Alliansen har sänkt skatten för vanligt folk, kanske mer än någon annan svensk regering. Det är något som Reinfeldts regering faktiskt ska ha beröm för. För en vanlig inkomsttagare har skattesänkningarna inneburit runt 1 500 kronor mer i månaden efter skatt. Det är ungefär 13 000 kronor om året. Samtidigt som facket endast intresserar sig för bruttolönen och jublar över någon procents löneförhöjning för medlemmarna, ser alltså den borgerliga regeringen till att svenskarnas nettolön stiger mångdubbelt mer.
Ändå känns folk inte vid detta. En del av skulden faller på regeringen själv. Den har som bekant inte varit särskilt duktig på att göra reklam för sin egen politik på det här området. Men man kan förstås tycka att dessa extra tusenlappar varje månad (räkna ut det på två heltidslöner och det är inga småsummor vi pratar om) borde märkas hos folk ändå. Men icke. En medelklassfamilj som enligt DN tillhör den grupp som har tjänat mest på Alliansens skattesänkningar och årligen fått behålla 35 000 kronor mer än med den förra socialdemokratiska regeringen, har inte märkt någonting. "Pengarna måste ha gått till dyrare mat och bensin", gissar de. Vilket i sådana fall innebär att de hade legat 35 000 kronor minus om Socialdemokraterna suttit vid makten (vilket för övrigt är det parti de röstar på). Hur kan det vara på detta sätt? Hur kan människor inte märka att de har 3 000 kronor mer över varje månad? Tittar folk inte på sina lönespecar längre?
Jag tror att det dels kan bero på att många människor inte är vara vid annat än att leva från månad till månad på sin lön. Det är så verkligheten ser ut för många människor. Mer pengar i plånboken betyder förmodligen att pengarna spenderas, som i fallet ovan. Drömmen om en årslön på banken har förblivit en dröm (men med Alliansens skattepolitik skulle den kunna bli verklighet för den som är duktig på att spara). För andra, som familjen ovan som trots allt har det rätt bra och förmodligen kan spara till en hygglig semester varje år, kan det ha att göra med att de helt enkelt inte är vana vid att ha full koll över sin egen ekonomi. Vilket är tragiskt i sig men förmodligen rätt symptomatiskt i ett land där det allmänna alltid finns till hands med bidrag (finansierat av andras arbete) och där människor faktiskt inte uppmanas att klara sig på egen hand.
Alliansen kan stapla statistik och fakta i travar utan att det spelar någon roll. Om svenska folket inte upplever att det har fått det bättre, är fakta på motsatsen meningslösa. Märk väl: det är dessa väljare som ska avgöra höstens riksdagsval. Man kan bli direkt mörkrädd i vårsolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar