Ämnet jag ska beröra är inte nytt och jag har också berört det tidigare. Det har emellertid åter aktualiserats på ett sätt tydligare än vi sett under de senaste fem åren i och med konflikten i Gaza. Förra gången det begav sig var 2003 när USA med allierade invaderade Irak. Jag ifrågasatte invasionen och gick därmed, som en av få, mot ”högern” bestående av allt från konservativ bombhöger till nyliberala USA-kramare - och en stor grupp knäpptysta som sannolikt hade ett och annat att säga men avstod för att inte stöta sig med den inom högern rådande konsensusen att allt USA gör, är rätt (särskilt utrikespolitiskt). Det är denna sorts enögdhet som besvärar mig och som jag finner så obehaglig. Några väldigt få undantag finns förvisso.
På tisdag lämnar George W Bush officiellt över rodret över en skakad supermakt till Barack Obama. En åtta år lång plåga är slut och det är långt ifrån ett dukat bord som den nye presidenten får sätta sig vid. Bush lämnar över ett USA som är aktivt i två krig och som skakas av den värsta ekonomiska krisen på många decennier. Överskott har under Bushs tid vid makten vänts till rekordstora underskott och USA:s anseende i världen som den fria världens ledare har solkats ned betänkligt av administrationens arroganta nedmontering av rättsstaten. USA har likt alla stormakter även under tidigare ledare begått övergrepp, störtat vissa diktatoriska makthavare och lierat sig med andra, men den systematik med vilken rättsstaten satts ur spel under Bush är exempellös. Amerikanska domstolar har stretat emot men inte förmått hindra presidentens övergrepp på den amerikanska konstitutionen.
Det fanns inte mycket av självkritik i George W Bushs avskedstal. Det är möjligen fel arena för sådant. Bush har emellertid även i tidigare intervjuer framhållit vissa ”besvikelser” men varit noga med att inte uttala ordet ”misslyckande”. Irak är enligt honom en framgång, ”en demokrati i Mellanöstern” och ”en vän till USA”. Att Bush kallar ett delvis ockuperat land för ”vän” säger en del som presidentens syn på internationella relationer. Avskedstalet var ett tal fullt av svulstiga och bombastiska ”offra dig för landet”-retorik i sämsta nationalistiska anda.
Det som är mest alarmerande med Bushs tid vid makten är alltså att USA så systematiskt har valt att frångå rättsstatens principer. Landets militära ledning har sanktionerat användning av tortyr, olaglig internering utan åtal och rättegång. Detta har skapat en situation av fullkomlig rättslöshet för den som drabbats. Eftersom USA officiellt inte använder sig av tortyr finns ingenstans att vända sig för att få skadestånd för omänsklig behandling. Administrationen har jagat människor och varit noga med att internera dem utomlands för att kringgå USA:s konstitution. Genom att kalla fienden för ”illegala kombattanter” har USA lyckats krångla sig runt den självklara rätten att prövas i domstol för påstådda brott. Den som grips är varken krigsfånge eller häktad i vanlig bemärkelse. Personen befinner sig i ett rättsligt vakuum och kan, i enlighet med presidentens önskemål, hållas internerad så länge USA anser nödvändigt. Problemet är att detta beteende har spritt sig över hela den demokratiska världen. Även lilla Sverige har bistått USA. Både demokratier och diktaturer har kunnat begå övergrepp med hänvisning till ”kriget mot terrorismen”. Vem som är "terrorist" avgör varje enskild regering godtyckligt.
Att internera människor i åratal utan åtal och rättegång är ett förfarande som varje människa som tror på rättsstaten borde reagera kraftigt mot, oavsett vad den misstänkte misstänks för. I en rättsstat ska människor fällas i domstol bara efter att bevisning fastslagit skuld. Men borgerliga som gärna kritiserar skurkstater och demonstrerar för fängslade bloggares frihet är knäpptysta så fort Guantánamo kommer på tal. Om man använder sig av så vitt skilda måttstockar för hur olika länder får bete sig, där vissa brott mot mänskliga rättigheter är acceptabla eller kanske rent av önskvärda medan andra är förkastliga – helt beroende på vilken stat som begår dem – tror man verkligen på demokratin?
För Bush är allt väldigt enkelt: det handlar om att skydda det amerikanska folket från yttre hot och i grunden en kamp mellan gott och ont. Sju år utan terrordåd används som argument för att strategin har lyckats. Samtidigt har även det amerikanska folket hamnat under allt strängare övervakning på grund av lagar som Patriot Act. Vanliga amerikaners frihet beskärs, demokratin försvagas i försvar av demokratin. Här kommer åter igen den svenska högerns inkonsekvens fram i ljuset. Hur ofta kritiseras Patriot Act av svenska liberaler? Vi är på tå mot FRA, teledatalagring och Ipred-lagar men blundar när stormakten USA allvarligt inskränker friheten för sina medborgare.
USA har således begått förbrytelser som vi normalt skulle kräva att ansvariga ledare åtalades för. Hade det gällt ledare i ett afrikanskt land hade personen eller personerna i fråga sannolikt varit efterlysta. Det hamnar en hög av lagar och förskräckliga arbetsmetoder i Barack Obamas knä. Han har lovat att stänga Guantánamo, vilket är en bra början. Men det räcker inte. Den nye presidenten måste även se till att extraordinary rendition-programmet stängs och aldrig återuppstår. Kort sagt måste Obama arbeta för att återupprätta respekten för rättsstatens principer igen. Att skyldiga för godkännandet av de systematiska övergreppen ska kunna ställas inför rätta är emellertid inte sannolikt. Kraven ser vi från vänsterhåll och inte från de som kallar sig Amerikavänner. Där fortsätter tystnaden att vara tämligen kompakt.
Jag är trött på dubbelmoralen och hyckleriet. Jag önskar se fler liberaler som tar principerna om demokrati, rättssäkerhet och frihet på allvar och inte inskränker sig till att vrida och vända på dessa begrepp till oigenkännlighet bara för att hamna i USA:s eller Israels försvar. Någonstans där på vägen upphörde ni nämligen att vara liberaler.
Land of the free...
18 kommentarer:
Jag blir glad över att läsa din text, den manar till verkliga och konstruktiva diskussioner. Och inte ett fånigt välja-sida-tänkande från höger och vänster, som tar bort allas fokus från de viktiga ämnena. Själv är jag åt vänster, men stödjer inte palestinierna mer än Israel (även om det alltid är lätt att rent känslomässigt känna mer sympati för de svagaste).
Så du vill hellre att Irans Ahmadinejad, Putins Ryssland och Kinas kommunistparti ska leda världen?
Hur fritt blir det?
Ditt resonemang är grundfalskt eftersom du utgår från en utopi, och sedan fördömer varje avsteg därifrån. Självklart är inte Sverige, USA eller något annat västland perfekt. Men de är så in i helvete mycket bättre än ALLA alternativ i mänsklighetens historia. Människor har ALDRIG varit så fria som i dessa länder.
Alternativen - i verkligheten - är så fruktanvärt mycket sämre. Därför ägnar du dig åt att skjuta mygg och svälja kameler.
Utan USAs skydd skulle du snart sakna varje frihet som du idag tar för given.
Men det blundar du för, av någon outgrundlig anledning.
Dick Erixon:
Du har tydligen valt att missförstå min bloggpost helt och hållet. Den handlar om varför folk på högerkanten väljer att inte kritisera USA när landet gör sig skyldigt till övergrepp och är inte en diskussion om att Iran bör ta över världen. Läs igen.
Att påstå att jag när jag kritiserar USA för att de bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter när de torterar och internerar människor utan åtal och rättegång, skulle skjuta mygg och svälja kameler är för mig fullkomligt obegripligt. Sedan när blev det oviktigt för demokratier att leva upp till mänskliga rättigheter? Att diktaturer har ihjäl folk och spärrar in människor utan åtal är inte förvånande. Vi väntar oss inget annat beteende från sådana stater. Men när demokratier gör samma sak har vi anledning att vara högljudda i vår kritik. Jag förstår inte vad som ger USA rätten att bete sig hur som helst. Tror man på mänskliga rättigheter, tror man på rättsstaten, kan inte George W Bushs ämbetsperiod ses som något annat än en katastrof. Det är inte enskilda rötägg som ligger bakom Abu Ghraib, Guantánamo eller extraordinary rendition. Det är frågan om medvetna och systematiska metoder.
Vad är det som gör att du, Dick, inte kan kritisera USA för Guantánamo? Är det för att Iran är en skurkstat som du anser att du bör hålla käft när USA begår övergrepp? Jag förstår inte riktigt den logiken. Jag anser att jag som liberal inte bara har rätt utan faktiskt skyldighet att kritisera den som kritiseras bör. Oavsett om kritiken faller på Iran, Kina eller USA. Om jag vill behålla min trovärdighet som demokrat, vill säga.
Jag hade gärna sett dig kommentera detta på Dick Erixon's egen blogg.
Men tyvärr har han stängt av kommentarsfältet.
Och med stor sannolikhet så återvänder han inte till detta kommentarsfält heller.
Bombhögern är duktiga på att anklaga andra, men självkritik verkar det vara en närmast total avsaknad av.
Jag ser att du vänder dig till mig delvis i din kommentar så jag måste gå i svaromål när du skriver om Abdul Kareem som är den egyptiske bloggaren du avser.
Då kan jag först konstatera att på de demonstrationer jag har anordnat till stöd för honom utanför Egyptens ambassad har t ex riksdagsledamoten Henrik von Sydov (m) talat. Han har riktat kritik mot Guantanamo. Jag vet att även Johan Norberg som talat vid två tillfällen är kritisk mot Guantamo.
Birgitta Ohlsson skulle ha talat men kunde inte då hon i stället var i Zimbabve vid det tillfället.
Själv har jag inte uttalat mig i frågan eller drivit någon kampanj om det. Anledningen är enkel. Jag harengagerat mig i Abdul Kareem. Det är mitt case. Jag vet att det finns massor med annat elände men jag har valt detta fall specifikt.
Jag har faktiskt ingen skyldighet att uttala mig om Guantanamo eller göra något. Då hamnar du i samma fålla som Dick Erixon som tycks anse att vi har en plikt att göra vissa saker. Det anser inte jag.
För övrigt träffade jag en svensk militär som varit runt om i världen som FN-soldat. Han ansåg på fullaste allvar att USA skulle ha skjutit dessa fångar på plats vilket man hade haft rätt att göra.
USA skall givetvis kritiseras. Det finns ingen som helst anledning att inte göra det. Min önskan är att USA inte vore en världspolis. Då skulle världen vara mycket bättre. Dock, givet hur världen är beskaffad är jag glad att det är USA och inte Ryssland eller Kina som är världspoliser.
Avslutningsvis har jag ordnat en demonstration mot Bush utanför USA:s ambassad i Stockholm. Det gjorde jag hösten 2002 då USA införde ståltullar inför kongressvalet det året. (Det var då Mattias $vensson introducerade stålmannen i kampen för frihet.)
Det ligger mycket i det du säger. Så fort det gäller USA eller Israel är principerna som bortblåsta.
Nu tillhör jag vänsterkanten, men det är samma problem där. Så fort det handlar om Cuba eller Venezuela verkar alla principer flyga ut genom fönstret...
Svaret kanske helt enkelt är att dessa individer behöver ha länder och symboler att hänga upp sin tro på, att deras politiska principer helt enkelt inte sitter så speciellt djupt. Och det är ju inte så stor skillnad mot övriga religiösa fanatiker här i världen.
Nej, Jonas, jag riktade mig faktiskt inte mot dig personligen. Jag tog exemplet med demonstrationen för bloggare mest från luften, jag kunde ha valt något annat, men jag tog det också för att det visar att engagemanget finns där. Det hade emellertid varit intressant att se om engagemanget hade funnits om det exempelvis gällt Mehdi Ghezali.
Jag vet också att Johan Norberg har kritiserat Bush och av den anledningen länkade jag också till honom som ett av de få undantagen. Jag känner till demonstrationen mot ståltullar - även om jag inte riktigt anser att den frågan är i paritet med den för mänskliga rättigheter.
