Moderata ungdomsfeministerna

Mäns våld mot kvinnor är ett uttryck för maktstrukturer i Sverige. För att ge ökat skydd åt den sexuella integriteten bör en samtyckeslagstiftning införas.

Det har onekligen hänt en del i Moderata ungdomsförbundet sedan jag var aktiv i slutet av 90- och början av 2000-talen. Då stod striden i distrikten mellan nyliberaler och konservativa. I dag står dörren uppenbarligen öppen för statsfeminister, och två företrädare - varav en är distriktsordförande för Muf i Skåne - kan upprepa gamla statsfeministiska slagord på Brännpunkt utan att det upplevs som märkligt.

Detta är en utveckling som har pågått parallellt med avideologiseringen av moderpartiet. Tidigare Muf-basen Nyklas Wykman ville att förbundet skulle tala mer om könsmaktsordningen. Så sent som i januari i år skrev förste vice förbundsordförande Rasmus Törnblom att det är viktigt att moderater också kallar sig feminister.

Detta är inte borgerligt. Det är inte liberalt. Det är tvärtom kollektivistisk smörja som borgerliga partier och förbund borde hålla sig goda för, som de borde bekämpa, inte omfamna. Moderaterna borde inte alls "ta täten i jämställdhetsfrågan" utifrån en statsfeministisk infallsvinkel, utan tvärtom ta strid mot det strukturella maktperspektiv som företräds av Gudrun Schyman, Madeleine Leijonhufvud och Birgitta Ohlsson.

Men å andra sidan är Muf:arnas utspel inte alls förvånande. Det är trots allt ungdomsförbund till ett parti som dominerar den regering som skärpte den feministiska sexköpslagen.

Strid i invandringsfrågan

"Dagens försörjningskrav har ingen effekt. Det gäller för mindre än en procent. I dag kommer anhöriga hit till hushåll där den enda inkomsten är ett försörjningsstöd från kommunen. Är det rimligt?"

Det blåser till strid om flykting- och invandringspolitiken. Medan röster i Centerpartiet kräver att Sverige ökar invandringen lyfter Tobias Billström frågan om försörjningskravet.

Billström får kritik av MUF:s Erik Bengtzboe, intressant nog då de ju inte vågar sticka ut hakan i några andra frågor. Ungdomsförbundet vill först förändra arbetsmarknadspolitiken (sorry, det vill inte moderpartiet) och sänka skatterna innan det blir relevant att titta på omfattningen av invandringen.

Jag menar att Bengtzboe, givet det akuta läget i många kommuner, börjar i fel ände. Självfallet behövs förändringar i arbetsmarknadspolitiken, bostadspolitiken och på en rad andra områden för att underlätta för människor som kommit hit att både få arbete och bostad. Men detta är åtgärder som tar år att driva igenom och ge effekt. Under tiden fortsätter problemen att hopa sig.

Det förefaller vara en mer realistisk hållning som migrationsministern nu eftersträvar. Billström är förstås väl medveten om åt vilket håll opinionsvindarna blåser och om kritiken från kommunmoderater runt om i landet. Framför allt anser Billström att försörjningskravet måste ses över.

Det är ett fullt rimligt krav att den som vill ha hit sina anhöriga kan sörja för både försörjning och bostad. Detta ska inte falla på kommunernas ansvar. 

Platta idéer

Det ligger mycket i drömmen om "ett modernt och frihetligt samhälle". Jag kan tänka mig en rad genomgripande reformer som skulle kunna bana vägen för ett sådant. Men hos Moderata ungdomsförbundet inskränker det sig framför allt till sänkta skatter.

Visst är platt skatt en bra idé, en given utveckling för varje liberal. Men om det är det mest radikala MUF har att komma med i syfte att skapa det där moderna och frihetliga samhället, är det dåligt ställt med fantasin.

Vart tog de stora idéerna vägen?

VarM lUFt

MUF-ordföranden Erik Bengtzboe tycker att Moderaterna ska släppa begreppet borgerlig då det tillhör historien och inte speglar vad partiet står för i dag. Han tillägger: "Vi ska aldrig ställa föreställningar och traditioner före våra idéer."

Vilka idéer?

Moderaterna har inga idéer längre. Sedan Fredrik Reinfeldt tog över har partiet upphört att vara ett idédrivet parti. Nu gör Moderaterna precis det Bengtzboe säger att MUF "aldrig kan tillåta eller acceptera": stannar upp, känner efter vart vinden blåser och följer med strömmen. Det finns inga heliga kor längre. Och MUF har ärligt talat inte gjort annat än tillåtit och accepterat de senaste tio åren.

MUF var för 10-15 år sedan en liberal kraft som drev klassiskt liberala idéer och åtminstone försökte agera blåslampa på sitt moderparti. I dag har den kraften brunnit ut och förbundet har fått en ordförande som låter precis som den moderata partiledningen.

När Bengtzboe skriver att han "är en del av Nya moderaterna som ständigt förnyar sig för att göra våra idéer rättvisa och se dagens och morgondagens samhällsutmaningar och lösningar på dessa" undrar jag om det är partisekreteraren som sitter bakom tangentbordet.

Ingenstans i debattartikeln framgår vilka idéer Erik Bengtzboe brinner för. Det känns som en evighet sedan det var viktigt att berätta om sådant i Moderaterna. Tråkigt nog kan detsamma numera sägas om dess ungdomsförbund.

Ett skott inifrån

Det är inte bara partilösa liberala bloggare som är kritiska mot Moderaternas politik för ungdomar. Inför partikongressen i Västerås sågar MUF-ordföranden Niklas Wykman sitt moderpartis politik och hävdar att en skärpning krävs om inte partiet ska fortsätta att locka endast elva procent av väljarna under 30 år.

Nu är Moderaterna så pass stora i andra åldersgrupper att det kan räcka till en valseger ändå. Men att partiet har stött bort "en hel ungdomsgeneration" (för att använda statsministerns egna ord), måste ändå betraktas som ett problem på sikt. Precis som Wykman konstaterar har Moderaterna i stället för att betrakta internet som "en arena för frigörelse där kunskap och affärsmöjligheter sprids och skapas" i stället har kommit att misstänkliggöra det som "en mötesplats för terrorister, mobbning och spelberoende." Han skulle kunna lägga till pedofiler. Detta gäller visserligen inte bara Moderaterna utan i nästan lika hög grad även övriga riksdagspartier. Och det är i ärlighetens namn rätt symptomatiskt för hur politiker brukar reagera mot saker de inte kan kontrollera. Politik handlar om kontroll och internet har blivit den hala tvålen som är stört omöjlig att få grepp om. Därför kommer en strid ström av lagförslag från både EU och den svenska riksdagen, alla i syfte att ge politikerna kontrollen åter. Men vissa av oss hade en gång i tiden uppfattningen att Moderaterna var ett parti som tog individens parti mot den stora stygga staten.

En MUF-ordförandens ord brukar inte tas på för stort allvar i moderpartiet. I partiets ögon är ungdomsförbundet, för att citera en tidigare ledande moderat, en samling "testuggare" utan verklighetsförankring. Opinionssiffrorna och regeringsinnehavet har dessutom gjort Reinfeldts nya moderater styva i korken.

Det ska bli intressant att se om någon enda moderat vågar höja rösten mot den riktning som partiet färdas just nu. Bråk är det sista Reinfeldt vill ha så här ett år före valet. Jag vet att det finns tänkande människor kvar i partiet. Men vågar de yttra sig?

Mumien vaknar

Så här i elfte timmen av FRA-frågan börjar pressen öka på riksdagsledamöterna och vi ser till och med viss, förvisso halvhjärtad, rapportering i riksmedierna.

MUF har skickat ut ett pressmeddelande i vilket förbundet kräver att ledamöterna Anna König Jerlmyr, Tomas Tobé, Oskar Öholm, Fredrik Schulte, Patrik Forslund, Anna Bergkvist, Lars Hjälmered och Karl Sigfrid röstar nej till FRA-lagen. Att skylla på partipiskan är bara ett sätt att slippa ta personligt ansvar, konstaterar MUF.

Hax uppmärksammar att folkpartiets Birgitta Ohlsson, efter många turer hit och dit, kommer att närvara i riksdagen när det är dags att rösta. Och hon är, precis som centerns Frederick Federley, emot förslaget. Det sunda förnuftet säger således att hon bör rösta nej. Men man vet ju aldrig...

Det är nästan komiskt hur FRA-frågan dominerar bloggosfären just nu. Engagemanget går det sannerligen inte att ta miste på, folk verkar veta vad det är som står på spel. Vi får hoppas att några av våra riksdagsledamöter vet det också.

Några bloggar om FRA:

Hanna Wagenius, Opassande, Dyslesbisk.

"Nya Muf" vore en katastrof

Muf-ordföranden Niklas Wykman, en i många sammanhang rakryggad fyr, tycker att Moderata ungdomsförbundet har blivit irrelevant som ideologisk vakthund. Jag delar hans uppfattning. Men jag delar sannerligen inte analysen. Wykman menar att förbundet lider av "nyliberal trångsynthet". Det var visserligen länge sedan jag slutade som aktiv i Muf, jag ska därför inte försöka mig på att beskriva hur förbundet ser ut inifrån i dag. Men poängen med ett ungdomsförbund är att det ska fungera som en blåslampa i häcken på moderpartiet. Det är där Muf har misslyckats under lång tid och det har inte med någon nyliberal trångsynthet att göra utan tvärtom med att förbundet inte har vågat ta strid med partiet - i synnerhet inte sedan Reinfeldt började förvandlingen av moderaterna och denna strid verkligen blev viktig att ta. Visst har Muf klagat lite grand ibland, men särskilt mycket väsen har man inte gjort över Reinfeldts vänstersväng.

Självklart ska Muf stå upp för ungas villkor i samhället. Det är bra att Wykman säger sig vilja motarbeta att förbundet blir som SSU - en given språngbräda in i partipolitiken. Men förbundet bör inte bli tyst och fegt för den sakens skull. Wykmans lösning är tydligen att göra som moderpartiet - tona ned eller avskaffa alla radikala förslag för att kunna tilltala alla. Men Muf ska inte tilltala alla! Om förbundet tilltalar alla har man gjort något fel, om Muf gör den resan förlorar man sitt existensberättigande. Om Muf inte finns för att ständigt påminna partiet om dess ideologiska bas - och att vara ungt, argt och irriterande - riskerar förbundet att bli just denna språngbräda in i partipolitiken, en tyst samarbetspartner som inte vill reta moderpartiet och helst inte de politiska motståndarna heller.

Att ha en nyliberal grundsyn betyder inte att man inte kan möta människor i deras vardag - tvärtom. Muf ska vara visionärt och det förutsätter en viss radikalitet. Ung vänster lyckas vara radikalt utan att skämmas för det. Här är det inga som helst problem att vara kommunist, det är tvärtom en självklarhet trots att partiets ledare numera tar avstånd från begreppet. Detta är Ung vänsters roll, att driva på utifrån sin övertygelse och vision om ett bättre samhälle. Samma sak måste gälla Muf. Försöker man göra alla till lags blir man snabbt ointressant och det kan inte ligga i Moderata ungdomsförbundets intresse.