SVT2 visade i kväll dokumentären Stranded om det som har blivit känt som ”Miraklet i Anderna”. Flygkraschen i Anderna i oktober 1972 och den följande kampen för överlevnad är en av de största mänskliga triumferna i kampen mot döden och för livet.
Jag minns att jag, när allt var skit och elände för ett antal år sedan, ibland ägnade den fantastiska historien i Anderna en tanke eller två. De utsattes för en övermänsklig utmaning men tog sig an den genom att visa en fantastisk överlevnadsvilja och kärlek till och omtanke om varandra. De överlevde i 72 dagar genom att äta av sina kamraters döda kroppar. Det var livets triumf över döden, över alla till synes omöjliga svårigheter i form av kyla, svält, laviner och ständig död. Fernando ”Nando” Parrado förlorade sin mor i kraschen och systern dog några dagar senare. Men hans far och andra syster var vid liv hemma. Det räckte för att kämpa vidare.
Jag kan rekommendera filmen Alive för alla som ännu inte har sett denna klassiker. Den är trogen boken (som heter Vi lever! i svensk översättning och är väldigt stark). Nando Parrado, som tillsammans med Roberto Canessa lämnade det kraschade planet för att söka hjälp, utkom med en egen bok (Miraklet i Anderna - mina sjuttiotvå dagar i bergen och den långa vägen hem) för något år sedan.
Sådana här historier, som hade varit helt orimliga i film- eller bokform om de inte hade hänt på riktigt, inspirerar och skänker eftertanke. Visst drabbas vi alla av saker inom ramen för våra egna liv, men det kan ändå vara nyttigt att ibland höja blicken en aning och få ett större perspektiv.
Besök gärna den officiella hemsidan för händelsen, som innehåller bilder, intervjuer och mycket annat.
Delar av planet blandade med minnessaker har lagts vid ett slags altare på berget för att minnas de 29 personer som aldrig kom därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar