tisdag 6 april 2010

Satans mördare

Den skakande videon på amerikanska soldater som under hånfulla kommentarer skjuter ned ett antal män, varav två Reutersreportrar, i Bagdad 2007 har upprört många.

Den amerikanska krigsmakten har trampat i klaveret för många gånger för att det ska gå att ha förtroende för den. Vi hör ofta rapporteras i medierna hur civila drabbats i amerikanska bombangrepp, både i Irak och i Afghanistan. Men vi får sällan se hur det verkligen gick till. Inte heller tillåter sig de flesta att föreställa sig de mänskliga konsekvenserna för de anhöriga vars nära och kära träffats av kulor och bomber bara för att de råkat befinna sig på fel ställe vid fel tidpunkt. Att se eländet på film och därtill höra soldaternas lättsamma inställning till att ha ihjäl människor, är oerhört upprörande. Trots att både du och jag innerst inne vet att det är så här det går till i krig, det är egentligen ingen överraskning.

Jag var motståndare till Irakkriget 2003 och har hållit fast vid denna hållning. Jag anser inte att avlägsnandet av Saddam Hussein kan motivera att flera hundra tusen irakier har mist sina liv. Och hur försvarar du en insats som leder till att barn sprängs i bitar? Det här är det stora moraliska dilemmat med alla krig, ty alla krig innebär civila offer. Irakkriget har emellertid, trots skrytet om det "moderna" och "smarta" kriget, inneburit en humanitär katastrof för de irakier som de amerikanska styrkorna påstod sig vilja befria.

Jag är inte pacifist. Det finns tillfällen då användandet av våld är oundvikligt eller helt enkelt moraliskt nödvändigt. Att förhindra folkmord anser jag vara en moralisk plikt och jag ser gärna något slags samarbete mellan demokratier för att lyckas med detta eftersom FN helt uppenbart spelat ut sin roll. Att avsätta diktatorer kan tyckas moraliskt riktigt, men motiven i fallet Irak luktar illa och genomförandet har varit fullkomligt katastrofalt.

USA har skapat ett långsiktigt problem genom sitt agerande i Irak, genom åsidosättandet av internationella konventioner om mänskliga rättigheter och genom Bushadministrationens arroganta hållning gentemot omvärlden, inklusive gamla allierade. George W Bushs åtta år vid makten kan ha gjort historiskt stor skada för USA:s trovärdighet som demokratisk nation. Abu Ghraib, Guantánamo, extraordinary rendition och händelser som den ovannämnda massakern har fött misstro på och även avsky för de värden som USA säger sig stå för: demokrati, öppenhet och frihet. Det går inte att med trovärdigheten i behåll försvara dessa värden genom att begränsa dem. Ändå är det precis vad USA har gjort under lång tid. Det går inte att begå krigsbrott i demokratins namn och inbilla sig att folk ska tro på dig när du pratar om demokrati och frihet. Hur någon kan försvara denna sortens svineri är för mig en gåta.

15 kommentarer:

Anonym sa...

Krigsbrottet i fråga begås av de personer som strider i civila kläder. Befinner man sig bland dessa under pågående eldstrid är man självmordsbenägen alt. kriminellt dum.

Hans Engnell sa...

Ja, barnen måste ha varit stendumma.

Anonym sa...

Tror inte de körde bilen...

scaber nestor sa...

Vill lägga till att Dick Erixon också är ordförande för MRR (Medborgarrättsrörelsen), hur nu detta går ihop med hans uttalanden.

PS.
MRR är inte att förknippa med DNMR (Den Nya Medborgarrättsrörelsen)

Johan sa...

Barnens föräldrar är det åtminstone.

scaber nestor sa...

Det är ganska lätt att kalla folk för dumma när man sitter i sin säkra bostad.

I Sverige kallas det civilkurage när någon hjälper en skadad människa trots risk för egen skada, men "anonym" och "johan" ser väl hellre folk dö än att hjälpa till.

Om ni kollar på flmen ser ni att eldgivningen är över när minivanen kör fram, vilket är väldigt vanligt att göra i krigszoner.

Man ser det också frekvent när självmordsbombare detonerat sin sprängladdning.
Genast är folk framme för att hjälpa de skadade till sjukhus, trots att området inte är säkrat.


Men "anonym" och "Johan" tycker tydligen att det är rätt att gnälla på andras försök till civilkurage, än att faktiskt lyfta på röven och göra något själva.

Jag beklagar er avsaknad av empati.

wille sa...

Letade efter dina upprörda inlägg
över de televiserade halshuggningarna
och bombningarna av folksamlingarna
på din blogg. Konstigt nog hittar jag dem inte...

np sa...

Var det någon som trodde att soldater i krig enbart planterade blommor och delade ut godis till barn? Går man ut i krig kommer sådant här att hända.

Att klaga först när man får se det är imho ganska naivt.

Song my massakern under vietnamnkriget är ett annat ganska tydligt exempel på hur det går i krig.

Milgrams lydnadsexperiment och stanfords fängelse experiment är två saker man kanske borde fundera på?

Helst innan man väljer väpnad konflikt som problemlösningsmetod. Det vore ganska skönt om man slapp fler sådana videosar ...

Daniel sa...

Jag har sett den oredigerade 38 minuter långa videon. Jag har absolut inte alla fakta i den här situationen, men tror jag ingen av oss här har.

Alltså det finns ju någonting som kallas för "Rules of Engagement" och attacken mot de två obeväpnade män som försökte bära in skadad människor in i vanen faller inte inom ramen för dessa regler.

I övrigt så tycker jag att det är kriminellt dumt att inte förstå att det här utspelar sig i en levande stad där oskyldiga människor försöker fotsätta leva sina vardagliga liv. Jag tror knappast att de i vanen var ute med sina barn för att åka in i en krigszon och bli sönderpepprade, snarare så kanske de försökte skjutsa sina barn till skolan när det helt plötsligt ligger en massa skadade människor runt dem.Hur man reagerar i en sån situation vet man inte förens man är där, dessa människor gjorde allt för att försöka rädda de liv som kunde räddas.

Man måste också förstå att dessa helikoptrar befinner sig flera kilometer därifrån. De i vanen hade antaligen inte en aning att det var två attackhelikoptrar som siktade på dem hela tiden, hade de vetat det så hade de nog tagit skydd med sina barn. Och de fick betala med det högsta priset. Även deras barn som antagligen fick fysiska och psykiska men för livet.

Krig i verkligheten är inte så enkelt som handlingen i en krigs spelfilm. Det finns nämligen inget manus till verkligheten utan i dess ställe så finns det miljoner och åter miljoner av variabler som från den ena stunden till den andra ständigt förändras. Detta är vad man kallar för "Fog of war".

Allting jag har skrivit här är ju till en viss del självklart spekulationer, men det är ju alla andras inlägg här med. Det gäller ibland att man tänker lite längre än vad näsan pekar.

Nog från mig.

Må väl!

w sa...

http://www.youtube.com/watch?v=jlFBfhEDPKY

Något för WikiLeaks ?

Olof sa...

Dick Erixon saknar fullständigt omdöme, men det är underhållande att läsa hans kritik av att videon överhuvudtaget omtalas av media:

"Irak har lämnat kriget bakom sig och tar steg efter steg i en demokratisk process. Att försöka sabotera denna utveckling för att underblåsa motsättningar i Irak är skamligt. Men det är just det massmedierna nu gör."

Exakt samma svar som vilka nationalister som helst använder sig av. I hjärtat rebell? Bara mot rätt herrar.

Hans Engnell sa...

"Letade efter dina upprörda inlägg
över de televiserade halshuggningarna
och bombningarna av folksamlingarna
på din blogg."

Wille, tycker du verkligen att jag behöver skriva sådana inlägg för att mina läsare ska förstå att jag är emot halshuggningar?

gustav sa...

Man undrar ju hur Erixon kan hänvisa till Weekly Standard för sin analys. Är han helt efterbliven? Moget att referera "analys" från källor som är ungefär lika opartiska i frågor om Irak som typ al-Qaedas egen nyhetsbyrå...

Olof sa...

Ja, han är helt efterbliven. Faktiskt.

gustav sa...

Bah. Ibland tycker jag att Erixon kan ha riktigt bra grejer att komma med, men så plötsligt släpper han alla liberala tankar han någonsin haft och blir någon slags neokonservativ med mos i huvudet... det är rent deprimerande att se.

Konsekvens verkar inte stå högt i kurs.