torsdag 22 april 2010

Den konservative svensken

Vi svenskar vill gärna se på oss själva som moderna, bildade och frisinnade människor. Denna självbild är väldigt svår att förena med det utbredda stödet för att bevara monarkin, som normalt runt 6 av 10 svenskar vill ha kvar.

I själva verket är vi ett konservativt folk som ogillar förändringar, som finner trygghet i när saker får vara "som de alltid har varit" (oavsett om det gäller landets statsskick eller bara några byggnaders placering på vår bostadsort). Att det skulle hänga ihop med synen på Sverige som världens föregångsland och att detta skrytbygge absolut inte får röras eftersom varje förändring, ve och fasa, skulle kunna innebära en försämring av världens bästa land, låter inte osannolikt. Det är i alla fall så stockholmare argumenterar mot varje förändring av stadsbilden (det är därför det tar 20 år att bestämma sig för något här). Då heter det att vi inte får förstöra "världens vackraste huvudstad" med nya byggnader. På samma sätt får vi inte förstöra "världens bästa land" med stora förändringar.

Nu visar undersökningar att svenska folket har ett sjunkande förtroende för kungahuset. Det är positivt att se. Men stödet för monarkin är fortfarande kompakt. Bara 22 procent av svenskarna vill avskaffa detta odemokratiska statsskick. Argumenten brukar vara två och inget är särskilt bra: "Det ska vara som det har varit" och "kungahuset gör bra reklam för Sverige, vilket ger turism och skatteintäkter". Som synes är den principiella diskussionen helt frånvarande, men så brukar det ju förhålla sig. Och det är beklämmande att stödet är som allra största bland borgerliga väljare och företrädare.

Hur pass mycket pengar kungahuset genererar till statskassan (efter att apanaget avräknats) vet jag inte. Men det är en aning märkligt att ett odemokratiskt statsskick som hör hemma i de gamla historieböckerna och inte på 2000-talet kan existensmotiveras med att det ger lite klirr i statskassan. Om turister vill komma hit och se slottet, be my guest. Det kommer att stå kvar oavsett om Sverige har en kung eller ej.

Personligen kräks jag över vurmen för kungahuset, skvallret och det kommande bröllopet. Särskilt illa kommer det förstås att bli i sommar innan bröllopseländet är över. Lyckligtvis flyr jag landet några dagar innan. Men monarkin finns kvar och väntar när jag återvänder.

Lars Ohly gjorde så rätt när han vänligt men bestämt tackade nej till att närvara, konstaterande att han inte var nära släkt med kungafamiljen. Tänk om borgerliga politiker hade stake att göra detsamma.

Framtida museum.

5 kommentarer:

zokrates76 sa...

Att du ens orkar bli upprörd över en så total harmlös företeelse som det svenska kungahuset. Jag kan komma på tusen saker som hotar min frihet mer i det här landet. Och ska vi börja ge oss på symbolfrågor så står det det väl inte på förrän kungliga slottet måste rivas också. Det är ju en "symbol" och "kvarleva" från ett "odemokratiskt statsskick".

Hans Li Engnell sa...

Avskaffandet av monarkin är inte topp 10 i min lista över viktiga förändringar i Sverige. Kanske inte ens topp 20. Men det är likafullt rubbat att ha ett kungahus, betalat med skattemedel. Låt dem starta en privat stiftelse. Om människor vill donera pengar till kungabröllop, prinsessornas dyra klänningar, drottningens fina hattar och kungens lyxbilar, varsågod. Jag vill det inte.

Anonym sa...

Bra skriver Hans, och t.o.m. bra av Ohly att tacka nej. Tänk om S skulle ha samma mod.

Personligen vill jag betala kungafamiljen men tycker det ska vara frivilligt.

En till kul grej är att som Sosse och Vänster (även till viss del Allians:are) så kan man ju inte vara emot att pengar mot ens vilja går till "skit"(kungahuset enligt vissa). Det är ju vad hela styrelseskicket "indirekt demokrati" går ut på.
Ta pengar mot någons vilja och använd dem till något denna person inte vill bidra till.

Lite en kul sidebar bara.

Mvh

Kantarellkungen sa...

Argumentet att kungen är bra för exporten gör mig förbannad. Jag har jobbat inom exportindustrin i 20 år och vid de tillfällen som vår export varit framgångsrik så har det berott på goda idéer och hårt arbete. Inte på att statsöverhuvudet har fötts till jobbet.

Tag Nokia som exempel. SonyEricsson borde sopa mattan med Nokia, eftersom en president knappast kan sättas emot en riktig kung och dessutom en kejsare.

Olof sa...

@Kantarellkungen: Nu gav du mig en idé. Sverige ska förstås bli ett kejsardöme istället - det smäller lite högre.