Precis som Dick är du inne på vilken makt som ska vara världspolis. Det var inte riktigt mitt fokus i bloggposten. USA får gärna fortsätta vara stormakten i världen - men det betyder inte att vi ska tiga när de begår övergrepp mot mänskliga rättigheter. Tvärtom. Som demokrati och "den fria världens ledare" kan vi vänta oss mer av USA än av Kina. Det borde inte vara någon kontroversiell ståndpunkt.
Det kanske finns hopp för de svenska liberalbloggarna!
Själv är jag (liksom flera som kommenterat här) socialist. Men det betyder inte att jag stöder t.ex. Kuba eller Hamas eller ens AFA.
Vi måste på alla våra politiska kanter börja tala mer om vad som gör någonting till rätt eller fel och om det då gäller alla oavsett politisk hemvist. Och om ändamålen verkligen alltid helgar medlen.
Bra inlägg av en politisk "motståndare" som jag verkligen respekterar.
Intressant inlägg, konsensus är trist.
(Även om jag inte delar åsikterna om Irak).
Mycket bra Hans. Tycker debatten många gånger är för ensidig. "Egna" övergrepp har man en tendens i att aldrig se. Dick Erixon och Andreas Malm är väl ett par bra exempel på det här på hemmaplan nyligen illustrerat i Gaza-konflikten.
Bra inlägg. Delar din syn på det stora hela.
Då är vi i alla fall några stycken som kan hålla två bollar i luften samtidigt. :-)
Håller också med. Är liberal och förstår inte den spärr som verkar finnas hos svenska borgerligheten att kritisera länder som Israel och USA. Varför finns det inga moderater med palestinasjalar?
Ser fram emot att vi får en ny president i USA.
Hopp om viss uppstramning av människans behov av juste behandling. USA ett komplext land som jag gillar vardagsmässigt - har varit där i mindre stad någon månad under tre års tid. Barn och barnbarn Då kommer man undefund med hur lika vi är som människor här som där.
Politiken speglar inte riktigt samma sak. Men Barack Obama blir säker en bra president vad Dick än skriver.
Håller med dig helt Hans, sen verkar ju Dick vara lite av en fanatiker så som han hetsar.
Bara för att andra gör mer fel rättfärdigar inte det att man själv gör fel.
Rendition programmet måste vara bland det sjukast jag hört någonsin. Det är lite som att hellre döma 100 oskyldiga än låta en skyldig gå. Och jag tvivlar starkt att det är CIA som förhindrat fler terror attacker i världen.
Problemet med Ahmadinejad i Iran och Putin i Ryssland är varken mer eller mindre än att de struntar i de mänskliga rättigheterna.
Alternativet måste vara mänskliga rättigheter of det ska vara värt att lyfta ett finger för.
/Berra
Hela arrangemanget kring Guantanamo är faktiskt ett bevis på hur rättssäkert USA är. Hade de misstänkta gripits inom USAs gränser så hade deras rättigheter varit garanterade. Och det var inte heller stora, stygga USAs fel att dom där jepparna lämnades ut via Bromma. Inte ens hotet om handelssanktioner kan USA beskyllas för. Hade Sverige varit en rättsstat så hade inga sådana hot bitit. Regeringen hade hellre avgått än brutit mot den lagen. Det är Sverige som är en bananrepublik - inte USA! Och anledningen till att bananrepubliker är värdelösa länder är bananrepublikernas eget fel - inte USAs!
Vad gäller Israel och Palestruntien så tänker jag inte ens låtsas kommentera det. Vet bara att många s.k. "kritiker" av Israel har svåra antijudiska anfäktelser så du bör tänka minst två gånger över vilka du allierar dig med.
För övrigt så anser jag att höger-vänsterskalan bör avskaffas.
P.S. Teoretiska diskussioner om utrikespolitik är bara en snuttefilt för att man inte kan diskutera inrikespolitiska angelägenheter som t.ex. socialförsäkringarna - på ett sätt som knegare förstår!
Skicka en kommentar