söndag 4 januari 2009

Rättssäkerheten först

"Visst är det ur samhällelig synvinkel beklagligt om brottsoffer känner sig oriktigt behandlade i ett målsägandeförhör. Men tusen gånger värre är det om en oskyldig döms."

Svenska Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg svarar Madeleine Leijonhufvud på Brännpunkt. Leijonhufvud menar att människor inte vågar anmäla sexualbrott eftersom de tror att de under rättegången kommer att få så många jobbiga frågor.

Leijonhufvud har varit ute i våldtäktssvängen många gånger tidigare och bland annat krävt omvänd bevisföring - att den åtalade ska bevisa att han inte haft sex med det påstådda våldtäktsoffret. Hon fortsätter samma märkliga resonemang här.

För att inte oskyldiga ska dömas i svenska domstolar (vilket vi vet sker ändå), för att inte människor ska dömas på alltför lösa boliner (vilket vi vet sker ändå), måste försvarsadvokaten få göra sitt yttersta för sin klient och ibland ställa personliga och, enligt somliga, jobbiga frågor. Försvarsadvokatens jobb är att försöka hjälpa sin klient, oftast till en friande dom i sexualmål. Ofta saknas teknisk bevisning, ofta står ord mot ord. Det kan vara relevant att ställa känsliga frågor ibland.

Det är anmärkningsvärt att en professor i straffrätt som Leijonhufvud gång på gång med cyklopartad ensidighet (för att låna ett träffande uttryck av Ramberg) vill minska rättssäkerheten i svenska domstolar bara för att få fler människor dömda. Hon har säkert stöd av många svenskar i denna strävan eftersom den som åtalas för något så grovt som våldtäkt eller sexuellt utnyttjande i mångas ögon "måste ha gjort något". Trots att vi gång på gång får bevis för att oskyldiga de facto har dömts - och säkert fortsätter att dömas.

5 kommentarer:

Ol' Dirty $venne sa...

Den där människan är ju inte riktigt klok... Hur kan man bli professor utan att besitta minsta förståelse för rättsäkerhet? Det är absurt.

Rättssäkerhet sa...

Du har helt rätt Hans att det är ett märkligt beteende av en professor att se allt som en enögd cyklop. Som väl är vet kanske de flesta numera att sanningen inte ryms i hennes enögdhet! Hon brukar även ha gott stöd av några parhästar, varav en nyligen har visats upp i samband med uppdagandet av Quicks rättegångar.
Det finns ännu en av hennes vapendragare,Diesen, som jag alltid undrat över. Han skriver läroböcker om processrätt mm och ändå går han emot sina egna ord så fort han öppnar munnen ihop med Leijonhufvud.
Jämför tex hans ord här, (mot det som L.säger i sin artikel): "Domstolens skyldighet att ställa upp och pröva alternativa hypoteser skall alltid prövas mot åklagarens gärningsbeskrivning" ALLTID skrev han!Han undantog då inte de mål som är sexualrelaterade.

I NJA -93s.68 står det även att HD har fastslagit att :hållfastheten i åklagarens gärningspåstående SKALL prövas genom uppställandet av alternativa hypoteser.
Hur i all världen går detta i hop med cykloptänkandet hos Leijonhufvudet mfl.
I gårdagens debatt fick jag in ett exempel "Vad tror du hände sedan?",men mitt nästa exempel cencurerades bort. Orkade man kanske inte ta in så mycket av verkligheten hur det i dag går till i de svenska domstolarna?
Hur många känner någon som blivit falskanmäld eller felaktigt dömd? Det vore en intressant fråga att ställa till svenska folket.
Helt statistiskt riktigt KAN det naturligtvis inte bli då många TROR hit eller dit, men vilken statistik är helt rätt? Hittills har INGA sådana frågor ställts, varför man kan säga, som en av Leijonhufvuds vapendragare säger, att det inte FINNS statistik som säger att det finns kvinnor som ljuger om våldtäkter, i Sverige.(Det finns ju i USA ch en del andra länder) Nå, då är det väl på tiden att Sverige tar fram de siffror som i alla fall visar på de fall som redan är BEVISADE.Jag har numera en hel pärm med utklipp, där det står om falska våldtäktsanmälningar.
Vem vill doktorera på detta ämne?

narran sa...

I sverige får man ju bara forskningsanslag om forskningen bedrivs ur ett genusperspektiv. Ett forksnignsprojekt för att undersöka hur vanligt det är med falska våldtäktsanmälningar får nog inga anslag om den föreslagna metoden innebär risk för icke politiskt korrekt resultat.

Anonym sa...

Kanske kan man söka forskningsbidrag i professor A.Agells stiftelse för att främja rättssamhället? Han startade en stiftelse veckan innan han dog som heter Stiftelsen Rättsstatens vänner. (A.Agell var den som har försökt upprätta s.k. styckmordsläkarna som inte blev dömda ens i rätten, men av okunniga och socialstyrelsen)
Själv är jag för gammal och gör hellre praktiskt jobb,för att försöka hjälpa dem som annars ingen hjälp har. Men NÅGON ung eldsjäl måste det väl ändå finnas i detta land som brinner för rättvisa och rättssäkerhet?

Anonym sa...

PS. Det finns även en organisation som jobbar med Rättssäkerhet.Ju fler som går med,desto större stöd för att kunna förändra. Ett nationellt uppvaknande med krav underifrån behövs utan tvivel!
En debatt som denna är viktig och visar vad människor egentligen tycker!