Socialdemokrater är sällsynt lättkränkta. De kräver av andra vad de inte själva lever upp till, nämligen hövlighet och artighet. Själva är de oerhört dåliga förlorare och gratulerar sällan vinnaren om de själva förlorat.
När Mats Odell (KD) kallar de rödgrönas oansvariga miljardregn för "Tobleronepolitik" slår sossarna därför bakut. Thomas Östros anser att det är ett tecken på en kommande "smutsig" valkampanj (ursäkta, men har karln ens förstått begreppet negative campaigning?) och kräver inte bara en ursäkt från ministern utan också att de fyra borgerliga partiledarna sätter sig ned och funderar över etiken i politiken.
Visst kan det ses som ett litet övertramp att lyfta fram Mona Sahlins gamla kontokortsaffärer under ett valår. Men det betyder inte att Odell har fel i sak. Dessutom var det rätt fyndigt. Det är relevant att fråga sig hur sossarna själva har betett sig genom åren. Var fanns etiken då?
Eftersom Socialdemokraterna, och vänstern generellt, anser sig vara good guys och är övertygade om att borgerligheten har en genuin vilja att skada människor, helgar ändamålen medlen. Detta gäller hela den politiska vänstern, där vänsterledare räcker finger åt motståndare i TV, där högern travesteras inom konst och kultur, där Mikael Wiehe får spela sina vänstersekteristiska antihögerlåtar i direktsänd morgon-TV och där det är fullt legitimt att i en riksdagsdebatt hoppa på en minister om dennes privata angelägenheter. Var fanns etiken då?
Borgerliga politiker är av tradition betydligt hövligare och artigare än sina kollegor på vänsterkanten. Det kommer knappast Mats Odells lilla utspel att ändra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar