God Jul till alla läsare

Så blev det jul igen. En tid för förlåtelse, glädje och stilla reflektion? Nej, mest för vila, kalkon, lax, sill och öl, faktiskt. Här kommer den polska och tjeckiska ölen flöda.

Men visst, varje jul påminns jag om att livet är rätt bra bara man får vara tillsammans med sina närmaste. Och jultraditionen ger trygghet och stabilitet i en tid som känns allt annat än stabil.

Precis som vanligt undviker jag statstelevisionens julfirande. Lyckligtvis finns det nog med filmer här hemma och på Netflix för att klara julen ändå.

Jag vill önska alla läsare en riktigt god jul. Det är ni som läser, kommenterar och diskuterar som håller bloggen levande. Året har bjudit på fler kommentarer än någonsin, vågar jag påstå, och tonen är överlag bra. Fortsätt så!

Ha en skön jul, allesammans!

God Jul till alla läsare

Så var julen här igen. Jag hinner aldrig riktigt med. Det bara händer.

I år blir det i vanlig ordning ett lugnt firande bland vuxna. Ingen julklappshets. Bara kalkon, lax, sill och det andra som hör julbordet till, polsk och tjeckisk öl, skumtomtar, film och mys i soffan.

Det var länge sedan jag såg på SVT på julafton, och jag kan inte säga att jag är mer sugen i år heller. Nej, statstelevisionen får fira utan mitt sällskap.

Däremot hoppas jag att alla ni som läser och kommenterar här på bloggen får en skön jul!

God Jul till alla läsare

Julen är glädjens, fridens och gemenskapens högtid. Eller stressens, pressens och ångestens, lite beroende på hur man ser det och vem man firar med.

Som vuxen är julen inte vad den var när man som barn knappt kunde sova i väntan på de där julklapparna. Nu är det mest fråga om mat, dryck, meningslöst pladder på TV, en liten snaps och skumtomtar.

Årets julklapp är tydligen ett smart armband. Men en annan trend är att ge bort till "behövande". Välgörenhetsorganisationer annonserar överallt. Det kan vara pengar till Rädda Barnen, ett gåvobrev till UNHCR eller ett fadderskap i Världsnaturfonden. Det sistnämnda har jag gett frugan i julklapp (hon gillar elefanter, och vem gör inte det?).

Annars ställer jag mig lite frågande kring att julklappshysterin även nått det sociala arbetet. Insamlingar runt om i landet har genererat massor av julklappar till familjer med små marginaler.

Visst är det fint att hjälpa en medmänniska, och visst vill även barn till föräldrar med små inkomster vara som alla andra barn. Men det säger onekligen lite om "fattigdomen" i Sverige att sättet att hjälpa den fattige är att ge denne... presenter.

I år håller jag mig mer stilla än vanligt då jag efter en cykelolycka hoppar på kryckor sedan en dryg vecka tillbaka.

Som tur är finns nog med proviant här och en bunt med filmer och spel för att överleva de kommande dagarna utan problem.

God Jul till alla läsare!

Önskar God Jul med några tankar

Så var julen här igen. En fridens högtid, om man har tur. Men också reflektionens.

På julen ska man tänka på de svaga och utsatta, sägs det. På hemlösa, missbrukare och barn med ekonomiskt utsatta föräldrar. Men jag skulle önska att dessa tankar handlade mindre om julklappar åt alla och mer om de stora frågorna som berör oss alla, som gör oss alla utsatta.

I år tänker jag framför allt på en person, en riktig hjälte: Edward Snowden. Snowden säger nu att hans uppdrag är slutfört. Allmänheten har fått veta vad underrättelsetjänsterna håller på med. En debatt har kommit igång (men inte så mycket i Sverige). Åtgärder har vidtagits (men inte i Sverige). I USA ska NSA:s roll ses över. Barack Obama har fått förslag på restriktioner i sitt knä. I Storbritannien verkar folk närmast apatiska, men nu har de åtminstone fått informationen.

Snowden offrade mycket för att ge oss sanningen om västerländska demokratiska staters förehavanden. Även om inte allting förändras som en följd av detta, även om fulspelet kommer att fortsätta och även om politikerna kommer slåss med näbbar och klor för att upprätthålla massövervakningen, har läckorna från en så initierad källa gett oss massor av värdefull information. Den har justerat vår världsbild, och förmodligen gjort oss lite mer cyniska. Men därmed också realistiska, vilket jag tror är helt nödvändigt.

Det var på tiden att någon drog ned byxorna på staten. Det är aldrig så pinsamt som när världsledare avslöjas som kallhamrade lögnare inför öppen ridå. För alla som burit tron att demokratiska ledare är goda och vill sina medborgares bästa var Snowdens läckta dokument förmodligen ett bryskt uppvaknande.

USA, Storbritannien, Sverige och andra västerländska demokratier beter sig ungefär som Ryssland och Kina, två stater de så gärna kritiserar. De övervakar vanliga medborgare och låter underrättelsetjänsternas befogenheter växa obehindrat. Målet är att få veta allt om alla. Det är endast fråga om gradskillnader mellan demokratier och diktaturer här.

Vi har fått en gåva av Edward Snowden, en chans att vända en förfärlig utveckling. Det är upp till oss att göra det bästa vi kan av denna chans.

Det är med dessa tankar jag nu inleder julfirandet. Men just i dag lägger jag dem åt sidan och lägger in ännu en skumtomte. Och kalkonen står och väntar.

God Jul till alla läsare!

Feminism och fylla - så typiskt svenskt

I Sverige tycker vi inte om att prata om svenskhet. Det finns, i alla fall officiellt, inget som är typiskt svenskt.

Genom att klassa något som svenskt tror vi oss nämligen utestänga alla som inte är födda i Sverige och göra dem till slavar under det "svenska". Denna tanke krockar förstås med bilden av när glada människor som blivit svenska medborgare viftar med svenska flaggan och skriker "heja Sverige!" högre än många infödda svenskar.

Det finns dock en rad företeelser som vi brukar våga kalla typiskt svenska. En är förstås jämställdheten. Många ser Sverige som Föregångslandet™ på området, det feministiska paradiset där hela befolkningen hyser en blind tro på könsmaktsordningen och där det är helt i sin ordning att tillskriva halva befolkningen en kollektiv skuld för de orättvisor som drabbar den andra halvan.

En annan är förhållandet till alkohol. Att en riktig svensk gillar att ta sig några stadiga är ingen hemlighet. På vissa årliga högtider gäller det dessutom att dricka lite (mycket) extra. Midsommar är en sådan högtid. Den kommer påpassligt bara någon vecka efter att alla gymnasister redan skrämt slag på halva stan när de under påtaglig berusning firat sin student. Midsommar är så förknippat med alkohol att Nyhetsmorgon i TV4 ägnar en del av midsommardagen åt att diskutera tecken på alkoholism.

Jag har aldrig riktigt förstått denna suparkultur, i alla fall inte sedan jag var runt 20. Varför förväntas vi dricka oss halvt medvetslösa på vissa bestämda högtider? Är det svenskt att bli plakat på midsommar och vara bakfull så det knakar i huvudet dagen efter? Kvalificerar man sig då?

I så fall önskar jag gärna lite osvenska tillskott till det svenska midsommarfirandet. Tänk vad mycket lugnare och skönare det vore om alkoholen ersattes med cannabis på midsommar- och nyårsafton. Mindre bråk och stök, färre våldtäkter, polisen kunde ägna tiden åt bättre saker än att omhänderta fyllskallar. Och inte skulle folk gå omkring och spy i varje buske heller. Bara fördelar.

Men nej, midsommar- och nyårssupandet är nog här för att stanna. Precis som den svenska feminismen. Och eftersom jag varken är feminist eller gillar att supa skallen i bitar på midsommar och nyår, kanske jag inte ens är särskilt svensk längre. Om det nu fanns något som var svenskt, alltså.

Kollektivtrafik som fungerar

Det kinesiska nyåret medför enorma påfrestningar på kollektivtrafiken. Dagarna före nyåret, som i år inföll den 10 februari, beräknas runt 600 miljoner kineser vara i farten. Det märks. Överfulla bussar och tåg, kaosscener på centralstationer runt om i landet och enorma köer är vardagsmat.

Trots det otroliga trycket fungerar det. Det är både dyrare och mer påfrestande att resa i Kina under dessa dagar, men samtidigt får vi en påminnelse om att kollektivtrafiken sväljer massorna och faktiskt fungerar. Inga utrop om spårfel, växelfel eller bussar som inte går.

Den åtta timmar långa resan mellan Shenzhen och Zhanjiang slutade till slut med en kvarts försening. SJ, Trafikverket och vissa bussbolag har onekligen en hel del att lära. Det var ganska länge sedan jag vågade åka tåg till jul.

Halvvägs i väntan på passkontrollen mellan Hongkong och Shenzhen dagarna före nyår.

För fåtalet västerlänningar eller Hongkongbor gick det fort. Alla kineser fick köa. Och köa.

新年快乐！

Det nya kinesiska året, ormens år, har firats in med sedvanligt buller och brak i Kina. Det small in på småtimmarna här i Zhanjiang. Runt midnatt lät det lite som slaget om Stalingrad.

Men Kina är å andra sidan aldrig tyst på årets andra 364 dagar heller.

Ormens år.

God Jul med några tankar

Så är julen åter här. Fridens högtid? Snarare köphetsens. 

Det är svårt att helt frigöra sig från kravet på julklappar och i år måste jag tillstå att jag drabbades av ett återfall. Efter några år med lite mer blygsam konsumtion blev det i år desto mer. Jag har således bidragit till det där årliga rekordet som Handelns utredningsinstitut alltid spår ska komma.

Julen har för mig, liksom för de flesta svenskar, ingen religiös innebörd. Men jag kan likväl lyssna till julkonsert med religiösa sånger och tycka att de kristna symbolerna har sin plats mitt i allting. Gissningsvis har det med mysiga barndomsminnen från julfirande i skolan att göra, inget annat. Allt får den betydelse man ger det och i fallet med religion är jag ändå bortom frälsning. 

