Carl Bildt fortsätter med en sin höga svansföring i frågan om friheten på internet. Men vilken trovärdighet har egentligen Sveriges utrikesminister i dessa frågor, givet vad som pågår i både Sverige och EU?
Det finns en fara med att endast peka ut vissa bad guys, Iran, Kina, Kuba och Egypten, och låta västvärldens inskränkningar av nätet hamna i bakvattnet bara för att besluten fattats "i god demokratisk ordning". Inskränkningar av yttrande- och informationsfriheten blir inte mindre allvarliga bara för att de sker i demokratiska stater. Snarare tvärtom. Vi har anledning att förvänta oss mer av Sverige, Storbritannien och Frankrike än av ovan nämnda stater när det gäller respekten för integriteten på internet. Diktaturer gör bara vad vi kan vänta oss av dem: arbetar för att stärka sin egen makt. I detta ingår en ständig strävan efter kontroll.
Tendensen i västvärlden är tyvärr densamma när det gäller friheten på internet. Det har börjat som ett led i kampen mot barnpornografi. Det är listigt eftersom ingen människa vill stå upp för något så avskyvärt som sexuella övergrepp på barn (och väldigt få begriper den grundläggande skillnaden mellan övergrepp och bilder på övergrepp). Sedan har dammluckan öppnats och möjliggjort filtrering och censur även av annat material som anses osedligt, farligt, omoraliskt.
Självfallet måste polisen ha verktyg att arbeta mot olagligheter även på internet. Men att tro att det genom statliga tvångsåtgärder, registrering, blockering, filtrering och censur, går att få kontroll över något så omfattande, föränderligt och ständigt växande som internet, är naivt och rent dumdristigt. Det är väl just denna frustration som märks i de förslag som läggs fram på EU-nivå. Internet är och förblir en hal tvål för kontrollkåta politiker.
Vi ska välkomna att frågorna om friheten på nätet lyfts. Men regeringen måste även gå före i handling. En läpparnas bekännelse duger inte. Låt oss få en rimlig principiell diskussion om dessa frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar