglömda valet, kyrkovalet, lockade ungefär lika få röstande i år som för fyra år sedan. 12,6 procent gick och röstade mot 11,9 vid förra valet.

Mycket hade handlat om Sverigedemokraterna. Vi skulle rösta för att förhindra att partiet växte. För mig var det inte skäl nog att masa mig till vallokalen, även om jag faktiskt gick igenom tänkbara alternativ. Om det nu är mitt fel att SD gick bra vet jag inte, men partiet ökade i alla fall från 2,9 till 6,2 procent.

Att som Socialdemokraterna hävda att Jesus var sosse hjälpte tydligen inte. Ett tips inför nästa års "supervalår" är att prata mer om sig själva än om Sverigedemokraterna.

En rätt dålig lag

Det är inte bara Ipredlagen som är särskilt aktuell just i dag. För ungefär en timme sedan röstade nämligen riksdagen ja till en könsneutral äktenskapslag. Lagen börjar gälla den 1 maj.

Kristdemokraterna är ett intolerant och knäppt parti. Men för en gångs skull hade de faktiskt rätt när de hävdade att det hade varit en bättre lösning att frånta kyrkan vigselrätten (även om de ville göra det av delvis fel skäl). Det bästa vore att göra det hela till en civil process och därefter låta vem som helst kunna välja var de vill ha sin ceremoni - i kyrkan, på badstranden, i en grillkåta. Detta är också något som RFSU (ej att blandas ihop med RFSL) föreslår. Den nya lagen tvingar kyrkan att viga homosexuella. Enskilda präster kommer, såvitt jag har förstått det, inte att kunna tvingas att viga bögpar eller lesbiska, men att tvinga en organisation som är skild från staten och till vilken medlemskap är frivilligt att göra det är principiellt fel.

RFSL (ej att blandas ihop med RFSA) skyndade sig att skicka ut ett jublande pressmeddelande. Förbundsordföranden Sören Juvas säger att beslutet om att göra äktenskapet könsneutralt "är en seger för oss som tror på alla människors lika värde och rättigheter." Problemet är att Juvas inte alls tror på människors lika värde och rättigheter. Han är ordförande för ett förbund som länge har arbetat för särskilda rättigheter för homo-, bi- och transpersoner, inte lika rättigheter. RFSL (ej att blandas ihop med RFSO) har krävt särlagstiftning och Juvas själv har bland annat föreslagit särskilda dagis för barn till homosexuella vårdnadshavare. Det handlar inte om att få vara en bland alla andra utan om att få vara speciell.

Kärlek är alltid kärlek.
Men visst kan viss kärlek vara lite
extra attraktiv för vissa av oss...

På kant med kyrkan

Stockholms stift gillar inte att präster förlustar sig sexuellt. Ett prästpar som haft en trekant, vilken inbegrep paret och en annan man, får nu bannor.

Att somliga påstår att religiösa skulle vara mer toleranta som människor blir parodiskt när vi sådana här gånger åter får svart på vitt att kyrkan och kristendomen är och förblir sexfientlig och intolerant.

Jag läser inte Bibeln men jag vet att det står en massa dumheter där som uttolkare sedan använt för att "styrka" sina egna fördomar och förvridna uppfattningar om hur vi ska leva våra liv. Det gäller inte minst synen på äktenskap, på kvinnor i allmänhet, på homosexuella. Och på sex, förstås. Detta ondskans verktyg. Men var står det i Bibeln att man inte får ha en trekant om man är präst? Och hur står det? "Du skall icke som präst knulla med flera samtidigt?"

Kyrkan kan gott hålla tyst

Anders Arborelius är biskop i Stockholms katolska stift. Och motståndare till dödshjälp. Förstås.

Med en "vi måste bry oss om varandra"-argumentation vill Arborelius strypa vår rätt att bestämma över vår egen kropp. Statens medicinsk-etiska råds rekommendation att patienten ska få ökad rätt att välja sin död kallar han "en brutal etisk helomvändning" av hur vi i Sverige har sett på sjuka och döende. Om det verkligen är det, är denna helomvändning fullt nödvändigt.

Kyrkans syn på att livet är så heligt att inte ens människan själv har rätt att avsluta det, biter sig fast in i det nya årtusendet. Förr i tiden fick den som tagit sitt eget liv inte begravas i vigd jord. Än i dag är det ett mycket tabubelagt ämne. Men koppla för allt i världen inte samman deprimerade människors dödsönskan med obotligt sjukas dito. Depression går att bota till skillnad från vissa andra sjukdomar som bara har ett utfall. Självfallet är det angeläget att försöka förhindra människor att begå självmord när de lider av en depression, psykoser eller annat. Men det är en diskussion som rör psykiatrin. Alborelius försöker medvetet blanda bort korten genom att dra in funktionshindrade och deprimerade i diskussionen. Det är som om diskussionen om nazisternas T4-program lurar bakom hörnet.

Att kyrkans företrädare ger sig in i denna diskussion med någon sorts förment omtanke om människan är faktiskt ganska upprörande. Rätten till sin egen död är en mänsklig rättighet, men religionen har inte det bästa av track record när det gäller mänskliga rättigheter genom historien. Det vore önskvärt med en viss ödmjukhet därifrån.

Kyrkan kan gott ta hand om hanteringen av oss när vi väl har dött, men hur och när vi ska dö har varken herr biskop eller kyrkan med att göra. Det måste vi faktiskt få bestämma över själva. Att ge oss den friheten är att bry sig.

Röra till vänster - splittring till höger?

Det fördjupade samarbetet mellan socialdemokraterna och miljöpartiet stoppas tillfälligt i väntan på att frågan om vänsterpartiets medverkan ska lösas, hävdar SvD. Samtidigt fortsätter Sahlin, Wetterstrand och Eriksson sin tågturné och ämnar tillsätta fem arbetsgrupper. Lars Ohly står fortfarande vid sidan om och antar och förutsätter saker.

Det är en komplett röra i oppositionen just nu och denna röra har sannolikt i mycket hög utsträckning påverkat opinionsvindarna i väljarkåren i de senaste mätningarna från Synovate och Demoskop. Mona Sahlin är på god väg att släppa in alliansen i matchen igen. 

Det som fascinerar är att samtidigt som Sahlin öppet har erkänt sitt sjabbel (ordagrant uttryckt så), fortsätter de dubbla och oklara budskapen att hagla. Med eller utan vänsterpartiet? Ingen vet.

Samtidigt har en spricka öppnats även i alliansen. De små partierna, inte minst kristdemokraterna, klagar över den moderata dominansen i regeringen och över Anders Borgs stora inflytande. Kristdemokraterna har körts över ett flertal gånger. Partiet tvingades svika sitt vallöfte om sänkt bensinskatt för att passa in i den nyfödda borgerliga klimatalarmismen, ledd av Reinfeldt. 

Bensinskatten är dock inget man vinner eller förlorar val på. Desto mer allvarligt för kd är att bli överkört i frågan om könsneutrala äktenskap - paradoxalt nog efter att själva ha utformat det mest liberala förslaget! Medan övriga vill tvinga Svenska kyrkan att viga homosexuella vill kristdemokraterna införa ett civilrättsligt förfarande och sedan låta den som vill ha ceremonin i kyrkans lokaler - om den från staten fristående Svenska kyrkan tillåter det. Övriga alliansen vill alltså i stället tvinga en fristående kyrka att viga homosexuella, vilket är helt förkastligt. Detta måste rimligen en förening med frivilligt medlemskap själv få bestämma. Det har gått långt när kd författar det mest liberala förslaget i fråga om könsneutrala äktenskap...

Kristdemokraterna har balanserat på en slak fyraprocentslina länge nu och det är uppenbart att partiet inte får ut särskilt mycket av allianssamarbetet. Med ett alltmer självgott nymoderat parti och alltmer marginaliserade små borgerliga stödpartier kan vi komma att se framtida interna splittringar och ifrågasättanden. Det är trots allt partiets bästa som gäller när det väl kommer till kritan. Och kd, c och fp är lika lite intresserade av ett stöddigt och dominant moderatparti som v och mp är intresserade av ett socialdemokratiskt dito.