Demonstration till stöd för Piratpartiet

I dag kl 14.00 anordnas en demonstration till stöd för Piratpartiet. Detta med anledning av att Rättighetsalliansen (tidigare Antipiratbyrån) hotar dra partiet och enskilda partiföreträdare inför rätta för att ha upplåtit access till The Pirate Bay.

Tid: lördag 23/2 kl. 14.00
Plats: Medborgarplatsen, Stockholm
Talare: Anna Troberg (partiledare), Christian Engström (MEP) med flera

Själv är jag hemkommen från Kina och Hongkong och måste tyvärr börja beta av tvätthögen. Men jag är med er i själen!

Läs även:
HAX

Poänglös Ipredlag

Ipredlagen har lett till färre fall än förväntat. När lagen infördes 2009 trodde regeringen på 400-800 rättsfall årligen. En utvärdering visar på elva fall fram till juni i år, berättar SVT.

Länge leve meningslösa lagar...

ACTA, FRA, IPRED - finns någon väg tillbaka?

Under lördagen hölls demonstrationer mot ACTA i en rad svenska städer, störst var uppslutningen i Stockholm och Malmö. Demonstrationerna fick faktiskt viss täckning i medierna, men deltagarna var långt färre än i Polen.

Tyvärr verkar ACTA-frågan, precis som de om FRA och IPRED, vara en generationsfråga. Det var få äldre personer som deltog i demonstrationerna och det är framför allt på bloggar på nätet som frågorna uppmärksammas. Detta gör mig bekymrad. Även om medierna pliktskyldigast har rapporterat om demonstrationerna är det tydligt att det inte finns något större intresse för dessa frågor från landets större nyhetsredaktioner. Kanske anses de för otillgängliga, för svårbegripliga. Men även komplicerade nyheter går att göra lättillgängliga - om bara viljan finns. Och det gör den uppenbarligen inte.

Huvudproblemet med ACTA är sättet på vilken det har kommit till: bakom stängda dörrar. FRA-lagen klubbades igenom med knapp marginal, men trots att regeringen svikit löfte på löfte om vad lagen inte skulle handla om har Socialdemokraterna nu ställt sig bakom den. Vilket gör frågan död. Intresset för "internetfrågor" från politiker och allmänhet är litet. Frågan är vad som krävs ör att det ska öka.

FRA, IPRED, ACTA, PIPA, SOPA - bokstavskombinationer som har gemensamt att de stryper vår frihet på olika sätt. Kommer det att fortsätta så här? Finns det ens någon väg tillbaka?

Fildelare köper mer musik

De som fildelar köper också mer musik på nätet än de som inte fildelar, slås fast i rapporten Svenskarna och internet.

Egentligen är det ganska logiskt. Den som är intresserad av att komma över ny musik tenderar också att hitta låtar och artister som de inte tidigare kände till. Musik som inte finns att köpa i skivaffären men som i stället kan köpas online. Musik man kanske inte ens visste att man skulle gilla.

Att fildelning slår mot artisterna är således inte sant. I vilket fall borde musikindustrin försöka tänka framåt i stället för att kura ihop i försvarsställning i rättssalen. Det gynnar ingen, allra minst dem själva.

Kamp mot fildelning

Nationella gruppen mot immaterialrättsbrott har startats. Två åklagare och femton poliser har utbildats. Nu ska fildelarna fångas in och ställas inför rätta.

Många rättegångar väntar. Några miljoner svenska fildelare har anledning att skaffa ögon i nacken.

Polisen ska alltså inte jaga en hel ungdomsgeneration...?

Och det var ju oväntat...

Den så kallade kassettskatten, den privatkopieringsersättning som företagen vill belägga på oss alla, kommer att höjas. Har vi hört den förut? Det är inte fråga om någon nätt höjning heller. Det kan röra sig om så mycket som en 50procentig prishöjning på vissa produkter.

Det finns inget som är så lätt och frestande som att höja en skatt när den väl har införts. Därför bör de aldrig införas.

via HAX

Kampen mot WikiLeaks intensifieras

Amazon portade WikiLeaks från sina servrar. PayPal stängde deras konto. Nu följer Mastercard och Visa efter och sätter stopp för betalningar till WikiLeaks konton. Den officiella orsaken är att de inte accepterar kunder som sysslar med olagligheter.

Några formella brottsanklagelser har inte riktats mot WikiLeaks. Inget har således prövats i domstol och ingen är därmed dömd. Varför storföretagen ändå väljer att göra så här kan vi bara spekulera i. Det luktar fisk lång väg om detta.

Samtidigt fortsätter läckorna att sprida ljus över världen och förse medierna med något substantiellt att skriva om för en gångs skull. Ur läckta dokument som SVT:s Rapport tagit del av framgår att USA varit oroat över att fildelningsdebatten i Sverige skulle kunna skapa politiska framgångar för Piratpartiet. En stormakt är oroad över hur svenska folket lägger sina röster i demokratiska val. Det borde de faktiskt ge fan i.

Verkningslösa IPRED

Internettrafiken gick ned kraftigt efter att IPRED-lagen trätt i kraft. Antipiratbyrån jublade. Lagstiftningsverktyget bet.

Nu är den på väg upp igen, enligt uppgift till samma nivåer som i september förra året. Före lagen. Om fildelningen redan är på väg tillbaka till liknande nivåer som förr, fick IPRED faktiskt till och med lägre effekt än många väntat.

Men man får väl ändå ge Antipiratbyråns Henrik Pontén cred för att han vågade dyka upp på Dreamhack, som kycklingen i ett rävgryt...

Makten mot tekniken

Den fällande domen mot de åtalade i Pirate Bay-målet kändes inte särskilt oväntad, möjligen något strängare än många trott. Men vi vet ju att det bara är rond ett av... ja, hur många? Det finns ett intresse hos alla parter att få ett prejudikat så vi kan räkna med att detta går hela vägen.

Själv är jag mest fortsatt förbluffad över hur film- och skivbranschen fortsätter att framställa sig själva som dinosaurier. Det senaste helt sanslösa exemplet var när Universal såg till att trailern för den nya filmen Brüno plockades bort från YouTube! Vi pratar om branscher som bara tittar bakåt, som hellre går till domstol än försöker förstå varför den förlorar kunder och som över huvud taget inte har förmåga att tänka i nya banor och acceptera att tekniken har sprungit ifrån deras affärsidé. Både företag och politiker har varit rädda för utveckling. Discoavgift, den förestående dansbandsdöden, förbud mot parabolantenner, kassettskatt - lösningen har alltid varit att streta emot och hålla fast vid det gamla i stället för att utnyttja potentialen i det nya. Det finns fog för att använda ordet alarmism här, ty likt miljöalarmismen dyker den upp med jämna mellanrum och målar upp nya hot som avgörande och alarmerande. Och alltid visar det sig handla om överdrifter och lögner.

Jag gillar musik. Den fungerar som humörtermometer. Vid gott humör blir det mycket glad afrikansk samba, vid deppiga stunder Ludovico Einaudi och finns det skäl att vara irriterad och förbannad kan Pain få göra mig sällskap. Numera står bara alla gamla skivor och dammar i hyllan, all musik spelas på datorn eller i iPoden. Men vill jag föra över musik från mina skivor till datorn kan det bli problem. Vissa av dem är nämligen kopieringskyddade och min Iron Maiden-skiva går inte ens att spela i iTunes utan öppnar ett eget litet program när jag trycker in skivan. Kopieringsskydd går säkerligen att komma runt om man bara anstränger sig lite - personligen blir jag mest irriterad och framför allt förvånad över företagens dumskallighet. Följden blir att jag laddar ned låtar som jag redan har köpt på CD och aktar mig för att köpa en skiva i framtiden. Vad tjänar skivbolagen på detta? Tjockskallighet ska aldrig löna sig på en marknad.

Domen mot de fyra personerna runt Pirate Bay kommer att få konsekvenser. Vilka vet vi ännu inte. Hur kommer vi om 15 år se tillbaka på tiden strax efter millennieskiftet? Är det med nostalgi vi kommer att minnas de sista åren av frihet på Internet eller kommer vi att minnas dem som en början på något ännu större, friare och bättre? Just nu, när regleringskåta politiker på både nationell och internationell nivå vädrar blod och den fria kommunikationens strupe har blottats, känns det som om vi kan uppleva de sista skälvande åren med ett någorlunda fritt Internet. Låt oss hoppas att den känslan är helt missvisande. Det finns trots allt en gryende motståndsvilja bland unga. Finns det vilja till motstånd, finns det hopp.

Världen har förändrats mycket på 30 år. Men för vissa är den sig precis lik.

Polisen hävdar att Ipredlagen är rättsosäker

Piratpartiets uppmaning till människor att öppna sina nätverk för att försvåra för polisen att se vem som gjort sig skyldig till illegal nedladdning får kritik av polisen, som (såklart) hotar med att öppna nätverk kan utnyttjas av de som vill ladda ned barnpornografi. Vips kom det argumentet upp igen...

SvD hakar på (ej online i skrivande stund) och sätter rubriken "Protest mot Ipred kan gynna pedofil" (vilken pedofil? Kalle, Pelle eller Urban?). Polisen säger vidare: "Det kan leda till att vi gör en husrannsakan och att datorerna står hos oss i några månader innan vi konstaterat att det inte var den personen som laddade ned materialet." Alltså: passa dig, är du oskyldig kan vi gripa dig ändå!

På ett bräde underkänner därmed svensk polis Ipredlagen ur rättssäkerhetssynpunkt. Oskyldiga kommer att drabbas och det är vår egen plikt att undvika att vi, som är oskyldiga, inte drabbas... Svårt förvirrat.

Det spelar ingen roll om Internettrafiken minskar och att färre trådlösa nätverk blir öppna. Vi kommer inte att sluta surfa trådlöst för det - och vissa nätverk kommer alltid att vara öppna.

The fight is on

Ipredlagen träder i kraft i dag och redan har ett första fall anmälts till Solna tingsrätt. Kampen har uppenbarligen börjat med en rivstart.

Hax skriver bra på Expressens Sidan 4 i dag om lagens tandlöshet. Folk som fildelar kommer att åka fast. Men det kommer att vara "småbrottslingarna", inte de som fildelar storskaligt och/eller har stor kunskap om kryphålen. För kryphål finns det som bekant gott om. Anonymiseringstjänster är inget nytt. Ipredlagen går ut på att söka en gärningsman bakom IP-numret, men med anonymiseringstjänster kan du dölja ditt IP-nummer. Redan där borde lagstiftarna ha börjat klia sig i pannan.

Därtill kommer förstås det uppenbara problemet med fria surfzoner och öppna nätverk, som innebär att det är i rpicnip omöjligt att veta vem som verkligen gjorde sig ansvarig för att ladda ned eller upp upphovsrättsskyddat material. Vi vet bara vem som står för abonnemanget/uppkopplingen/nätverket.

Försvararna av lagen har inte lyckats förklara hur detta problem ska lösas utan har mest lindat in sig i resonemang om att alla lagar har sina svagheter. Så må det vara, men själva tanken med att stifta en lag är väl att den 1) ska kunna efterlevas och 2) ska få någon sorts önskad effekt. Vi har fullt av lagar i det här landet som inte lever upp till någon av de rekvisiten (sexköpslagen är en), men det ursäktar ju ingalunda att det stiftas ännu en korkad lag! För att lagar ska fungera krävs att medborgarna har respekt för dem. Att över en natt kriminalisera hundratusentals svenskar borgar inte direkt för en sådan respekt.

Jag fildelar inte. Detta är ingen hjärtefråga för mig som för många andra. Men rent principiellt är det fel att låta privata intressen ta del i rättsskipningen i en demokratisk stat. Sådant får inte förekomma. Bland annat därför är Ipredlagen korkad och bör rivas upp.

Musik- och filmindustrin behöver snyta sig, växa upp och börja fråga sig vad konsumenterna i dag efterfrågar eftersom de inte köper deras skivor och filmer i samma utsträckning längre. Vi moderna konsumenter efterfrågar prisvärdhet, hög tillgänglighet och hög kvalitet. I stället för att bittert och apatiskt säga att "vi kan inte konkurrera med gratistjänster" borde herrarna ta sig i kragen och arbeta fram tjänster som är ännu bättre och som erbjuder ett mervärde som The Pirate Bay saknar. När dessa tjänster har realiserats och börjat erbjuda trovärdiga alternativ till illegal nedladdning och det skulle visa sig att folk fortfarande inte är intresserade av att betala för sig, då ska jag börja lyssna på musik- och filmbranschernas klagosång.

Jag tror att emellertid att de flesta av oss är villiga att betala en liten slant för musik, spel och film. Vi vet att så är fallet när det gäller TV- och datorspel eftersom spelare kastar pengar efter allt nedladdningsbart material - må det vara expansioner av nya spel eller bara tillgång till gamla spel som du annars måste leta på Blocket eller eBay för att få tag i. Jag tror att detsamma gäller de flesta musik- och filmintresserade.

Det kommer säkerligen även fortsättningsvis att finnas de som anser att allt bara ska vara gratis och som kommer att vägra att betala en krona. När de lagliga, fungerande alternativen finns på plats och dessa människor fortsätter att välja det illegala alternativet, har jag inget emot att de åläggs att betala skadestånd. Men där är vi ännu inte. Och en sådan process ska privata intresseorganisationer inte ha med att göra. Det är och förblir en uppgift för polis och rättsväsende.

Ett delat ansvar

Efter att ha blivit tagen där bak i frågan om FRA-lagen kunde man kanske vänta sig att regeringen skulle ligga lite lågt med integritetskränkande och idiotiska lagar ett tag. Icke så. Nu blåser det upp till strid om piratjägarlagen IPRED, som visserligen inte är något svenskt påhitt men som drivs av regeringen. Det handlar om en lag som ska skydda ett särintresse - främst skivindustrin. Många artister sluter förstås upp eftersom de uppfattar fildelningen som ett hot mot deras existens som artister.

Jag är lite kluven när det gäller fildelning. Å en sidan inser jag att det kan uppfattas som ett problem om en film kommer allmänheten till del innan den ens hunnit gå upp på bio. Å andra sidan bär både skiv- och filmindustrin ett stort ansvar för den uppkomna situationen. I stället för att en gång i tiden ha insett att fildelning kommer att växa tack vare dess enkelhet och tillgänglighet och själva börja erbjuda ännu bättre tjänster mot betalning, har industrierna vänt sig till advokater och kämpat emot för att bevara status quo. De har helt enkelt vägrat att gå sin kundgrupp till mötes och får nu betala priset för det.

Som film- och spelintresserad förstår jag ändå oron från vissa håll. Jag skulle exempelvis inte uppskatta om det kom färre storspel från vissa utvecklare bara för att de inte längre kan få budgeten att gå ihop då spelen sprids gratis. Spelbranschen ligger dock längre fram än filmbranschen vad gäller insikt om värdet av nedladdningsbart material. I dag säljs allt fler äldre spel för nedladdning, det är inte osannolikt att vi får se detta även vad gäller nya spel. Det används sedan länge för olika sorters extramaterial.

Ansvaret är således delat. Jag tror att många är beredda att betala för att få bra kvalitet på det material man laddar ned, oavsett om det är musik, film eller spel, och det är uppenbart att många artister fått en spridning de aldrig kunnat få tidigare bara tack vare nätet. Även om man inte är någon hängiven fildelare måste det konstateras att IPRED-lagen är dålig. Den ger alldeles för stora maktbefogenheter till ett särintresse, vars enda mål är att bevara status quo oavsett vad konsumenterna tycker om detta. Det är både arrogant och ignorant.

Precis som vid FRA-debatten kokar bloggosfären.

Opassande uppmanar oss alla att maila riksdagsledamöterna. Ja, det är viktigt. Annars kommer definitivt lagens försvarare att göra det. Gubbarna och gummorna i riksdagen måste få veta att det finns ett brett motstånd ute i landet (även om många av dem förmodligen aldrig kommer att förstå varför).

Hax skriver om hur artister tvingas in i organisationer som Stim, som sedan säger sig företräda artisterna i exempelvis fildelningsfrågor.

Nicklas Lundblad har mer kött på benen kring lagens innehåll.

Frihetsfrontens talarkväll: maj

Torsdagen den 22 maj är det dags för Frihetsfrontens talarkväll igen. Då blir det debatt mellan Antipiratbyråns Henrik Pontén och den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid. Moderator är Frihetsfrontens ordförande Henrik Alexandersson.

Ämnet är fildelning.

Detta kommer att bli en intressant kväll om en mycket aktuell och inte helt lätt fråga. De två talarna står för varsin, rakt motsatt, uppfattning om fildelning.

Plats: Källaren till restaurang Samborombon, Stora Nygatan 28, Gamla
Stan Stockholm.

Tid: Torsdag den 22 maj kl 19.

Bar och viss förtäring finns i möteslokalen. Vill du äta något under mer ordnade former går det alltid bra att göra det på själva restaurangen i gatuplanet någon timma innan eller efter mötet. Det finns även prisvärt käk på flera restauranger i närheten.

Efter talarkvällen blir det barhäng i Gamla Stan.

Ingen anmälan är nödvändig. Alla är välkomna!

Be there!

Delat ansvar

The Pirate Bay-målet har fört upp debatten om fildelning på allvar igen. Det är bra, frågan behöver belysas. Men den är långt ifrån så svart eller vit som förespråkare på båda sidor tenderar att göra den. Att se en fly förbannad Bert Karlsson stå och gapa om fildeningsmål i TV när man vet att han enligt uppgift själv inte ens äger en dator känns lika oseriöst som när en finnig tonåring förespråkar att allt ska släppas fritt, helt okänslig för tanken att den som har skapat något också har rätten till det.

Jag är kluven i frågan. Jag tycker principiellt att upphovsrätten ska värnas och skyddas. Självklart måste en författare ha rättigheterna till sin bok, en musiker till sin musik och en filmskapare till sin film. Saker förlorar inte i värde bara för att vår värld digitaliseras. Vissa artister har uttryckt sig positivt om fildelningen utifrån tanken att spridningen betyder att fler tar del av deras alster. Samtidigt måste man ha respekt för att vissa helt enkelt inte vill att deras verk ska spridas digitalt på nätet, särskilt inte innan verket lanserats offentligt.

Samtidigt har musik- och filmindustrin ganska mycket sig själva att skylla. Om branscherna hade tagit tag i frågan när fildelning började dyka upp och arbetat kreativt utifrån frågeställningen "hur kan vi tjäna på det här?" i stället för att ropa på lagstiftning och skalla sig blodiga i olika (på det hela taget meningslösa) rättsprocesser, hade vi tidigt kunnat få lagliga och väl fungerande nedladdningstjänster. I dag är det svårare att slå sig in med betaltjänster när det oftast är både enklare och billigare att ladda ned via Pirate Bay.

Jag kan egentligen bara tala för mig själv, men jag tror att det finns många som faktiskt skulle vara beredda att betala en nätt summa för att ladda ned en låt eller en film. Nedladdningstjänster som den hos CDON finns där av en anledning och P3 redovisar numera även nedladdningtopplistan för musik i Sverige. Problemet för musik- och filmindustrin är att komma ikapp. Att skylla vikande skivförsäljning på fildelning allena tror jag är fel. Det kanske är så enkelt att folk helt enkelt inte är beredda att betala uppemot 200 spänn för en skiva längre.

Oavsett utslaget i fallet med Pirate Bay kommer fildeningen att fortsätta och förmodligen öka även fortsättningsvis. Om man verkligen menar allvar med att man vill stoppa fildelningen, finns det bara en väg att gå: stenhård kontroll och drakoniska straff. Om man får flera års fängelse för att fildela en enda låt kommer folk inte att göra det. Men är det ett sådant samhälle vi vill ha? Vill vi ha lagar som över en natt kriminaliserar kanske flera miljoner svenska medborgare? Lagar måste ha stöd hos svenska folket, annars är de meningslösa. När det gäller fildelning snackar vi om ett delat ansvar - musik- och filmindustrin måste själva erbjuda möjligheter som lockar folk att ladda ned lagligt. Samtidigt har både du och jag ett ansvar att se till att upphovsrätten upprätthålls i någon mån.

SvD, DN, IDG

När ska de förstå?

Regeringens utredare vill att bredbandsleverantörerna ska tvingas stänga av kunder som lägger ut upphovsrättsskyddat material på nätet, främst filmer och musik. Men utredaren Cecilia Renfors säger att det bara ska gälla användare som lägger ut mycket stora mängder. Hänsyn ska också tas till "användarens behov av Internet", vad det nu kan tänkas betyda.

Det är svårt att förstå det logiska i en lag där det är OK att vara lite olaglig men inte för mycket. Musikindustrins antipiratorganisation Ifpi jublar förstås. Ordföranden Ludvig Werner säger till SVT Text att "först när den illegala fildelningen minskar är det möjligt för de lagliga tjänsterna att utvecklas." I hans ögon är alltså en lag enda möjligheten att bereda väg för lagliga nedladdningstjänster. Det är förstås kvalificerat skitsnack. Folk är villiga att betala för att få ladda ned en produkt snabbt och säkert. Det sker i stor utsträckning i dag. Men ska betaltjänsterna slå igenom på allvar måste de vara bättre än gratistjänsterna. Det är detta film- och musikindustrin borde ägna sin tid åt – inte skrika efter nya lagar.