Vad är det Löfven älskar?

Jag betraktade det svenska nationaldagsfirandet från öster i år. Det verkar ha varit ungefär som vanligt. Ändå känner jag att något håller på att hända. Månne är det ett slags amerikanisering av den svenska politiken, åtminstone i retorik och rekvisita.

Stefan Löfven bär allt oftare svenska flaggan på kavajslaget när han företräder landet mer än bara partiet. Han har nu till och med börjat tala om "svenska värderingar".

I sitt korta tal på nationaldagen uttryckte Stefan Löfven att han "älskar Sverige". Det är, hur konstigt det än kan låta, något tämligen nytt att uttrycka sig på det sättet. Jag vet inte om Fredrik Reinfeldt någonsin uttryckte sig så. Oftast använder sig svenska politiker i stället av "vi" för att undvika att stå i centrum för något så pinsamt som kärlek till ett land. Månne har "Jag älskar Sverige "verkat alldeles för nationalistiskt, gångbart endast i krimskramsbutikernas t-shirtsavdelningar avsedda för turister.

Det är oklart om den amerikanska patriotismen, som jag har svårt för i dess mest bombastiska form, någonsin får sin motsvarighet i Sverige. Vi har i stället ett slags motsvarighet i den så kallade "svenska modellen", som beskrivs som något helt unikt. Närmast ett socialdemokratiskt världsarv.

Men något har i alla fall börjat förändras, och det har troligen en hel del med sverigedemokratiska valframgångar att göra. Även Anna Kinberg Batra bedyrade på nationaldagen hur viktigt det är att fira "det Sverige vi älskar". Både Löfven och Kinberg Batra försöker appellera till de väljare som tagit steget över till SD. Samma väljare som kallats både främlingsfientliga och fascister.

Löfven upprepade även sitt plikt- och rättighetsmantra som han använt sedan han blev partiledare: "Gör din plikt och kräv sedan din rätt". Ännu har han inte lyckats förklara vad detta betyder i praktiken. Vad innebär det att göra sin plikt? Är det att försörja sig själv? Nej,kommunen står där och erbjuder försörjningsstöd om du inte lyckas. Är det att ordna ett eget boende? Nej, lyckas du inte är kommunen förpliktigad att ge dig tak över huvudet.

Problemet med Löfvens pliktretorik är att den helt saknar innehåll. Den är säkert tänkt att ge alla som arbetar och betalar skatt råg i ryggen men utan en politik som faktiskt gör skillnad på den som försörjer sig själv och den som inte gör det, blir statsministerns retorik bara innehållslösa och tomma ord.

Jag kommer att tänka på George Orwells reflektion:

En talare som använder färdiga fraser på samma sätt som ett barn staplar legobitar har gått ett gott stycke på vägen att förvandla sig själv till en maskin. 

Detta gäller det mesta som Löfven uttrycker politiskt. Han staplar floskler som ett barn staplar legobitar. Därför är det svårt att ta honom på allvar.

När Löfven säger att han älskar Sverige ser jag framför mig en hustrumisshandlare som intygar att han älskar sin fru. Trovärdigheten blir därefter.