Frihetliga perspektiv på aktuella händelser med fokus på rättssäkerhet, kroppslig autonomi - och lite Kina (从个人视角解读法治,时事,自由主义与中国事件)
torsdag 30 juni 2016
Demokratiföraktet
"Demokrati är viktigt och bra - så länge man röstar som ja'!" Så skulle man kunna beskriva mångas reaktioner på allt från amerikanska presidentval till svenska riksdagsval och brittiska EU-folkomröstningar. När resultatet går emot saknas det minsann inte metoder för att svartmåla segrarna och alla deras väljare.
2010 var det Sverigedemokraternas intåg i riksdagen som fick svenska medier att i chock konstatera att landet plötsligt blivit genomrasistiskt. Fyra år senare fördubblades SD igen. Chocken blev om möjligt ännu större.
Just nu är det händelser i Storbritannien som får journalistsverige att löpa amok. Ja, hela Sverige-eliten suckar och jämrar sig. Näringslivet lägger pannorna i djupa veck och konvulsionernas vågor går höga på Aftonbladets redaktion, där Brexit har förklarats vara en "seger för högerpopulismen" och för "vita kränkta män".
Public service har gjort sin del genom att närmast uteslutande intervjua anhängare för stanna-sidan i valet. Det får sägas vara lite ovanligt att knappt en enda förespråkare för en vinnande sida i en folkomröstning får komma till tals i svensk TV och radio.
Kulturjournalisten Per Svensson gick steget längre när han i SR:s Godmorgon världen! (mot slutet i inslaget) hävdade att den brittiska folkomröstningen var ett utslag för "demokratiförstörelse" och att det är fel att känna respekt för den majoritet som röstade för utträde. Detta hävdar alltså Svensson om en folkomröstning med ett valdeltagande på 72 procent, det högsta i Storbritannien sedan 1992.
Mycket kan sägas om EU-omröstningen, men att påstå att det inte var ett utslag för demokrati är faktiskt orimligt enligt alla tänkbara parametrar. Per Svensson visar prov på exakt samma demokratiförakt som den EU-elit som under många år har satt Projektet före Europas invånare och nu hyser hämndbegär mot Storbritannien.
I sociala medier, där botten aldrig tycks vara nådd, har åldern på väljarna hamnat i fokus. Det var nämligen främst äldre som röstade för utträde, vilket fick Hynek Pallas att twittra nedlåtande om "äldre vita gubbar med kissfläckar i byxorna".
Föraktet för vanliga väljare är nu ovanligt osminkat och grovt. Demokrati är bara roligt så länge folk röstar rätt. Gissa om denna inställning lockar fler att rösta "fel" i framtiden.
Läs även:
HAX, Alice Teodorescu
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
"Public service har gjort sin del genom att närmast uteslutande intervjua anhängare för stanna-sidan i valet. Det får sägas vara lite ovanligt att knappt en enda förespråkare för en vinnande sida i en folkomröstning får komma till tals i svensk TV och radio."
Jag vill minnas att det var samma när Schweiz röstade för att förbjuda minareter 2009. Det Per Svensson säger nu är även väldigt likt vad Nyamko Sabuni sa då:
"Min första reaktion var att "det här är en olämplig fråga att folkomrösta om". Att resultatet blev som det blev var kanske väntat med tanke på den fördomsfulla bild av muslimer som spridits i kampanjen kring frågan. Det är beklagligt att man med hjälp av skrämselpropaganda får människor att fatta den här typen av beslut, säger hon till DN.se."
"– Tack och lov har vi inte den typ av system som finns i Schweiz. Fundamentet för vår demokrati är mer robust. Partierna och riksdagen fungerar som filter. Folkomröstningar kan vara bra, men här har man använt det felaktigt i ett populistiskt syfte. Det är farligt för demokratin."
http://www.dn.se/nyheter/sverige/nyamko-sabuni-fordomer-forbudet/
Jag tror att det ligger i allas intresse att verkligen fundera på hur goda demokrater sjuklövern är. För väldigt mycket tyder på att de inte alls gillar demokrati, särskilt om det finns en realistisk möjlighet att folk röstar fel. Vilket de lär göra om ett fritt val hålls 2018......
Så kallade anti-rasister, liberaler, vänster och demokrater har visat sitt rätta ansikte.Vad mer behöver ni se?
Hej.
Ekonomi på väg mot kontinental krasch, aggressiva och hotfulla grannstater, folkvalda parlament som betraktar folket som ett hinder, samt ett prästerskap som predikar lydnad och följsamhet (eller harmoni och solidaritet som det brukar heta).
Känns smått bekant.
Vad annat kan vi samlas kring än vår gemensamma, i benmärgen inrotade folkgruppstillhörighet?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ps Kommer Löfven att börja avsluta sina tal med 'Varen svenske!' snart, nu när han av någon anledning allt oftare ses med en flagg-nål på kavajslaget? Ds
MSM basunerar ut den senaste opinionsundersökningen.
Alliansen leder fortfarande och S går starkt framåt.
Fyra-procents-spärren är alltså borttagen?
@ Anonym 06:11:
”särskilt om det finns en realistisk möjlighet att folk röstar fel. Vilket de lär göra om ett fritt val hålls 2018”
Sovande Svensson är en lydig medborgare som gör som han, hon eller hen blir tillsagd. De senaste årens uppenbara vanstyre har inte ändrat på detta, eftersom propagandan ger en mer fördelaktig bild – eller framför allt en ofördelaktig bild av kritikerna. Det är fortfarande en mycket stor del av befolkningen som får sin information endast från SVT, Aftonbladet och DN och som inte har tiden, viljan eller förmågan att granska den kritiskt. Av den anledningen har jag svårt att tro att fler än 20 % kommer att rösta ”fel” i valet 2018.
@ Anonym 06:59:
”Så kallade anti-rasister, liberaler, vänster och demokrater har visat sitt rätta ansikte. Vad mer behöver ni se?”
Enligt propagandan handlar det om att motarbeta onda högerextrema krafter och därmed framstår det odemokratiska som någonting gott och önskvärt. Så säger propagandan och de flesta svenskar låter sig villigt och aningslöst duperas.
Några övriga reflektioner:
Varför har konservativa och liberaler så svårt att förstå varandra? Etikprofessorn Jonathan Haidt har skrivit en bok i ämnet: The Righteous Mind: Why Good People Are Divided by Politics and Religion. Dick Erixon berättar här: http://erixon.com/blogg/2016/06/att-se-rasism-och-offer-overallt-vilseleder-vanstern/ Här är bokens hemsida: www.righteousmind.com/
Det handlar bland annat om att konservativa och liberala har delvis olika uppsättningar moraliska grunder. Konservativa förstår och delar delvis de liberala moraliska grunderna, men inte omvänt: alltså liberaler delar inte och förstår inte konservativas moralgrunder. Det tycker jag är en mycket tänkbar förklaringsmodell. Min bild är nämligen att den smutskastning som liberaler och vänstern har ägnat sig åt i många fall bottnar i att de faktiskt tror att det är ondskan själv som de bekämpar, för de har inte förmågan att sätta sig in i hur motståndaren resonerar. Det är så många muntliga och skriftliga debatter som obstrueras på grund av en massa missförstånd om grundläggande premisser. Jag ser Jonathan Haidts modell som en förklaring till varför kritik av invandringspolitik kallas för rasism och varför så många ställer upp en befängd halmgubbe som de sedan kritiserar.
Jag följde presidentvalet i Österrike, där det i slutomgången stod mellan FPÖ:s Norbert Hofer och förre partiledaren för de gröna Alexander van der Bellen. I flera av de debatter jag lyssnade på var Hofer tvungen att gång på gång förklara och definiera sina ståndpunkter inför åhörare som inte förstod. Det handlade alltså inte om att hålla med honom eller inte, utan det handlade om att förstå vad han hade sagt. För mig var det klart som korvspad vad han menade och vad han inte menade. Hans debattmotståndare (och programledare!) framstod stundtals som om de var lite bakom flötet. Och i samma TV-kanals nyhetssändning dagen därpå fick man höra samma visa en gång till, med någon kommentator som kritiserar något som Hofer inte sagt. Och här sitter jag i fjärran Sverige med begränsad insikt i österrikisk politik och svär: ”Nej, för fan, jag lyssnade också på den där debatten igår och det var verkligen inte det där han sade! Han förklarade det till och med fyra gånger eftersom programledaren inte verkade förstå.” Men Norbert Hofer är lika stabil, lugn och tålmodig som Jimmie Åkesson. Han förklarade, förklarade på ett annat sätt och försökte förklara på ett tredje sätt.
Anders Eriksson
Lustigt att den vänster som för inte alltför länge sedan var helt emot EU nu mangrant är för. Varför är inte så svårt att förstå. Den har upptäckt att EU alltmer blivit ett centralistiskt instrument lämpat för planekonomi. För vänstern är det hela gefundenes fressen, den saliga vägen att komma till bukt med det den anser vara det övergripande målet; få ner koldioxidproduktionen.
Nu måste vi vara arga på Boris också som inte vill ta sitt ansvar.
Precis som alla de andra lågutbildade bönderna som röstade för Brexit så det blev dålig stämning i Bryssel.
Men som det knakar i fogarna hos MSM och åsiktskorridoren när det börjar sina i kassan...
http://www.svd.se/skrackpropagandan-kring-brexit-motverkar-sitt-syfte
Presidentvalet i Österrike har ogiltigförklarats och kommer att upprepas. I ledare i vänsterliberala Svenska Dagbladet slås fast: ”Men den oroande fråga som samtidigt aktualiseras är om 2016 blir det år då Europa får sin första auktoritärt populistiska statschef.”
http://www.svd.se/osterrike-nytt-val-ny-risk/om/presidentvalet-i-osterrike
Jag delar ledarskribentens oro. Det vore synnerligen oroande om den auktoritärt populistiske Alexander Van der Bellen (med sin belastande bakgrund som partiledare för Die Grünen) verkligen blir Österrikes näste president i stället för den måttfulle och ansvarstagande demokraten Norbert Hofer (FPÖ:s kandidat).
Alexander Van der Bellen har upprepade gånger uttalat att hans vision är ”Europas Förenta Stater”. Han har också kategoriskt sagt att han inte kommer att ge FPÖ uppdrag att bilda regering, även om ett valresultat skulle peka på detta som det naturliga alternativet. Dessa demokratiföraktande ståndpunkter är förstås accepterade inom etablissemanget.
Österrikes president har också den formella rätten att avsätta regeringen. På frågan om detta har Norbert Hofer å sin sida sagt att om en sittande regering under en längre tid skulle missköta landet och aktivt ignorera ledande experters rön om hur till exempel ekonomisk politik bör skötas (ett rent teoretiskt resonemang) så skulle han kalla regeringen till sig för samtal. Om inte det hjälpte skulle han ordna någon rundabordsdiskussion med experter och därefter avvakta en tid. Om inte detta hjälpte skulle han återigen hålla samtal, etc. Om en regering i längden skulle framhärda med en politik som enligt experter och gängse uppfattningar är skadlig för landet skulle han till slut avsätta regeringen, men att det någonsin skulle komma till en sådan extrem situation är verkligen inte troligt, menade han. Detta resonemang har i viss österrikisk media förenklats till: om regeringen inte dansar efter din pipa så ska du alltså avsätta den? Hofer har fått ägna en massa tid under valrörelsen åt att gång på gång förklara detta teoretiska resonemang och betona att han inte räknar med att utnyttja rätten att avsätta en regering. Mitt preliminära intryck är att österrikiska journalister ställer fler kritiska frågor än svenska journalister, men samtidigt verkar en del av ha blivit tappade bakom en vagn.
Hofer för ett resonemang om att kanske i någon extrem situation behöva avsätta en regering som är skadlig för landet, medan Van der Bellen inte ens vill låta FPÖ bilda regering ens om det är folkets tydliga önskan. Vem är det som är auktoritär egentligen? Och vem är det som föraktar demokratin som styrelseskick?
Anders Eriksson
Då var det väl också fel och antidemokratiskt att låta svenskarna rösta om inträde i EU 1994? Eller har jag missat något?
Demokratiföraktet går djupt i Sverige när populasen inte vill rösta rätt. Bara i senaste Riksdagsvalet då över 10 % röstade på ett parti som ansågs "extremt" och människofientligt så mobbades (och mobbas) partiet ut och folket vilja repsekteras inte då de som röstat på extermisterna är vilseledda av populister och anses ha "fel". Sedan kom tyvärr verkligheten ikapp och tvinagde mobbarna i mångt och mycket att införa en hårdare politik på många områden än de utmobbade extermisterna.
Skicka en kommentar