Viktigast på julen är inte klapparna utan kalkonen, prinskorvarna, myset i soffan och en varm kram. Det vet ju alla (utom barnen). Att vi ändå tömmer plånböckerna inför varje jul är en liten tankeställare. 

Jag behöver inte vänta ett år på att fira en stor högtid igen. Redan i februari bär det av till Kina. Då ska jag tampas med några hundra miljoner kineser i kollektivtrafiken inför det kinesiska nyåret. Förhoppningen är att jag anländer lite innan den värsta ruschen...

God Jul till alla läsare! 

春节快乐！

Det kinesiska nyåret är en fest jämförbar endast med den kristna västvärldens julfirande. Drakens år (龙年) infaller den 23 januari i år, men firandet inleddes redan i innan. I Kina samlas familjer, ofta efter att ha varit åtskilda i olika delar av landet, för att klä upp sig, äta god mat och umgås.

I Sverige var firandet lite mer blygsamt. Det firades redan på lördagen med draktåg från Kungsträdgården till Östasiatiska museet på Skeppsholmen. Där vidtog sång och lejondans och traditionella kläder från många av Kinas 56 folkgrupper visades upp för den något kylslagna publiken.

Kinas Sverigeambassadör Lán Lìjùn (兰立俊) tackade för de nära relationerna mellan Sverige och Kina och önskade alla ett gott nytt år. Senare på eftermiddagen väntade aktiviteter för barn på museet, som har en rad pågående utställningar om kinesisk historia och kultur.

Ett gott nytt drakens år!

Helgdagar för alla

Socialdemokraternas Carin Jämtin tycker att det är orättvist att vi i princip bara har kristna högtidsdagar i Sverige. Hon föreslår därför att det införs även en muslimsk högtid, förslagsvis eid al-fitr då man firar slutet på fastemånaden Ramadan. Detta för att markera att Sverige är ett multikulturellt och heterogent land.

Men första maj gillar hon. Vad som är så heterogent med en i grunden socialistisk högtidsdag, firad med pompa och ståt i länder som Östtyskland, Sovjetunionen, Albanien och Nordkorea men som alla som inte röstar rött inte känner någon som helst entusiasm för, framgår inte. I Sverige har första maj mist sin forna glans i takt med att allt färre deltar och att även borgerliga partier har fräckheten att demonstrera för sin sak. I Uppsala har Kristdemokraterna i flera år dragit fler deltagare än de röda partierna. Första maj är således främst ett sorgligt skådespel, en årlig nostalgiorgasm för socialister.

Jämtins förslag med en muslimsk högtid kommer enligt somliga betraktas som "bevis" för "islamiseringen" i Sverige. Vi andra kan förstås ställa oss frågande till varför just en muslimsk högtid ska adderas de traditionella högtiderna. Om det nu handlar om att sända signalen om det mångkulturella och heterogena samhället, varför diskriminera andra religioner på detta sätt? För att inte tala om alla vi icke-troende som firar religiösa högtider därför att det förväntas av oss men gör det på ett sekulärt sätt.

Det finns bättre lösningar. Exempelvis att räkna samman årets alla helgdagar och sedan låta var och en disponera dem efter behag och kalla dessa helgdagar för vad vi vill. Någon kanske skulle vilja ha sina lediga dagar från julen och påsken över något stort sportevenemang. Egentligen är dock hela denna diskussion något av ett ickeproblem. Bara för att man bor i Sverige betyder det inte att man måste fira jul. Bara för att man bor i Sverige betyder det inte att man inte kan fira eid. Många vanliga svenskar arbetar på både julafton och nyår. Affärer kan stänga, men sjukhus, sociala inrättningar och polisen kan inte ta ledigt bara för att det råkar vara en storhelg. Möjligheten att fira sina egna högtider är således redan tämligen stor.

恭喜发财!

I dag inträder det kinesiska nyåret (vårfestivalen), Oxens år. Räkna med att det smälls en sjujäkla massa smällare och raketer i Kina just nu. Ibland undrar jag om inte festligheterna mest är en ursäkt för att bränna smällare.

Egentligen handlar det förstås om att få träffa vänner och familj, som många inte har möjlighet att träffa annars under året eftersom de jobbar annorstädes. Har man någon idé om att vilja åka tåg i lugn och ro ska man alltså inte resa i Kina inför vårfestivalen när runt 200 miljoner kineser förflyttar sig samtidigt. I fjol fastnade miljoner på tågstationer och i vänthallar på grund av ett envist snöoväder.

2009 kan bli ett kämpigt år i Kina precis som på andra håll. När finanskrisen slår mot enskilda länder ser var och en om sitt eget hus. Indien har exempelvis, utan officiell förklaring, stoppat importen av kinesiska leksaker. Enda rimliga skälet är att de vill stödja sin inhemska leksaksproduktion. Det vore olyckligt om denna Reinfeldtska syn på hur kriser ska mötas skulle få globalt genomslag (och här får vi verkligen hoppas att Barack Obama inte sprider protektionismens budskap i världen). Vi ska inte sluta att handla med andra länder bara för att viss inhemsk produktion går knackigt.

Välkommen in i 2009, Kina!