HAX sätter fingret på vad som är oroande i samhällsutvecklingen just nu. Det är den långsamma förändringen i fel riktning. Grodan som långsamt kokas till döds. En olycka i ultrarapid. Man kan beskriva utvecklingen på många sätt. En sak är i alla fall säker: det finns skäl att vara riktigt orolig.
Övervaknings- och kontrollstaten är det mest konkreta exemplet på en samhällsutveckling som går i fel riktning. Här har det också protesterats. Men i folkdjupet saknas en bredare insikt om de långsiktiga konsekvenserna av de många lagar och direktiv som sätts i sjön just nu. Till skillnad från många andra folk litar svenskar på varandra. Och vi litar framför allt på våra politiker. Det talas ofta om det växande politikerföraktet, men sanning att säga litar vanliga väljare på den svenska rågåkern fullt och fast på sina valda politiker. Det är ju enklast så. Det finns en utbredd uppfattning om att politiker har en genuint god vilja. Därför tror folk heller inte att svenska politiska makthavare någonsin skulle göra något som äventyrar demokratin och det öppna samhället. En god vilja är emellertid inget vaccin mot dåliga beslut. Och dåliga beslut kan på sikt få rent katastrofala konsekvenser.
Problemet är att vi sällan ser varje politiskt beslut ur ett sådant perspektiv. Vi skärskådar dem inte och vi sätter dem inte i samband med andra beslut och frågar oss vad de kan tänkas resultera i på sikt. Därför opponerar vi oss inte mot en filtrering av visst pornografiskt material på internet, trots att det öppnar upp för fortsatt censur av nätet. Därför tackar vi bara och tar emot när kampen mot terrorismen sätter mångåriga rättsliga principer ur spel, trots att det leder oss in på ett sluttande plan som gör just sådana rättsliga snedsteg mer acceptabla i allmänhetens ögon.
Det är just detta som är så skrämmande. Det kommer inte att bli något plötsligt Machtübernahme, inga galningar i uniform (även om de har framgångar i andra länder). Ingen diktatur. Men de mänskliga fri- och rättigheterna är stegvis på väg att urholkas så pass mycket att våra demokratiska samhällsmodeller allvarligt skadas. Respekten för grundläggande rättsprinciper urholkas.
Samtidigt förstår jag inte varför makthavare i land efter land är så ivriga att förstöra något som är så pass bra som vårt öppna demokratiska samhälle. Vi tjänar alla på ökad frihet och tolerans. Det är dessa värden som har möjliggjort det välstånd och den frihet vi i dag åtnjuter. Det är dessa värden som har gjort västvärlden, den fria världen kallad, till den bästa platsen att leva på.
Ett uppenbart problem är att den politiska verkligheten i dag är betydligt mer komplex än vad den var för 30, 40, 50 år sedan. Den vanlige medborgaren har aldrig haft full koll, men i dag är det nästan orimligt att kräva det av oss. Faktum är att politikerna själva inte har den koll många väljare inbillar sig att de har. Hur många vet vad Lissabonfördraget innebär mer konkret? Hur många vet hur beslut i EU påverkar oss i Sverige? Svenska journalister rapporterar inte mycket. Dels handlar det om lathet, men vi ska också komma ihåg att journalister och politiker behöver varandra och inte vill falla i onåd. Konfrontation är ju dessutom såå osvenskt.
Samtidigt som jag högaktar demokratin finns det något genuint osunt i ett system som bara styrs av viljan att styra över andra och där människor reduceras till en enda handling, nämligen vad vi förväntas lägga för lapp i en låda vart fjärde år. Detta är vad som upptar politikernas hela tankevärld sju dagar i veckan, 365 dagar om året. Lägg därtill en skev bild av verkligheten, skapad utifrån en vad-som-är-bäst-för-partiet-paroll. Allt får ett fyraårsperspektiv, reformer och åtgärder sätts i verket för att få en önskad effekt på utgången i valet. Det blir show av allting, och en synnerligen ytlig sådan också.
Svaret är inte diktatur. Svaret är att flytta makten från politikerna till medborgarna själva. Att minska statens beslutandemakt över oss minskar också utsikterna att locka oss med smågodis vart fjärde år. Sverige borde drivas som ett företag. Sköt det ekonomiska, rättsväsende och relationer med andra länder. Men låt medborgarna bestämma över resten själva. Minskar vi den politiska makten, minskar vi också risken för att dessa politiker fråntar oss våra fri- och rättigheter. Steg för steg. Utan att någon hinner reagera.
Tänk om höstens val kunde handla om dessa stora och för vårt samhälle grundläggande frågor i stället för procentsatser, skattetabeller och maktkåta politikers fagra löften om ett avdrag här eller ett bidrag där. Då skulle det plötsligt kännas relevant att rösta.
Glad påsk då...
1 kommentar:
Bra inlägg! Allt är bara skådespeleri, pengar och makt (fast det låter lite för tufft för de svenska politikerna). Vi tar, skådespeleri, teamplaying och varma vantar istället. Hur fanken politikerna kan bestämma vad jag får ha på mig och vad jag vill röka är helt ofattbart. Mer frihet, mer ansvar! I den riktningen vi är på väg kommer ett inlägg som det du skrev innebära en liten bot eller fängelsevistelse en dag!
Skicka en kommentar