I dag avgörs det

I månader har det brittiska etablissemanget - allt från premiärministern David Cameron själv till företagsledare, utländska toppolitiker och inhemska idrottsstjärnor - propagerat för att Storbritannien måste stanna i EU. I dag ska britterna rösta.

EU-valrörelsen har varit en kampanj där etablissemanget bett folket att lyssna till "experter". Budskapet är enkelt: lita på oss! Valresultatet kommer i hög grad visa om det brittiska folket litar på sina politiker och alla deras "experter" eller ej.

Sidan för utträde har fokuserat mycket på invandringen. Det är begripligt eftersom det är lättvunna poäng, men två av Brexit-sidans frontfigurer, Nigel Farage och Daniel Hannan, har även pratat mycket om värdet av självständighet från EU-byråkratin.

Detta är det ärligaste och faktiskt också vackraste argumentet. Ty det Cameron och många med honom säger är egentligen att Storbritannien är så svagt att det inte skulle klara att styra sig självt. Att det behöver EU:s överrock för att överleva. Det är naturligtvis trams.

När stanna-sidan inte använt Putin som argument för att britterna inte får lämna, har de ekonomiska argumenten vägt tyngst. Av argumentationen är det lätt att förledas att tro att EU är en handelsunion. Så går resonemanget även i Sverige, där landets största medier och även statsministern propagerar för fortsatt brittiskt EU-medlemskap med ekonomin som fokus.

Låt oss slå fast en sak här: EU är inte en handelsunion. Om så vore fallet hade argumenten för att lämna varit betydligt svagare. EU är en politisk union. Det är ett överstatligt samarbete med en gemensam flagga, en gemensam nationalsång, en gemensam "president" (faktiskt flera) och med det uttryckliga målet att skapa en post-demokratisk superstat. Dit är EU-byråkratin redan på god väg, och ett besked från de brittiska väljarna att de vill stanna kvar kommer sannolikt snabba på processen för "mer Europa".

Det är detta EU som Brexit handlar om att lämna. Inte att sluta handla med andra länder eller isolera sig.

Jag tycker inte att stanna-sidans argument på det ekonomiska planet är särskilt mycket mer trovärdiga än vad ja-kampanjens var i den svenska euroomröstningen för 13 år sedan. Även då framfördes att Sverige skulle vara tryggare tillsammans med andra, att det var ett val för stabilitet att gå med i eurosamarbetet och så vidare. Det var nonsens, och det dröjde inte länge efter omröstningen innan eurokrisen gjorde detta tydligt för de allra flesta.

Hur kommer det då att gå i omröstningen? Jag tror att Storbritannien kommer stanna kvar i EU. Opinionsmätningar har spretat åt olika håll, men tyvärr lär etablissemangets skrämseltaktik fungera och ge en hyfsad stabil seger på kanske fem procent för att stanna. Egentligen är det enkel psykologi: det är lättare att säga ja till det man redan har. Så resonerade även svenska folket när det sade nej till euron.

Nigel Farage konstaterade häromdagen att om valet hade handlat om huruvida Storbritannien skulle gå med i EU eller ej, skulle britterna med bred majoritet rösta nej i dag.

Tidigare bloggat:
EU-utträde bäst för alla som gillar olika