Jämställdhetsdiktatur, katter och hundar

Jag har tidigare skrivit om oss som söker eller har sökt kärleken i öster. Det förekommer nämligen en diskussion i svenska medier om svenska mäns "import" av fruar och flickvänner som ett exempel på ett slags människohandel. Detta har väckt ont blod hos många svenska män som inte alls känner igen sig i denna exploaterande beskrivning av hur de fann kärleken.

Aftonbladet driver diskussionen vidare när de skriver om en studie som visar att svenska män väljer yngre utländska fruar. Den genomsnittliga åldersskillnaden är 10 år, enligt en studie som tittat närmare på svenska kvinnor och män som hittat en partner med utländsk härkomst. Denna ålderskillnad är inte särskilt märklig. Att kvinnor söker äldre män i högre grad än män söker äldre kvinnor gäller även mellan svenska par i Sverige. Mätperioden är 1990-2004 och omfattar således väldigt många par (även om tydliga avgränsningar har gjorts).

Givetvis frågar sig Aftonbladet vilken betydelse "de olika ländernas syn [har] på jämställdheten mellan könen", en fråga som inte berörts i studien. I Sverige råder som bekant jämställdhetsdiktatur. Jämställdhetsideologin genomsyrar hela samhället. Såväl barnpassning som arbetsliv och sexliv ska ske på ett jämställt sätt. "Vi ska vara stolta över att vi är världens mest jämställda land", brukar statsfeminister et al påstå. Denna syn på Sverige som något förmer än andra länder (vilket alls icke endast handlar om jämställdhet utan snarare om den "svenska modellen" i allmänhet) får till följd att många svenskar ser ned på omvärlden. Sverige är utvecklat, vilket betyder att det inte längre behöver utvecklas. Vi behöver inte lära om omvärlden. Den ska lära av oss. Denna inskränkta syn får också konsekvenser för hur många svenskar ser på människor från andra kulturer. Amerikaner är feta och okunniga. Kineser äter hundar och hyllar Mao. Muslimer förtrycker kvinnor och brutalslaktar djur. En kritisk diskursanalys av svenska mediers beskrivning av andra kulturer de senaste 20 åren skulle med all säkerhet påvisa hur levande många av dessa fördomar är. För att inte tala om hur det pratas ute i stugorna runt om i landet (detta blev smärtsamt tydligt när Beijing-OS just öppnats och folk från rågåkern fick ringa in till SVT och ställa frågor till kineser på plats i studion...).

Föreställningen att motivet till att söka en asiatisk kvinna är viljan att dominera är inte bara felaktig, den är oförskämd både mot mannen och kvinnan. Kanske framför allt mot kvinnan. Varifrån kommer föreställningen att asiatiska kvinnor skulle vara undergivna? Förmodligen från antagandet att de inte är som svenska kvinnor. Och svenskar kvinnor anses, enligt de svenska kvinnorna själva, vara starka, stolta och självständiga. Om vi gör en djurparallell är svenska kvinnor typiska katter. Men det torde även göra dem opålitliga och högfärdiga, inte sant? Jag vet inte. Mitt intresse för svenska kvinnor upphörde för flera år sedan. Följaktligen skulle asiatiska kvinnor vara hundar. Lydiga, trogna och ständigt villiga att göra sin husse till lags (kissandet på lyktstolpar får vi lämna utanför analysen).

Detta stämmer förstås inte. Vi ska passa oss för alltför svepande formuleringar i endera riktning, men asiatiska kvinnor är, enligt min och många andras erfarenhet, betydligt mindre själviska än sina svenska motsvarigheter. De är också vana vid hårt arbete, vana att kämpa sig fram för att nå resultat. Kineser arbetar sex dagar i veckan, min flickvän fick i år inte ens ledigt över det kinesiska nyåret. Men de sätter familjen högst, inte sig själva. Så visst är det sant att asiatiska kvinnor generellt sett inte är som svenska. Det är kanske just därför en knapp tredjedel av alla utländska kvinnor som svenska män vill ha kommer därifrån. Det har emellertid inget med undergivenhet att göra.

Den som läser denna blogg kan lätt tro att jag hatar Sverige. Så är det inte alls. Det finns mycket i Sverige som jag uppskattar och håller högt. Men jag kräks på jämställdhetsdiktaturen, denna politiska doktrin som vill bestämma hur vi människor ska leva våra liv. Och jag förvånas allt mer över de fördomar om andra kulturer som finns i vårt sekulära och påstått upplysta land.

Det högtidliga äktenskapet

"Institutionen äktenskapet spelar roll; människor i samboförhållanden är mindre nöjda med sina liv än de som inför en gud och församling lovat varandra evig trohet."

Johan Wennström om dygdernas och äktenskapets betydelse i samhället. Detta i ett land där runt 50 procent av äktenskapen slutar i skilsmässa. Ja, fan vad lyckliga vi är. Jag vågar nog påstå att lycka inte sitter i en ring.

En rätt dålig lag

Det är inte bara Ipredlagen som är särskilt aktuell just i dag. För ungefär en timme sedan röstade nämligen riksdagen ja till en könsneutral äktenskapslag. Lagen börjar gälla den 1 maj.

Kristdemokraterna är ett intolerant och knäppt parti. Men för en gångs skull hade de faktiskt rätt när de hävdade att det hade varit en bättre lösning att frånta kyrkan vigselrätten (även om de ville göra det av delvis fel skäl). Det bästa vore att göra det hela till en civil process och därefter låta vem som helst kunna välja var de vill ha sin ceremoni - i kyrkan, på badstranden, i en grillkåta. Detta är också något som RFSU (ej att blandas ihop med RFSL) föreslår. Den nya lagen tvingar kyrkan att viga homosexuella. Enskilda präster kommer, såvitt jag har förstått det, inte att kunna tvingas att viga bögpar eller lesbiska, men att tvinga en organisation som är skild från staten och till vilken medlemskap är frivilligt att göra det är principiellt fel.

RFSL (ej att blandas ihop med RFSA) skyndade sig att skicka ut ett jublande pressmeddelande. Förbundsordföranden Sören Juvas säger att beslutet om att göra äktenskapet könsneutralt "är en seger för oss som tror på alla människors lika värde och rättigheter." Problemet är att Juvas inte alls tror på människors lika värde och rättigheter. Han är ordförande för ett förbund som länge har arbetat för särskilda rättigheter för homo-, bi- och transpersoner, inte lika rättigheter. RFSL (ej att blandas ihop med RFSO) har krävt särlagstiftning och Juvas själv har bland annat föreslagit särskilda dagis för barn till homosexuella vårdnadshavare. Det handlar inte om att få vara en bland alla andra utan om att få vara speciell.

Kärlek är alltid kärlek.
Men visst kan viss kärlek vara lite
extra attraktiv för vissa av oss...