Nya murar att bekämpa

I dag för 25 år sedan öppnades Berlinmuren. Tusentals östberlinare strömmade över till väst i vild glädje. Många vågade inte tro att denna nyvunna frihet skulle bestå.

Berlinmurens fall är den viktigaste händelsen i Europa sedan andra världskrigets slut. Öppnandet av gränsen mellan Öst- och Västberlin och DDR-regimens slut gav ringar på vattnet och banade väg för kommunismens slutliga kollaps på vår kontinent.

Protester mot kommunistregimer i Tjeckoslovakien och Rumänien lyckades få även dessa regimer på fall. Förtryckare som med Moskvas stöd suttit i flera decennier föll äntligen under folklig vrede. Snart skedde även det otänkbara: det stora Sovjetimperiet brakade ihop.

Berlinmuren är en så tydlig symbol för socialismens kärna, tvånget, och dess totala oförmåga att skapa ett samhälle som människor faktiskt vill leva i. Den kallades för en skyddsvall men syftade inte till att skydda mot något utan att stänga inne alla människor som tvingades leva kvar i DDR. Med hopp om en framtid i frihet och med risk för sina egna liv flydde människor över muren (det finns fantastiska flykthistorier att ta del av på YouTube som verkligen visar hur stark vår mänskliga strävan efter frihet är).

Jag var lite för ung för att minnas särskilt mycket av Berlinmurens fall. Men allt måste verkligen ha verkat möjligt när 80-talet blev till 90-tal och kommunistiska förtryckarregimer föll på löpande band. Den bankrutta kommunismen var slutligt besegrad. Liberalismen hade segrat, och en ny fri värld öppnat sig för miljoner människor.

Kommunismens fall betyder förstås inte att vår tid är utan utmaningar. Jag är orolig för att den så kallade fria världen är på väg i fel riktning i dag. Det som människor från öst flydde till då har bit för bit nedmonterats eller naggats i kanten. Yttrandefriheten. Rättssäkerheten. Skyddet och respekten för människors privatliv.

Med EU har vi fått en överstat som sätter sig över den nationella demokratin, försvårar insyn i den politiska beslutsprocessen och därigenom gör det väldigt svårt att ställa beslutsfattare till svars. Gapet mellan medborgarna och den politiska makten har vidgats, och det demokratiska underskottet i EU är i dag gigantiskt.

Till detta lägger vi ett ständigt pågående krypskytte mot yttrandefriheten och rättssäkerheten i bland annat terrorbekämpningens namn. Samt, givetvis, den globala massövervakningen som lämnar det ökända Stasi i skuggan. Kampen för de viktiga grundvärdena i en demokrati måste hela tiden förnyas.

Berlinmuren är borta. Men det finns ständigt nya murbyggen att bekämpa. 

Snuset eller demokratin?

I går röstade Sveriges riksdag för ökad sekretess i det internationella samarbetet. Det låter kanske inte så dramatiskt. Men i praktiken har den lagstiftande församlingen beslutat att luckra upp en av svensk demokratis största styrkor: offentlighetsprincipen.

Motiveringen: EU kräver det. Sverige måste kunna samarbeta med andra länder, sägs det. Vi har hört det förut, och det är ett väldigt fegt sätt att smita undan en debatt som handlar om själva kärnan i den svenska demokratin. Beslutet innebär att utländska tjänstemäns önskemål om att vissa uppgifter inte bör bli offentliga räcker för att material ska hemligstämplas.

Offentlighetsprincipen innebär i grunden att medborgarna har rätt att ta del av allmänna handlingar, och enligt regeringen själv betyder det att:

[...]regeringens och andra myndigheters samt riksdagens och beslutande kommunala församlingars verksamhet så långt som möjligt ska vara öppna. Därför har exempelvis allmänheten rätt att ta del av alla offentliga handlingar, och domstolsförhandlingar och beslutande församlingars sammanträden är normalt öppna för allmänheten.

Detta är en fantastisk princip som syftar till att förhindra maktmissbruk, och i fall då det ändå har skett möjliggöra granskning. Kort och gott stärka demokratin. Vi kan följa maktutövningen och begära ut och granska underlag - vi kan kort sagt vara delaktiga. I andra länder fungerar det vanligtvis inte så här. I exempelvis Storbritannien är sekretess snarare regel, vilket innebär att material endast undantagsvis lämnas ut till allmänheten. Allt som myndigheterna inte vill att journalister och vanliga medborgare ska få del av, kan undanhållas.

Med de nya reglerna kommer internationella handelsavtal men även alla tänkbara dokument mellan myndigheter att kunna sekretessbeläggas. Myndigheter och tjänstemän i andra EU-länder kan således förhindra insyn i Sverige.

Detta ska ses som ett led i den ständigt pågående maktöverföringen till EU. Det är inte det första ingreppet och det är säkerligen inte heller det sista. Sverige kommer oundvikligen bli mer slutet. Och mindre demokratiskt.

Den svenska riksdagen offrar alltså offentlighetsprincipen, och detta utan större kamp. Det var tydligen viktigare att rädda snuset.

Läs även: 
HAX