Yttrandefriheten tackar för sig

Nu tyder mycket på att det kommer att bli förbjudet att förneka Förintelsen i EU - och med största sannolikhet även i Sverige. Just Förintelsen är något som politikerna inte riktigt är villiga att släppa. Det är som om lagar mot att i dag ifrågasätta vad som hände i Europa 1942-1945 skulle fungera som någon sorts ursäkt för att mycket litet gjordes för att undvika tragedin där och då. Är det politikers sätt att "komma ikapp" moraliskt?

Det är hur man än vänder på frågan om skam och skuld, oerhört allvarligt att vi får ett utvidgat åsiktsförbud i EU. Det är upprörande att svenska politiker kan vara med och bidra till att yttrandefriheten och, faktiskt, friheten att välja att inte tro på vissa historiska skeenden (!), inskränks.

Förintelsen är en exceptionell händelse i europeisk historia, om det råder inga tvivel. Att ett av världens värsta folkmord kunde genomföras av en stat mitt i hjärtat av det kultiverade Europa, är något som vi nog inte riktigt ha kunnat ta till oss helt och hållet ännu. Men ett förbud mot ifrågasättande av den officiella historieskrivningen...? Gissa om detta gör folk mer intresserade av argumenten på "den andra sidan"! Nu får nazister och andra antisemiter spela den roll de alltid velat spela: underdogs, de förföljda, de som säger sanningen och får Makten emot sig. Det är alls inte orimligt att tro, att en sådan här lag ökar intresset för de så kallade historierevisionisternas syn på historien.

Dessutom är den naturliga följdfrågan: alla andra folkmord, då? Alla andra förbrytelser? Nazisterna har gott sällskap när det gäller folkmordsregimer. Det finns förnekelser, konspirationsteorier och alternativa sanningar om i stort sett allting. 11 septemberattackerna är ett exempel på en händelse som exploateras hårt av konspirationsteoretiker. Och det är deras fulla rätt att säga sin mening. Ingen vettig människa tror på dem ändå. Detsamma gäller förnekare av Förintelsen. Låt dem ha sina fantasier, bemöt dem då det är lämpligt, men tumma inte på yttrandefriheten!

Sverige kan välja att inte bestraffa "brottet" i fråga. Men i ett land som redan går i bräschen med en hetslagstiftning som förbjuder symboler och ord, är ett förbud mot att inte tro på den officiella historieskrivningen rimligtvis bara ännu ett steg på vägen. Det är bara att inse faktum: det finns ingen ryggrad hos dagens politiker.

Not: Nyheten via HAX

One down...

Regeringen har beslutat att riva Boxers monopol i det digitala TV-nätet. Den direkta orsaken är att det strider mot EG-rätten.

Ibland är det bra att ha ett EU som trycker på. Det vore gott om EU kunde göra det även när det gäller Svenska spel och Systembolaget så att vi blev av med dessa två groteska monopol en gång för alla. Regeringen verkar nämligen inte särskilt intresserad av att agera själv.

Surstockholmarna gör sig hörda

Stadsbyggnadsnämndens ordförande Mikael Söderlund fick i dag ta emot över 11 000 namnunderskrifter som protest mot den galleria som planeras att byggas på, eller snarare under, Odenplan. Förutom att folk i den här stan är allergiska mot buller (flytta ut på landet, då!), är det vanligt att folk tror att en galleria kommer att konkurrera ut alla små söta butiker kring Odenplan.

För det första: detta argument användes även mot alla stora köpcentrum som har byggts utanför många städer i Sverige. De skulle urholka stadskärnan, hette det. Vilket inte skedde. Det var ett jäkla liv innan det gavs klartecken att bygga utanför Östersund för massa år sedan. Först surjämtar och nu surstockholmare. När dessa köpcentra och gallerior kommit på plats, handlar vi däremot som tokiga i dem.

För det andra: om nu små söta butiker inte kan konkurrera med större butiker vad gäller utbud och priser, är det inte en seger för konsumenten att konkurrensen har gett oss något bättre? Eller är det som med dopp i gryta på julafton: den ska bara finnas där...?

Och för det tredje: alla dessa långa, röda lakan som hänger längs husfasaderna ger inga bra vibbar alls...

Roliga översättningar

Vi älskar dem. Översättningsmissarna. Dels får de oss tycka att vi är mycket bättre på engelska (vilket oftast är det språk som översätts), dels kan de helt enkelt vara väldigt underhållande. Här följer några exempel på roliga och knäppa översättningar (några stulna från olika filmforum):

I komedin Hot Fuzz, som är ett slags hyllning till alla tiders actionfilmer, finns det en kvinnlig polis som kommer med sexuella skämt då och då, varefter en äldre poliskollega oprovocerat utbrister saker som ”tits!”, om hon skämtade om det. När den kvinnliga polisen, utifrån samtalet att man inte ska äta mitt i natten, säger att hon gillar att ”få något i sig” efter midnatt, svarar poliskollegan såklart ”cocks!”. Översättaren hör uppenbarligen något annat. Textningen lyder sålunda:

- Jag gillar att få något i mig efter midnatt!

- Bilar!

I James Bondfilmen Levande måltavla ("A view to a kill"), flyger
skurken Zorin (Christopher Walken) och May Day (Grace Jones) i ett
luftskepp över San Francisco. Zorin utbrister: "What a view!" och May Day
fyller i: "...to a kill!" vilket ju också är filmens titel.
I den svenska översättningen på den första köpvideoutgåvan översattes denna
dialog underligt nog:

- Vilken utsikt!
- Tokyo!


I ett avsnitt av komediserien Tre vänner och en pizzeria på TV4
blir
"She died in a freak rugby accident"
till
"Hon dog under en rugbymatch för missfoster."

Pulp Fiction. Travolta säger:
-I`ll bet you ten thousand dollars he laughs his ass off!
översätts till:
-Jeg tör vaedde på, han griner röven i laser!

The Terminator, svensk videoutgåva:

Sarah (till hotellägare): We need a room.
Reese (till Sarah): With a kitchen.
Sarah (till hotellägaren): Do you have a room with a kitchen?

Översättaren tycker att följande passar bra:
-Vi vill ha ett rum.
-Med ett kök.
-Har ni råd med ett kök?

Översättning från en intervju med Sting i bandet Police. På frågan vad han
spelade för instrument, efter att de andra medlemmarna tillfrågats, svarade
Sting:
- I do what is left, I play the bass.
Översättningen:
- Jag står till vänster och spelar bas.

Intoleransen vet inga gränser

Så var vi där igen. Prostitutionsdebatten. Folk måste tro att jag är stammis eller något. Men det är svårt att släppa denna fråga, särskilt som den aktualiseras i debatten gång efter annan. Det i sig är väldigt positivt. Det sämsta som kan hända är att en fråga tigs ihjäl av de stora medierna. Då har man ett problem.

Det ramaskri som VeckoRevyns artikel om prostitution orsakade (med titeln ”Jag säljer sex och jag gillar det faktiskt”) var långtifrån oväntat. Det sätter fokus på något mycket viktigt i hela den här debatten: intoleransen. VeckoRevyn ville ge en annan vinkel på frågan. En vinkel som du aldrig ser i stora svenska dags- och kvällstidningar, ej heller i några långa TV-dokumentärer. Är antisexköpssidan så nervös för mothugg att en artikel i VeckoRevyn ska behöva väcka anstöt? Är det så dåligt ställt med argumenten?

Rädda Barnen gör, i vanlig ordning, bort sig genom att anmäla artikeln till Pressombudsmannen och Justitiekanslern (oj, vad de måste sucka över vissa anmälningar). Uppenbarligen har anmälaren ingen aning om vad dessa instanser sysslar med. Men det låter väl bra om man anmäler, får vi förmoda. Då har man ”sänt ut en signal”.

Yttrandefrihet ska bara gälla så länge ”rätt” åsikter yttras, enligt anmälarens logik. Det är förstås att grundligt missförstå hela poängen med yttrandefrihet. Den finns inte främst för att politiskt korrekta personer som dammsuger samhället efter saker att anmäla och uppröras över ska få säga sin åsikt. Den finns för alla andra. Alla med åsikter som inte är politiskt korrekta, som inte tar upp plats i ledarsidorna och som dessutom kan väcka anstöt. Genom att förbjuda folk att yttra mycket avvikande åsikter, förnekelse av Förintelsen, ett och annat sieg heil-utbrott eller avsmak mot homosexuella, har man satt ett skott i sidan på själva yttrandefrihetstanken. Inskränkningar och censur börjar med de mest marginaliserade grupperna som få känner någon sympati för – nazister och pedofiler. När principen är etablerad är det ganska lätt att ta nästa steg. Droger. Prostitution. Ifrågasättande av välfärdsstaten?

Chefredaktören Louise Bratt ska ha en eloge för att hon vågade. För att hon står på sig. Hon torde ha insett att en sådan artikel skulle väcka anstöt hos sursubbor där ute i landet, men hon valde att publicera den i alla fall. Det är i alla fall en liten tröst i ett land som slår sig för bröstet för sin demokrati och yttrandefrihet men där fri debatt betraktas som skadlig.

Skönhetsoperationer i Kina

SVT2 sänder en dokumentärserie om Kina på tisdagskvällarna. Temat för kvällen var synen på skönhet i det nya Kina. Det blir allt vanligare med skönhetsoperationer. 16 000 kineser om dagen opererar sig. Jag har alls inget emot att folk genomgå skönhetsoperationer, det måste vara upp till var och en, men jag har svårt att förstå hur fullt friska, vackra kinesiska tjejer kan gå till en läkare för att beskära sina ögonlock eller förlänga sina ben.

En benförlängning är en otroligt smärtsam process, patienten måste lära sig att gå igen och genomgå en lång rehabilitering efter att stödskenorna tagits av (vi snackar runt ett år totalt). Allt för att kraven för att få vissa jobb, som sekreterare eller annat, kan vara att man ska vara 165 cm lång. Och vacker, förstås.

Den västerländska livsstilen strömmar in i det nya Kina. Flera stora kedjor, som KFC och Starbucks, är nästan alltid fullsatta. Massor av pengar läggs på europeisk kosmetika. Och tjejerna vill ändra sina ögonlock så att de liknar tjejerna i väst.

Kinesiskorna tillhör i mitt tycke världens vackraste kvinnor. Att försöka efterlikna europeiska tjejer är en dålig investering.

Kinesisk skönhet:

När vi bara tittar på

I går visades dokumentären Djävulen kom till häst, en skildring av folkmordet i Darfur från amerikanske Brian Steidles kameralins. Filmen fick nästan blodet att koka av ilska.

Egentligen framkom inga nyheter. Vi vet att människor har skjutits, torterats och bränts till döds. Vi vet att barn har dödats som djur och att hela byar har bränts till grunden. 400 000 döda, 2,5 miljoner på flykt. Det är kalla fakta. Men allt blir verkligare när övergreppen dokumenteras på plats, just där, just då. Bilder förmår engagera. Från en helikopter kunde Steidle fotografera janjawidmilisens härjningar från en by till en annan. Och bara hjälplöst titta på. Han önskade att han såg dem genom ett kikarsikte i stället.

Den sudanesiska regimen förnekar förstås allting. Den förnekar regeringens samröre med – sponsring och träning av – milisen. Regeringsrepresentanter gör ständigt sitt bästa för att få alla bilder att framstå som ”tagna ur sitt sammanhang”. Sex månaders fotografering är förstås inte tagen ur sitt sammanhang.

Ett stort samhälle kan ta en vecka att bränna ned eftersom varje hydda måste tändas på en och en.

Det som upprör mest är kanske inte övergreppen i sig utan omvärldens oförmåga att ingripa. Precis som i Rwanda 1994 skulle det vara möjligt att med ganska enkla militära medel sätta stopp för mördandet. Facit skulle ha kunnat bli hundratusentals räddade människoliv. Men precis som i Rwanda ägnar sig omvärlden åt att diskutera huruvida ”konflikten” lever upp till definitionen av ett folkmord. Bara då måste man ingripa. De människor som slaktas i Darfur bryr sig nog jävligt lite om huruvida deras förestående död är en del i ett folkmord eller i en etnisk konflikt.

Alla politiker ser till sina hemmaopinioner. För Bush skulle nya militära äventyr inte vara önskvärda. Afghanistan och Irak kostar för mycket. Även om Steidle och andra lyckades samla många till demonstrationer i USA är det osannolikt att Darfur ger amerikanska politiker någon opinionsmässig boost. Möjligen lite tillfällig goodwill, men det vinner man inga val på. Och valrörelse är det som bekant nästan alltid i USA. Samma logik gäller Europa. Att rädda livet på 400 000 människor är bisarrt nog inte av tillräckligt intresse.

Och Afrikas egen union, AU, har varit lika passiv som FN var under folkmordet i Rwanda. De finns på plats, men de lyfter inte ett finger för att rädda liv. Enligt Steidle har AU till och med hemligstämplat hans rapporter om folkmordet. Det är som om alla skäms för att de inget gör vilket gör att de mest ägnar sig åt att det inte ska synas hur lite de gör. I FN ska allt gå sin gilla gång. 17 resolutioner om Darfur har antagits, men den sudanesiska regimen säger nej till en FN-ledd styrka till Darfur. Klart att de gör! Regeringen leder ju mördandet! Borde de allierade ha bett tyskarna om lov innan de befriade koncentrationslägren?

Det är lätt att förlora hoppet om det så kallade världssamfundet när man ser en sådan här skildring. Man inser att världen fungerar exakt likadant efter alla folkmord som den gjorde innan begreppet ens var fött. Våra ledare håller fina tal i FN inför alla TV-kameror men fegar ur varje gång det blir skarpt läge. FN har gjort bort sig gång på gång, legitimiteten för denna ineffektiva och handlingsförlamade jättekoloss är borta. Det krävs något nytt, en demokratiernas allians som förbehåller sig att ingripa för att förhindra folkmord. Terrorregimer som den sudanesiska förtjänar inte omvärldens erkännande, folkrätten borde ersättas med en människorätt. Stater har ingen automatisk rätt att existera. Människor har det.

Not: Samtliga bilder från Brian Steidle.

Välkommen i lågskatteklubben!

Parlamentet i Bulgarien klubbade som väntat att införa platt skatt i fredags. Med röstsiffrorna 152-36. Den platta skatten ska ligga på tio procent och börja gälla direkt vid början av nästa år. Bulgarien ansluter sig därmed till den växande klubb av europeiska länder som, tillhörande det Nya Europa, väljer att inte se upp till de gamla högskatteländerna.

Rätt skött kan detta locka nya investerare till Bulgarien. Det är bara att gratulera.

(Via Medieskugga)

Hur avslöjar man barnarbete?

Apropå H&M och barnarbete.

Tänkvärt

Tvärtemot den gängse uppfattningen minskar faktiskt fattigdomen i världen. Johan Norberg klargör återigen detta, denna gång på Brännpunkt. Sedan 1980-talets början har den extrema fattigdomen (normalt definierad som människor som lever på mindre än en US-dollar om dagen) minskat med en halv miljard människor. Vi ska komma ihåg att befolkningsökningen i världen har varit explosionsartad under denna tid, ändå blir vi allt friskare och lever allt längre. Detta visar på hur idiotisk föreställningen om en överbefolkad jord är.

Det finns områden dit globaliseringen inte har nått, som södra Afrika. Dessa områden har mycket riktigt blivit fattigare. Afrika behöver frihandel och en fungerande marknadsekonomi för att komma på fötter. Inte bistånd och klimatångest.

Blame Halo 3

Väldigt kul travesti på låten "Blame It On Me". Lite aktuell i dessa dagar när ungdomar tas in på tvångsvård för spelberoende...

Galenpanna i sexköpsdebatten

Vänsterbloggaren Kristina Lindquist försvarar på Expressens Sidan 4 förbudet mot köp av sexuella tjänster. Man behöver inte vara en moraltant bara för att man vill förbjuda andra människor att bestämma över sina egna kroppar, menar hon. Hon försöker sig på en klassisk marxist-feministisk förklaring till prostitutionen. Det är precis vad det låter som: smörja från två håll i en vämjelig blandning.

Förklaringen lyder i korthet: Män som köper sex utnyttjar sitt ”traditionella överläge” gentemot kvinnan. Mannen köper sig tillgång till kvinnokroppen, som vore den hans ägodel. Män som säljer sex betraktas bevis för att även mäns liv måste underordnas kapitalismens logik – förhållandet mellan utbud och efterfrågan. Det är ett strukturellt synsätt och i vanlig ordning tar det inte hänsyn till avvikelser eller situationer som inte passar in i mallen. Förklaringsmodellen håller helt enkelt inte.

Det är Kristina Lindquist och inte kapitalismen som gör kvinnor till offer. Det är Lindquist som tillskriver alla kvinnor i allmänhet och prostituerade i synnerhet en oförmåga att själva styra sina liv och ta konsekvenserna av sina val. Det enda konkreta argument hon presenterar till stöd för sexköpslagen är:

”Det borde vara självklart att omsorgen om att skydda den som inte lyckas skydda sig själv väger tyngre än att se till att den som ändå klarar sig ska få arbeta med exakt det hon önskar.”

Att det finns sexsäljare som mår dåligt räcker alltså för att förbjuda prostitutionen helt och hållet. Men det argumentet skulle vi få stänga ned i stort sett alla arbetsplatser i det här landet. Fast egentligen är det ett typiskt folkhälsoargument och känns väl igen inom narkotikapolitiken och alkoholpolitiken (där dock den senare syftar till harm reduction och den förstnämnda till att ha ihjäl så många narkomaner som möjligt). Det är så förbannat korttänkt. Har personer som Kristina Lindquist ingen aning om att det ligger sociala orsaker bakom en människas beslut att prostituera sig som en sista utväg? Angrip problematiken i det enskilda fallet i stället för att söka stora samhälleliga förklaringar. Eller är det för jobbigt?

När man diskuterar prostitution landar man förr eller senare i den grundläggande människosynen, därför är det viktigt att lyfta fram den strukturella förklaringsmodellen som feminister använder sig av och som av många har kommit att betraktas som så allmängiltig att den inte ens behöver argumenteras för. Strukturerna finns bara där, punkt slut.

Strukturella synsätt begränsar oss som människor. De begränsar vår möjlighet att ta in hela perspektiv och tar inte hänsyn till individuella spörsmål. Det är alltid system, strukturer, stora påtvingade maktförhållanden som styr oss enligt dessa synsätt. Människan reduceras till något litet, obetydligt, hjälplöst som politiken måste se efter och skydda. Det är en ovärdig syn på människor som Kristina Lindquist med flera står för. Hon förnekar inte att den lyckliga horan existerar, hon bryr sig bara inte. Jag vet inte vilket som är mest arrogant.

Personer som försörjer sig på ett sätt de själva är nöjda med och inte kränker andra människors rättigheter ska inte göras till frågor i Sveriges riksdag. Prostitution borde inte vara en politisk fråga, den borde skötas på det privata planet av alla enskilda vuxna medborgare.

Stå upp för utvecklingen!

Sveriges Apollochef, Pär Kjellin, argumenterar på Brännpunkt för vår rätt att resa i världen. Nyligen utpekades turismen som en stor miljöbov, vilket naturligtvis föder krav på minskat resande. Inställd utlandssemester. Bye bye julfirande i Asien. Klimatextremisten Andreas Malm gick tidigare så långt som att säga att den Thailandsresa som många svenskar gör varje år ska reduceras till något man gör vart tionde år i stället. Apollochefen försöker nu dra sitt strå till klimatdebattsstacken.

Pär Kjellin pekar visserligen på hur positivt det är att vi nu har möjlighet att på kort tid ta oss till andra sidan jorden och att detta gynnar både oss och människorna i de länder vi besöker. Men han gör misstaget att ställa våra utlandsresor mot andra transporter. Om vi firar jul i Thailand kan vi väl åka kollektivt hemma i Sverige? Vi ska alltså prioritera våra resor för miljöns skull.

Detta är ett feltänk. Världen har utvecklats enormt de senaste hundra åren. Vi ska inte motarbeta denna utveckling, vi ska främja den och ta del av den så mycket som möjligt. Att kunna resa till andra sidan klotet på tio timmar är något fantastiskt. Att tillåta att en gigantisk ”vetenskaplig” fabrikation, ivrigt påhejad av lobbyister, politiker och annat löst folk med grumliga värderingar, sätter käppar i hjulet för båda utveckling och välstånd i hela världen vore en tragedi. Det får vi aldrig ställa upp på.

Det handlar därför inte om antingen eller, bilresor hemma eller flygresor till Thailand. I en modern värld tar vi del av båda.

Shoppa mera

Årets Buy Nothing Day, en köpfri dag, hålls i morgon den 24 november. Det ska vara något slags protest mot "köpsamhället" och "konsumtionshetsen". Den brittiska BND-sajten uppmanar folk att "challenge yourself, your family and friends to switch off from shopping and tune into life". I själva verket slår en köpfri dag mot de fattiga, vilket CUF-ordföranden Magnus Andersson påpekar här.

Hela antishoppingidén är ett gigantiskt missförstånd. Den är lika korttänkt som de bojkotter av företag i tredje världen som använder barn i sina fabriker. De som drabbas är de som har det som svårast. Fabriken stängs ned och barnen kastas ut på gatan. Genom att inte handla minskar vi stegvis vårt eget välstånd. Den som kan förklara det positiva i att bli fattigare, är välkommen.

Nej, då är Buy Something Day mycket vettigare. Och roligare.

Chilla

Det blir inget socialbidrag (försörjningsstöd) innan jul. I alla fall inte i ett antal Skånekommuner. Först den 27 december kommer pengarna att betalas ut. Folk har gått i taket, men jag ser inget principiellt fel i detta. Det vore snarare fel att göra direkta undantag bara för att människor som är beroende av andras pengar för att klara sin försörjning, ska kunna handla upp dem på nöjesprylar. För det är ju faktiskt vad julklappar är. Julklappar är ingen mänsklig rättighet.

Gör som jag. Köp något till din familj/vän. Men gör det för tankens skull, inte för att bräcka något julrekord eller för att vara "snällast". Julen handlar för min del om avkoppling, god mat och dryck och trevligt sällskap. Stress, hysteri, ångest och panik har vi ett helt år i övrigt att ägna oss åt.

Kommunismen som lära måste genomlysas

Överintendenten för Forum för Levande Historia, Eskil Franck, slår i dag ifrån sig kritiken som myndigheten har fått i sitt arbete med kommunismen. Kritiken har bland annat gällt att de har gjort sin egen tolkning av uppdraget att upplysa om kommunismens brott. Det återstår att se vilken tolkning myndigheten har gjort, men redan i Francks inlägg på Brännpunkt ringer det några varningsklockor. Han menar att brott mot mänskligheten aldrig begås av ideologier i sig utan av människor och stater som tolkar ideologierna samt de specifika omständigheterna i varje enskilt fall. Det är sant till en viss del. Men det förklarar inte varför kommunismen alltid har resulterat i förtryck.

Är den kommunistiska idén bara jäkligt otursförföljd eller finns det månne en förklaring i själva den kommunistiska läran? Jag tror på det senare och det vore olyckligt om Forum för Levande Historia kom fram till slutsatsen att orsakerna till förtrycket i Sovjetunionen, Kina och Kambodja - som är de länder som myndigheten fokuserar på - inte finns att söka i kommunismen som lära. En sådan slutsats blir lika undvikande och överslätande som de ursäkter troende kommunister brukar hitta på för att bortförklara varför deras idévärld resulterat i historiens största tragedier. "Det var Lenins fel. Eller Stalins. Ryssland var inte industrialiserat när revolutionen kom. En liten klick begick misstag. En liten klick avvek från den sanna läran." Ursäkterna är många och gemensamt för dem alla är att ideologin ska hållas på behörigt avstånd från otrevligheter som Gulag.

Nästa år är det tänkt att vi ska få ta del av resultaten. Då hoppas jag att Francks kollegor har vågat vända ut och in på den kommunistiska läran och lyckats klämma ut allt ruttet till allmänhetens beskådande. Men jag är tveksam.

Här tänkte vi bara halvvägs...

Det blir ingen avskaffad värnplikt. Pliktlagstiftningen ligger fast, menar försvarsministern. Det är oerhört märkligt. Några ideologiska argument är nog inte politikerna mottagliga för, att det är i grunden fel att tvinga människor att göra lumpen kan vi därför lämna därhän så länge. Det intressanta är försvarsministerns argument för att behålla värnplikten:

"Vi kommer att ha en pliktlagstiftning som ligger kvar, om tiderna skulle förändras. Det handlar om nationens säkerhet."

"Om tiderna skulle förändras". Så säger alltså den nye försvarsministern och fortsätter banta försvaret...

Marknadsekonomi minskar utsläppen

PJ Anders Linder tar i dagens SvD (ej online) upp att vägen mot lägre utsläpp går via mer marknadsekonomi och avskaffad kommunism. Det är ett viktigt påpekande, väl belyst också i Erik Zsigas bok Hej då Östeuropa!. Utsläppen i de gamla kommunistiska öststaterna var hemska - särskilt om man ser till den ineffektiva produktionen. Zsiga fann att de åtta länder han undersökte konsumerade sex procent mindre energi 2004 än de gjorde 1992. Utsläppen per konsumerad energienhet minskade med över 16 procent mellan 1991 och 2002. Sedan kommunismens kollaps har utsläppen av koldioxid minskat med 14 procent i dessa gamla "östländer" (baltstaterna, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Polen).

Det är alltså många länder som p.g.a. sitt kommunistiska förflutna börjat från en hög nivå när det gäller utsläpp. Demokrati och marknadsekonomi leder inte automatiskt till lägre utsläpp, men effektiviteten och benägenheten att utnyttja energin så effektivt som möjligt ökar. Om man nu anser att utsläppen är något att bry sig om, vill säga. Den alarmistiska stämning som sprider sig i TV, tidningar och inte minst i bloggosfären där alla kan haverera fritt, är mer oroväckande än vad några grader varmare sommarväder någonsin kan vara.

Den stora risken med denna hysteri är att den fullkomligt skymmer alla riktiga problem ute i den stora världen. Malaria. HIV/aids. Svältande befolkningar under människoföraktande regimer. Brist på demokrati coh utveckling i den fattiga världen. Enligt den domedagsretorik som alltfler verkar anamma spelar det ingen roll om vi finner botemedel till allvarliga sjukdomar eller inte. Alla dessa människor kommer ändå att dränkas av den oundvikliga syndafloden. Eller torka bort. Grattis, Sverige (och alla andra som känner sig träffade). Vi har fått en ny överideologi. Jag befarade faktiskt att feminismen skulle hinna före...

Frihetsfrontens talarkväll: november

Det är dags för talarkväll för Frihetsfronten!

Ämne är: Rättssäkerhet och yttrandefrihet.

Talare är: Justitiekansler Göran Lambertz.


OBS: LOKALEN!

Plats: Källaren till restaurang Samborombon, Stora Nygatan 28, Gamla Stan
Stockholm (samma kvarter som moderaternas hus).

Tid: Torsdag den 22 november kl 19.

Bar och viss förtäring finns i möteslokalen. Vill du äta något under mer
ordnade former går det alltid bra att göra det på själva restaurangen i
gatuplanet någon timma innan eller efter mötet.

Titta in, lyssna, fråga, diskutera!

Hjärtligt välkommen!

Tecken på framgång

Det går bättre och bättre i Irak. Den slutsatsen skulle man troligen kunna dra bara av det faktum att vi inte har sett så mycket av Irak i den svenska nyhetsrapporteringen på sistone. Det måste betyda att det går åt rätt håll! Dick Erixon ger ett konkret exempel på framgång: nu har man öppnat spritbutikerna i Bagdad igen! Det får mig att dra till minnes ett citat från en kinesisk bonde som också han hade en väldigt konkret bild av framstegen i sitt land:

”Förut var jag så fattig att jag inte hade råd att köpa ett par strumpor. Nu kan jag supa mig full varje dag, det är en stor skillnad.”

Nya Aktuellt

I kväll var det dags för nya Aktuellt med fokus på nyhetsfördjupning i stället för kortkorta inslag. Det lite haltande resultatet får tillskrivas debutnerverna, i stort sett var resultatet ändå lyckat. Det är kul att se ett nyhetsprogram med längre inslag och en för att vara TV-nyheter hyggligt lång intervju med statsministern.

Huvudämnet för sändningen var moderaternas ras i opinionen. Till grund låg den senaste mätningen och utifrån denna hade Aktuellt intervjuat besvikna moderatväljare. Tråkigt nog fick f.d. sossesäljare som valde att rösta bort Göran Persson nästan all tid. Alfredius valde att inte ställa Reinfeldt mot väggen när det gäller alla besvikna moderata kärnväljare som nu lämnar partiet för en partilös tillvaro. Kritiken från dessa är som bekant en helt annan än från de väljare som vandrat från socialdemokraterna till moderaterna och sedan tillbaka. De moderata kärnväljarna håller nog knappast med Reinfeldt om att förändringarna varit "för brutala" och snabba.

I nollvisionens värld

Fartkamerorna blir alltfler på svenska vägar. Planer finns på att införa ett nytt system som går ut på att mäta hur fort vi kör genom att ta ut en snitthastighet mellan kamerorna. Snart kan man alltså inte ens tillåta sig att gasa på mellan polisens uppmonterade sattyg.

Ny statistik visar att antalet trafikdöda har ökat i år jämfört med förra året. Det brukar röra sig om över 400 döda varje år, mellan januari och oktober i år har vi redan kommit upp i 424 (en ökning med 40 personer jämfört med samma period i fjol). Trots fler vägkameror och ökade böter för fortkörning dör fler i trafiken. Politikerna har som bekant en nollvision i trafiken. Målet är 0 döda, vilket känns så där lagom realistiskt och verklighetsförankrat.

Antalet trafikdöda är dock ganska blygsamt om man jämför med antalet självmord varje år, som ligger på runt 1400 (vilket innebär ett självmord var sjätte timme). Nu har socialministern krävt en nollvision även där. Går politikerna omkring på autopilot eller sitter det verkligen någon där inne och styr ibland?

Ingen nyhet

Man kan fråga sig vad nyheten är i en sådan här undersökning. Tendensen är inte ny, moderaterna förlorar gamla s-väljare som går tillbaka till sossarna. Folkpartiet tappar också väljare vänsterut. Men framför allt: alla förändringar är inom den berömda statistiska felmarginalen. Egentligen behöver det inte ha hänt ett skvatt sedan sist, alltså. En sådan undersökning borde publiceras under rubriken "Vi vet egentligen ingenting".

Den enda intressanta noten i sammanhanget är att moderaterna förefaller ha fått många soffliggare. Det kan tyda på en ökad skara besvikna moderater där ute i landet - vilket i sig är positivt.

Roliga rubriker

"Musen åt på barnet", säger Aftonbladet. Betyder det att vi bör rekommendera kejsarsnitt i fortsättningen?

Utmärkt initiativ

En schweizisk välgörenhetsorganisation vill erbjuda handikappade som inte kan få sex på annat sätt att köpa sexuella tjänster. Initiativet är utmärkt. Men ordföranden i handikappades riksförbund, Maria Johansson, är upprörd. Enligt henne är det diskriminerande att erbjuda handikappade sex! Hur tänker människan? Fick hon frågan mitt i maten? Var hon nyvaken, full eller hög när hon svarade?

Hon som ska representera handikappade människor i Sverige anser alltså att det är diskriminerande mot de handikappade att de ska få möjlighet till sex precis som alla andra människor. Hon anser att förslaget tyder på "en kränkande människosyn". Att påstå att alla handikappade har samma möjligheter att få sex som fysiskt fullt friska människor är att bagatellisera ett problem som många lider av. Fru ordförande kanske inte har problem att få sex, men det finns andra som har det. Ställer du upp och tar hand om dem gratis då, Maria Johansson?

Ännu en urspårad feminist

Kajsa Ekis Ekman gör sitt bästa för att i sin recension av boken ”Making sex work” förmedla en komplett sågning av den legala prostitutionsmarknaden i Australien. Det går inte så bra. Författaren av boken, Mary Lucille Sullivan, är radikalfeminist. Ekis Ekman är förstås också feminist. Recensionen blir därefter. Ekis Ekman har uppenbarligen inte förstått argumentationen mot sexköpslagen:

”Ett vanligt argument bland människor som tror på en legaliserad prostitution brukar vara att de naturligtvis inte är för fenomenet som sådant, men att en legalisering skulle göra det "säkrare" för kvinnorna i branschen. Jag blir och mer blir övertygad om att det är ett känsloargument, skapat av associationskedjor mellan begreppen lagligt och hälsa. För exakt hur denna säkerhet ska garanteras och vad den innebär i praktiken - så långt brukar inte tanken sträcka sig.”

Om jag inte vore immun mot verbala feministiska angrepp, skulle jag se detta som en ren förolämpning. Inte bara mot mig och alla som motsätter sig den svenska sexköpslagen, utan mot alla som arbetar i branschen.

Sullivan har inte direkt gått fri från kritik. Prostituerades egna organisationer har sågat henne vid klackarna, men det låtsas inte Ekis Ekman om. Vad prostituerade själva tycker har aldrig varit intressant för radikalfeministerna. I stället försöker hon, lycklig likt ett barn som fått sitt lördagsgodis, förmedla det fantastiska ”avslöjandet” av effekterna med en legal marknad för prostitution.

Legaliserad prostitution är inget ”experiment”, Ekis Ekman. Det är ett naturligt tillstånd. Att förbjuda människor att bestämma över sin egen sexualitet är snarare ett experiment om något. Vi vet att sexköpslagen inte tar bort prostitutionen. Vi vet att den bara flyttar verksamheten från gatan till nätet. Vi vet också att personer som Sullivan och Ekis Ekman ger blanka fan i hur prostituerade egentligen har det. Vi skulle kunna debattera allt detta till och från och ändå komma till slutsatsen att legal prostitution är den bästa lösningen – helt enkelt eftersom det handlar om rätten att bestämma över sin egen kropp.

Det är väldigt talande att Ekis Ekman aldrig nämner kvinnans rätt till sin egen kropp. Detta borde rimligen ha diskuterats kring i Sullivans bok, men Ekis Ekman saknar förmodligen både intresse av och tankeförmåga för att reflektera över det paradoxala i idén att kvinnan ska ha rätt till sin egen kropp och att vi därför måste förbjuda henne att göra vad hon vill med den... Argumenten mot en fri marknad för prostitution bygger på tre grunder: Okunskap. Trångsynthet. Och intolerans.

Kolla även Isabella Lunds inlägg i ämnet.

Kollektiv bestraffning

Att skatten på DVD-skivor är högre än på sprit är inte rätt eller fel i sig. Det borde inte vara straffskatt på någon av produkterna. Men visst klingar det lite fel att Sverige, med sin sjukligt restriktiva alkoholpolitik, straffbeskattar tomma DVD-skivor högre än sprit. 43 procent i straffskatt för en flaska whisky och hela 74 procent på en brännbar DVD-skiva.

Man undrar hur politiker tänker när de klubbar sådana här beslut. Hög spritskatt får oss inte att sluta dricka eller ens att dricka särskilt mycket mindre. Vi anpassar oss bara efter situationen genom att handla på nätet, köpa extra mycket när vi åker båt på Östersjön eller beställa en last med någon som handlat i något annat EU-land. Det går alltid att komma runt statens långa arm om man vill. När det gäller brännbara DVD-skivor är logiken rent av rubbad. För varje tom DVD-skiva åläggs jag, som inte piratkopierar, att betala flera kronor till olika upphovsmän. Detta är samma kollektiva bestraffning som alkoholpolitiken bygger på. Vi som sköter oss straffas. Jag som klarar av att hantera alkoholen ska straffas med högre priser och dålig tillgänglighet för att en liten minoritet inte klarar av spriten. Jag som inte laddar ned olagligt ska straffas för att andra människor bryter mot upphovsrättslagarna.

Det slutar inte där. Jag får skit även när jag har köpt en DVD-film helt lagligt på Åhléns. Innan jag kan titta på filmen tvingas jag läsa en lång varningstext som uppmanar mig att inte göra något olagligt. Jag har ju just köpt filmen i en affär, för bövelen! Lämna mig i fred!

Vem är knäpp, egentligen?

Abortmotståndarna är föraktade och närmast hatade i Sverige. De utpekas som religiösa galningar, vilket vissa av dem kanske också är. Men det här med aborter är faktiskt ingen lätt fråga. Det borde i alla fall inte vara det. Att ta bort något som skulle ha blivit en människa är inte något man ska ta lättvindigt. Något förbud mot aborter ska vi naturligtvis inte ha, men vi borde diskutera det etiska i att abortera foster. Inte hylla aborter som företeelse.

En abort är ingen trevlig process på något sätt. Att vissa kvinnor närmast skryter med att de gjort abort som något slags perverst statement för kvinnors frigörelse känns både osmakligt och korkat. I det fallet är det faktiskt inte abortmotståndarna som framstår som de största idioterna.

Det handlar om människosyn

Jag mailade Bo Lundgren inför valet 2002 och fick svar (sannolikt av en av hans assistenter). Frågan gällde om moderaterna vid en valseger skulle driva igenom en informationskampanj om kommunismen i svenska skolor, alternativt se till att det lades mer fokus på det inom historieämnet. Svaret blev ja, moderaterna ville helt klart arbeta för mer information om kommunismen i svenska skolor. Nu verkar det också bli av, med Jan Björklund som skolminister (återgivet i SvD med den lätt missvisande rubriken "Mer kommunism i svenska skolor"). Forum för Levande Historia har redan påbörjat arbetet med kommunismen, även om fokus fortfarande ligger på nazismen.

Egentligen handlar frågan inte om specifika ideologier, inte om nationalsocialism eller kommunism, utan om människosyn. Det finns en risk för partipolitisk dragkamp när specifika ideologier utpekas. Nazismen kan de flesta ställa upp på att "hänga ut". När vi kommer till kommunismen muttras och protesteras det från vänsterhåll. De vill ha med kapitalismen i stället. Liberaler brukar lyfta fram att de kristna korstågen minsann orsakat enormt lidande genom historien (Blogge tar upp mer om det här), vilket såklart är sant. Frågan är dock större än så.

Människosyn. Vad betyder den enskilda människan? Vad är hon värd? Lever hon sitt liv för sin egen skull eller för andras? För statens, religionens eller partiets skull? Det är svårt att protestera mot mer informtion om kommunismen i svenska skolor då kunskapen har visat sig usel. Vi är nog många som kan bekräfta att kommunismen var mycket undanskuffad under vår tid i grundskolan, det är bra om detta ändras. Men det skulle gagna både den svenska skolan och eleverna i den om det togs ett helhetsgrepp om frågan. Förklara vad kollektivism har lett till i historien och varför. Kollektivism är nämligen vad i stort sett samtliga större mänskliga katastrofer med politisk och religiös grund har gemensamt. Detta är ingen slump. Det är ingen slump att människovärdet går förlorat i en nazistisk stat, det är ingen slump att kommunister tar så lätt på brott mot mänskliga rättigheter när de begås av andra kommunister. Varken Aktion Reinhard eller Gulagsystemet kom till av en slump. Det måste svenska grundskoleelever få lära sig.

I stället för Idol

Japansk TV är sådär härligt surrealistisk och galen. Inte nog med att deras dolda kameran-skämt är hundra gånger värre än de amerikanska, de släpper lös en kille i skinnkläder ("Hard Gay") på stan för att jucka på barn. Och så har de nedanstående lilla utmaning, helt klart bättre underhållning än det mesta som sänds i svensk TV en lördagkväll...



(Tipstack: Dan)

Inte som ett brev på posten

Posten vägrar att dela ut sverigedemokraternas tidning i Svedala. Orsaken ska vara att tidningen publicerar Lars Vilks omtalade verk, vilket kan leda till hot. Ursäkten är fånig. Det är emellertid inte första gången som Posten beter sig såhär. Ingen lär ha glömt de brevbärare i Mölndal som av principskäl vägrade att dela ut sverigedemokratiskt och nationaldemokratiskt material och som prisades av syndikalisterna för visat civilkurage.

Så här ska det inte fungera. Som före detta anställd på CityMail vet jag att man ibland måste dela ut tidningar och broschyrer vars innehåll man inte sympatiserar med. Jag har delat ut valmaterial för både moderaterna och socialdemokraterna, jag har delat ut otaliga brev från Rädda Barnen och jag har delat ut mängder av fackliga tidningar. Det är en del av jobbet. Att vägra dela ut vissa tidningar vore otänkbart. Är man anställd som brevbärare ska man göra sitt jobb. All adresserad post ska delas ut, punkt slut.

Om man tillåts bete sig hur som helst och själv välja vilken post som ska delas ut, öppnas det upp för ett otroligt godtycke. Jag vet att vissa brevbärare hos Posten har vägrat att dela ut tidningen Nyliberalen, så det är inte bara sverigedemokrater och rasister som drabbas. Det beror helt och hållet på vilken brevbärare du har turen eller oturen att ha i ditt område. Att det denna gång är ledningen för Posten som stoppar utdelningen är om möjligt ännu värre.

Välförtjänt

Oppositionen fortsätter att öka sitt försprång mot regeringen. Avståndet mellan blocken har parkerat på sex-sju procent och uppåt i de flesta mätningar. Även om enskilda ned- och uppgångar är ganska ointressanta, verkar det nu vara tydligt att det är moderaterna som tar smällen. Det är icke alls oförtjänt. Reinfeldt har inte haft ett särskilt lyckat första år vid makten och att förtroendet för hans parti och för honom själv minskar är inte bara logiskt - det är rätt och riktigt. Regeringen har inte bara lyckats skrämma bort nya alliansväljare, den har lyckats göra sina egna kärnväljare besvikna genom att klanta till det i den riktiga goodwillfrågan om fastighetsskatten. Om raset inte fortsätter finns det emellertid god chans för alliansen att påbörja en långsam återupphämtning. Mona Sahlin har hittills vunnit väljare på att vara tyst och det håller såklart inte när vi närmar oss ett val.

På ett drygt år har regeringen lyckats tappa de två moraliska övertag de hade på socialdemokraterna inför förra valet: regeringsdugligheten och ärligheten. Reinfeldt har lyckats hantera en fråga bra under dessa månader och det är Muhammedkrisen - som aldrig riktigt blev någon kris. Men eftersom allting annat har verkat tafatt, oprofessionellt och självmålsaktigt finns det skäl att fråga sig om inte den smidiga lösningen av Muhammedhysterin i själva verket var rena rama turen. Man kan ju inte trampa på bananskal hela tiden, någon gång kliver man vid sidan om.

För den som hoppades på en offfensiv borgerlig politik finns all anledning att le lite skadeglatt åt regeringens låga opinionssiffror. Visst finns det små glädjeämnen i allt detta. Förutom de (förvisso sparsamma) skattesänkningarna kan vi glädjas åt att Apoteksmonopolet ska börja avvecklas med början nästa år (oklart hur tidsplanen ser ut) och att en ny skolpolitik ska sjösättas (vilket dock lär dröja till 2010). Dessvärre har vi en alliansregering som i princip fortsätter den gamla s-regeringens gröna skatteväxling med höjda skatter på bensin och el. Man neutraliserar sina egna vallöften med motåtgärder. För många människor blir det i slutändan inget överskott i plånboken och det är faktiskt utifrån den upplevda verkligheten folk kommer att rösta 2010. Alliansen har hittat ett effektivt sätt att kväva de positiva reaktionerna den skulle kunna få av en skattesänkning.

Ekoextremism bakom skolmassakern?

Det fanns ytliga likheter mellan Pekka-Eric Auvinen och de två mördarna vid Columbine High, Dylan Klebold och Eric Harris. HAX bloggar om skolmassakern i Finland - nu förefaller det som om gärningsmannen drevs av viljan att utrota mänskligt liv - för miljöns skull. Ekoextremisten Pentti Linkola kan ha inspirerat 18-åringen att begå massmord. Linkola själv menar att massakern var för liten.

"I det långa loppet hjälper det inte att skjuta några skolkamrater. Det krävs en större massrörelse för att få ner befolkningen."

Denna obehagliga människosyn är inte helt isolerad och jag har bloggat om den här. Det finns en föreställning om att jorden är överbefolkad och att det vore kontraproduktivt att bota sjukdomar som utrotar miljontals människor varje år. Människor förvandlas till problem i stället för möjligheter. Om nu Linkola oroar sig över att vi är för många människor på denna jord, kanske han skulle börja med att dra sitt strå till stacken...

Update: Mister Galens åsikter i korthet (favoriter nedan).

"Any dictatorship would be better than modern democracy. There cannot be so incompetent dictator, that he would show more stupidity than a majority of the people. Best dictatorship would be one where lots of heads would roll and government would prevent any economical growth."

"That there are billions of people over 60kg weight on this planet is recklessness."

"Everything we have developed over the last 100 years should be destroyed."

Ohly är oseriös

Vänsterpartistisk självkritik i skolfrågan – ta mig i hatten! Det är första tanken. Men efter att ha läst Lars Ohlys artikel på DN Debatt är det bara att inse att han och vänsterpartiet inte har lärt ett jota. De erkänner bristerna i dagens svenska skola, men de är inte beredda att gå till botten med problemet. Skolpolitiken kommer även fortsättningsvis att vara en blind fläck hos Ohly & c/o.

Ohly vill ha fler lärare och mindre klasser, men detta löser inte problemen i den svenska skolan. Problemen handlar inte främst om resurser utan om hur skolan är strukturerad och vad den förväntas prestera. Det spelar ingen roll om klasserna minskas till 20 elever om eleverna ändå inte lär sig något. Fler lärare betyder inte bättre betyg för eleverna. En not i sammanhanget är att problemet heller inte alltid är låga betyg. Dålig kunskap kan även mätas i hur studenterna klarar sina eftergymnasiala studier. Många språkprogram har upplevt problem eftersom de nyblivna studenterna inte har tillräckliga språkkunskaper med sig från gymnasiet. Dagens usla betygssystem är delvis roten till det onda, något som undertecknad upplevde gick från mycket strängt till otroligt frikostigt på bara några år. Den utvecklingen tycks ha fortsatt.

Ohly kallar alliansens skolpolitik ”kunskapsfientlig”. Men han förklarar inte på vilket sätt fler nationella prov, betyg från lägre årskurser och bättre uppföljning skulle minska elevens kunskaper. Det är vänsterpartiet som vill ha en kravlös skola, helst utan betyg. Den ”sortering” som Ohly vänder sig emot är alltså själva det faktum att elever presterar olika och därmed får olika slutbetyg. Inte heller kan Ohly underbygga påståendet att friskolorna skulle vara ”kaosartade”. Friskolorna uppvisar tvärtom generellt sätt bättre resultat än de kommunala skolorna, trots lägre kostnader. Detta kollas med jämna mellanrum i nationella prov. Ohly vill sätta stopp för dessa skolor genom en stopplag. Vem är det nu som är kunskapsfientlig?

Den svenska skolan behöver ett nytt betygssystem. Ett system som är rättvist, ger lärarna bedömningsutrymme, minskar betygshetsen som präglat nuvarande system och är lätt att använda i en internationell jämförelse för eleven. Den sjugradiga Bolognamodellen kan bli riktigt bra. Betygen bör sättas tidigare och en bättre uppföljning göras av eleverna under hela skolgången. Dessutom behövs större frihet för eleverna att välja inriktning. Den som är praktiskt lagd ska inte tvingas läsa en teoretisk inriktning på sitt yrkesförberedande program. Det måste finnas utrymme för elevernas olikheter – dessa olikheter ska premieras, inte motarbetas. Mycket av ovanstående kommer regeringen nu att sjösätta. Det är bara att gratulera alla elever som kommer att få förmånen att plugga i en kunskapsinriktad skola. Förhoppningsvis kan vi lägga den socialdemokratiska flumskolan på historiens skräphög.

Lars Ohly är fortfarande kvar på sin planhalva, fastlåst i sina ideologiska bojor, oförmögen att tänka nytt. Ohlys och vänsterpartiets skolpolitik är oseriös och omöjlig att ta på allvar. Lyckligtvis saknas stöd för den även inom det rödgröna blocket. Miljöpartiet har gjort upp med de borgerliga. Var socialdemokraterna kommer att hamna i skolpolitiken är fortfarande oklart, men de gör bäst i att inte spela på Ohlys planhalva. Det tror jag Mona Sahlin är klok nog att inse.

"HD DVD når snart 500 000 sålda"

Enligt en rapport publicerad i Home Media Magazine kommer HD DVD-formatet att nå en halv miljon sålda maskiner i USA mot slutet av november. Till dags dato har försäljningen nått 420 000, mycket tack vare de mycket låga priser som bland annat Wal-Mart haft där det har gått att få en HD DVD-spelare för ofattbara 99 dollar. Åtgärderna för att få ett tag om marknaden verkar närmast desperata men kan jämföras med konsolbranschen där det är vanligt att kortsiktigt förlora pengar på varje såld enhet för att knipa andelar.

Vad betyder då 500 000 sålda enheter? HD-marknaden utgör ju fortfarande bara några procent av hemmafilmmarknaden. Inte mycket, egentligen. Och allt beror förstås på hur man räknar. Denna siffra ska nämligen jämföras med de 2,2 miljoner PlayStation 3 som har sålts i staterna. Skillnaden är att de flesta PS3-ägare inte har köpt konsolen för att titta på Blu-ray-film utan för att spela. Men de lär ändå välja Blu-ray om de ska köpa en HD-film.

Sonychefen Howard Stringer förklarade nyligen "dödläge" i HD-kriget sedan Paramount bytt sida. Enligt Stringer handlar en seger mest om prestige. Detta oväntat ärliga utspel torde göra filmälskare världen över ännu mer förbannade. Hur svårt kan det vara att enas om ett format? Så länge det ser ut som det gör nu med en helt uppdelad marknad, kommer HD-formatet att ta mycket längre tid på sig att slå igenom än vad som skulle vara nödvändigt.

Facket kan inte skrämma längre

Enligt en mätning som bland andra TCO har gjort tycker bara 3 av 10 att de behöver facket i sina liv. Det är positivt om facket upplevs som allt mindre relevant för människor i dag. Fackförbundens starka koppling till socialdemokraterna gör pratet om att facket står på arbetstagarens sida till kvalificerat bullshit.

Bland ungdomar är benägenheten att ansluta sig till facket liten. Inställningen att man inte behöver facket tyder på ökad självständighet och minskad osäkerhet och rädsla. För det är just rädsla som fackförbunden lever på. Arbetstagare ska vara rädda för att bli illa behandlade, rädda för att förlora jobbet och som liten hjälplös människa ska man själv inte kunna göra något utan i stället ringa efter Agent Fackförbund: Med Rätt Att Jävlas, redo att rycka in när det behövs. Mot en månatlig betalning, förstås.

Den uppväxande generationen har större möjligheter att se till sina egna behov och önskningar än föräldrar och farföräldrar hade. För mig - och lyckligtvis många andra också - finns det inte plats för facket. Något som däremot är olyckligt är att regeringen inte vågar sätta ned foten mot fackens oerhörda makt i Sverige. Det finns all anledning att blåsa lite extra på ett svajande korthus.

Pang-pang i Finland

Hur ska massmedia förklara det här när det inte går att skylla på liberala vapenlagar? Hade gärningsmannen spelat TV-spel? Sett för mycket actionfilm?

Nya tider, nya dumheter

"Den 3 februari 1980 pryddes löpsedeln för Aftonbladets söndagsbilaga av ett fotografi på en liten naken pojke med erektion. Pojken rör vid en aningen äldre flickas begynnande bröst. Barnen är fotograferade i vackert motljus.

"BARNENS SEXLIV", står det obesvärat på löpsedeln. Detta liv, som de flesta av oss numera är ense om bör inledas först på andra sidan mopeden, sammanfattas i själva bilagan med rubriken "Sex är skönt för ungarna"."

Texten kommer från en krönika i Aftonbladet av Johan Hakelius från 2005. Hakelius reflekterar över hur mycket en löpsedel kan säga om samtiden och tidsandan. Det är intressant att tänka på hur de speglar vår verklighet men också hur mycket tiderna faktiskt har förändrats sedan 1980. Då ansågs det inte orimligt att diskutera barns sexualitet och bilder av nakna barn orsakade inte hysteri. I dag skulle den där löpsedeln vara olaglig. 25 år senare orsakar Dramatiska institutets barnteaterprojekt ett ramaskri när en sexnovell läses upp för ett gäng sexåringar. Studenten döms till dagsböter för sexuellt ofredande och det hela beskrivs i media som en "porrskandal".

Det vore intressant att göra en genomgång av kvällstidningarnas löpsedlar för att se hur de har förändrats i fråga om vad som betraktas som nyheter. Kvällstidningarna är oerhört styrda av TV-utbudet. Från dokusåpastarten 1997 har vi gått från nyheter om Expedition: Robinson till dito om Baren, Big Brother och Farmen till dagens ersättare i form av efterblivna bönder och desperata ensamma mammor. Det skulle förmodligen kunna göras en psykologisk studie bara över hur brainstormingmötet såg ut när idén om Bonde söker fru föddes…

Andra tillbakablickar:

”Farmen-Lena VRED OM SNOPPEN PÅ NAKEN-JANNE I RASERI på finalfesten i natt”

”MORD I DAG på Östermalm GREVE SKÖT NEGER MED JAKTGEVÄR”

”MIN FRU STAL MIN NJURE”

”TRÄNGSELN I TUNNELBANAN på Gullmarsplan HOTAR DITT SEXLIV”

Se upp för t-banan vid Gullmarsplan...

Extremvänstern gör alltid bort sig

CUF-ordföranden Magnus Andersson retar upp diktaturkramare på vänsterkanten när han ifrågasätter Revolutionär Kommunistisk Ungdoms (RKU) hyllningskör till Kuba, där de under den fantastiska rubriken "Demokratin lever på Kuba!" kör sitt vanliga mantra om att Castros regim i själva verket är demokratisk. Det kan tyckas obegripligt att vänsterfolk ständigt hamnar på fel sida i kampen mellan demokrati och diktatur. Tidigare var det Sovjetunionen. Sedan Kuba. Och nu heter den nya favoriten Venezuela, ett land som vandrar i rask takt mot ett auktoritärt styre (men Venezuela har inte blivit en fullfjädrad diktatur än, så RKU fokuserar fortfarande på Kuba).

Det görs inga direkta ansträngningar att höja sin egen trovärdighet. Svenska kommunister har under veckan som gått firat att den ryska revolutionen fyller 90 år. Firat. De har lärt lika lite av alla havererade socialistiska och kommunistiska experiment som nazisterna har lärt av nationalsocialismens magnifika nederlag. Moderpartiet hävdar:

”Den ryska revolutionens idéer lever. Liksom dess erfarenheter, både de positiva och de negativa. Idag söker sig socialismen delvis nya vägar, som i Venezuela.”

Några direkt nya vägar söker inte Hugo Chavez i Venezuela. Det handlar om socialiseringar, konfiskering av egendom och vägen mot en enpartistat där partiet har makten och oliktänkande exkluderas och i förlängningen även förföljs och spärras in. Att ställa sig bakom sådana regimer visar antingen på dåligt omdöme eller på genuint vidriga värderingar. I det här fallet handlar det nog främst om det senare.

Mänskligt lidande är i kommunisternas värld bara värt att uppmärksamma så länge det är USA eller dess nära allierade som bär ansvaret. Den enkelspårigheten är genomgående hos kommunister både i Sverige och på andra håll. Det finns en risk att demokrater på andra sidan instinktivt faller in under USA:s flagg och blir lika enkelspåriga i sitt försvar av allt USA företar sig som kommunisterna blir i sin kritik. Det är egentligen inte ett dugg bättre, särskilt inte som USA bombar vissa diktaturer och lierar sig med andra. Alla ska ha kritik – när de förtjänar det.

RKU är en samling paranoida människor som skulle må bra av att ta sig en funderare över varför en i princip enad demokratisk värld betraktar Kuba som en diktatur om så inte vore fallet. Dessvärre är självreflektion ingen egenskap som kommunister brukar skryta med.

Jag har skrivit det förr, men det förtjänar faktiskt att upprepas: det hedrar nazisterna att de till skillnad från extremvänstern inte hymlar med sina auktoritära åsikter och försöker förklä dem i demokratisk retorik. Vidriga åsikter känns alltid igen, men saker blir ändå enklare om folk menar vad de säger...

Microsoft: Ingen Xbox 360 med HD DVD

Microsoft förnekar ryktena om att de skulle planera att släppa en ny Xbox 360 med HD DVD-funktion. Priset skulle bli för högt och det skulle skrämma bort kunder, lyder förklaringen. Det är sannolikt inte den enda anledningen. Det vore i dag, två år efter releasen av Xbox 360, problematiskt att släppa en ny version som spelade HD DVD. Funktionen skulle nämligen inte kunna användas som spelmedium eftersom runt 11 miljoner kunder där ute sitter på en maskin med en simpel DVD-läsare.

Då återstår bara HD DVD som filmmedium. Där har Microsoft redan dragit sitt strå till stacken genom att släppa en billig och bra HD DVD-add on för den som är intresserad av HD-film. Sonys beslut att släppa PlayStation 3 med en inbyggd Blu-ray-spelare är ett medvetet försök att pusha det formatet. Samtidigt har det gjort maskinen dyr för de konsumenter som vill ha maskinen att spela på – vilket är de flesta – och bromsat försäljningen. Följden av Sonys multimediastrategi har blivit att de tvingats sänka priset rejält och därmed göra en ännu större förlust per såld enhet. En sådan strategi från Microsoft hade möjligtvis varit bra för marknadsföringen av HD DVD-formatet, men frågan är om företaget hade accepterat de förluster som skulle krävas när Xbox-divisionen fortfarande kämpar för att gå med vinst.

För att vinna kampen om spelarnas hjärtan är varken HD DVD eller Blu-ray svaret. Det har Nintendo redan visat. För att vinna kampen om nästa generations filmformat kan Sonys strategi däremot visa sig vara vägledande.

Synd och skam!

DN gör ett tappert försök att svartmåla den tyska prostitutionslagen genom att hävda att ”könshandeln har exploderat” sedan prostitutionen fick samma status som andra yrken i Tyskland (2002). Kvinnor gör samlagsrörelser på öppen gata. Bordeller överallt. Vad ska barnen säga? Usch, fy och halleluja.

Alternativet till laglig verksamhet är Sveriges sexköpslag, där gatuprostitutionen minskar till förmån för den ljusskygga verksamheten på nätet. Detta gör att personer som Birgitta Ohlsson och andra med obskyra åsikter kan sova bättre om natten eftersom ”problemet” sopats ut i cyberrymden, men det förändrar inte det faktum att försäljning och köp av sexuella tjänster finns kvar. Det finns inga medel, och heller ingen anledning, att stoppa prostitution. Det har man insett i Tyskland och i övriga Europa. Men inte i Sverige. Här ska vi vara ”bättre” än andra och vi ser ned på alla som inte lever upp till vår uppfattning om moral(ism).

Öppenhet motarbetar kriminalitet. Det man har försökt att göra i Tyskland är att ge sexsäljarna samma rättigheter och skyldigheter som andra i samhället. I Sverige är sexsäljare en utstött och föraktad grupp i samhället vars röster i debatten diskvalificeras just för att de är sexsäljare. Feminister och andra som argumenterar för sexköpslagen gör det inte med sexsäljarnas bästa i tanken utan endast utifrån sin privatmoral – som faktiskt är helt ointressant.

Det hävdas att myndigheterna ”står handfallna” i Berlin. Jag funderar över vad myndigheterna står så handfallna inför. Prostitution är ingen kriminell verksamhet i Tyskland. Den är inte bara laglig, den är skattepliktig som vilken annan verksamhet som helst. Myndigheterna har alltså ingenting att stå handfallna inför. Enjoy the ride.

Tidigare bloggpost om argument för fri prostitution här.

Klimatfanatism

I DN:s kulturbilaga finns i dag en intervju med en sällsynt otäck klimatalarmist, Andreas Malm. Det är så en verklighetsfrånvänd och tillskruvad världsbild som målas upp att det faktiskt blir en smula underhållande. Men skrattet fastnar lite i halsen när man inser att idéerna som framförs inte alls är tabu utan tvärtom på frammarsch.

Ett viktigt mål för klimatalarmisterna är som bekant att skapa rädsla och hysteri. Sin egen klimatångest lyckas herr Malm bota genom att tillsammans med likasinnade ägna sig åt att blockera landningsbanor på Bromma flygplats. Det måste kännas stort, lite som en när frivilligarbetare i Afrika somnar på natten med känslan av att verkligen ha åstadkommit något.

Malm jämför klimathotet med att ha en pyroman i källaren. ”Man vet att han finns där. Man vet att han gör i ordning sina tändhattar. Kanske i natt, kanske om ett halvår kommer han att släppa lös sin drift på huset.” Enligt Malm är bränderna på USA:s östkust, översvämningarna i Centralafrika och bränderna i Grekland tydliga tecken på den kommande katastrofen. Men när har USA inte drabbats av skogsbränder? Och vad Grekland beträffar… bränderna var ju för bövelen anlagda! Är det pyromanen i källaren som spökar igen?

Det finns ett mycket obehagligt anticivilisatoriskt perspektiv bland dessa klimatnördar. De argumenterar mot ekonomisk tillväxt, föraktar den rika västvärlden och likt kristna fundamentalister inväntar de ett slags syndaflod som ska straffa mänskligheten för våra synder mot moder jord. Det förs till och med diskussioner om hur man kommer till rätta med ”befolkningsproblemet”. Människor har plötsligt blivit ett problem, inte en möjlighet. Vilka konsekvenser sådana perspektiv kan få till vet vi alltför väl.

Fem viktiga åtgärder pekas ut som vägledande i miljökampen: inrikesflyget ska läggas ned, kollektivtrafiken byggas ut och bli ”gratis”, alla vägbyggen ska stoppas och privatbilismen i städerna avskaffas, ransonering ska införas och oändliga resurser satsas på förnyelsebar energi. Det tar en liten stund att låta konsekvenserna av detta sjunka in. Jag kan ställa upp på att vi ska satsa på ny förnyelsebar energi. Men om vi gör det och hittar ett nytt bränsle, varför skulle vi behöva jävlas med privatbilismen och inrikesflyget? Är det då själva friheten i resandet som denne klimatmupp retar sig på och inte utsläppen?

Det är sådana här personer som, helt oemotsagda, får ett helt uppslag i DN. Det är förstås mer spännande att lyssna till den som förutspår världens undergång än den som, likt Björn Lomborg, menar att effekterna av ett varmare klimat inte skulle bli värre än de har varit de senaste hundra åren. Det ger inga rubriker, det skapar ingen hysteri. Problemet är att även politiker lyssnar till sådana som Andreas Malm och politikerna fattar besluten.

Har drevjournalistiken nått vägs ände?

SvD lyfter fram läsarreaktioner på medias pågående drev, där den senaste ”nyheten” är att Schenströms ersättare Nicola Clase har betalt för svarta tjänster. Många läsare reagerar mot det drev mot borgerliga politiker som aldrig tycks nå ett slut (kanske känner sig moderater särskilt utpekade?). Är det en konspiration mot just borgerliga politiker? Arbetar någon eller några för att avsätta regeringen?

Jag ser faktiskt inte detta samband. Visst tycks medias drev bara bli värre för varje år som går, men det är inte bara borgerliga makthavare som har fått känna på detta. Minns någon Mona Sahlin? Gudrun Schyman? Laila Freivalds? Och för all del Lars Danielsson? Laila Freivalds undvek ett nytt drev mot sig själv genom att avgå efter tsunamikatastrofen, annars hade det sannolikt blivit en liknande process som första gången. Drevet riktar sig mot makthavare och tar inte hänsyn till partifärg.

Visst är det extra roligt för en journalist att gräva fram att en sossepolitiker som är emot att människor ska få köpa sina lägenheter själv har gått och köpt sig en lägenhet. Eller att en borgerlig regering som kritiserat socialdemokraterna för bristande krisberedskap själv har en ansvarig person som super till på krogen när hon har jour. Men jag tror att det finns en gräns för när sådant här över huvud taget är intressant.

Vi behöver inte måla konspirationer på väggarna för att tycka att drevjournalistiken är motbjudande. Journalister har grävt fram mycket bra saker om maktens män och kvinnor genom historien, men i dagens upptrissade mediebrus krävs nästan dagliga scoop för att få människors uppmärksamhet. Då blir varje litet snedsteg uppförstorat och målat i svartvitt. Media vill dessutom uppvisa resultat, en makthavare som har klantat sig måste få sitt straff på något sätt. Därför blir det i förlängningen media som avsätter både partiledare, ministrar och statssekreterare. Det är obehagligt.

Jag hyser en svag förhoppning om att folk i gemen börjar bli ganska trötta på denna sorts journalistik. Om de journalister som ägnar så mycket tid åt att snoka i hur många vindsvåningar en makthavare har byggt med svarta pengar i stället lade all denna energi åt att syna makthavarna politiskt, ställa dem mot väggen i politiska frågor, skulle vi få ett mycket intressantare och givande medieklimat. Men kanske är det utanför deras kompetensområde.

Söker vi övermänniskor?

Det gick undan det här. Time-outen gavs aldrig tid att verka och lugna ned stämningen, Ulrica Schenström avgick omedelbart. Det borde rimligen betyda att hon hade jour den där kvällen och att hon var berusad. Eller?

Precis som med fallen Borelius, Stegö Chiló och Odenberg faller detta tillbaka på statsministern. Oförmågan att bemöta den (för all del hysteriska) mediala bevakningen har åter gjort sig gällande. Tre ministrar och en statssekreterare, alla moderater, på ett drygt år - det är inget smickrande facit för en regering som i opposition kritiserade socialdemokraterna för bristande regeringsduglighet och kanske delvis också vann valet på denna fråga.

Det går att kritisera medias uppskruvade tonläge och ständiga krav på "resultat" i form av avbön, avgångar och offentliga förnedringar. Lars Danielsson klarade sig i många år innan han begick ett misstag och fick drevet efter sig. Vad Danielsson än gjorde eller inte gjorde drunknar detta i den enorma reaktion som framför allt kvällspressen skapade. Ulrica Schenström drack vin på krogen med en TV4-reporter. Aftonbladet blåser upp det som en jätteskandal (frågan är om inte slaskblaskan egentligen var mer intresserad av den där kyssen än alkoholintaget).

Jag hade önskat att Schenström tagit en längre time-out och låtit saken bero, inte låtit pressen vinna ännu en gång. Framför allt borde hon och statsministern ha diskuterat igenom detta noga direkt efter publiceringen av bilderna och enats om händelseförloppet. Ingen kunde när Aftonbladets skandalrubrik gick till pressarna bevisa att Schenström varit redlöst berusad. Det va trots allt flera som delade notan.

Risken med medias ständiga jakt efter att fälla politiker och andra ansvariga är att vi går mot ett system där vi söker övermänniskor till dessa positioner. Människor som alla ser likadana ut, som helst inte dricker och är lika tråkiga som att se färg torka. Som Bosse Ringholm och Sten Tolgfors, med andra ord. Pålitliga men torra som fnöske. Kom inte och klaga på att vi har tråkiga politiker sedan, bara.

Problemet just nu är ändå att Reinfeldt har problem att agera när det hettar till. Det är ingen förtroendeingivande krishantering vi har sett från hans sida - och då har det lyckligtvis inte inträffat någon nationell katastrof under den nya regeringen. Känslan av fullständig krisberedskap vid en stor tragedi vill inte riktigt infinna sig...

Den enda som försvarar Schenström i dag är för övrigt Anna Sjödin.